lördag 8 december 2007

Från sänkt till hängig

Tydligen har jag något influensa eller förkylning i kroppen. Jag är hängig som sjutton fast idag har jag i alla fall sluppit att ha huvudvärk. När jag fått vila igår och huvudvärken släppt så orkade jag i alla fall vara uppe. Men mer än att orka var det inte. Dagen idag är hängig men ingen huvudvärk.


I veckan har jag i alla fall gjort klart en rolig beställning på lönnlöv i flera färger. Jag är mycket nöjd med den och hoppas att C också är nöjd.








När jag ändå höll på så sydde jag en mindre textilburk. Jag hade klippt till för en liten också när jag gjorde den större. Burkarna har blivit populära så jag har flera beställningar liggandes. Det är kul när det man gör uppskattas så.

Denna burk är 20 cm i diameter och 20 cm hög när den är uppvikt.

fredag 7 december 2007

sänkt

Här blir det inte mycket skrivet nu. Är helt sänkt av huvudvärk och trötthet. Så jag dyker ner i sängen igen och hoppas på bättring.

onsdag 5 december 2007

Drömmar

Jag drömmer väldigt mycket och minns ofta det jag drömmer. För det mesta är det totalt förvirrade och obegripliga drömmar. Jag vet inte varför. Jag har en störd sömn genom min fibromyalgi, men jag tror inte det är hela förklaringen. Tidigare tog jag ofta en insomningstablett eftersom jag hade svårt att somna på grund av värk. Då läste jag någonstans att om man tar såna tabletter så drömmer man mer.

Men den här sommaren och hösten har jag klarat mig rätt bra och kunnat somna utan medicinsk hjälp. Ändå drömmer jag. Är det så att min hjärna är så rörig att det måste få utlopp någonstans. Vad vet man.

Inatt hade jag i alla fall en både trevlig och otrevlig dröm. Trevlig genom det mesta av händelseförloppet men med ett otrevligt avslut.

Jag drömde att jag var med i en hjälporganisation under andra värlskriget. (jag var ju inte ens född då!) Det var nunnor som tillsammans med lokalbefolkningen smugglade undan människor från kriget. Jag var inte nunna utan lokalbefolkning. Jag kommer inte ihåg alla detaljer men jag kommer ihåg hur man på ett sätt smugglade vidare en stor grupp människor. Det var via båtar, typ hjulångare eller vaxholmsbåtar. De band man ihop så man hade en fem-sex stycken stora båtar ihoplänkade med varandra. Sedan bogserade man dem under vattnet! Hur det gick till, och att folk ändå satt uppe på däck, övergår mitt förstånd. Jag vet att jag även i drömmen frågade hur de lyckades med detta. Men jag fick bara ett milt leende till svar.

När dessa båtar sedan skulle upp till ytan igen och läggas till vid kaj så var vi andra tvungen att plaska ordentligt i vattnet så inte folket på kajen skulle se att det kom båtar upp ur vågorna. Allt gick bra och alla klarade undervattensresan bra. Vi skulle övernatta på ett hotell innan färden till frihet gick vidare. Det låg människor överallt, mest kvinnor och barn. Jag och en annan kvinna låg uppe på en säng och pratade om den fortsatta räddningsinsatsen. Det var mer människor i rummet som satt och låg där det fanns plats. Det var enbart hjälparbetare.

Då kommer plötsligt ett gäng soldater in och frågar vad vi gör där. Vi serverar dem en historia som vi hoppades de skulle tro på. Det verkade i alla fall som att de gjorde det för de gick vidare. Vi pustade ut och hoppades att alla andra skulle klara sig eftersom vi visste att de flesta redan sov.

Det hemska slutet var sedan när vi gick runt och tittade till alla och det låg döda, skjutna, människor i alla rum. Det var bara vi som klarat oss. Förklaringen var att vi inte hade haft några barn där och därför hade inte soldaterna trott att vi tillhörde räddningsgruppen.

Är min hjärna rörig eller är den rörlig?

tisdag 4 december 2007

Röda Korset

Idag har vi varit till Röda Korsets butik Kupan. Där lämnade vi två bananlådor och tre papperskassar med olika utsorterade saker. Det var prydnadsaker vi inte ville ha, utsorterade böcker som inte fick plats i bokhyllan och så en första garderobsrensning. Det känns bra att kunna hjälpa andra genom att skänka sånt här. Vi har inte möjlighet att hjälpa genom att ge ekonomiska bidrag. Därför känns det extra bra, att man ändå kan hjälpa till på nåt vis i alla fall.

Vi fick lite med oss tillbaka hem. Jag hittade naturligtvis några läsvärda böcker. Jag får väl skänka tillbaka dem när jag läst ut dem. Jag kom på att det är ju ett ypperligt sätt att använda Kupan som bokhandel. Det ska blir mer utrensningar så jag kommer att komma dit fler gånger.

söndag 2 december 2007

1:a advent

Nu närmar sig julen med stormsteg. Överallt möter man reklam om vilka julklappar man ska köpa, hur många sorters kakor man ska baka, recept på olika sorters julgodis. Listan på dessa påhittade måsten kan göras hur lång som helst.

Jag är så glad att sambon och jag har kapat alla måsten sedan flera år tillbaka. Det skedde i samband med en danmarksresa där bilen gick sönder i Köpenhamn. Med vår egen vilja och bilens sista krafter tog vi oss över till Malmö. Det var två veckor kvar till jul och vi hade ett mindre flyttlass och en husvill son i bilen. Där blev vi sittandes i en vecka medan Bilia förbarmade sig över vår gamla trotjänare. Tänk så glada vi var att ha goda vänner som mitt i julbråskan öppnade sitt hem för oss.

Vi kom hem några dagar för jul. Så den julen blev det inget bullbak, kakbak eller annat. Vi köpte det vi ville ha, färdiggjort av andra. Och tänk, det blev jul ändå.

Nu när vi är barnlösa så köper vi bara det vi vill ha. Vi har sagt att vi helst firar julafton ensamma. Vi byter inga julklappar med någon. Det är bara lilla barnbarnet som får lite saker. Vi har det så skönt och mysigt med detta nya julfirande. Det rekommenderas.

Men än är det bara första advent och adventsstjärnor och adventsstakar är på plats. Inte för att vi måste, utan för att vi vill.