Loppisbesök

Eftersom vi har tillgång till grannens bil den här helgen så har vi passat på att uträtta en del bilburna ärenden. Igår var vi på Returen med en massa skrymmande sopor. Det kändes skönt att få undan.

Idag var vi på en ny loppis som öppnat här i stan. Där lämnade jag två kassar med kläder, så nu är det lite bättre plats i klädkammaren. Naturligtvis måste man ju även handla när man är på loppis. Det blev lite mer än planerat, men det är ju så när man går på loppis att man får passa på. Nästa gång kanske man inte hittar någonting.

Dagens fynd är det här gamla askfatet som ska få pryda vårt soffbord från 50-talet. Tror det kommer att passa perfekt. Jag gillar det verkligen.

En pipmugg till Mellis när hon hälsar på morfar och Cicki.

En numismatikers dröm, en femöring infattad i en liten tennskål.





Tyger och brodergarn till musdockorna. Brodergarnen ska jag ha till ansiktena. Det röda kommer att bli perfekt till en klänning. Jag har redan ett tyg som kommer att matcha som blus. Dragkedjor för två kronor styck är inte heller fel.






Böcker som täcker sambon böjelser. Visst gillar jag också historia, men gränsen går vid att läsa Iliaden. Filmen kan jag gärna se.....:-)










Och eftersom jag har så få olästa böcker (harkel, harkel) så var jag ju tvungen att köpa några fler.....:-)

Hur kan detta få hända?

Igår läste jag på flera bloggar och på andra ställen på nätet om Uppdrag granskning, hur man tittat på ett våldtäktsfall. Jag kände att jag måste titta på reprisen, så inatt gjorde jag det. Och jag blev så arg att jag ville svära och säga fula ord, spotta, sparka och slå. Min ilska kände nästan inga gränser. För hur kan ett helt samhälle kollektivt ställa upp och tro på en våldtäktsman och frysa ut, hota och mobba själva offret. Jag tror knappt det är sant att det kan hända sådana saker i vårt land.

Om det var enbart ungdomar som sysslat med denna ryktesspridning och utfrysning så kunde jag ha haft en viss förståelse. För då handlar det om omognad och okunskap. Men när vuxna aktivt är delaktig då känner mitt förakt inga gränser. Då mår jag illa.

Jag mådde speciellt illa när Uppdrag granskning konfronterade prästen om manifestationen som hänt på skolans avslutningsdag. Han var inte medveten om att det fanns en dom eller ett besöksförbud. Han bara pratade om vilken fin gest pojken/våldtäktsmannen gjort när han tackade sina forna klasskamrater. Han frågade inte efter hur flickan/offret mådde. När U G berättade om att pojken begått ytterligare en våldtäkt senare på natten, så är prästens spontana replik: "Stackars pojke"! Förmodligen kom han på hur dumt det lät för sedan lägger han genast till: "Och stackars flicka". Men att hans sympatier fanns hos pojken sken ju igenom. Det skrämmer mig att en människa som ska predika godhet, kärlek, vänskap, värme har en sådan inställning. Jag hoppas verkligen att Svenska kyrkan ger honom en reprimand.

Eller rektorn som inte ens kollat upp vad som hände på nätet. Eller fritidsgårdsledaren som ville vara neutral? Vilken flathet! Bybor som tillfrågas tror fortfarande att detta är lögner som sägs om pojken/våldtäktsmannen. Det innebär att man ifrågasätter utredande poliser, åklagare, nämndemän, domare. Genom att tro att våldtäkten/våldtäkterna inte har hänt så ifrågasätter man flera yrkeskårers kompetens.

Hur dum får man vara? Nu hoppas jag och tror att det även bor vettiga människor i Bjästa. Stackars dem. De måste skämmas oerhört idag. Fast det är inte de som ska skämmas. Det är alla som fortsatt ryktesspridningen, inte satt ner foten, skrivit på Facebook eller på andra sätt agerat för att trakassera de stackars våldtagna flickorna. Dessa människor borde få löpa gatlopp, fast det är nästan ett för lindrigt straff.

Trångt om fötterna

Ibland måste jag ta mig syfria dagar för att rensa skallen och samtidigt att få lite annat gjort. Igår var det en sådan dag. Så jag pysslade lite med bilder och plockade in en del grejer på nya hårddisken. Dessutom planterade jag om några växter.

Jag har en orkidé som heter Juvelorkidé. Den är inte som andra orkidéer. Bland annat behöver den inte speciell jord utan det duger med vanlig blomjord. Man vattnar den dessutom lite mer rikligt än andra orkidéer. Den har inte de där tjocka, läderartade bladen utan mer vanliga tunna blad.

Jag har haft den i sex-sju år och den blommar troget varje jul. Det är tunna vita blommor på långa stänglar. I år har den sett lätt vissen ut så jag misstänkte att det började bli trångt i krukan. Men att det var så här trång kunde jag inte föreställa mig. Det finns ju knappt någon jord kvar.

Jag vill inte ha så stora krukor i fönstren så jag tänkte dela den. Dottern vill ha en, så jag tänkte dela den mellan oss. Men vilken metod skulle jag använda. När jag såg hur det såg ut i krukan så fanns det bara ett alternativ, den väl beprövade "förskärarmetoden". Så jag tog en brödsåg och delade den mitt itu. Nu får vi hoppas att den överlever den brutala amputeringen.
Nu står det i alla fall två stycken orkidéer i vardagsrumsfönstret.

Till saken hör att jag måste ha tåliga blommor som står ut med lite brutala metoder. Jag är nämligen en fena på att glömma bort att vattna och när jag väl kommer ihåg det så brukar jag dränka in dem för säkerhets skull.

Men eftersom vi har en rik blomprakt här hemma så verkar ju de flesta stå ut. Mina absoluta favvoblommor är för övrigt Sankt Paula. Hade jag fönster så det räckte till skulle jag kunna köpa hur många olika varianter som helst av dem. De är så vackra (och lättskötta).

Sa jag förresten att dottern, förutom sin socionomexamen, har en floristutbildning......:-)

Världens goaste granne

Vi har verkligen begåvats med världens goaste granne. Anna ringde nyss på dörren för att lämna sina bilnycklar. Hon sa att hon ska åka bort i helgen så vi kunde ha hennes bil om vi ville. Bara att hon tänkte på oss kan göra mig rörd till tårar. Jag tror vi ska passa på att köra iväg lite sopor till stora återvinningen. Sånt har blivit eftersatt och samlats på hög. Vi hittar säkert på fler småärenden.

Beata Mus

Detta är Beata Mus. Hon blev färdig igår och ska nu skickas iväg för att så småningom bli till en födelsedagspresent.

Jag tycker att hon är rätt gullig. Som de andra mössen som hittills blivit klara så är hon helt sydd i bomull och stoppad med giftfri fibervadd.

Sprättiga måndagen

Min mormor brukade säga: "Bygg upp och riv ner, så har du arbete hela dagen." Det har jag gjort idag. Fast inte precis byggt, utan sytt och sprättat, sytt och sprättat. Jag klantade till det rejält från början och försökte gena. Så ska man aldrig göra. Nu är allt uppsprättat och omgjort och jag är nöjd. Det skulle aldrig falla mig in att lämna något ifrån mig som jag inte är nöjd med. Det handlar om "yrkesstolthet". Men nu är jag som sagt var nöjd så jag kan fortsätta och förhoppningsvis avsluta imorgon.

Jag har inte bara sprättat idag. Jag har bakat valnötsbröd, så imorgon vankas det blomkålssoppa med valnötsbröd till. Sambon och jag har även tagit en kort promenad i den vackra vårsolen. Nu smälter det undan rejält.

Åter i hetluften

Nu är jag tillbaka i etern igen. Allt är inte ominstallerat, men jag har i alla fall kontakt med mina websidor.

Vi visste ju som sagt var att min hårddisk levde ett farligt liv. Jag hade sparat undan sypengar till den och ett nytt nätaggregat till sambon. Men jag var inte riktigt ända framme. Vi hade tittat på Komplett. se och hade planerat att handla därifrån och att koppla ihop bägge köpen för att spara på fraktkostnaderna.

Nu fick vi tänka om. Med priset från Komplett i huvudet så åkte vi ner på stan. Vi skulle även på på Apoteket och lite andra småärenden. Mitt emot Apoteket så ligger en liten datorbutik. Han brukar ha förhållandevis bra priser så vi stegade in där. Och handlade en ny hårddisk. Den hårddisk vi tittat på på Komplett var en 250 Gb för sexhundra kronor. Nu köpte vi en 320 Gb för sjuhundra så det kändes som ett bra köp. Nu ska den väl inte bli fullproppad i första taget. Jag har suttit med 80 Gb innan.

Jag blir ofta helt fascinerad över den snabba utvecklingen på datorer. Sonen fick sin första dator under första hälften av nittiotalet. Det var en så kallad treåttisexa. Med just 386 Mb. Å så häftig man tyckte den var. -95 köpte jag min första egna när jag startade mitt företag. Den var kraftfullare än sonens, men vi pratar fortfarande megabyte.

Den klarade jag mig länge på. Den använde jag till min bokföring och kundhantering. När jag blev singel så blev den även en chatdator och jag hängde på en del mailinglistor. Det klarade den.

När sedan sambon och jag träffades så fick jag mina första Gb. De var tre stycken och jag tyckte det rent ut sagt var skithäftigt och jag var mäkta imponerad. Sedan har jag bytt upp mig till 40 Gb och 80 Gb där till slut 80 Gb inte räckte till. Det är naturligtvis mest bilder och musik som tar plats. Några halvtunga spel har jag även inlagt.

Nu har jag uppdaterat mig rejält. Undrar hur länge jag klarar mig med denna. Länge, tror jag själv, men det är enkelt att plocka in mer och mer och mer. Numera pratar man även terrabyte. Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin ska behöva så mycket utrymme. Men vad vet man?