lördag 31 maj 2008

Syfri dag

Idag hade jag bestämt mig för en syfri dag. Jag gjorde klar en beställd väska igårkväll. I tisdags hade jag fått en massa tyger av en god vän som håller på att flytta. Det innebär att hon håller på att röja undan en massa. Det är mest klädtyger så det ska väl bli något sånt sytt framöver. De tygerna hade hamnat i plastkassar som svämmade över i sovrummet så jag behövde åtgärda det.

Jag packade ihop dem samtidigt som jag röjde upp lite småtyger som jag ska skicka till en god vän som syr dockkläder till sina barnbarn. När jag ändå var igång så dammsög jag ordentligt under sängen och drog fram plastlådorna med tyger i. Sedan blev hela sovrummet dammsuget av bara farten. Enbart detta kändes som ett mindre dagsverk.

Jag föreslog sambon att vi skulle ta en promenad. Men han hade ett annat förslag. Det var att vi skulle åka ner på lotten för att se hur det såg ut där. Det har ju bara jordfräst lite så det var inte klart för plantering än. Vi skulle bara åka dit en sväng, sa han. Vilket gjorde att jag tog inte med något, inte ens en vattenflaska.

När vi väl var där så fick han ett arbetsryck. Så jordfräsen fräste igång. Nu har han fräst vårt land två gånger till och jag har plockat bort allt ogräs eftersom han fräste upp det. Jag trodde jag skulle tuppa av på slutet på grund av vattenbrist. Nu ska vi fräsa det en gång till imorgon och sedan ska päran (sv. potatisen) i jorden. Sättlöken lär väl hamna där också.

Det har odlats jordgubbar där tidigare och det finns massor med plant kvar som blommade för fullt. Så jordgubbar lär vi inte bli utan i år. Det fanns även ett litet land med lök sedan tidigare. Och rabarber och pepparrot. Mest växer det ändå med brännässlor, maskrosor och tistlar. Men får vi hålla på så blir det nog fint där om något år, eller så.

Imorgon ska vi planera bättre. Det ska med stolar, fika och massor med vatten. En sväng på ÖB får det även bli för att inhandla några vettiga redskap.

torsdag 29 maj 2008

Andra försöket

För några timmar sedan gjorde jag ett försök att göra ett inlägg. Men då ville inte blogger vara med så det försvann. Nu gör jag ett andra försök få se hur det går.

Ikväll har vi haft avslutning på bassängbadet. I vanliga fall brukar vi avsluta med att fika tillsammans. Den här gången bestämde vi att vi skulle äta istället eftersom badtiden sammanfaller med middagstid. Först diskuterade vi att gå ut och äta men konstaterade att det skulle bli så jobbigt med extra kläder bara för det. Så vi ordnade knytis. Gissa om jag har ätit, kycklingpaj, skaldjurspaj, skink-och broccolipaj. Flera sorters sallad. Och fika på det med mjuk chokladkaka, rabarberpaj och syltkakor. Jag säger som mamma brukade säga, nu står magen i fyra hörn och en snibb.

Vi funderade på att ta ett motionspass även efter maten.

Barnvakt

Ikväll ska farfar sitta barnvakt alldeles ensam. Undrar hur det går? Ebba är alltid lite avvaktande mot honom. Det kanske beror på skägget. Bonussonen ringde i panik idag. Han måste sticka iväg på ett jobb som varar hela kvällen. Sonhustrun ska på ett möte på dagis. Så de behöver barnvakt. Jag ska på min bassängträning. Vi har avslutning idag och ska äta tillsammans efteråt. Jag ska göra en av pajerna vi ska äta så jag måste gå på det. Då återstår bara farfar. Det är nog bra att Ebba och farfar får träna ihop sig.

Uppdatering: Det blev inställt. Bonussonen kunde skjuta på sin jobbgrej till imorgon. Men det kommer väl fler gånger.

onsdag 28 maj 2008

Dammigt

Sambon har svårt med sömnen just nu, så idag gick han och la sig mitt på dagen och somnade. För en stund sedan tittade jag till honom. Jag råkade titta till på hans kalsongprydda ändalykt. Där på fillingarna var det fullkletat med katthår och trådändar. Det syns att det bor två katter och en sömmeska här. Och att vi kanske inte dammsuger så ofta som tanterna i Rent hus anser att man bör göra.

tisdag 27 maj 2008

Sicken dag

Idag har jag varit på tantlunch med det gamla vanliga gänget. Mycket prat och skratt som vanligt alltså. Jag hade släpa med mig tre fulla papperkassar med böcker som blev över när jag städade bokhyllan. Vi brukar göra så, att vi delar med oss av vårt överflöd.....:-) Så tillbaka hem släpade jag en uppsjö av kassar med tyger, en kanonfin sommarjacka och en väst till sambon. Det är ett kanonbra sätt att kunna ge varandra det man själv inte kan eller vill ha.

Jag fick också en kasse rabarber med mig hem så ikväll blir det smulpaj efter maten. Mums.

Inte nog med det, för när jag kom hem så hade sambon bytt processor och grafikkort i min dator så jag ska kunna ta hem mer spel. Han är för gullig.

Och när jag läser bloggarna så upptäcker jag att jag blivit utsedd till favoritblogg av En trebarnsmammas vardag. Kan det bli bättre än så här?

måndag 26 maj 2008

Dagens kap


Nu har jag sytt klart en väska som jag knåpat med i några dagar. Den ska levereras imorgon. Det ljusa tyget är ett återvunnet designtyg av hög bomullskvalitet. Det röda är en blandning av bomull och polyester. Axelremmen är dekorerad med knappar i sidorna.

Väskan är fodrad med vit lakansväv och har två fickor invändigt. Väskan stängs med kardborrband.


Jag var in till min hovleverantör idag för att köpa lite sybehör, typ dragkedjor, sytråd och kardborrband.

Jag har nästan köpstopp när det gäller tyger eftersom jag har sådana mängder att det börjar tryta om plats. Men ibland måste man passa på när den där perfekta stuven ligger där och väntar. Så blev det idag. Visst är det ett läckert tyg. Precis som filmisarna man sparade på i skolan. På tyget kan ni se bilder av Yul Brynner med hår, Audrey Hepburn, Elisabeth Taylor, James Dean, Marilyn Monroe och Humprey Bogart. En kasse ska det bli i alla fall, sedan får jag se vad jag mer gör. Något kul ska det väl gå att hitta på med ett sånt fantastiskt tyg.

Dagen när sonen tog studenten

Jag har vid några tillfällen nämnt att min son är funktionshindrad. Han har en mycket svår Damp med en CP-skada i botten. Dessa problem fick han eftersom han är elva veckor för tidigt född. Igår fyllde han 32 år. Han har fortfarande stora problem. Han har en lönebidragstjänst på ett storkök som servar skolorna med mat, i staden där han bor. Han bor också ensam i en liten tvåa. Han är en fantastisk människa och hela hans uppväxt kämpade jag för att man skulle lära sig att se hans tillgångar, i stället för hans svårigheter. Ibland gick det bra, inbland mindre bra. En del människor förstod, andra inte.

Hela hans skolgång var ett enda kaos. Ett av "problemen" är att han är mycket intelligent. Detta gjorde att han passade inte i särskolan. Men eftersom hans svårigheter är så stora passade han inte heller i vanliga grundskolan. Han gick grundskolan fram till åttonde klass. Han hade assistent alla de åren. Annars hade det inte gått. Redan i sjuan började han få kramper vilket vi och alla andra trodde var epilepsi. Det var en mycket svår tid för oss eftersom han krampade så mycket. Ofta ca tjugo gånger om dagen. Det visade sig efter tre års utredande att det var stresskramper han hade. Han hade mycket svårare perceptuella svårigheter än vad vi och barnhabiliteringen någonsin förstått. Kramperna utlöstes av, enkelt uttryck, att han i sitt huvud visste hur en sak skulle utföras, men hans kropp klarade inte av det. Då blev han så stressad att det utlöste kramper i stället.

Från och med åttonde klass fick han gå i särskola. Det gick inte på annat vis. Så när han tog studenten så var det på särgymnasiets hotell-och restaurangprogram. Tilläggas bör att åren på särgymnasiet var bland de finare åren som sonen hade i skolan.

Nu när det börjar grönska ute och studenterna börjar komma fram så kommer naturligtvis minnena åter. Båda mina barn har tagit studenten. Dottern får ursäkta men den dagen sonen tog studenten var något alldeles utöver det vanliga. Några år efteråt skrev jag den här texten:

Studentdagen
Det har varit några hektiska dagar. Smörgåstårtan är iordninggjord - nu står den i kylskåpet och väntar. Rostbiffen är tillredd och uppskuren. Potatissalladen är inköpt, studentplakaten tillverkade. Nu är den stora dagen inne.
Torbjörn har varit i sitt esse i flera dagar. Men hur ska han göra med champagnefrukosten i Busbacken? Den är en tradition tidigt på morgonen den stora dagen, men ingen av hans klasskamrater vill gå dit.
Till slut bestämmer han sig för att gå ändå. Han ringer några kamrater från en annan klass och stämmer träff. Jag är stolt över att han gör som han själv vill och inte ger vika för grupptrycket.
Stolt sätter han på sig den nya kostymen och med den vita studentmössan på huvudet knallar han iväg till bussen. I innerfickan har han en liten flaska champagne. Efter frukosten är det avslutning i skolans aula och sedan ska klassen äta studentlunch tillsammans. Vi föräldrar sluter upp på skolgården.
Hemma förbereder vi maten, dukar och gör klart. Vi behöver bara plocka fram det sista ur kylskåpet när vi kommer tillbaka. Farfar, farmor, moster, kusiner och styvmorfar ska alla möta på skolgården. Också Torbjörns tidigare assistent och arbetsterapeut ska försöka ta sig dit i tid från jobbet. Tänk om mormor hade levat och fått vara med!
Solen skiner - det är en underbar försommardag i juni. Allt är så vackert som det bara kan bli en så här viktig dag. Vi har gjort en studentskylt med en bild av Torbjörn som liten. Han sitter i sandlådan och skiner som en sol med ansiktet fullt med sand. Man riktigt ser hur han myser. Det är från en tid jag alltid vill minnas - när Torbjörn fortfarande var lycklig, innan samhället började ställa krav och han inte längre passade in.
Nu står vi alla på skolgården och väntar. Det är fullt med folk och fler strömmar till från alla håll. Stämningen är på topp. Överallt ser jag vackra sommarkläder, studentskyltar, ballonger, förväntansfulla föräldrar och småbarn som leker i gräset. Alla pratar och är lyckliga. Det är en stor dag idag.
Plötsligt tystnar vi. Studenterna kommer ut på balkongen, som de inte får beträda i vanliga fall. Men idag är det ingen vanlig dag. Över räcket hänger man ner lakan med de olika klassernas namn och motton. På Torbjörns klasslakan står: HR 4 går ut, Mat är livet.
När jag tittar upp inser jag plötsligt att min son står mitt i denna klunga ungdomar. Han som vid fem års ålder fick veta att det aldrig skulle bli något riktigt av honom. Tårarna börjar rinna utför mina kinder, inte för att jag är ledsen, tvärtom, jag är så oerhört lycklig och stolt. Vi har fixat det här, mot alla odds!
Nu kommer Lena, Torbjörns arbetsterapeut. Vi faller i varandras armar, skrattar och gråter om vartannat. Lena säger det jag just har tänkt: ”Vi har fixat det!" Det är så det känns. Vi är många som hjälpt till. Idag kan vi njuta av resultatet.
Vitmössorna på balkongen stämmer upp studentsången. En flicka håller tal och sedan strömmar studenterna ut till väntande föräldrar, vänner och släktingar. Vi ser inte Torbjörn någonstans, men vi ser hans klasskamrater, han borde ha kommit ut nu. Pappa ger sig iväg för att leta och hittar Torbjörn med Anders, assistenten. Nu kommer Torbjörn mot mig, vi kramar varandra krampaktigt och gråter lika mycket båda två, av lycka. Hela tiden upprepar han som ett mantra:
- Lugna ner dig mamma.
Jag vet att han säger det lika mycket till sig själv. Sedan blir det uppställning. Alla vill fotografera.
Lisa, en mamma från föräldraföreningen, kommer också. Hon ringde och frågade om hon kunde komma. Torbjörn har varit något av en idol för henne, om han kunde fixa sina problem så borde hennes son också kunna lyckas. Lisa lämnar över en present, tar några bilder och försvinner. Några veckor senare kommer hon med ett album som hon gjort, ett minne av den stora dagen.
När alla uppvaktat och fotograferat är det dags att fara hem, äta av den goda maten och öppna studentpresenter. På kvällen ska Torbjörn ut med sina kompisar för att fira på riktigt. Men på väg hem i bilen säger han:
- Mamma, den här dagen vill jag aldrig någonsin vara utan.
Jag förstår precis vad han menar. Det vill inte jag heller.

söndag 25 maj 2008

Inte riktigt klok.

Ibland undrar jag om jag är som jag borde varit. För något fel måste det vara när man sitter och lägger patience på datorn och inser att upp i huvudet poppar det upp en röst. Det är Martin Ljung med dialogen om Fingal Olsson. Vart kom han ifrån??? Jag fattar ingenting. Jag tyckte ju den var dålig redan när den var ny. Hur kan den då stannat kvar i min skalle i alla dessa år och dyka upp just nu???