Ny gubbe

Jag har fått en ny man. Eller rättare sagt en nygammal man. Sambon börjar mer och mer likna den man jag träffade för tolv år sedan. Dessutom har det tillkommit några nya goda egenskaper. Numera håller han lika hårt i plånboken som vad jag gör. Det är helt nytt. Det är även han som är pådrivande om våra dagliga promenader. Det är också en ny, god egenskap. Han har dessutom kommit på att vi kanske ska gå två promenader om dagen. Eftersom vi bägge fortfarande får rätt ont i våra benhinnor så blir det inte fullt så långa prommissar som vi tänkt. Då är det bra om man kan gå två gånger istället.

Han är också mycket gladare nu. Han har börjat röja i kaoset på kontoret. Han pratar mer och stänger inte in sig i sig själv längre. Ja, det är min gamla goa sambo som är tillbaka. Ett tag tvivlade jag starkt på att han fanns kvar. Jag är glad att jag hade fel.

Igårkväll var han i väg och drack öl med en kompis. Han var lite lagom rund under fötterna när han kom hem. Med ett lyckligt leende så konstaterade han att det var flera år sedan han gjort något liknande. Jag hoppas verkligen det blir fler gånger. Han behöver komma ut lite då och då.

Det måste vara den bästa sortens återvinning när gamla gubbar blir som nya.

Igår och idag

Igår hann och orkade jag hur mycket som helst. Det var nästan så jag ett tag kände mig lika effektiv som på den gamla, goda, friska tiden. Jag planterade på balkongen, dammsög där ute och torkade av möblerna. Jag hade tvättstuga och pysslade med ett roligt syprojekt. Vi var också ute på vår dagliga promenad. Visst var jag trött när kvällen kom, men jag var mest nöjd.

Idag är en annan dag. Idag har jag inte orkat ett endaste dugg. Eller bara lite i alla fall. Vi har varit och veckohandlat och gått vår dagliga prommis. Plus att jag strukit fyra örngott, en handduk och en klänning. Efter detta är jag helt knäckt och skulle helst bara vilja gå och lägga mig och sova. Måste väl ändå försöka knåpa ihop en middag först.

Tänk så olika dagarna kan vara.

Frihet

Plötsligt kände jag mig så fri. Det hände igårkväll när jag stod och borsta tänderna. Kanske ett märkligt tillfälle att känna frihet. Men så var det i alla fall.

Den frihet jag kände handlade om pengar. Nu rår vi äntligen över vårt eget liv. Det här är ju kopplat till att sambon numera har sin förtidspension. Vi är inte och kommer aldrig att bli rika. Men det spelar ingen roll. Vi klarar oss och det är det viktigaste. Vi vet att en viss summa pengar trillar in varje månad. Det känns bra.

De flesta har väl någon gång varit utan pengar, så den känslan är inte speciellt unik. Men att vara utan pengar en längre tid är oerhört jobbig. Bara den som varit med om det förstår hur det känns. För oss handlade det om sju år! Egentligen en oöverskådligt lång period utan pengar. Ibland har jag undrat över hur vi klarade oss. Mina "sypengar" räddade oss många gånger. Vi har även fått låna av våra barn då och då. Något som inte alls är kul att behöva göra. De gångerna känner man sig usel som förälder.

Det har tärt på oss, men konstigt nog så har vi inte bråkat speciellt mycket om pengar. Man kan inte bråka om något man inte har. Jag vet att jag hade klarat mig bättre ekonomiskt om jag valt att leva ensam. Men det var inget alternativ. Tänk om jag skulle vakna upp ensam resten av livet bara för lite pengars skull? Det är det inte värt.

Därför känner vi oss så rika nu, trots att vi inte är det. Ändå räknade jag ut härom dagen att när vi betalat våra skulder så kan vi spara minst tretusen kronor i månaden. Om vi fortsätter att leva som vi gör nu. Tanken svindlar. Om inget oförutsett händer är vi skuldfria i slutet av nästa år. Tänk vad vi kan göra sedan om vi sparar. Resa och hälsa på sambons bror som bor "over there", weekendresa till Rom eller någon annan spännande huvudstad. Vi kan ju göra vad vi vill sedan. Det är knappt jag tror det är sant.

Blå snakebag

Det här är en väska jag sytt på beställning. Tyget har legat rätt länge och jag har inte vetat vad jag ska göra med det. Till den här väskan blev det ju helt perfekt. Så kan det bli ibland.

Hoppas nu kunden blir lika nöjd som jag känner mig.