lördag 8 november 2008

Ted i våra hjärtan

Eftersom vi har svårt att välja mellan Idol och Dobido så ser vi på Idol och spelar in Dobido. Det funkar perfekt att titta av Dobido under pausen när det är Fredag hela veckan och Nyheter.

Men det var egentligen inte det jag skulle berätta. Det var när jag hörde en Ted Gärdestadslåt på Dobido som det slog mig. Ted Gärdestad lever i mitt hjärta. Han har en alldeles egen plats där. Jag kan nästan alla hans texter. Ändå var jag ingen Ted-fan när det begav sig. Men han har vuxit sig fast på något vis och bara finns där.

Varje gång jag hör en låt med och av honom så blir jag både glad och ledsen. Glad över alla hans härliga texter och ledsen för att han inte finns längre och kan fortsätta att skriva så härlig musik. Hur kunde någon som skrev så många livsbejakande texter ha så mycket mörkt inom sig.

Jag tror inte jag är ensam om denna Ted-känsla. Jag tror de flesta i min generation har en egen Ted-favorit. När sonen var nyfödd vistades han på neonatalavdelningen på Huddinge sjukhus. Jag satt dagligen och körde mellan Orminge och Huddinge och på ett band i bilen hade jag "Jag vill ha en egen måne". För mig kommer den alltid att vara förknippad med gamla Huddingevägen.

Hur är det för senare generationer? Lever Ted även i era hjärtan?

fredag 7 november 2008

Ikea och glad granne

Idag har vi varit på Ikea i ett antal timmar. Det kändes rätt mysigt att gå där. Vi hade tänkt att det förmodligen är mindre folk en fredag än en lördag-söndag. Vi tänkte nog rätt för det var inte alls för bökigt. Jag behövde svart och rött enfärgat tyg och krokar att hänga kassar på i marknadståndet. Tyg blev det, både det jag skulle ha och ett annat svart/rött/vitt tyg som jag fastnade för. Men jag kan inte köpa mer tyger eftersom jag har så mycket hemma. Dessutom vet jag att en låda tyger är på väg hit från Jämtland.

Krokar blev vi utan. Men vi kollade på köksstolar och hittade några vi vill ha. Vi provsatt en massa soffor och hittade även här en vi kunde enas om. Det är helt fantastiskt eftersom det brukar vara dilemmat för oss att vi har så olika smak. Vi kollade även på kökslampa och hittade även här en vi ville ha. Nu är det bara ett litet men ack så betydelsefullt dilemma. Det stavas PENGAR. Men det är ju ett världsligt problem.

Sedan slank det ner lite annat smått och gott. Värmeljus, doftljus, burkar och en massa andra småsaker som Ikea är så suveräna på.

När vi kom hem så hittade vi en handväska på parkeringen. Vi kunde lokalisera den via ett namn. Det var en familj i vår port. Ingen var hemma så vi satte upp en lapp vid deras dörr. En stund senare kom en glädjestrålande granne och hämtade den. Så idag har man gjort en människa glad. Det är aldrig fel när man kan göra det.

onsdag 5 november 2008

Nu är jag förbannad

Jag är så upprörd att jag håller på att gå i taket. Dottern har ju fått ryggskott. Det hände förra lördagen. Hon har nu varit hemma en dryg vecka och idag fick hon äntligen komma till doktorn för hon behövde bli sjukskriven även denna vecka.

Hon får då besked att försäkringskassan godkänner inte ryggskott som orsak för att vara sjukskriven, så imorgon måste hon gå tillbaka till jobbet, fast hon inte är helt bra. Hon var till en massör i torsdags och han sa direkt ifrån att hon fick inte gå tillbaka och jobba för snabbt, utan skulle börja träna lite försiktigt med streching och promenader.

Försäkringskassan har själv sagt att man ska inte titta på diagnoser, utan det är arbetsförmågan som ska styra om man kan jobba eller inte. Här har man då gått emot sina egna bestämmelser genom att säga att diagnosen ryggskott inte godkänns.

Nu kanske många tänker att detta är kopplat till den borgerliga regeringens direktiv. Visst, det har blivit strängare, men detta var på gång redan under den socialdemokratiska regeringens tid. Jag råkade själv ut för det.

2000 pajade min kropp totalt. Fram tills dess hade jag jobbat heltid och klarat min fibro med träning, akupunktur och byte av arbete. Men 2000 fick jag en sjukdom till, vilket gjorde att min fibro blommade ut ordentligt. Jag blev sjukskriven och var det fram till 2002. Då fick jag det som då hette sjukbidrag, som omprövades efter viss tid. I mitt fall så skulle det omprövas 2004. När 2004 kom, så var det dags för mig att ansöka om förlängning av mitt sjukbidrag. Helt plötsligt utan någon form av rehabilitering så bestämde försäkringskassan att jag var fullt frisk och kunde jobba heltid. Jag skulle inte ens få en arbetsprövning, punkt slut.

Nu hade jag ju tur att jag genom mitt engagemang och arbete inom handikapprörelsen var rätt kunnig i att läsa lagtexter och uttrycka mig i skrift. Jag började ett krig med försäkringskassan som varade i mer än ett år. Jag höll på att stryka med på kuppen, men rödhårig och envis som jag är så lyckades de inte knäcka mig.

Efter en lång kamp som innehöll massor med läkarbesök, utredningar hos sjukgymnast och arbetsterapeut, anmälningar av okunniga handläggare, handläggare som inte ville ha med mig att göra etc. Till slut skickades jag av försäkringskassan på utredning hos ett av sina egna utredningsjukhus.

Jag var där i fem dagar. Under dessa dagar fick jag träffa läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog och kurator. Alla var helt eniga om att jag var inte arbetsför till något på arbetsmarknaden förekommande arbete. Exakt samma sak som min egen läkare och sjukgymnast sedan tidigare sagt. Av läkaren på försäkringskassans sjukhus fick jag veta dilemmat med att jag ansetts som fullt arbetsför. Försäkringskassan godkände inte fibromyalgi som diagnos!!! Så för att komma förbi detta så omdiagnostiserades jag till något väldigt luddigt som jag inte minns nu. Jag fick denna diagnos med tillägget att det vara av fibromyalgiliknande karaktär.

Två veckor efter detta äventyr ringde man från försäkringskassan och talade om för mig att allt var klart och att jag fått en förtidspension som gällde fram tills den dag jag fyller 65 år. Helt plötsligt var jag inte längre arbetsför. Snabba ryck mellan att var frisk och/eller sjuk! Enbart denna femdagarsutredning kostade försäkringskassan drygt 50 000:-!

Tänk alla dessa stackare som inte kan tala för sig, som inte orkar kämpa. Jag börjar fundera i termer som att försäkringskassan bör läggas ner. De gör ingen nytta längre. Det är bara som en kräftsvulst som kostar en massa pengar och som gör att människor som kommer i kontakt med dem mår dåligt. Problemet är bara det att hur gör man då när man blir sjuk. För vi blir tyvärr inte friskare bara för att försäkringskassans direktiv blir strängare.

Är det kanske dags att införa Ättestupan? Där vi arbetsoförmögna kan kasta oss utför, så vi inte ligger samhället till last.

Men hur gör då min dotter. Hon är inte ens trettio år och har redan en dålig rygg. Blir den bättre av att hon måste gå tillbaka och jobba innan problemet är utläkt? Jag tror inte det. Risken är att hon drar på sig mer problem och kommer att få större problem med sin rygg framöver.

Så nästa alternativ är kanske att gå tillbaka till ett nazistiskt tänkande. Utveckla en A-människa. Klona den och ta död på resten av befolkningen. Då är alla problem lösta.

tisdag 4 november 2008

Prisfråga

Nu är det en sak jag skulle vilja ha hjälp med. Jag brukar inte ha problem med prissättningen. Men nu har jag det. Jag har sytt grytlappar och grytvanter i set. Och jag vet inte vad jag ska ta betalt. Så nu frågar jag er. Om ni var på julmarknad och såg dessa; Vad skulle ni vilja betala för dem.

Det är två grytlappar och en grytvante i varje set. De är sydda helt i bomull. Som mellanlägg har jag använt två lager frotte. Frotte är suveränt som skydd mot värme. Sedan är det quiltat för att frotten ska ligga kvar på plats. I vanten är frotten fastquiltad på fodertyget. Det blev snyggare finish så, tyckte jag. De ser likadana ut på bägge sidor.

Det är kanske bäst att tillägga att dessa exemplar inte är till salu ännu. Nu spar jag allt till julmarknaden. Än så länge finns det bara en omgång av varje färg. Jag har beställt mer tyg så ev kommer det att bli några fler som blir lika. Så de är inte helt unika men det är ju ändå ingen stor produktion på dem. Max tre set av varje färg, kommer jag att göra.