lördag 9 januari 2010

Lite vänlighet, om jag får be

Ikväll har vi sagt adjö åt våra amerikanska släktingar. De flyger tillbaka till New York tidigt imorgonbitti. De har ju bott hos bonussonen hela veckan, så han följer dem också till flyget. Det har varit en omtumlande vecka med många intryck. Jag lär återkomma till det då och då.

Idag har vi varit och hälsat på Rosannas och Nicklas äldre halvsystrar. Vi åkte pendeltåg dit. När vi skulle åka tillbaka hem ikväll, så fick vi vänta en stund på stationen. Vi ställde oss inne i vänthallen, eftersom det var kallt ute. Det kom in ett tåg med en massa människor som klev av och som skulle igenom vänthallen. Nick öppnade dörren och höll den öppen för alla. Vad jag såg så var det EN person som tackade honom. Alla andra tittade åt olika håll eller ner i golvet. Då skämdes jag att jag var svensk.

Dessa ungdomar, speciellt Nick, har varit artigheten själv på ett helt annat sätt än vad man möter här. Det har varit naturligt att när vi setts så frågas det först "How are you? Have you slept well?" Det är "Thanks" till allting med ett glatt leende. När vi har skilts åt för dagen har man önskat oss en god natt och att vi ska få sova gott och så vidare. Allt med en naturlighet så det inte alls känns inövat eller insmickrande. Utan just naturligt. Som härom dagen när Nick önskade spärrvakterna vid tunnelbanan "Have a nice day". De stackrarna ramlade väl av pinn över att bli vänligt bemötta.

Varför ska det vara så svårt för oss att höja blicken, titta varandra i ansiktet, nicka glatt, säga tack till en öppnad dörr. Alla önskar att det ska vara så här. Men ingen annan än vi själva kan förändra det. Jag tycker det är dags att börja. Kan inte det få bli ett nyårslöfte, att vi ska vara vänligare mot varandra?

torsdag 7 januari 2010

Världens goaste

Melina är nog världens goaste och snällaste lilla tjej. Jag är inte ett dugg partisk, bara så ni vet.....:-)

Igår hade vi ordnat kusinträff med de amerikanska ungdomarna, bonusdotter med sambo och dotter, och en av bonussönerna. Det bekom Melina inte ett dugg att vandra från famn till famn. Hon tittade bara storögt på allt, fyrade ibland av ett leende så alla bara smälte.

Jag kan inte prestera några bilder än för de ligger i sambons mobil. Själv köpte jag en ny mobil i tisdags. Jag håller fortfarande på att lära mig den. Nu har jag lärt mig att fotografera med den. Nästa steg är att lyckas ta rätt på bilderna också. Jag är en sådan som vill lära mig allt själv i min egen takt. Ska någon visa mig så glömmer jag bort hur det ska vara. I alla fall om de forcerar som den opedagogiska sambon gör. Så jag pular tålmodigt på på mitt eget lilla vis.

tisdag 5 januari 2010

Dagens kommentar

Jag pratade med dottern idag och berättade om vad vi gjorde med våra amerikanare. Då säger jag: "Det värsta är att jag hinner inte läsa ikapp på bloggar eller följa vissa TV-serier." "Ja, ni lever verkligen ett stressigt liv", kom det med ett skratt i rösten från dottern......:-)

måndag 4 januari 2010

Imorgon ledigt

Jisses vilken härlig dag vi haft med våra amerikaungdomar. Bonussonen följde även med. Vi åkte in till Stockholm vid lunchtid. Rosanna hade häftiga planer på allt hon ville göra. Den listan var lång. Vi var mer realistiska om vad vi skulle kunna hinna med. Gissa vilka som fick rätt?

När vi klev av tåget, blev det naturligt att börja med The Town Hall. Nu gick vi aldrig in i själva Stadshuset eftersom man måste ha guide med sig. Men Rosanna älskade att titta på alla souvenirerna. Hon köpte även en och annan. Hon ville även köpa "swedish christmas decorations" som de hade där för hutlösa priser. Vi rådde henne att vänta med det och att vi kunde gå på Åhléns och köpa det för halva priset. Vi strosade runt lite på innergården och nere vid vattnet vid Stadshuset så att de fick fotografera ur alla vinklar och vrår.

Vidare till Åhléns där Rosanna köpte lite smått och gott. Jag köpte själv lite dockstoppning eftersom jag håller på att sy en tygdocka nu. Men den tar lite tid eftersom det blir avbrott för det sociala livet mellan varven. Vi strosade sedan vidare utefter shoppinggatan nr 1, dvs Drottninggatan. Där blev det mest fönstershopping. Nu började vi bli hungriga så vi gick till ett ställe på Kungsgatan. Jag tror det hette Kungshallen (vid Konserthuset) och om man gick en trappa ner så fanns det mat från olika länder som man kunde äta. Vi valde indiskt den här gången. Jag tog något med räkor som jag inte minns namnet på och sambon åt Tikken Masala. Det var kanongott och väldigt humana priser.

Sedan blev det Drottninggatan tillbaka mot Gamla stan. Lite in och ut i affärer. Rosanna shoppade loss på en massa tröjor som var märkta med olika svenska texter och flaggor. Vi hade sådan tur att när vi kom fram till slottet så var det en mindre vaktavlösning eftersom klockan var fyra. Både Rosanna och Nicklas höll på att gå i bitar av upphetsning. Det var som att se barn på julafton......:-) Så där fotades det i massor. Vi hade planerat att gå in på slottet men de stängde redan kl tre så det fick vi skippa. Men jag tror inte det gjorde så mycket. Sedan strosade vi gata upp och gata ner i Gamla Stan. Det fotades hela tiden så den här gången var det inte jag som sinkade gåendet. Skönt. Det blev en perfekt takt för mig att få stanna till då och då.

Det började bli kallt och ungdomarna blev trötta. Faktiskt mer trötta än vad vi var. Fast jag fick väldigt ont på slutet och det lär nog straffa sig imorgon eller på onsdag. Jag brukar ju få ont andra dagen efter en ansträngning. När vi var på väg tillbaka så hittade vi en outlet för glas och porslin. Där var jag tvungen att få gå in och titta. Jag hittade en sak som jag önskat mig i flera år, men inte hittat det ultimata. Det gjorde jag idag. Både pris och fason passade utmärkt för mig. Det var en smaksked som man hade i en skål lite mindre än ett halvlitersmått. I skålen så var det även graderat både för deciliter, ounc och cup. Enkel design i vitt porslin. En kostade 39:- och två kostade 50:- så jag köpte naturligtvis två på en gång. Jag tänkte att man även kan ha den till dressing och liknande. Dessutom fick jag med en honungssked (eller vad de heter) på köpet. Porslinet var Sagaform som jag tycker har en hel del snyggt.

Sambon och jag konstaterade att detta borde vi göra oftare. Det vill säga, åka in till Stockholm och bara strosa runt. Eventuellt besöka något museum. Så nu har vi bestämt att Myntkabinettet står först på tur om några veckor. Promenerar man från Centralen så blir det bra motion samtidigt som man har det trevligt.

Imorgon är vi "lediga". Rosanna ska träffa sina gamla klasskamrater. Eventuellt kommer Nicklas hit om han känner att han får det för tråkigt ensammen. Vi själva ska ner på stan en sväng för nu är det min tur att få köpa en ny telefon. Batteriet håller på att lägga av och istället för att köpa nytt batteri så väljer jag att byta upp mig lite grand. Köpet innebär att vi får en lite högre månadskostnad för mobilerna (eftersom M fick en ny före jul) men det är inte mer än att vi fixar det.

Snart ska jag lägga upp benen högt och bara ägna mig åt att titta på TV och slappa.

Uppdatering på speakandet

Hej vad det går. Minnet har satt igång nu så även om grammatiken och ordföljden är som den är så går det ändå ganska bra. Ikväll har vi bjudet på Swedish meatbolls med kokt potatis, brun sås, lingonsylt och inlagd gurka. Det var önskemål. Imorgon drar vi in till storstan. Slottet, Gamla stan och Globen står på ungdomarnas önskelista. Ev även något museum. Vi får se. Tisdag har vi ledigt för då ska Rosanna träffa gamla klasskamrater från femman. Hon var tolv år när de flyttade från Sverige. De bodde här i fyra år nämligen.

Sambons bror har ju bott på en massa ställen runt om i världen, Irak, Saudiarabien, England, Sverige och sedan USA. Rosanna och mellanbrodern som inte är med nu, är födda i Saudiarabien och Nicklas är född i Reading, England. Deras mamma är från Indien och uppväxt i Malaysia så det är en internationell familj.

På onsdag ska vi ha en liten kusinträff. Då kommer Madde, Ali och världens vackraste Melina och bonussonen Micke och hedersgästerna Rosanna och Nicklas.

See you later, alligator.