Så kändes det nästan när jag vaknade idag. Inte så mycket som en droppe vatten fanns i kranarna. Vad hade hänt? Jag försökte forska runt men ingen visste något. Det goda morgontéet fick bli yoghurt och flingor. Det var inte tillfredsställande, så jag kompletterade med smörgås och buteljvatten. Jag var glad att vi hade sådant vatten hemma, även om det inte anses som miljövänligt. Jag hade inte sköljt ur kaffetermosen från igår. Slarvigt kan tyckas, men idag var dropparna, som fanns kvar, guld värda. Inte kunde man duscha, inte heller tvätta ansiktet eller borsta tänderna. Katternas vattenskål var på upphällning och jag gissar att de inte gillat kolsyrat buteljvatten.
Jag kom av mig totalt, så jag gick och la mig och sov en stund till. Önskade att vattnet skulle vara tillbaka när jag vaknade. Icke, sa Nicke. Fick äntligen tag på en vänlig människa i kommunens växel. Hon kollade upp en massa och ringde tillbaka. Hon hade fått fram att det var en mycket lokal läcka som enbart rörde vårt hus. Tack snälla Gittan för din vänlighet.
För en stund sedan gick jag på toaletten. Tryckte automatiskt på spolarknappen och hör förvånat hur det brusar i ledningarna. Hurra, vår ökentillvaro är uppdaterad till rinnande kranvatten och spolande toalett. Tänk så utsatt man blir när sånt här händer i vårt moderna samhälle. Klimakteriehäxan gör samma reflektion efter ett strömavbrott som hon drabbades av.
Man kanske borde önska sig vedspis, egen brunn och utedass, ur överlevnadssynpunkt.
Jo jag tänkte på en sak ...
5 timmar sedan