lördag 18 april 2009

Inget upphetsande

Nu börjar vardagslunken återkomma så sakteliga. Idag har jag sytt på en av syrrans bordstabletter. Vi har varit till Willys en sväng för att köpa kattmat och kattsand. De små liven måste ju ha lite medan vi är borta. Idag ska sambon ta hand om matlagningen så jag kan fortsätta att sy.

Så det har inte varit något upphetsande här, som skapar en massa rubriker. Det mest spännande vi har att bjuda på är att vi sovit sked inatt, vilket är kanonbra för min onda rygg. Faktiskt. Det är nog sambons kärlek som helar mig. Vi är så otroligt romantiska av oss här på åttonde våningen.....:-)

fredag 17 april 2009

Möten i vardagen

Sambon och jag var på en liten promenad idag. Den avslutade vi med att gå till vårt lilla centrum. Vi hämtade dels ut ett postpaket med ett nätaggregat som ska sättas in i min dator. Sedan skulle vi slinka in på Vivo och kompletteringshandla. Utanför sprang vi på två bloggare. Det var Anna och hennes mamma Lena. Jag rekommenderar dem. Anna bloggar om sin familj och Lena har en syblogg med mycket fina saker. Det är trevligt att få ses i verkligheten ibland. Lena berättade att hon just nu har praktik på Fat Quarter. Det är en quilt-tidning som jag rekommenderar varmt.

Väl inne på affären sprang vi på ytterligare bekanta, som vi inte träffat på evigheter. Så det blev en liten pratstund då också. Så idag har vi verkligen "socialiserat" oss......:-)

Både bra och sorgligt

Idag känner jag mig mycket bättre. Lite ont i benen men annars är det rätt skapligt. Sambon och jag ska ta en promenad i finvädret. Jag ska klippa till två bordstabletter som fattas till min systers beställning. De måste jag ha klart tills onsdagkväll. Vi åker norrut på torsdag. Ska även baka lite de här dagarna. Tänkte ta med mig till dottern, som vi ska bo hos. Hon bakar själv ibland, men jobbar så mycket nu, att det är väl sånt som en gammal mamma kan ställa upp med.

Fick tyvärr ytterligare ett dödsbud idag. Det är en väninnas dotter som gått bort. Hon har varit sjuk i många år och i onsdags hände det. Sedan min tid i handikapprörelsen har jag sett det här på nära håll så många gånger, föräldrar som mister sina barn. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns, men jag gissar att det måste vara det värsta man kan råka ut för. Även om barnen är vuxna, så är det ju ändå det här lilla barnet som vi burit fram och som vi hållit i våra armar, tröstat när de varit ledsna och pysslat om när de varit sjuka. Det känns orättvist och blir i fel ordning. Barn ska inte dö före sina föräldrar.

torsdag 16 april 2009

Arbete, ingenting för mig.

När man är förtidspensionär, som jag är, så undrar man ibland om man ändå inte skulle kunna jobba litegrand. I alla fall så funderar jag på det. Skulle gärna vilja känna mig fullvärdig igen. Jag kan tänka på, att på sextiotalet höll min mamma på med hemsömnad, samtidigt som hon kunde vara hemma med oss. Det kom en man från en syfabrik och lämnade en hög sömnad som skulle åtgärdas. Ibland sydde hon på fickor på shorts, ibland sydde hon på manchetter på skjortor. Det var olika varje gång. Hon jobbade på en sorts ackord och fick betalt för varje liten ficka eller manchett. Sånt jobb har jag tänkt att jag kanske skulle kunna klara av. För sy det kan jag ju. Men de jobben finns inte idag. I alla fall inte där jag bor.

Men så händer det saker om gör att jag inser att jag har inte kraft för sånt. Som nu när vi haft det jobbigt på grund av Mamma E:s bortgång och sonens besök. Vi har inte gjort speciellt mycket medan sonen varit här. Det har blivit lite mer matlagning, några turer ner på stan och någon promenad i det fria. Fullt naturliga saker som man som frisk aldrig reflekterar över.

Jag har inte orkat. Jag har haft så ont på kvällarna att jag inte vetat hur fort jag ska få lägga mig på värmedynan. Värktabletterna har blivit fler. Jag har känt mig svimfärdig flera gånger. Igår när vi kom hem var det värst. Jag mådde illa, ville bara kräkas, mattsvettades, var svimfärdig, precis som om jag höll på att bli sjuk. Men det var inget mer eller mindre än en reaktion på allt som varit. Jag sov ett par timmar på eftermiddagen. Mådde lite bättre efter det, men innan kvällen var till ända så mådde jag lika dåligt igen.

Efter en natts sömn så känns det lite bättre. Huvudvärk, men inte värre än att det går att bota med några Alvedon. Ikväll är det vattengympa. Känner hur jag längtar till att få kliva ner i det trettiofyra gradiga vattnet. Orkar jag inga rörelser, så mår jag i alla fall bra av värmen.

Jag vet att jag blivit mycket sämre i vinter. Det är ju så med fibro att det går i skov. Jag har inte fått kraftigare värk, men den förödande, dödande värken kommer oftare, med kortare intervaller. Den där andra vardagliga värken som finns varje dag, den har jag lärt mig att leva med. Men den där utslagande värken, som kommer om jag skalar två potatisar eller diskar upp mer än en kastrull, den är hemsk. Den kommer allt oftare. Det är inte kul. Jag blir väldigt ledsen på min uschliga kropp. Men som vanligt så vänjer man sig vid det också. Det är egentligen inte så mycket att orda om. Fast det har jag fått skriva av mig om nu.

onsdag 15 april 2009

En pärs

Nu har vi varit och tagit det sista avskedet av Mamma E. Det var hjärtslitande, men samtidigt väldigt vackert. Det var en underbar kvinnlig präst. Jag led med pappa, för nu såg han så ensam och gammal ut. Jag trodde hjärtat skulle slitas ur kroppen på sonen. Så mycket grät han inte ens på sin mormors begravning.

Det var över sextio personer. Vi blir så många med alla barn med respektive, barnbarn och några barnbarnsbarn träffas. Det var även vänner och några andra släktingar som var där.

Efteråt åt vi alla lunch tillsammans. Vi satt med pappas kusiner. Pappa har växt upp med dem som syskon, för deras mammor hade en mycket nära relation och alla kusinerna är jämngamla. Därför har även jag en väldigt nära relation med pappas kusiner. Det är tragiskt att se hur skaran decimerats. När vi skildes åt så undrade jag i mitt stilla sinne om det var sista gången jag träffade dem. Alla är i åttioårs åldern. Men det är rart att sitta och prata med dem och minnas en massa om hur det var när man var barn.

Jag, sambon, sonen, mina syskon och pappas kusiner avslutade dagen tillsammans genom att gå och hälsa på farmor. Hon ligger begravd nära där vi var, så det passade bra. Där ligger även kusinernas mammor. Alla systrarna plus deras föräldrar ligger i samma grav, så vi sa det att de måste ju undra nu när vi kom en hel drös och hälsade på.

Det blev en fin dag, trots allt. Sonen åkte norrut tillsammans med mina syskon och jag och sambon åkte en alternativ väg hem så att vi fick njuta av den uppländska och sörmländska naturen.

tisdag 14 april 2009

Loppisbesök

Nu har vi varit på vår favoritloppis med sonen. Han hittade inget men som vanligt så blev det lite för sambon och mig. Idag blev det för ovanlighetens skull inget tyg. Däremot lite böcker och en svart blus att ha på begravningen imorgon. Den ligger nu i tvättmaskinen för lite uppfräschning.
Jag hittade några sömnadsböcker. De här är lite omoderna men ändå kul att ha. Någon idé eller tips kan de alltid bjuda på.
Favoritdeckare kan man aldrig få för mycket av så de här fick följa med hem till oss.

Ett eftertraktat ödesträd

Jag har upptäckt att jag sitter på en mindre förmögenhet. Var inte oroliga. Jag ska inte prostituera mig. Däremot funderar jag på att börja sälja lite blomskott på Tradera. Det finns många vinster att göra där. Dels blir mina blommor omplanterade och föryngrade. Samtidigt får någon annan glädje av det och jag får lite kosing i plånboken. Alla blir vinnare. Speciellt jag....:-)

måndag 13 april 2009

Susan Boyle - Singer - Britains Got Talent 2009

Hittade den här på en annan blogg. När jag lyssnat på den så satt jag med tårar i ögonen och ett fånigt leende på läpparna. Ni måste bara klicka upp och se den. Den är helt fantastisk.

söndag 12 april 2009

Påskpyssel

Idag var vi alltså ner på stan för att köpa kavaj och skjorta till sambon. Han hittade en jättefin kavaj och två skjortor. Allt för det facila priset av 450:-. Nu är det så att sambon, milt sagt, är liten och tjock så egentligen borde han ha C-storlek. Det fanns inte bland dessa billiga kavajer. Så nu har jag ett härligt pyssel som jag just nu pausar ifrån en stund. Ärmarna var alltså för långa. Det är ju liksom inte bara att fålla upp ett par kavajärmar som man fållar upp byxor. Det ska vara sprund och fuskknapphål och knappar och foder, med mera, med mer. Jag säger bara en sak: Tack gode gud för att man är sykunnig (och perfektionist).

Så ikväll kräver jag uppassning med middag och kaffe.

Påskafton

Sonen och jag var tvungna att ge oss ner på stan idag för att laga hans glasögon. Det var snabbt gjort. Sedan ville han ha mamma med sig som smakråd för han ville köpa en randig tröja. Först var vi på Brothers,men där kostade en vanlig yngklig tröja skjortan. (Oj så fyndigt det där blev) Vi knallade vidare för att kolla hos Dressman. De hade en ställning utanför med kavajer för 300:-. Det var ju billigt så vi började titta. Vi hittade en jättefin mörkt blå kavaj i smalrandig tunn manchester plus en mer tradionell kavaj. Vi tog med oss dem in för provning. Det är första gången jag utlöst ett butikslarm. Grejen var ju bara att jag tog med mig varor utifrån och in, så det var förlåtligt. Bägge kavajerna satt snyggt. men den blå, som var var finast, kunde han inte knäppa över magen. Men den satt snyggt för övrigt. Efter lite provande och rådslag med expediten så blev det den blå i alla fall. Den var ungdomligast i modellen. Nu har han en fin kavaj till begravningen. Han fyndade även två jättefina skjortor.

När vi kom hem så fick sambon sätta igång att prova det som var planerat att han skulle ha på begravningen. Ingenting passade. Så imorgon är det nödvändigt med ytterligare ett besök på Dressman. Som gammalt affärsbiträde gillar jag inte att handla på söndagar, men eftersom dessa priser bara skulle gälla över påsken, samt att begravningen är på onsdag, så måste vi passa på. Även om det inte är lika strikt med kläder numera på en begravning, så vill man ju ändå vara snyggt klädd.

För övrigt har vi ätit en god påskbuffé och tittat på bägge Arnfilmerna. Nu är det snart dags för sängen.