Dan före dan.....

Nu när julen närmar sig med stormsteg då går mina tankar till andra jular. Eftersom jag numer inte firar jul med mina barn så kan julen bli lite nostalgisk. Det är avstånd och arbeten för dem som gör att det är enklast att de firar jul med sin far, farmor och farfar. Det unnar jag dem. Vi firade nästan alltid jul med barnens farmor och farfar så det är deras tradition.

Men ett år var annorlunda. Då skulle vi fira jul med min pappa, hans fru, min farmor och hennes ena syster. Det var det året jag nästan började tro på tomten igen. Jag är inte helt säker på hur gamla mina barn var, men jag tror att sonen var tio och dottern sju år. Pappa bodde i ett litet hus på landet, på den tiden. Pappa sa att han ordnat med tomte. Det var en granne som skulle tomta. Hur det skulle bli visste inte ens pappa.

Efter att vi ätit och satt och pratade en stund så får se vi något genom fönstret. Det var ett ljussken som kom åkande över gärdet bakom huset. När ljusskenet kom närmare fick vi se att det var tomten. Han körde snöskoter. Bakpå skotern hade han en tomtenisse som höll i en fackla för att lysa upp färden. De kom närmare och närmare så vi förstod att det var till oss de skulle komma. Det var då jag började tro på tomten. Det var verkligen tomten som kom, på riktigt.

När de äntligen kom in så hade de inga masker. Skägget var gjort av sånt där lin som rörmokarna använder sig av runt rören. Som sagt var så var det verkligen verkligt. Mina barn var så pass stora att det där med tomten var mest en tradition som skulle få finnas kvar. Men det året blev de osäkra. Tänk om tomten fanns på riktigt.

Nu vet vi hur det är. Tomten finns. Han bor i skogen utanför Söderhamn.