fredag 16 augusti 2013

En tunika igen

Ni tycker väl att jag börjar bli tjatig nu med mina tröjor och tunikor. Men här kommer en till. Den här gången är det till mig själv.

torsdag 15 augusti 2013

Fortsatt träning

Idag har jag varit och tränat för sista gången på vårdcentralens gym. Sista gången för den här sejouren, vill säga. De har sådana köer att man får gå ett begränsat antal gånger där för att andra också ska få chansen. I många år har min träning bestått av vattengymnastik. Det har mest handlat om stretchövningar i vattnet. Jag har testat andra sätt att träna, bland annat Qi Gong, men har då åkt på bakslag och blivit sämre. Därför har det här att träna med maskiner inte funnits i min värld. Jag har inte ens vågat testa.

Men nu när jag fick chansen på vårdcentralen kände jag att det var värt ett försök. Det skedde ju med överinseende av en sjukgymnast. Det har slagit fantastiskt bra ut.Min smärttröskel har höjts, vilket gör att jag får inte ont lika snabbt, när jag gör något. Jag återhämtar mig också snabbare, när jag fått ont.

Nu har jag gått ca tjugo gånger på vårdcentralen. På måndag ska jag ge Korpens gym en chans. Jag har varit där och gått igenom maskinerna. De är lite annorlunda än vårdcentralens. Men jag tycker nog vi hittade ett program som liknar det jag haft på VC. Möjligtvis att det är något tuffare. Jag har tänkt träna måndagar och torsdagar. Jag är tvungen att schemalägga det för att jag verkligen ska komma iväg. Annars är det lätt att skjuta upp det och sedan strunta i det hela. Jag måste disciplinera mig själv.

Idag pratade Johan (min sjukgymnast) och jag igenom hur jag går vidare. Jag ska som sagt var fortsätta med träningen. Om tre veckor ska jag tillbaka till vårdcentralen för att gå igenom hur det här nya har känts. Går allt bra, ska jag fortsätta träna hos Korpen den här terminen och vårterminen. Då semesterstänger Korpen. Men i gengäld är jag då lovad plats på vårdcentralens gym, för att jag ska få en kontinuerlig träning. Det låter himla bra. Hoppas det är lika bra som det låter. Och det känns bra, mentalt.

Det som är synd är att Johan slutar för att gå över till en annan tjänst på vårdcentralen. Jag ska fortsätta hos en som heter Frida. Hoppas hon är lika bra......:-)

onsdag 14 augusti 2013

Läs och bli roade

Ramlade helt plötsligt in på, en för mig, ny blogg idag. Där hittade jag denna fantastiskt roliga text. Ni måste bara läsa den.

Att utnyttja extrapriser

Jag är en sådan där riktig extraprisjagare. Det har jag alltid varit. Med bara våra  små pensioner att leva på så är det ännu viktigare att hålla koll på matpriserna. Nu har vi sådan tur att vi har både ICA, Willys och Hemköp i vårt närområde. Det gör att man kan verkligen kan utnyttja extrapriserna utan att man behöver köra något extra.

Så idag började vi på ICA. Där köpte vi frukt, grönsaker och kaffe. På Willys gjorde vi den stora mathandlingen. Där fanns det billig köttfärs, som jag snart ska dela upp i paket och stoppa i frysen. Vi avslutade på Hemköp där det blev mer grönsaker, havregryn och lite annat smått och gott för en billig peng.

De varor vi ständigt använder passar vi på att köpa när de är billiga. Plus att vi kan unna oss lite extra när någon "lyxvara" är billig. Det krävs ju att man har koll på reklambladen och skriver en riktig handlingslista på vad man ska ha på de olika butikerna. Men tid är ju det enda vi har gott om, så vi hinner med det pysslet.

Hur gör ni?

söndag 11 augusti 2013

Terapi

Jag är nog tråkig som just nu snöat in på att sy tunikor. Men det är faktiskt väldigt roligt att göra dem. Om och om igen. Jag tror jag behövt det här tråkiga under den här våren och sommaren.

När jag fick min KOL-diagnos blev jag väldigt ledsen. Till och med deprimerad. Jag började tänka på döden. Den blev på något vis plötsligt väldigt närvarande. Samtidigt som jag närmade mig den ålder som mamma var i när hon dog.

Jag vill ju inte dö än. Jag har alldeles för mycket ogjort för att lämna in, än på ett tag. Så i denna tankeprocess som jag hamnade i har jag behövt det tråkiga, det vanliga, som man nästan kan göra med förbundna ögon.

Jag inser att hemsidan blivit lidande av detta. Men i och med att jag tappade all inspiration till väsksömnad så har det ju varit bra att jag inte producerat något halvhjärtat.

Nu känner jag att jag är på väg tillbaka igen. Mycket tack vare dessa tunikor, men också tack vare min älskade familj. Vi hade nio fantastiska dagar med mina barn i Sundsvall som stärkte mig mycket. Jag kände mig ompysslad av min dotter. Här hemma pratar vi om utflykter och annat som ska göras. Det känns bra.

Nu ska jag sy klart dessa tunikor. Den här är till min dotter. Jag ska också göra klart allting inför loppisen den 25. Jag vill inte röra ihop för mycket. Det vet jag att jag inte klarar. Så när loppisen är till ända ska jag ta tag i hemsidan igen och börja sy väskor, kuddfodral och annat som växt fram som idéer i mitt huvud under dessa timmar vid symaskinen. Med mina tunikor.