lördag 31 december 2011

Tack till Jan

Räkmackeåret har redan börjat, lite i alla fall. Med tips från en syende kompis, som har en händig man, så har sambon nu fått svärmors gamla Husqvarna att köra framåt i alla fall. Alltid något. Tack Jan, för tipset!

Jag ska ändå åka till symaskinsdoktorn med Berninan på måndag. Jag vill i alla fall höra om det går att laga den och vad det i så fall ska kosta. Husqvarnan är bra men syr inte lika snyggt som Berninan.

Gott Nytt År

Nu stänger vi snart dörrarna för skitåret 2011. Istället släpper vi in det nya året.
Det året då allt går vår väg,
då vi lyckas med allt, 
då pengarna rullar in och fyller våra börsar.
Det året då inga sjukdomar finns,
då allt är bara ljust och glatt.
Själva glider vi runt på en majonnäsklick bland de andra räkorna.

Välkommen 2012,
RÄCKMACKEÅRET

fredag 30 december 2011

Suckar tungt

Eller mitt fel, egentligen. Just nu förbannar jag mig själv så in i vassen. Gråten sitter i magen. Min symaskin gick sönder ordentligt vid fallet! Skulle sy idag och det visar sig att någonting har bockats till. Nålen går inte ner i sitt hål. Något är snett. Jag ser tusenlapparna virvla förbi. Det här var inte det vi behövde just nu. Dessutom har jag en beställning liggandes. Jag behöver även sy både kläder och annat till mig själv till ett visst tillfälle. Jag behöver maskinen nu!

Valet står nu mellan att reparera symaskinen eller handla mat. Egentligen är det ett lätt val. Laga symaskinen. Det är den som ser till att vi får mat på bordet.

Dessutom ville inte svärmors maskin idag. Den vill bara köra bakåt. Så den behöver också en rejäl genomgång av symaskinsdoktorn. Jag får ta en sväng till honom på måndag. Min maskin måste bli lagad i första hand.

Mecka symaskin

Igår roade vi oss att mecka med symaskiner. Vi lagade en och hade sönder en annan.


När vi röjde på vinden tidigare i höst, så tog vi ner svärmors gamla symaskin. Den har inte varit igång så länge jag funnits i familjen och långt före det. Så vi var helt medvetna om att den kanske inte fungerade. Igår tog vi itu med den. Vi började med att försöka köra den. Visst gick den igång, till och med lampan fungerade. Men den matade inte och undertråden trasslade sig. Så vi satte igång att skruva, olja in där det gick att olja. Skruvade lite till och oljade ännu mer. Läste instruktionsbok och rattade och knappade. Framför allt så gjorde vi ren den. Att så mycket damm kan rymmas i en symaskin? Efter ett antal olika försök så fick vi den faktiskt att fungera. Efter lite inställningar så sydde den även en fin söm, t o m zick-zack. Vilken seger.

Det är en fin maskin med massor av mönstersömmar. Inköpsåret kan vara i mitten av 60-talet. Det är en kvalificerad gissning. En riktig arbetshäst med stark motor.

Vad hade vi då sönder för maskin? Jo, den gamla vanliga hederliga Berninan. Jag ställde den lite klantigt så den vickade till och for i golvet. Det mesta höll, tack och lov. Men lampan gick sönder, samt en plastbit som håller sybordet på plats. Det går att köpa en ny sådan, men eftersom budgeten endast tillåter matinköp några månader framöver så fick vi hitta en annan lösning. Ett gammalt ordspråk är ju att nöden är uppfinningarnas moder. Vem hade kunnat ana att två gamla pepparkaksburkar är perfekta som sybordsstöd? Smart lösning, eller hur......:-)

Idag ska jag lära mig de olika mönstersömmarna. Om de vill fungera, vill säga.

onsdag 28 december 2011

God fortsättning

Om någon undrar vart jag är så vilar jag, eller sover. Jag är genomtrött. Det är som om höstens alla motgångar satt sig i kroppen på en gång. Jag vet att jag varit grinig och elak i julhelgen, vilket jag inte trivs med. Men jag orkar knappt med mig själv ens. Då är det inte lätt att orka med andra också. Eller bloggen. Förmodligen skulle en läkare klassa det som depression.

Så är det. Jag hoppas i alla fall att alla andra har det bra.

fredag 23 december 2011

God Jul

En riktigt God Jul till alla vänner runt om i världen.

Plötsligt så händer det

Den här gången var det inget positivt, även om det verkar som om det slutar bra. Jag tror det än så länge, i alla fall.

Vi skulle gå till vår lilla butik och handla lite  mjölk och annan sista-minuten-mat. När vi kommer ut så säger jag till sambon att jag borde nog haft broddarna på. Det var nämligen j-vligt halt. Sedan jag blev sjuk, så har jag väldigt lätt för att halka. Det har hänt ett antal gånger. Men jag har skor med grova sulor så jag tänkte att det går bra ändå.

Vi handlar och går en annan väg hem. Där är det ordentligt sandat, så jag kopplar nog av lite. Vi går och småpratar om lite allt möjligt. Helt plötslig, när vi är utanför vår port, så far mina fötter undan. Jag landar på rygg och slår i huvudet. Jag blev så himla rädd att jag nästan börjar grina. När jag känner efter så är inget brutet. Jag är mest yr och blir rädd att jag fått hjärnskakning.

Nu har jag suttit och tagit det lugnt ett tag. Tagit två Alvedon och en kopp kaffe. Det känns ganska bra, så jag tror inte det hänt något mer än att jag måste tvätta jacka och jeans. Jag måste även duscha och tvätta håret, som hamnade i smutsvattnet. Lite yr är jag fortfarande, men inte så farligt ändå.

Om sambon kommer till skott (han blev också rädd) så ska han få klä julgranen. Efter det ska jag fota den så jag kan önska er alla en god jul. Allt måste ske i rätt ordning om man heter Cicki.......:-)

Natten före dan före dopparedan

Nu börjar julhälsningarna strömma in i Blogglandia. Min kommer imorgon. Nu ska jag bara summera dagen. Den har tillbringats i köket.

Köttbullar har trillats. Även om det var köttbullar i julgåvan så har jag gjort egna. Garanterat fläskfria och ljuvlig goda. En skvätt grädde i färsen sätter den sista lilla piffen på dem. Jag har förberett degen till världens godaste vörtbröd. När jag bakar ut det imorgon har det fått jäsa och gosat till sig i drygt sexton timmar. (Nu låter jag ju nästan som Ernst) Jag har även gjort en långpanna med äppelkaka för att ta rätt på lite skrumpna äpplen.

Det blir rätt mycket disk av allt lagande och eftersom jag har svårt för att laga mat när det är rörigt så diskar jag hela tiden, eftersom jag drar ner disk. Det gör att det känns som om jag diskat mer, än lagat mat. Jag var rätt mör när jag skulle laga kvällens middag, korv Stroganoff. Så pass mör att jag glömde ha i både lök och paprika! Men det gick att äta ändå.

Vi har hämtat upp julsakerna från källaren och sambon har dammsugit och torkat golv. Imorgon får han ta hand om granen.

Själv ska jag göra finsk kålrotslåda, som numera är ett måste på vårt julbord. Jag ska även baka en saffranskaka, stryka juldukar och pynta lite. Som en knorr på dagen ska det slås in lite julklappar. Även om vi egentligen inte köper det till varandra, så blir det några i alla fall. Jag kan inte låta bli.......:-)

Nu börjar det nästan kännas som lite julstämning. Mycket beroende på musiken som vi har på. The Priests  underbara stämsång.

torsdag 22 december 2011

Hjälpstickan hjälper många

Hjälpstickan gör ett fantastiskt arbete. De hjälper hemlösa och andra behövande genom att sticka varma och sköna plagg som sedan skänks. Du kan gå in och läsa här om hur du kan hjälpa dem att stödja på olika sätt.

 Själv tänker jag bli stödjande medlem. Det kan man bli för endast 50:-. Det känns som en piss i Atlanten i den allmänna konkursen. Kan mina 50:- komma till glädje för någon annan så är jag glad.

 Skänk garn till våra stickerskor

Har du garn som du vet att du inte kommer att sticka med?
Vi har 13 glada stickerskor på vår sticklista som gärna tar emot ett garnpaket från dig.
Mejla till garnbidrag@hjalpstickan.se och du får ett mejl tillbaka med en länk där alla stickerskor finns.
Välj från listan, lägg med ett litet meddelande och skicka ditt garnpaket till henne.
Hon skickar sedan det hon stickar till valfri filial och så går bidraget till någon behövande.
Vi tar gärna emot sockgarner och varma gosiga garner.
Välkommen med ditt garn!

Glömska jag

Jag är nog världens mest glömska människa. Naturligtvis vill sambon och jag skicka ett stort tack till Maddes goa väninna O som gjorde denna julgåva möjlig.

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att det finns så mycket goa och snälla människor.

onsdag 21 december 2011

En helt galen dag

Idag är nog den märkligaste dag vi varit med om på länge. På ett mycket positivt sätt.

Vi började dagen med att vara väldigt trötta. Sambon hade nästan inte sovit något alls, på grund av att han hade så ont i operationssåret. Jag hade också sovit dåligt, eftersom jag påverkades av hans nattvandrande. Vi har bägge två sovit dåligt  under en tid, så tröttheten sitter ständigt i kroppen.

Planeringen för dagen var att handla julmat. Eftersom vi inte kunde sova, så bestämde vi oss för att försöka komma iväg lite tidigare. Jag skulle bara sätta igång en deg först. Jag hade förberett surdegen igårkväll och tänkte att vi kunde handla, medan degen jäste idag.

Nu kom vi inte iväg så tidigt som vi tänkt. Degen tog längre tid än planerat och vi var sega, så allt tog tid. Vi började med att gå på bolaget för att köpa några julöl och en liten flaska glögg. Vi åkte vidare till Ica Maxi för att köpa Trisslotter. Jag hade en kupong där man kunde köpa fyra lotter och få fem. Det var vår egen julklapp. Vi hoppas ju ändå på lite tur. Samtidigt hade jag ordentlig koll på Willys priser på de varor vi skulle ha. Så vi tänkte även jämföra Icas priser, när vi ändå var där. Alltid kan man spara en krona eller två på det viset.

När vi var klara på Ica så åkte vi direkt till Willys. Vi ville bli snabbt klara, så att vi kunde komma hem och få vila en stund. Men så blev det inte. Min telefon ringde! "Hej, jag heter O och är kompis med Madde", säger någon i luren. O berättade vidare att hon anmält Madde och Ali till en sorts julklappsutdelning. Nu undrade O om vi kunde åka och hämta det. Visst kunde vi det.

Det är så här att i vår lilla stad finns sedan en tid en månadstidning som heter Newz. Det är en gratistidning, finansierad till stor del via annonser och sponsorer. De har nu till jul gått ut till affärsmän och butiker runt om i staden och tiggt ihop gåvor, till familjer som har det svårt. Maddes väninna O hade anmält Madde och Ali till detta och de var en av familjerna som blivit utvalda. Det var det vi skulle hämta.

Vi trodde vi skulle hämta en korg med lite julmat och julgott. Men så fel vi hade. När vi kom dit så blir vi så bra emottagna. Chefredaktören ville intervjua oss om Maddes och Alis situation. Han vill ju i sin tur kunna redovisa gåvan tillbaka till de som skänkt sakerna. Efter intervjun visade han oss vad de skulle få. Det var mat i massor. Ett helt julbord fyllt med skinka, köttbullar, flera sorters sill, medvurstar, prinskorv, ostar, Jansson, gravad lax, olika sorters bröd osv. Hur mycket mat som helst. Vi fick en korg fylld med godis, en back julmust. Och inte nog med det, två kassar med julklappar, främst till Melina, men även till hela familjen. Själva fick vi en kasse med chips och annat godis, bara för att vi kom och hämtade sakerna. Hade det funnits storlekar som passat, så hade de även fått jackor.

Som ni förstår var vi helt överväldigade. Vi ringde direkt till Madde och frågade hur vi skulle göra. Vi åkte till dem och överlämnade det de kunde ha glädje av nu. Resten tog vi hem för att ha på julafton, när de kommer till oss. Mellis fick några julklappar redan nu. Det finns fler kvar som hon kan få på julafton.

Den lilla familjen bor just nu på ett jourhotell. Där är de bokade fram till i början på januari. Har de inte fått någon lägenhet tills dess så förlängs det boendet. Det är ganska fint där. De har ett stort rum med kylskåp och ett litet frysskåp. Det finns en mikro på rummet och så har de tillgång till kök. De delar dusch och toalett Det blir lite som ett vandrarhemsboende. Även om det inte är något eget så är det nog det bästa boendet hittills, som de varit hänvisade till. Även om en egen lägenhet står högst på deras önskelista, så tror jag ändå att dagens "julklapp" smällde väldigt högt. Det blev ju en julklapp även till oss, kan man säga. Glädjen över att Madde, Ali och Melina får detta. Samtidigt drog det ner kostnaden för vårt eget julbord. Det behöver vi också, som ni vet. Stor heder till Newz som anordnat detta.

Vi kom inte hem förrän halvåtta ikväll. Då värmde vi faktisk Jansson som Madde och Ali ändå inte äter. Vi orkade inte laga någon annan mat. Hur gick det då med degen? Jodå, den var väljäst och fin. Nu är bröden gräddade och ska vila, invirade i handdukar, till i morgonbitti.

tisdag 20 december 2011

Stressfaktorer

Att det blev så tokigt igår har, som jag skrev, viss orsak i att vi haft några kraftiga stressfaktorer här hemma. Den ena blev vi av med idag. Tack och lov.

Den vanliga stressfaktorn för oss är som vanligt ekonomin. Som är sämre än någonsin, efter två häftiga bilreparationer i höst. Men vi reder ut det på ett eller annat sätt.

Den andra blev vi som sagt med av idag. Sambon har haft ett födelsemärke som burit sig konstigt åt. Så för ett tag sedan var han till vårdcentralen och fick det borttaget. Grejen var bara det att det fanns några förändringar där. Så vi har levt med ett "eventuellt-cancer-spöke" i några veckor. Idag har sambon varit till Karolinska hos en specialistläkare. Man har tagit bort ännu mer runt födelsemärket och undersökt andra fläckar. Och eliminerat cancerrisken. Nu kan vi andas ut igen. Det återstår ett återbesök, men det är mest för säkerhets skull.

Medan sambon var iväg idag så irrade jag bara runt här hemma, oförmögen att ta mig till med något. Nu kan jag med lugn och ro gå ner i tvättstugan. Det var som en sten som föll ifrån våra axlar. Kanske det kan bli någon julkänsla även här hemma?

Bitchernas bitch

Egentligen borde man väl inte berätta om hur illa man bär sig åt ibland. Men nu måste jag nästan skratta åt mitt eget beteende. Ni får också skratta om ni vill. Det bjuder jag på.

Det är så att det blir en Sundsvallsresa i mars. Därför skulle jag köpa biljetter på SJ redan nu, för att få det så billigt som möjligt. Först hade jag problem att fylla i själva köpet. SJ var lagom krångliga. När det var klart, så jag plockade fram bankkortet och skulle fixa själva betalningen.

Först gick allt som en dans, men sedan skulle jag göra en säkerhetsgrej för ett säkert internetköp. Det var då det sket sig. Jag är ju numera ingen van shoppare, så det där med att handla på nätet är jag mycket ovan med. Först skulle jag knappa in Handelsbankens kod, stod det. Då knappade jag in koden som jag har när jag gör transaktioner på min internetbank. Sedan ville de ha kortets pin-kod. Det var ju inget knepigt med det. Då skulle jag få upp en säkerhetskod som jag skulle knappa in. Men när jag gjorde det så kom det upp att jag angivit fel siffror.

I tron att jag knappat fel så gör jag om samma sak en gång till. Men icke, sa Nicke. Det gick inte. Tredje gången så låste sig kortet, tillfälligt.

Som vanligt blir jag otålig och kunde inte vänta den timmen jag borde väntat, så jag försökte igen. Nu gjorde jag om allt från början, så helt plötsligt sitter jag där med dubbla uppsättningar biljetter. Då brast det fullständigt.

Till saken hör att jag också hade bröd i ugnen och skulle laga soppa till middag. Så jag kände mig måttligt stressad. Vilket jag numera inte klarar av. Stress alltså! Så jag bryter ihop fullständigt. Gråter och skriker och bankar i datorbordet. Helt galen, är jag. Skriker åt sambon att han aldrig ställer upp på mig och så vidare. Bitchigare än den värsta bitch är jag.

Den som känner mig vet att jag i normala fall är en ganska lugn och sansad person, med ett positivt tänkande. Men det gällde inte idag. Nu fick även sambon ett bryt, eftersom jag betedde mig som jag gjorde. Grälet var i full gång och beskyllningarna haglade.

Till slut gav jag upp och började pyssla med maten. Då kom jag på att det kanske står något på bankens hemsida om hur jag ska göra. Så sambon får ta över matlagningen. När jag ska logga in på banken så går inte det heller. Då ringde jag supporten. Det var nog tur att jag fick vänta en kvart i telefonkö, så jag fick anlägga min vänligaste telefonröst.

Jag tror grabbarna på Handelsbankens support har kul ikväll åt den gamla kärringen som inte visste hur man internethandlade. Den kod jag skulle skrivit in, kom ju upp på sidan. Inte såg jag det. Eller jag såg det, men registrerade det inte. Att jag inte kunde logga in på banken var för att jag glömt att sätta tillbaka inloggningskortet i knappdosan. Det ena hjärnsläppet efter det andra.

Nu är i alla fall biljetterna betalda, brödet är gräddat och soppan uppäten. Samt att sambon och jag har bett varandra om förlåtelse och pussats lite. Vi har några mentala stressfaktorer omkring oss just nu som förmodligen var grogrunden till hela eländet.

lördag 17 december 2011

Prydnad

Mina Tilgman´s har fått komma till heders igen. De har stått på en liten undanskymd plats, men nu ville jag ta fram dem i ljuset igen. Jag gör så ibland, skiftar platser alltså. Då blir det lite som nytt igen.

Dessa två vet jag är äkta 60-tal. Jag fick bägge två 1967 fast vid två olika tillfällen. Den ena fick jag av mina arbetskamrater när vi flyttade från Karlstad till Sundsvall. Den andra fick jag några månader efteråt, av mina föräldrar, när jag fyllde arton år. Men vem jag fick vad av, kommer jag absolut inte ihåg.

Jag tycker om det kärva och grova i keramiken. Kombinerat med de klara färgerna. Yes, me like very much!

fredag 16 december 2011

Sanering på hög nivå

Idag städas det för fullt här. Visst, det har det redan gjort i några dagar. Idag har vi grovtvättstuga så nästan alla mattor blir så rena och fina. Själv har jag sedan ägnat mig åt köket. Sambon tog på eget initiativ (wow) itu med sovrummet. Vi kan ju inte lägga på rena mattor på smutsiga golv. Nu är det mer än golven som behövs tas. Det har varit lite si och så med städningen i höst så det har lagrats, så att säga.

Eftersom jag tycker om att har rent och ordning omkring mig så njuter jag. I helgen ska jag ta stora vardagsrumsmattan. Den har varit ett riktigt sorgebarn. Den var så fin när vi köpte den. Dyr också. Handknuten kinesiskt ullmatta. (Vi har inte alltid varit fattiga.) Vi har inte haft råd att lämna in den på tvätt, så den har sett bedrövlig ut. När jag för ett tag sedan fick tips om galltvål av dottern så fick vi bort alla fläckar. Det blev något bättre. Nu ska jag dammsuga den jätteordentligt med lilla munstycket, bit för bit. Och sedan "knäskura" den ordentligt med galltvål, från hörn till hörn. Förhoppningsvis får jag tillbaka lystern i den på det viset.

Å vad rent och fint jag ska få det till slut. (Utom kontoret, men det förtränger jag nu)

torsdag 15 december 2011

Jag är bäst!

Idag har jag gjort något jag inte gjort på flera år. Jag nästan skäms för att berätta det. Jag har FICKPARKERAT! Jajasemensingen, det har jag gjort idag.

Jag fick mitt körkort 30 oktober 1967. Jag har alltså haft körkort i fyrtiofyra år. Jag har dessutom massor med körtimmar bakom mig, fler än vad många andra har. Jag är en fullgod förare i de flesta väglag. Men jag är urusel på att fickparkera.

Det kan har att göra med att jag är väldigt kort. Jag har dålig koll på vart jag har bakändan på bilen. Så jag brukar välja köra-in-och-backa-ut-parkeringar. Jag har hellre gått femtio meter extra, bara jag sluppit att fickparkera.

Idag fanns det inget att välja på. Så jag backade in, körde fram lite lätt, backade igen och rätade upp bilen. Det satt som en smäck! Precis som om jag aldrig gjort något annat i hela mitt liv. Gissa om jag var stolt. Men jag skakade i hela kroppen när jag kom upp till min väninna. Jag var tvungen att dricka ett stort glas vatten innan jag hämtat mig från äventyret.

Att komma ut därifrån var lätt som en plätt. Men det är en annan historia.

onsdag 14 december 2011

Det tuffar på

 Dagarna tuffar på med städning och pyntning. Igår gjorde vi klar Billyn vi har i vardagsrummet. Den är fylld med glas, reseminnen och andra saker som vi älskar att ha omkring oss.

Jag har flyttat om lite bland grejerna. Vi gjorde ju några vindsfynd vid röjningen. Bland annat den gamla lampan från sambons föräldrahem. Det är italiensk design och jag tycker det är mycket typiskt 50-tal. Vi har letat lampskärmar på loppisar, eftersom den gamla var sprucken och kastad för länge sedan. Men vi har inte hittat någon nygammal skärm. Däremot hittade vi en helt ny på Ikea som vi tyckte skulle passa. Och det gjorde den. Det går faktiskt att blanda gammalt och nytt med gott resultat.
Fram kom också den fulsnygga gamla gubben. Han är ett loppisfynd, fast inte av oss. Goda vänner har hittat honom och sedan har vi fått gubben. Jag formligen älskar han. Det som förbryllar mig är att han är märkt Design Rosa Ljung. Jag har letat och letat, men hittar bara allt det andra man förknippar med Rosa Ljung. Alltså väldigt skirt rosa och guldigt. Ingenting som liknar vår gubbe. Det kanske är en väldigt tidig design innan hon hittade sin plattform. Det spelar ingen roll. Jag tycker gubben är urläcker.

Tavlan som hänger till höger om lampan är en släktklenod. Motivet är Uppsala slott och den som målat är morbror Pelle. Morbror Pelle var inte min morbror. Han var heller inte pappas morbror, utan han var min farmors morbror. Både han och hans syster, min gammelmormor, blev väldigt gamla. De båda passerade 90-sträcket med marginal. Det är så kul att ha något kvar av denna gamla morbror så var fylld av olika historier. Jag tycker väldigt mycket om tavlan.

måndag 12 december 2011

Jullov=skurlov

Nu ska den här skönheten och lite annat smått och gott flytta norrut. Närmare bestämt till Sundsvall.

Själv tar jag julskurlov. Här ska det städas, städas och städas om igen. Det har varit lite sisådär med den biten hela hösten. Nu är jag riktigt trött på att sy. Jag har nu haft maskinvård på symaskinen. Den är rengjord och insmord. Sybordet är ihopskjutet och rensat från spill och annat som jag dräller omkring mig. Ska jag sy något mer före jul blir det av privata orsaker.

Jag har dock inte stängt butiken så det går fortfarande bra att handla färdiga prylar, för den som känner sig manad.

Nu längtar jag faktiskt efter att få diska och putsa mina fina prydnadsaker så de riktigt blänker. Jag är nog inte riktigt normal!

söndag 11 december 2011

Kuddfodral

Det här är två kuddfodral som ska flytta söderut.

Nu är jag snart klar med all sömnad så jag kan börja och göra jul här hemma.

lördag 10 december 2011

Julklappstips 3

 Varför inte ge bort en väska och ett mobilfodral i samma tygkombination?

Du hittar dessa och mycket annat på www.cickidesign.se

fredag 9 december 2011

Nysydda miljökassar

 Ny har jag sytt upp några nya miljökassar. Det finns tre stycken av den grågröna varianten och två stycken av den röda med flaskorna.

Varför ska man använda en miljökasse?

Det viktigaste argumentet är att den är miljövänlig. Du använder den om och om igen. När den blir solkig slänger du den i tvättmaskin och tvättar den på 40 grader.
Den är även ergonomisk med sina korta och breda handtag. Det är lättare att bära tungt i dessa kassar än i en plast-eller papperskasse.

Det blir billigare eftersom den betalar sig ganska så snabbt.

Dessutom är det betydligt roligare att bära hem maten och annat i en snygg tygkasse än i tråkiga plast-eller papperskassar från Willys, Ica eller Coop.

Fler miljökassar och annat hittar du på hemsidan.

torsdag 8 december 2011

Det kom ett mail

"Hej!
 
Det kom idag och jag tycker att det överträffade förväntningarna jag hade från bilden. Det kommer att bli en mycket uppskattad julklapp."
 
Det handlar om ett sålt stickfodral. Jag blir alltid så glad när jag vet att mina kunder är nöjda. Dessutom är det den bästa reklamen jag kan få.

Julklappstips 2

 Kuddfodral i olika storlekar och modeller.

Du hittar fler på www.cickidesign.se




Via telefon

I telefon ikväll var det en liten tjej som sa: "Äckar dej". Gissa om det värmde mormorshjärtat. Jag antar att ni förstår att det betyder: "Älskar dig".......:-)

onsdag 7 december 2011

Julklappstips 1

 Det här och mycket annat hittar du på www.cickidesign.se


tisdag 6 december 2011

Julklappstips

För den som vill köpa en speciell julklapp har jag nu en auktion ute på Tradera. Det är en tygtavla med tyget Fatima, designat av Josef Frank för Svensk Tenn.

Här hittar du till auktionen.

lördag 3 december 2011

Ett gäng mobilfodral

 Här kommer en laddning mobilfodral. De passar till Iphone och androidmobiler. Innermåtten är 12x7 cm.


Samtliga är sydda i 100% bomull. En del tyger är återanvända, andra är nya.
 Som stötdämpande mellanlägg har jag använt fleece. Jag har gjort ett sprund för att det ska gå lätt att ta fram eller stoppa in mobilen.

Det finns en ficka för hörlurar eller USB-sladd.

Den stängs med kardborrband.
 Mer uppgifter hittar du på hemsidan.













torsdag 1 december 2011

Ge aldrig upp

Det är skrämmande när man ser program som "Världens bästa skitskola". Inte för att programmet som sådant skrämde. Tvärtom, så lyfte det fram skolfrågorna på ett mycket bra sätt.

Det som skrämde mig var att se hur både elever och lärare har gett upp. Eleverna verkar inte tro på sin egen framtid. En kille hade som dröm att få göra datorspel. Men han trodde att han kanske skulle jobba i en kiosk om tio år. Att tappa sina drömmar är hårt. Det är drömmarna som driver en framåt.

Både lärare och rektorer på några skolor tyckte att det var ett för tufft mål att alla barn ska uppnå godkänt när de går ut nian. När både lärare och rektorer inte tror mer än så om eleverna då är det skrämmande. Deras jobb är att se till att eleverna ska uppnå de uppgjorda målen. Gör de inte det har de inte skött sitt jobb.

Nu tror inte jag att varken de lärarna eller rektorerna är dåliga pedagoger. De har bara gett upp. Det skrämmer mig mest.

Däremot blev jag riktigt glad när jag ser min gamla lärare i rutan. Han som på KomVux lärde mig allt om företagsekonomi. Som fick det att bli det roligaste ämnet i världen. Sedan drygt ett år tillbaka är han rektor på Ljustadalens skola utanför Sundsvall. På bara ett år har han ökat medelbetygen hos sina elever genom att visa att han tror på deras kompetens och vilja att lära.

Jag blir ännu gladare när jag ser rapporten ifrån en skola i Nossebro. Där har man på tre år förändrat hela undervisningen. För tre år sedan hade de ett av de lägsta medelbetygstalen i landet. Nu, tre år senare, klarar 100% av eleverna målet att få godkänt när man går ut nian. 100%, sug på den siffran. Man har som ett självklart mål, att alla elever ska få godkänt. Man har som ett mål att ingen elev ska få stå utanför, alla ska inkluderas.

Visst är det vackert: "Alla ska inkluderas." Det är så självklart. Det innebär ju att man ser VARJE elev. Jag ryser av välbehag när jag hör det. Det bästa av allt var när en av speciallärarna berättade att det hade inte kostat ett extra öre i mer resurser. Man har bara lärt sig att använda resurserna på ett bättre sätt. Det är det bästa av allt, för ofta får man höra att det finns inte resurser!

Det här försökte jag säga i många år tidigare, när jag åkte runt på skolorna och missionerade för barn med ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det jag sa då var, "Se varje unik elev", "Lyft fram elevens starka sidor", "Se inte det jobbiga hos eleven utan se det positiva". När man jobbar så (samt inkluderar alla) då når man resultat. Då känner eleven att det är någon som tror på han eller henne. Det är A och O för att lyfta fram någon.

Varför det blivit så här tänker jag inte gå in på. Det finns många teorier och åsikter om det. Även jag har min åsikt i denna fråga. Men det är inte relevant just nu. Vi vet att något blev fel. Nu gäller det att reparera det så fort som möjligt.

När vår son var diagnostiserad och utredd vid sex års ålder så fick jag höra att den här killen blir det inte så mycket av. Det vägrade jag att godta. Han skulle ha samma möjligheter och förutsättningar som sin lillasyster. Vägen dit var inte lätt, men jag vägrade ge upp. Idag är han något. Han är trettiofem år, han är en jättefin och omtänksam ung man, han har ett arbete, han har en egen fin lägenhet och han har gott om vänner. Han har till och med körkort och egen bil. Allt för att vi vägrade ge upp. Allt för att vi hela tiden trodde på honom.

Visst gav man upp ibland. Men bara för en dag eller två. Sedan spottade vi i nävarna och tog i med nya tag. Han hade även lärare som trodde på honom så vi var inte ensamma i vår kamp.

Därför blir jag så ledsen när jag ser dem som gett upp. Därför blir jag så glad när jag ser dem som inte gett upp. Vi måste alltid tro på oss själva och på dem som vi har i vår närhet.

Postens service

En gång i världen var Posten ett serviceföretag. När jag var barn fick man till och med post på lördagar. Det är inte så många år sedan som Posten lovade att om man skickade ett brev ena dagen så skulle det vara framme den andra dagen. Det stämde nästan till hundra procent. Då, alltså!

Det är andra tider nu. Igår var jag på Ica för att hämta ut ett paket med en avi jag fått. Icatjejen meddelade mig då att paketet inte skulle komma förrän idag eller imorgon. Jag hade fått avin på tisdagen. Alltså tog jag för givet att paketet fanns på plats.

Det är service, not. Man får avin en dag, sedan får man vänta två till tre dagar innan man kan hämta ut paketet. Det här är helt sanslöst. Jag vill ha tillbaka den gamla serviceinriktade Posten. Men det är väl för mycket begärt.

tisdag 29 november 2011

Juliga kuddfodral

Nu har jag sytt två juliga kuddfodral. Du hittar uppgifter om dem på hemsidan.

måndag 28 november 2011

Ur led är tiden

Det är den 28 november idag och man klipper gräset utanför huset. Lite överdrivet, kan man tycka.

söndag 27 november 2011

Trötter

Nu är jag så trött, att skulle jag lägga mig nu så tvärsomnade jag. Klockan 21.00! Det är verkligen inte likt mig. Men jag har tokkört på symaskin i flera veckor nu. Så efter dagens pyntande och mer sömnad och matlagning så börjar det kännas rejält i hela kroppen. Jag borde nog trappa ner lite nu. Borde, alltså! Men det har jag nog inte tid med om jag ska hinna allt jag vill ha klart före jul. Så jag spottar väl i nävarna och kör ett tag till. Fast nu lägger jag av för den dagen innan jag gör något större fel. Sova får man göra i graven, sägs det.

Första ljuset tänt

Nu har det adventspyntats även här. På spisen puttrar en smarrig köttgryta, med massor av god högrev och en hel massa olika rotsaker. Tänk att sedan få "stampa päran" och rotsakerna i den goda såsen. Det är riktig vintermat. Det behövs, för här blåser det och regnar och är allmänt otrevligt. Inget kul väder varken för kropp eller knopp.

Nu ska jag sy några julkuddar som ska ut på hemsidan. Av tyget som blir över ska jag sy en bordslöpare till vårt eget köksbord. Ibland unnar jag mig något eget sytt också.

Trevlig 1:a advent på er alla ute i cyberrymden.

lördag 26 november 2011

Inför 1:a advent

Lagom till julskyltningen så har även Cicki Design julskyltat lite.

Håll till godo.

Välkommen att titta in på hemsidan . Där hittar du alla uppgifter på de olika produkterna.