Dagen före Fars dag

Pappa kommer imorgon. Det är första gången han kan hälsa på oss. Mamma E hade hisskräck så det var aldrig att tänka på att de skulle kunna komma hit. Det har känts tråkigt så jag glädjer mig väldigt mycket åt att kunna få bjuda pappa på en farsdagsmiddag.

Så idag är det städning som står på tapeten. Jag har röjt grejer som borde röjts för länge sedan. Det känns jätteskönt att jag äntligen kommit mig för.

Men ibland inser man att man måste koppla in hjärnan innan man gör vissa saker. Sambon undrade för ett tag sedan vart skruvarna som låg i fruktskålen tagit vägen. Det var skruvar som hörde till en bärbar dator som är hos datordoktorn.

Det var ju det jag tyckte var så konstigt att det låg så mycket skräp i fruktskålen när jag tömde den igår!!!

Riking

Herre gud, jag hittade fyrtio kronor i min plånbok ikväll. Pengar jag inte hade en aning om att jag hade. Är det någon som vill låna?

Uppdatering: Grejen är att jag har ytterst sällan kontanter på mig. Använder helst betalkort. Men ibland så funkar bara cash. Så jag har väl tagit ut pengar och det blivit två tjugor över som jag sedan glömt bort att de fanns.......:-)

Kvällens idol

När Reza tog sig an "Summertimes" så reste sig nackhåren. När sedan Calle sjöng "With a little help from my friend" så gick rysningarna ända ner i tårna.

Men.....när Erik sjöng "The show must go on" så rann tårarna. Jag är helt tagen. Vilka idoler vi har.

Fredagsgöra

Livet går fortfarande i samma långsamma takt här. Idag vaknade jag med en dunderhuvudvärk men det hade jag inte tid att känna efter för mycket. Vi var nämligen tvungna att åka på Willys idag. När vi kom dit så fick jag världens magkramper, blev yr och illamående. Tack och lov släppte det efter ett tag och just nu tröstäter jag en Marabou limited edition Vinter. Smakar pepparkaka och det är inte alls fel eftersom jag har kaffe till.

Lite senare ska det bli polenta med trattkantareller till middag efter ett recept som jag hittat hos kära bloggvännen Christina. Polentan gjorde jag klar innan vi åkte på affären.




Varje gång vi är och handlar så blir jag lika glad åt den ljusa idén jag fick när jag sydde denna kasse som man kan göra större. Tanken var ju mer att ha den när vi åkte upp till Sundsvall. Men den är perfekt att mathandla i också. Alla dessa stora flingpaket och liknande som alltid tar så stor plats. De är perfekta att lägga i denna kasse. Så hivar jag upp den på axeln och bär som ingenting.

Man kanske borde ta patent.....:-)

(ser du Chris att jag klarat att redigera de stående bilderna, nu är jag mallig)






Här avslöjar jag vad det är i den idag. Flingor, skorpor och så sambons ostkrokar. I botten ligger fyra fil och skvalpar.....:-)

Imorgon väntar städning. Pappa kommer hit på söndag. Han har aldrig varit hit. Mamma E klarade ju inte hissar så det blev aldrig av. Nu ska han få en god farsdagsmiddag. Men först måste vi städa en del, för nu har det blivit tilldraget här medan livet gått på sparlåga.

Ibland suger livet extra mycket

Idag somnade en god vän in. Egentligen är/var han en väninnas man, men han blev en god vän även till sambon och mig.

Livet känns så orättvist. Min väninna berättade att de planerat att göra så mycket när han skulle gå i pension. Nu hann de aldrig dit.

Sov gott, Roger. Nu slipper du plågas mer. Du sitter säkert där uppe på ett moln och tittar ner på Wilmas teckning, den du aldrig hann få.

Lever livet långsamt

Här rullar livet på i "ullatrapid" och jag har inte ett dugg spännande att skriva om på bloggen. Det mest spännande som hänt här är att vi varit iväg till återvinningen med en massa sopor, jag har bakat ett mörk surdegsbröd med valnötter och annat gott "kollijox" i. Dessutom somnade jag på "piggmattan" som man inte blir ett dugg pigg av. I alla fall inte medan man ligger på den.

Till middag blir det spenatsoppa med kokt ägg och nybakt surdegsbröd. I morgon är det tvättstuga och det är inte heller speciellt spännande.

Men håll ut, vilken dag som helst så piggnar jag på mig. Får man väl hoppas i alla fall.

Dagens oordning

Jag har ganska bra koll på vad jag har för tyger. Värre är att jag aldrig vet vart jag har dem. Jag har försökt att hitta på olika system och de funkar ett tag. Men så händer det något och helt plötsligt står jag där helt förvirrad och vet inte vart jag lagt tyget jag behöver.

Före helgen höll jag på att klippa till tyg till "badrumsförvaring" som jag skulle sy. Eftersom jag har flera olika idéer i huvudet så tänkte jag göra en "provkollektion" i samma tyg och låta er läsare välja vad jag ska satsa på.

Jag sydde klart den första saken i helgen och skulle gå vidare idag. Då hade jag lyckats att slarva bort tygerna jag behövde. Hur gick det till då? Jo, en väninna var hit i lördags. Hon beställde ett stickfodral, så vi skulle se vilka tyger hon ville ha. Dessutom hade hon med sig några lakan som hon tänkte jag kunde använda till foder. Det räckte för att jag skulle hinna med att förlägga några tyger. Vad trött jag blir på mig själv.

Efter ett visst letande så hittade jag tygerna långt ner i en hög där de inte alls skulle ligga. Det kanske är en hustomte som är här och rör om på nätterna eller så är det Elvis som har kattrejs? För det kan ju inte vara jag som är så slarvig, eller.....?

Efterlysning

Jag vill efterlysa Beckis. Hon vann denna necessär när jag hade min utlottning vid två-års jubileet. Jag har försökt kontakta henne på olika sätt. Hon vet att hon vunnit för det har hon bloggat om.

Det jag behöver nu är att få namn och adress till henne så jag kan skicka necessären till henne. Så om någon har kontakt med henne så säg till att jag vill att hon mailar mig. Denna adress till henne är den enda jag har:
http://bloggtavlingsbloggen.blogg.se/index.html

Beckis, om du läser detta så maila mig på: cickidesign@gmail.com

Blandad glädje och ledsamhet

Sonen ringde precis nu och berättade att han vunnit på travet. De spelar tillsammans på hans jobb och hade lyckats pricka in sju rätt! Nu var det tydligen många favoriter så det blev ingen storkova. Men ca femton hundra i var har de i alla fall vunnit. Jag blir så glad för hans skull. Han tjänar så dåligt så varje extra krona är välbehövligt.

Samtidigt har sambons dator pajat. Det är mindre roligt.

Tycka synd om sig själv

Just nu är jag inne i en dålig period med mycket värk och sömnlöshet. Det är väl mörkret och kylan som påverkar min kropp. Jag lider inte av höstdepression, eftersom jag tycker om hösten. Det är nog mer min kropp som reagerar på väderomslag och sånt.

När det här kommer så får jag ångest över allt jag vill göra men inte klarar av. Jag predikar för andra om att man ska säga nej, fast själv klarar jag inte av det. Jag har lovat ställa upp att hjälpa till med att göra smörgåstårtor och annat till Melinas dop om två veckor. Jag vill verkligen göra det. Därför sa jag ja. Men så blir jag stressad över att ha ett krav på mig, ett krav att orka. Då får jag ångest när jag mår så här. Tänk om jag inte orkar?

Jag vet att jag blir aggressiv och grinig när jag inte orkar eller när jag har för ont. Jag vill inte vara aggressiv och grinig, så då kan jag må dåligt bara över att jag är rädd att jag ska bli sådan.

Jag vill vara friskt igen och fara fram som en virvelvind i livet. Det var sådan jag var då, för massor med år sedan.