Elvis är på tiggarstråk

Elvis har aldrig varit en katt som tiggt. Vi har också alltid kunnat ha mat ståendes på spisen eller diskbänken utan att han gjort något. Så har vi aldrig kunnat göra med våra andra katter, som varit ena hejare på att stjäla mat.

Det senaste året har i alla fall Elvis börjat tigga lite grand. Han gillar ost och ostbågar. Men hans stora favorit är leverpastej. Jag behöver bara ta fram pastejen ur kylskåpet för att han ska komma. Medan jag skär så står han nedanför diskbänken och sträcker sig uppåt. Då ska jag skära hans pastej i små, små bitar och lägga i hans matskål. När han ska äta dem så tar han de med sig och springer iväg innan han äter upp dem. Precis som om han tror att jag ska ta de från honom.

När jag tog den här bilden hade han smugit sig upp bakom min dator och spanat in mina smörgåsar. Sekunden efter att jag tog bilden så sträckte han fram tassen i ett försök att sno en skiva.

Hade detta varit Totte eller Mimmi så hade leverpastejen varit borta för länge sedan. De båda var ena riktiga matatjuvar. Speciellt Totte. Det finns många historier att berätta om hans matorgier, när han lyckats öppna både kyl och frys för att stjäla mat.

Tankar kring förr och nu

Idag har vi grovtvättstuga. Det ska bli så skönt att få alla mattor tvättade. Det blir så go lukt hemma sedan. Vi har precis kört igång två maskiner. När vi kom upp dammsög jag köket ordentligt. Sedan ska jag sladda av golvet också innan det kommer en ren matta på.

Innan jag ens var färdig med köket så sa ryggen ifrån. Det är inte kopplat till det trasiga revbenet, utan tillhör de vanliga krämporna. Jag har nämligen väldiga problem med att dammsuga. För det mesta gör sambon det, men nu ville jag för en gångs skull göra det själv när golvytan var helt ren. Det är sådana här gånger som jag kan blir så trött på min kropp.

Jag blir också lite ledsen över att det blivit så här. Då kan jag tänka på hur det var förr. När jag dammsög ett helt 1½-plans hus på 124 kvm. Tog ut alla mattor på vädring och torkade alla golven. Visst hände det att jag var trött efter en sådan vända. Men jag orkade göra det på några timmar utan några större besvär. Inte som nu när man är helt färdig efter att dammsugit ett golv på ca 15 kvm.

Igen och igen

Igår sa jag till sambon att det verkar som om influensan gett sig av för gott. Men, man ska inte kasta yxan i sjön, sälja skinnet förrän man skjutit björnen, ropa hej förrän man är över bäcken och alla andra gamla ordspråk. Idag har jag ont i halsen! Igen!

Finsk design

Jag är inte någon märkesnörd, utan jag har saker för att jag tycker om dem av en eller annan anledning. Ändå kan jag tycka det är lite kul när man upptäcker att man har ett designsmycke hängandes på garderobsdörren.

Jag prenumererar på Retro, tidningen för oss retrotokiga. I tidningen, som kom i fredags, var det bland annat en artikel om finsk smyckesdesign. När jag sitter och läser den så är det några smycken som påminner om ett jag har i min ägo. Mycket riktigt. När jag tar fram förstoringsglaset och letar efter märkning så visar det sig att det här hängsmycket är designat av Pentii Sarpaneva.

Jag har fått smycket av mamma och pappa någon gång i de övre tonåren. Det kan ha varit när jag fyllde arton år 1967. Det är i brons och jag har alltid tyckt väldigt mycket om det. Däremot har jag aldrig någonsin funderat över ursprunget eller ens tittat efter några stämplar. Trots att jag, som sagt var, inte är någon märkesnörd så tycker jag ändå att det är extra kul att veta vem som designat det.