lördag 10 november 2007

Den trotsiga tonåringen inom mig

Jag funderar fortfarande över varför jag la ut texten om Lagom igår. Jag tror det inom mig fortfarande finns en trotsig tonåring som har behov av att få vara sig själv och att inte vara så lagom. Jag är, som många i min generation, uppfostrad med att ha Luther på ena axeln och Janthe på den andra. Man ska sköta sig ordentligt och inte tro att man är nåt. Då är det inte konstigt att man har ett behov av att vara trotsig.


Jag var med under de trotsiga åren med studentuppror och andra proteststormar. Vi kastade BH:n, drog på oss strumpbyxorna, åt p-piller och hade ohämmad och fri sex. Det var Woodstock och flower power. Vi ville tala om för det vuxna samhället att vi ungdomar minsann kunde och ville leva våra egna liv. På något vis känns det som att det hela började med att vi fick en egen musik. Det började med rocken och fortsatte med Beatles och Stones. Man skulle protestera mot allt, speciellt vuxensamhället.


Tonårsuppror fanns visserligen redan tidigare, men inte i samma utsträckning. Min pappa som är född på 30-talet protesterade mot sina föräldrar genom att bli swingpjatt. Då lyssnade man på jazz och hade lustiga kläder. Men så mycket mer än så blev det aldrig för den generationen, den protesten skedde mer i smyg. Det var på sextiotalet allt verkligen hände.


Mycket av det upproriska har jag i mig fortfarande och det har nog blommat upp mer på äldre dagar. Speciellt efter min skilsmässa. Det fanns så många måsten i mitt tidigare äktenskap. Man var tvungen att vara på ett visst sätt för att det inte skulle bli bråk. Före detta maken var väldigt rädd för vad andra skulle tycka.


Jag till och med fråntogs mitt smeknamn Cicki som jag burit sedan jag var liten. När jag blev tvåbarnsmor och fyllde trettio då ansåg fd maken att nu var det dags att jag började kalla mig Christina. Det var inte värdigt för en vuxen kvinna att kallas för Cicki.


Det första jag gjorde efter skilsmässan var att återta namnet Cicki. Det är ju den personen jag är. Jag är ingen Christina, jag är Cicki, lite lagom trotstig. (Där har vi ordet lagom igen). Efter skilsmässan tatuerade jag mig också. Det hade jag inte ens vågat föreslagit tidigare i mitt före detta liv. Nu gjorde jag det i ren frihetsprotest och jag bär mina tatueringar med stolthet.

Det är nog på grund av mitt tidigare liv som jag är så emot allt som är lagom. Inom mig, vill säga. För jag lever nog ett väldigt lagom liv. Skillnaden nu mot mitt gifta liv är att nu har valt mitt eget sätt att leva. Men jag är fortfarande i mångt och mycket en trotsig tonåring inom mig.

Texten igår

Jag har fått förfrågan varför jag la ut texten om Lagom igår. Jag tycker om den för den är så uppkäftig. Jag börjar med att skriva att jag vill aldrig mer vara Lagom. Det får väl bli en form av rättelse där. Jag är väldigt Lagom fast jag inte vill vara det. Jag försöker vara uppkäftig ibland men det lyckas sällan. Men viljan finns att inte vara Lagom.

Jag vill aldrig mer vara Lagom

"LAGOM FINNS INTE

Lagom är att skaka hand
när man vill knulla.
Lagom är att bita sig i läppen
när man helst vill ge en snyting.
Lagom kryper när tåget kommer.
Lagom marscherar i lotta-kåren
och skjuter på fienden med en ärtbössa.
Lagom lyfter på kjolen
för att visa de nya fina yllebyxorna.
Lagom drar upp väckarklockan
för att få tiden att gå.
Lagom sover med öppna ögon framför televisionen,
som visar en lagom tråkig film
om ett lagom förälskat par
som blir lagom förskräckta
när den lagom arge maken tar dem på bar gärning.
Lagom klipper tånaglarna en gång i veckan.
och tvättar sina kalsonger regelbundet
i en förträfflig känsla av lagom samhällsduglighet.
Lagom är att pressa ihop skinkorna
när man vill fjärta.
Lagom är en måttfull skådespelare
som talar om för den lagom intresserade publiken
hur det lagom dramatiska slutet kommer att bli
redan i den lagom intressanta början.
Lagom lämnar hastigt en olycksplats
men nedböjt huvud
av rädsla att det som är lagom ska ha förolyckats.
Lagom blandar sig inte i andras affärer -
inte ens om livet står på spel.
Lagom är en barrikad av modeuniformer som väntar på
sina lagom modiga soldater
för att dra ut i ett krig som försvarar det som är lagom.
Lagom rör aldrig vid verkligheten
ty Lagom kläcks bara i föreställningen om den där lagom
riktiga livsstilen och bär sin farliga illusion genom
det lagom trygga livet.
Lagom är en klibbig skum sak som sätter sig överallt
där människan försöker spränga sina murar
för att träda ut i det goda varma kaos
som öppnar blicken och hjärtat in mot universum.

PS: Ordet "lagom" finns bara på svenska."

Sun Axelsson

torsdag 8 november 2007

Bassängtorsdag

Idag är det torsdag och det betyder bassängbad. Det är härligt för värkbrutna muskler. Vi är ett gäng tanter och två gubbar som bassängbadar varje torsdag. Det är inte bara kroppsmusklerna vi tränar. Vi tränar även ansiktsmusklerna genom mycket prat och skratt, både i omklädningsrum, dusch och bassäng.

När jag blev sjuk för en massa år sedan så talade min läkare om att det var vattengympa som gällde. Jag höll på att dö. Jag såg framför mig en massa feta, gamla tanter som fick fläsket att gunga i vattnet till musik. Dit hörde då inte jag. Jag som tränade en massa annat som passade mig bättre. Det var löpträning, work out och Friskis och Svettis. Inte skulle jag gå på någon vattengympa med gamla tanter. Dessutom skulle jag träna mig frisk, det hade jag bestämt mig för. Min läkare som var en klok man och som kände mig rätt väl svarade bara: "Ja, gör du det och sedan kommer du tillbaka till mig". Han visste vad han pratade om. Inte kunde jag träna mig frisk, däremot kunde jag träna mig sjukare för det var det jag blev.

Idag vet jag att vattengympa och promenader är det bästa för mig. Dessutom tillhör jag numera även de feta, gamla tanterna. Men då är det så här att det är väldigt trevligt att tillhöra den gruppen. Att man kunde ha så roligt under ett gympapass det kunde jag aldrig tänka mig. Vi gympar ju inte för att få mer muskler och bli starkare utan vi gympar för att få behålla de funktioner som vi har, ett tag till.

Vi bryr oss också om varandra. Vi känner till varandras krämpor och frågar om dem. Är någon borta så undrar vi vad det beror på. Man känner sig hela tiden sedd och bekräftad för man är en i gemenskapen. Vi tanter har lika stort behov av vänskap som man hade när man var fjorton. Skillnaden är väl det att numera har man inte så stora bekymmer över om man är vacker eller inte för vi har lärt oss att det är vi oavsett valkar och gråa hår. När man är över 50 har man för det mesta äntligen lyckats få bukt med sitt dåliga självförtroende. Man vet att man har en betydelse i sin närkrets.

Jag gillar det här regelbundna nu för tiden där vardagen har en viss återkommande rytm. Då behöver man inte belasta minnet med att komma ihåg vad man ska göra. Man behöver inte ens slösa på bläck och papper genom att skriva in det. Man vet att torsdagar betyder bad. Varannan onsdag betyder tvättstuga. En onsdag i månaden betyder tjejlunch och så vidare.

Livet efter 50

I fortsättningen kommer jag att berätta om livet efter 50 så att de som är på väg dit inte ska få en chock när de är där utan de ska istället få längta efter att få fylla 50. Som en av våra damtidningar för oss vuxna tjejer uttrycker sig: Livet före 50 är bara en startsträcka.

När jag närmade mig 50-strecket hade jag en åldersnoja som var fruktansvärd. Jag tänkte att eftersom man hört att fylla 50 är livets höjdpunkt då måste allt som kommer därefter gå neråt. Jag var relativt nyskild och levde ensam. Alla mina gamla vänner hade endera rest utomlands med sin make/maka eller så hade de haft en stor brakfest dit alla släktingar och vänner kommit, på sin stora högtidsdag. Jag kunde inte fira på något av de sätten. Min väninna frågade hur jag ville fira min födelsedag. Då svarade jag tjurigt att jag ville vara på en söderhavsö med en toyboy. Min rara väninna frågade om det dög med henne och Stockholms skärgård. Det lät ju trevligt det också så jag svarade att det dög. Och det gjorde det. Jag fick till och med en champangefrukost i det gröna.

Så kom ihåg det att fylla 50 är början på resten av ditt liv.
Jag vet att det officiellt är torsdag men för mig är det fortfarande onsdagkväll. Det är inte jag som har konstig dygnsrytm. Det är fel på dygnet helt enkelt. Jag tror jag ska göra som de gamla romarna gjorde. De la till ett dygn här och där för att få almanackan att stämma, innan vi hade den tideräkning som vi har nu. Jag ska plussa och dra ifrån lite timmar här och där på dygnet så jag får det att stämma med hur jag tycker det ska vara. Så det så!!!

Dagen idag har varit värkig. Inte kul alls. Tvättstugan var bokad så det var bara att inrätta sig till det. Ur med alla sängkläder och ut med täcken och kuddar på balkongen. Bort med alla sunkiga handdukar och upp med nya och fräscha sådana.

Att stoppa i sig värktabletter i ett sånt här läge är som att välja mellan pest och kolera, värk eller yrsel. Jag valde kolera, dvs att stoppa i mig några piller och bli yr i skallen. Man får inte ens glädjen av att känna sig lite hög och speedad utan det är rena rama neråttjacket. Men nog gnäll om det.

Tvätten är klar, rena kläder är på plats i garderoben och det är rena lakan i sängarna. Ska strax krypa ner där. Av ren tjurskallighet så sydde jag lite också. Det andra lövet är helt klart och ett tredje är tillklippt och nålat för vidare hantering. När jag sytt fyra oranga måste jag nog bryta av och sy en handväska innan jag tröttnar på löven. Omväxling förnöjer.

Over and out. Godnatt Bloggen

tisdag 6 november 2007

Projekt lönnlöv

Oj, vad trött jag var när jag började dagen. Jag måste verkligen skärpa mig och se till att komma i säng tidigare på kvällarna. Det duger inte att sitta uppe och skrutta till tre-fyra tiden på natten. Så ikväll ska jag i alla fall försöka komma i säng före ett.
Projekt lönnlöv har börjat. Ett orange är klart så här lång och ett till är nästan klart. Lite yttepyttejobb är kvar. Jag tycker verkligen det blev läckert. Än så länge ska jag sy i färgerna orange, grönt och rött. Sedan får vi se hur fortsättningen ser ur. Troligtvis en massa olika gröna, gula och bruna nyanser. Kul när man känner sig nöjd med det man gör.


Det var allt för idag. Godnatt Bloggen

En alldeles vanlig måndag

Den här dagen bara försvann på nåt konstigt vis. Har börjat med det första lövet, ett höstlöv i orange. Det tog en hel massa tid att klippa till tyg och vlieseline. Sedan tog det ännu mer tid att sy det men snyggt blir det. Säljsucce får man ju hoppas på.

För övrigt har jag bakat nyttiga grova tekakor och varit och handlat. En helt vanlig dag i vårt lilla hushåll.

Höll på att glömma en sak. Elvis ramlade ner bakom kopiatorn för en stund sedan. Helt plötsligt ser jag en katt bara glida ner, rumpa och svans stannar upp ett tag. Man riktigt ser hur snopen hela kattkroppen blir tills den försvinner helt och det syns bara en krusning i gardinen som är bakom kopiatorn. Synd man inte hade kameran i högst hugg. Själv höll jag på att dö av skratt.

söndag 4 november 2007

Äntligen söndag

Det blev ingen mer kassa sydd igår. Däremot blev det en väska idag. Det är ett av tygerna jag fick av min väninna på tygaffären. Läckert med det egyptiska mönstret. Jag är själv nöjd.









Imorgon ska jag börja sy bordstabletter i form av lönnlöv. Fick idén i somras när jag såg ett lönnlöv i plast i en inredningsbutik. Det roliga är att jag har redan flera beställningar fast jag ännu inte sytt upp mer än ett provexemplar. Jag hade tydligen inte fel när jag trodde på denna idé.