lördag 17 mars 2012

Tack till er alla som hejar på.

Tack alla för era glada tillrop. Vi har vågat oss på att fira lite lite grand ikväll. Det blev ingen räkmacka, utan bakad potatis, stekt lax, avocado och RÄKröra. Till det dracks det Ramlösa Mango. Helt superb firarmiddag. Lite lagom sisådär, eftersom vi ännu inte vågar ta ut något i förskott.

Ni vet väl att tumhållning gäller fortfarande. Hela helgen. Och så länge som det bara behövs.

Själv ska jag på tuttografi i morgon. För att kompensera denna bröstmisshandel har jag lovat mig själv en tur till både Panduro och Myrorna i Skärholmen. Hoppas på fina fynd för nästan inga pengar alls. Än så länge så är det snikbudget som gäller.

fredag 16 mars 2012

Hoppas, hoppas, hoppas!

Den 22 februari skrev jag om att ansökningshandlingarna till Försäkringskassan var inlämnade. Då förväntade vi oss en lång väntetid. Det gick bara en vecka så ringde hon som utsetts till sambons handläggare. Hon yrkade avslag på ansökan. Sambon fick tokspel och skällde ut henne efter noter. Dagen efter ringde sambon upp handläggarens chef och undrade vad som var fel. Han är ju utredd på längden och tvären, ut-och invändigt under tre års tid.

Den personen kunde han i alla fall prata lugnt med. Hon ville ha in mer handlingar från oss. Vi hade bara skickat in läkarutlåtandet (som är tungt och utförligt) och själva ansökan. Nu lämnade vi in hela psykologutredningen som är gjort, samt alla protokoll från arbetsterapeuten. Ville de har mer så kunde vi förse dem med det i efterhand, resonerade vi.

Idag ringde sambons handläggare. Ponera att vi skickade in första papperen den 22 februari. Idag är det 16 mars. Det har alltså inte ens gått en månad sedan första inskicket. Idag ringde som sagt var handläggaren och berättade att de föreslår beviljning.

Ser ni vad jag skriver: BEVILJNING. Detta känns inte sant. Jag får nypa mig själv i armen och tänka att än är det inte klart. Det ska behandlas i nämnden först. Ändå vet jag att det handläggaren föreslår brukar gälla. Vi vet inte när nämnden sammanträder, men jag har för mig att de gör det en gång i månaden.

Det spritter i kroppen, samtidigt som man inte vågar ta ut glädjen i förskott. Men tänk ändå om det är sant. Var det så här enkelt i slutänden? Vi hade förväntat oss en strid på ett par år. Minst!

Sambon har inte jobbat på många år så han får förmodligen det lägsta sjukersättningsbeloppen. (Om det nu blir beviljat.) Vi har räknat på det. Även om det är lågt så blir det ca fyratusen mer i månaden efter skatt. Fyratusen kronor mer! Det är en hel förmögenhet för oss. Fast jag vågar ännu inte tro på det. Jag pendlar fram och tillbaka, kanske, kanske inte, älskar, älskar inte. Som en prästkrage man rycker bladen ifrån.

Håll nu alla tummar och tår. Hade jag rätt när jag sa att 2012 skulle bli vårt räkmackeår? Då var det mest på skoj, eftersom allt gått så tokigt under 2011.

torsdag 15 mars 2012

Ibland fattar man ingenting

För några månader sedan så fick jag och min medförfattare varsitt brev från vårt förlag. Där stod det att vår bok skulle utgå ur sortimentet. Vi blev erbjudna att ta tillvara de böcker som fanns kvar. Nu visade det sig att det var över artonhundra exemplar kvar. Delade vi på det så skulle vi få drygt niohundra böcker i var. Det är mycket böcker.

Om vi ville ha några böcker skulle vi få fraktfritt upp till femton kilo. Både jag och min medförfattare valde det alternativet. Det kändes väldigt konstigt att veta att ens lilla "baby" skulle makuleras. Så en dag för ett tag sedan fick jag en tung låda som innehöll fyrtio exemplar. 

Vi var bägge två konfunderade över varför boken skulle tas bort. Vi visste sedan tidigare att den varit populär som utbildningsbok. Numera låg den ju även på förlaget Studentlitteratur. Det gjorde den inte ursprungligen.

I helgen var vi som sagt var till Sundsvall. Dotterns sambo, numera make, är lärare. Så jag tog med mig ett exemplar av boken som jag tänkte förära hans skola med. Han blev jätteglad över det och talade om att boken ligger fortfarande kvar som förslag till egen vald studielitteratur på lärarutbildningarna. Den är alltså fortfarande efterfrågad.

Då förstår jag ingenting. Varför ta bort en bok som fortfarande används i olika utbildningar?

onsdag 14 mars 2012

Bästa väskan

Det är inte ofta jag syr något åt mig själv. Speciellt inte i väskväg. Men till nya klänningen ville jag också ha en ny väska. Då gjorde jag den här.

Nu har jag testat den och jag är mer än nöjd. Jag tillhör kategorin kvinnor som släpar med mig alldeles för mycket i handväskan. Då blir det ett problem när man ska gå på fest. Man vill inte ha en stor väska, men ändå kunna få med sig det väsentliga. Det kravet uppfyllde verkligen denna lilla skönhet.

Jag har gjort modellen själv och sytt upp den tidigare. Då i en något mindre variant. Nu ökade jag på storleken lite grand. Ca 1½-2 centimeter runt om. Väskan kändes fortfarande nätt, trots storleksökningen. Jag gjorde även två blixtlåsfickor invändigt för att kunna ha pengar, kort och liknande lite mer skyddat. De fickorna gör jag så att det blir även en öppen variant av varje blixtlåsficka. Det blir en dubbel ficka på det viset.

Jag blev själv förvånad över allt jag kunde stoppa i. Med mig hade jag kameran, cigarretter, hårborsten, pengar, lite reservsmink, en förpackning näsdukar och dotterns stora nyckelknippa. Ändå var väskan inte full och såg inte bulligt ut.

Jag får nog sy några fler i samma modell och storlek. Det kanske är fler än jag som vill ha en nätt väska som rymmer mycket. Säg bara till om önskemål finns.

tisdag 13 mars 2012

Prenumerationsmiss

Runt nyår satt jag och surfade runt för att hitta en idé om hur jag ville sy min klänning, som jag skulle ha på dotterns bröllop. Jag hittade ett exemplar Burda fashion plus på Tradera. Det lyckades jag buda hem och där fanns mönstret som jag sydde klänningen efter.

Eftersom Burda varit min favorittidning i många, många år så funderade jag på hur mycket det skulle kosta att prenumerera på den. Som alla specialtidningar är den dyr att köpa i handeln så det har bara blivit någon exemplar köpt då och då. Det har känts som en lyxkonsumtion vid de tillfällena.

Jag hittade i alla fall en länk om just prenumeration. Där stod det att det skulle bara kosta 145:- för fyra nummer. Det bestämde jag mig för att jag hade råd med. När jag klickade på Burda på svenska så länkades jag till ett danskt företag. Jag tänkte då att det var kanske distributörer för Norden. Så jag skrev i alla mina uppgifter och skickade iväg. Jag fick ett bekräftelsemail där det stod att första numret skulle komma i mars. Även prenumerationspriset stämde.

Så långt var allt bra.

I onsdags, alltså dagen innan vi for till Sundsvall, så fick jag första tidningen. Det var bara det att på det bifogade inbetalningskortet stod det att jag skulle betala 336:-. Dessutom skulle räkningen vara betald tills i fredags. Förutom det mankemanget så var tidningen på danska. Fast det kändes som ett mindre problem.

Jag orkade inte ta itu med detta innan vi for, så jag sparade det tills igår. De hade ingen mailadress, vilket hade förenklat en del. Nu var det bara telefonkontakt som gällde. Jag förstår i och för sig danska ganska bra om man talar sakta. Jag var ändå nervös för språkförbistring när jag ringde upp. Först kom jag inte fram. Jag började fundera över om jag råkat ut för något ruffelochbåg-företag, som gjorde sig omöjlig att nå på telefon.

Jag ringde min väninna, som har danska rötter, och undrade om hon kunde hjälpa mig. Hon hade tyvärr inte tid utan det var först på onsdagen hon kunde ställa upp. Eftersom betalningstiden gått ut ville jag få det ur världen så fort som möjligt.

Då kom jag på att jag skrivit fel telefonnummer. Jag hade glömt en nolla i landsnumret. Sagt och gjort så knappade jag in det korrekta numret och kom fram. Det var en jätterar tjej som svarade. Hon pratade dessutom skandinaviska så det blev inget problem med språket.

Hon bekräftade att min prenumeration skulle kosta 145:-. Vi talades vid ett tag och hon skulle ordna allt. De är distributörer för Norden, så där gissade jag rätt. Hon skulle dessutom se till att jag fick de kommande tidningarna på svenska. Vi kom också på att jag fått fel inbetalningskort. Jag skulle ha ett inbetalningskort med IBAN-nummer för utlandsbetalning. Jag skulle betala 37:- för det här numret och sedan få ett nytt inbetalningskort med de kommande numret. Hon skulle maila alla uppgifter till mig.

Ett antal mailväxlingar senare så visade det sig att jag skulle betala 84:- för tidningen jag fått. Det var på grund av växlingskurs och utlandsporto. De har begått ett fel. Jag beställde svenska tidningar för ett uppgjort pris. De borde efterskänka detta nummer till mig och jag betalar enbart för den nya prenumerationen. Men ibland orkar man inte bråka mer. Jag åker på pumpen för 84:-. Jag får väl ta den smällen. Men jag kommer bli ännu mer försiktig i framtiden när jag handlar på nätet. Burda får nog fortsätta att vara en lyxtidning som jag kostar på mig vid speciella tillfällen, efter att denna prenumeration utgått.

måndag 12 mars 2012

Hemligheten avslöjas

 Nu kan jag avslöja hemligheten som jag tryckt på ett tag. Vi har varit uppe i Sundsvall över helgen på grund av att min dotter gift sig.

De ville hålla det hemligt för att undvika att allt skulle bli så stort. De ville inte ha en massa presenter och även undvika att det skulle bli både möhippa och svensexa.

Nu gjorde de så att de gick iväg och gifte sig borgerligt. Efteråt sågs de närmaste på en restaurang där vi åt bröllopsmiddag. De hade bokat ett avskilt rum i en av Sundsvalls restauranger med erkänt god mat. Den höll verkligen måttet. Fantastiskt god mat och fantastiskt trevlig och serviceminded personal. Det enda som var en nackdel var att man satt på långbänkar. Det var svårt att ta sig dit och att ta sig därifrån. Det har gjort att mitt vänstra knä sagt godnatt för några dagar. Sådant kan man dock ta när man haft så trevligt.

Det var en fantastiskt trevlig fest. Det var länge sedan jag skrattade så gott och så mycket. En och annan tår kom även i ögonvrån. Det enda smolket i bägaren var väl att bruden var rejält förkyld. Men det är smällar man får ta.

Jag var ganska nervös inför att träffa min fd man, alltså barnens pappa. Jag har inte träffat honom på ca 13 år och senaste gången vid pratades vid i telefon, för ca 10 år sedan, så skrek vi bara åt varandra. Tack och lov behövde jag inte vara orolig. Det var som att träffa en gammal vän. Vi förhörde oss lite om varandras släktingar och skildes åt med att skicka hälsningar och kramade om varandra. Jag är tacksam över att det numera kan vara så.

Jag är så lycklig för min dotters och mågs skull. De är helt underbara tillsammans. Som jag sa vid ett litet tal, så har min dotter inte bara lyckats att träffa drömprinsen. Hon hittade även svärmorsdrömmen.

Lite presenter blev det ändå. Jag sydde det här brudparet till dem som de fick. De blev jätteglada över det. Nu får vi alla återgå till vardagen. Det är rätt skönt. Jag älskar vardagar.