lördag 19 september 2009

Det är något som är sjukt

Flera av de bloggare som jag läser har problem med försäkringskassan. Det är flera olika problem, men till stor del så handlar det om att folk blir utförsäkrade på löpande band. Tyvärr är detta inget nytt fenomen, men eftersom fler och fler råkar ut för det så kommer det mer och mer i dagen. Vilket är bra på ett sätt, för då kan man inte längre sopa detta problem under mattan.

Att vi fått denna häxjakt beror bland annat på att många utnyttjat systemet, så nu måste man vara mer noggrann. Helt riktigt. Socialsystem ska inte utnyttjas. De är till för dem som behöver dessa tjänster. Men det verkar som att det är de mest behövande som körs över nu. Utnyttjarna klarar sig!

Första gången jag stötte på detta med utförsäkring var när jag mötte sambon för snart tio år sedan. Redan då hade han varit utförsäkrad i flera år. Som medlem i Reumatikerföreningen så har jag sedan stött på detta med jämna mellanrum.

Själv höll jag på att råka ut för detta 2004. Jag hade varit sjukskriven i två år och haft tillfälligt sjukbidrag, som det hette då, i två år. Jag hade arbetstränat vid flera tillfällen, men inte klarat av det. Helt plötsligt så ansågs jag vara fullt arbetsför. Jag skulle inte ens få en upptrappande arbetsträning, utan jag skulle gå från helt sjukbidrag till att jobba heltid. Försäkringsläkaren ansåg att om jag bara tränade upp mig och syresatte mina muskler så skulle detta gå bra. Han visste inte mycket om fibromyalgi! Forskning visar att vi inte syresätter musklerna som andra människor. Våra muskler dräneras på syre när vi tränar för hårt. Hade jag lytt försäkringsläkarens råd, hade jag troligtvis varit sämre idag, än vad jag är!

I april 2004 började min kamp mot försäkringskassan. Hade jag vetat då hur lång tid det skulle ta så, vet jag inte om jag orkat ta den kampen. Men som tur var så visste jag inte det då. Eftersom jag varit föreningsaktiv inom handikapprörelsen i nästa 25 år så kunde jag läsa lagtexter och jag kunde skriva begripliga skrivelser. Så det gjorde jag. Läste lagtexter alltså. Och insåg hur fel försäkringskassan hade. De hade ingen rätt att göra så här mot mig. Det stod till och med i deras egna direktiv. Så jag körde med utmattningsmetoden. Nu förlängde de mitt sjukbidrag med en månad i taget. Under denna period så avverkade jag sju handläggare, anmälde en handläggare för tjänstefel och gick till slut upp på högsta nivå, det vill säga till chefen för vår lokala försäkringskassa. Nu var man trött på mig, så man skickade iväg mig för utredning till deras eget utredningssjukhus i Nynäshamn.

Där blev jag utredd i fem dagar. Det var läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog och kurator som jag fick träffa under denna tid. Efter dessa fem dagar så fick jag beskedet att jag var inte arbetsför. Samma sak som mina andra läkare och behandlare skrivit i sina intyg till försäkringskassan. Men en sak var det skillnad på. Läkaren i Nynäshamn berättade för mig att försäkringskassan inte erkänner fibromyalgi som diagnos. Alltså omdiagnostiserade han mig! Jag har numera två diagnoser som rör min smärta. Det är ”Kroniskt somatoformt smärtsyndrom” och ”Polyfokalt smärtsyndrom i rörelseapparaten av fibromyalgiliknande karaktär”. Detta kallar jag att manipulera försäkringskassan. Men läkaren ansåg att det var nödvändigt för att försäkringskassan skulle tro på mig och min brist på arbetsförmåga. Försäkringskassan säger att det är arbetsförmågan man tar ställning till. Men här inser man att detta inte är sant. Min brist på arbetsförmåga var bevisad, ändå brydde de sig om vad jag hade för diagnos. Här talar man med kluven tunga.

Det gick bara en vecka efter utredningen så ringde min dåvarande handläggare och berättade att nu var allt klart. Jag skulle få förtidspension. Numera av den varaktiga varianten. Glad var jag, för det innebar att jag aldrig mer behövde ha med försäkringskassan att göra. Det har jag även sluppit.

Tror ni jag blev friskare under detta år och denna behandling? Naturligtvis inte. Smärtan rasade i kroppen på mig och jag sov nästan inte alls. Några timmar då och då. Det hela höll på att ta en ände med förskräckelse, vilket gjorde att jag akut hamnade på psyk och var inlagd i tio dagar. Efter det fick jag gå i samtalsterapi i ett och ett halvt år! Detta tack vare försäkringskassans agerande mot den lilla människan.

Sambon har, som sagt, varit utförsäkrad så länge jag känt honom. Jag har varit med om att han skickat in ansökan om tillfälligt sjukbidrag (jag använder mig för enkelhetens skull av de gamla benämningarna) vid tre tillfällen. Hans vårdcentralläkare är helt förtvivlad över att sambon inte får stöd för sina ansökningar. Sambon har gått på ett antal olika arbetsmarknadsprojekt. Numera vill man inte ha med honom att göra eftersom att arbetsförmedlingen anser att han inte är arbetsför!? Faller han mellan två stolar, eller?

Nu går sambon på en stor utredning på Huddinge sjukhus, där en neurolog ser det som en livsuppgift till att hjälpa sambon till den efterlängtade förtidspensionen. Det tar tid, för det är remisser hit och dit, vanlig röntgen, magnetröntgen, samtal med psykolog, utredning hos sjukgymnast och arbetsterapeut och så vidare. Men vem har bråttom, när förhoppningsvis resultatet blir bra.

Historien börjar med en arbetsskada i ryggen. En arbetsskada som försäkringskassan inte erkänner som en arbetsskada. Dock anser man att skadan är orsakad av arbete! Vad menar man? Återigen detta att tala med kluven tunga.

För fyra år sedan fick han dessutom en mindre stroke. Jag tror den stroken, bland annat, orsakades av denna stressituation som vi levde under då, med två som var sjuka, men ej trodda av försäkringskassan. Idag har han rester kvar av den, vilket gör honom ännu mindre arbetsför. Han har minnes-och koncentrationssvårigheter som rester. Dessutom har han numera något som heter neuropati, vilket innebär att han har känselbortfall på vissa delar av kroppen. Han känner inte om något är varmt eller kallt.

Det vi kan hoppas på nu är, att denna utredning ska vara så fullständig att försäkringskassan äntligen tror på honom.

I vissa blogginlägg så kan man läsa att en del skriver, att får vi bara en ny regering om ett år så blir allt med försäkringskassan bra. Ledsen att behöva göra dessa bloggare besvikna. Av egen erfarenhet så tror jag inte att det spelar så stor roll vilken regering som sitter vid makten. Under min kamp hade vi en socialdemokratisk regering. Under sambons kamp har det varierat vilka som suttit vid makten. Ändå har han behandlats lika illa. Det är hos försäkringskassan problemet finns. Det sitter på något vis i väggarna. Det är någonting som är sjukt med försäkringskassan.

torsdag 17 september 2009

Gummigumma

Nu har jag varit på min vattengympaträning. Den består av väldigt mycket tänjande av muskler. Det är ju det jag behöver för att inte stelna. Visst tränar vi även kondition, men för mig är strechingen det viktigaste. Det har hänt något konstigt i höst. Helt plötsligt så kan jag, i vattnet, återuppleva känslan av att kunna tänja lite till. Nästan som när jag var frisk. Man känner att man kan ta i lite extra. Vilket jag naturligtvis gör.

Jag är en sån där "allt-eller-inget-människa". Endera total vila eller ge järnet. I alla fall var jag sådan i mitt friska liv, när jag kunde ge järnet. Det är så himla häftigt att känna det igen. Att jag orkar sträcka lite till. Nästan som om musklerna fått en liten gummieffekt. Skithäftigt! Vad det beror på? Har inte den blekaste aning. Kanske att jag mått väldigt bra hela sommaren, kanske jag hittat en lagom aktivitetsnivå, kanske är det spikmattan. Fast det spelar ingen roll varför. Det viktiga är att jag får uppleva känslan igen.

onsdag 16 september 2009

Fylleri

Sambon fyller år idag. 49 år. För den som har lite koll så kommer ni kanske ihåg att jag fyllde 60 i somras. Ja, jag har en alldeles egen toyboy. I alla fall trodde jag att han vara bara min. Men nu har jag börjat fundera hur det egentligen är med den saken.

I måndags kom jag på att sambons födelsedag och min tantlunch skulle krocka. Men vi konstaterade att det brydde vi oss inte om. Så idag dök mina väninnor upp vid lunchtid. E undrade om sambon var hemma. På den frågan kunde jag ju besvara med ett jakande. Jag trodde att E behövde få lite datorsupport, så döm om min förvåning när väninnorna stämmer upp en gratulationshymn till sambon.

Efter lite funderande så kom jag ju på att både E och sambon finns på Facebook. Och på FB kan man inte vara hemlig med födelsedagar. Då berättade E att hon och sambon brukar tillbringa mornarna tillsammans där. E är singel och ytterligare en tant är singel. Så nu börjar jag fundera på om de också är ute efter en toyboy.

Men min toyboy ska de i alla fall inte få!

Mysko

Bilderna på de som är intresserade av min blogg, har försvunnit. De syns inte på bloggsidan. Ändå finns de. För går jag in och kollar i Instrumentpanelen så sitter de där och ler mot mig, alla tjugosex. Nu undrar jag hur jag ska göra för att få dem in dem på sidan igen för jag fattar ingenting. Är det fler än jag där ute i bloggosfären som råkat ut för samma sak?

tisdag 15 september 2009

Återvinningsslarv

I söndags var vi på återvinningen med vårt källsorterade. Där hittade vi denna skönhet. Helt felfri, inte ens kantstött. Vi tog hem den och jag diskade ur den. Om vi ska behålla den själva eller lämna in på loppisen vet jag inte än. Vi tog den bara för att varken jag eller sambon klarar av att se hela, fina saker kastas, bara så där.

Vår återvinningsstation var så fin från början. Men så införde kommunen ett årskort till de stora återvinningsanläggningarna. Vi har två stycken i kommunen. Man får gratis lämna tolv gånger per år på dem. Behöver man lämna fler gånger så får man betala för det. I ett vanligt hushåll klarar man sig gott och väl med tolv gånger per år. Det stora motståndet verkar vara att skaffa ett kort! När det är så enkelt att via en knapptryckning på datorn eller ett enkelt telefonsamtal.

Så nu ställer man allt skräp på den lilla återvinningsstationerna. Det innebär att killarna som ska hämta conteinrarna (stavas det så?) måste städa efter dem som skräpat ner. Vilket innebär i förlängningen att vi får högre kostnader, via skatt eller annat, på just sophämtning.

Ändå är det ju bra att man orkar gå eller åka till återvinningsstationen. En del klarar inte ens det. Sedan cirka ett halvt år tillbaka så är det någon eller några som använder utrymmet utanför tvättstugan till just sopavstjälpningsplats. Nästan varenda dag står det kartonger, kassar med kläder, gamla apparater och liknande där. HSB:s killar städar undan och nytt ställs ned. Jag blir så arg på sånt här.

Vårt hus är nyrenoverat och så himla fint. Varför kan man inte låta det vara så. Varför är man så lat att man inte orkar ta rätt på sina sopor själv. Fattar man inte att detta kommer att avspegla sig på vår hyra. Jag och flera med mig har pratat med HSB. De säger att de ska sätta upp en övervakningskamera. Det har ännu inte hänt. Vi har övervakningskameror i entren, men inte i detta utrymme.

Vad är det med folk som beter sig så här???

Nu är det andra gnällinlägget jag presterar. Det är inte likt mig men ibland pyser det över mer än vanligt.

måndag 14 september 2009

Design Simon och Tomas, nej tack

Vi gillar att titta på inredningsprogram. Vi till och med gillar Simon och Tomas, även om de kan ha galna idéer ibland. Men idag gick de över gränsen. I alla fall enligt mig. I programmet "Sveriges fulaste hem" ska de omdesigna ett hem som ska, enligt deras smak, bli stilrent och modernt. Tanken är kanske god. Men när de häcklar folk för deras hem, då vill inte jag vara med längre. Jag tittade på hela programmet, så jag vet att paret blev nöjd med det de fick. Det var ju bra.

För mig är ett hem där jag trivs att vara. Då ska inga inredninggurun komma och häckla mig för mina minnessaker eller annat jag samlat på mig genom åren. Smak är en subjektiv känsla. Det är som med kärlek, man är vacker i betraktarens ögon. Det som jag tycker är vackert kanske alla andra tycker är fult. Det bryr jag mig inte om. Jag har de saker omkring mig som jag trivs med. Byter jag ut dem så är det för att jag vill det, inte för att några designers tycker att jag ska göra det.

Vi har ett hem med en del sammelsurium, eftersom vi är ett par som träffats på äldre dagar. Vi har olika minnessaker som vi velat behålla. Det har varit ett bollande med tankar och idéer om vad vi ska behålla och vad vi ska ta bort. Nu är det en kompromiss som vi bägge två trivs med. Vissa saker har vi skaffat tillsammans, vissa saker finns kvar från våra tidigare liv.

Tänk om Simon och Tomas skulle komma och häckla mig för mina gamla plåtburkar som mamma hade sina kryddor i. De plåtburkarna älskar jag ju. Eller mammas gamla mortel från Uppsala Ekeby. Eller sambons mammas kruka med vacker blå dekor. Ingen ska få komma hem till mig och tala om att det är fult och skratta åt mig för att jag har det framme.

Nej tack, nu skippar vi Simon och Tomas. I alla fall för den här säsongen.

Sur surare surast

Eftersom mina surdegar surnat till ordentligt, på grund av dåligt underhåll, i sommar så var jag tvungen att börja om från början. Så i början av veckan satte jag en rågsurdegskultur.

Efter sista matningen fick den en rejäl fart och jäste över sina breddar. Jag var tvungen att sätta den i en extra skål över natten.



Igår bakade jag sedan ett rågsurdegs bröd som blev så otroligt gott, bland det godaste jag ätit på länge.

Ni som läst mig en tid vet att jag har en bakguru som heter Johan. Det är hos honom jag ofta hämtar min inspiration till dessa surdegsbröd. Jag gillar hans sätt att hantera en deg. Jag har lärt mig jättemycket av honom. Hans bröd tar ofta tid, men tid är det
enda jag har gott om så det är inget problem för mig.

Nu står jäskorgar högt på önskelistan så man kan få så där snygga runda bröd.

Idag ska jag sätta en vetesurdeg så det blir väl något sådant bröd i slutet av veckan. Kulturen till rågsurdegen är nu påmatad och vilar snällt i kylskåpet.

Recept på rågsurdegskultur och vetesurdegskultur hittar du här och här. Receptet på det underbara brödet hittar du här. Gillar du att baka så ska du helt klart läsa Johans blogg.

söndag 13 september 2009

Summa summarum

När jag vaknade idag så blev jag lite stressad när jag insåg att jag sovit lite för länge. Det var en del saker inplanerade som jag ville hinna med.

Men när jag nu kan summera dagen så hann jag faktiskt med allt. Visserligen med lite tidsförskjutning på grund av sovmorgon.

Jag har rensat ur jumpergarderoben, bakat rågbröd (bilder kommer imorgon) varit på återvinningen och uppdaterat hemsidan. Nu står det en form rotfrukter i ugnen och jag ska steka på några skivor kassler till det. Maten får intas framför TV:n eftersom jag gärna vill se Kommisarien och havet. Marie Ljungstedt tillhör mina favoritförfattare när det gäller deckare.

Necessärer/sminkväskor

Nu har jag uppdaterat hemsidan med några necessärer/sminkväskor. Jag har äntligen hittat ett bra mönster för necessärer. De här var både enkla och kul att sy. Jag ska förstora mönstret så det kommer snart en laddning större storlekar också.

Själv är jag en riktig necessärmänniska. När jag reser så har jag ett gäng med mig med en massa småsaker i. Mediciner, smycken och allt annat jox som man vill ha koll på. Då är sådana här saker oumbärliga.