Vissa dagar

Ibland ska man tydligen stanna kvar i sängen innan allt går på tok. En sådan tokdag har jag idag. Jag skulle baka ett dinkelbröd som är jätteenkelt att göra. Först så glömmer jag att ha i jästen innan jag började blanda. När jag sedan slår upp degem i formarna så är det mjöl kvar i botten, fast jag arbetat degen så ordentligt med elvispen. Sedan glömmer jag att nagga dem innan jag stoppar dem i ugnen. Så det ska bli spännande att smaka på dem.

Nästa grej är att jag mäter alldeles bort åt tok när jag ska sy ett stickfodral. Vad får man göra då? Jo, man sprättar. Detta förhatliga pillgöra.

Undrar om jag ska lägga mig raklång på sängen innan något mer blir tokigt?

Stackars sambon

Det är nog inte lätt att bo ihop med mig. Jag är ju en impulsiv känslomänniska som gör vad som faller mig in. Idag höll jag på att frosta av lilla frysen. Det gäller ju att passa på när det är kallt ute. Allt är nästan klart och jag ska bara torka ur den innan jag slår igång den. Då ringer det på dörren. Sambon står i köket och jag ser paniken i hans ögon. Han har nämligen bara kallingar på sig. Men jag gör ju som jag brukar, stövlar på och öppnar dörren.

Där utanför står min "vän" Janne ifrån Jehovas vittne. Han brukar ringa på ibland och surra bort en stund. Vi brukar prata om det mesta och väldigt lite om religion. Janne brukar avsluta med att ge mig Vakttornet och Vakna. Jag är helt övertygad om att han vet att jag lämnar det direkt i pappersåtervinningen. Idag hade Janne sin fru med sig. Hon var jättetrevlig så vi pratar bort en stund där i dörrhålet. Det blev säkert en halvtimme innan de går igen.

När jag går ut i köket så ser jag sambon står och trycker i ett hörn. Min fråga direkt var ju: "Har du stått här hela tiden?" Ja, det hade han. Han kunde ju inte gärna kuta förbi i hallen i bara kallingar medans Jehovas vittne står utanför och kollar.

Han har det inte lätt den stackars sambon. Själv dog jag nästan av skratt.

Å så var det det där med minnet

Ibland undrar jag om minnet fungerar som på en dator? Blir det för fullt så ramlar något annat bort. Igår när jag hade ont i nacken så fick jag för mig att jag skulle ta fram den gamla nackkragen. Den hade tydligen inte använts sedan vi flyttade hit för jag hittade den inte. Det naturliga hade varit att den låg bland andra hjälpmedel, typ värmedyna och vetekudde. Men det gjorde den inte. Alltså frågade jag sambon om han visste vart den var. Och det visste han!

Den låg i ett överskåp som jag nästan glömt bort fanns. I det överskåpet låg även två småmattor som jag saknat men inte vetat vart jag lagt. Där låg även en julklappssäck i plast, en stor skumgummidyna, ett gammalt överdrag till förra värmedynan och några gamla plastpåsar. Undrar vad jag tänkte när jag hivade upp allt detta där. Kanske jag tänkte att jag lägger det här så vet jag vart jag har det? Vi har bott här i tre år nu. Det där har legat där sedan inflytten. Jag brukar anse mig som rätt organiserad. Jag får nog revidera den inställningen om mig själv.

Miljöskadad?

Som många av mina läsare så vet ni att jag har en son med svårt damp. Jag har fått använda en något annorlunda uppfostran på honom än jag behövt göra med dottern. Bland annat så har jag fått lov att upprepa allt sjuttioelva gånger. Jag har lärt mig att ge en instruktion i korta sekvenser och att man verkligen tydliggör det man vill ha sagt.

Så med sonen talar jag fortfarande på ett alldeles speciellt sätt, trots att han numera är trettiotre år. Det här kände jag idag när vi bland annat pratade rondellkörning samt byte av köksfläkt. Man får liksom bena ut saker och ting innan man är riktigt hundra på vad han menar.

Det här har gjort att jag är nog lite miljöskadad. Dottern brukar säga åt mig att det är inte H jag pratar med och sambon brukar poängtera att han förstod redan första gången.

Men jag är inte värst ändå. Det är en kompis som har ett barn som liknar mitt. Hon var på utlandsemester med en väninna. När de hade varit där i nästan en vecka, så säger väninnnan: "Du behöver inte fråga varje dag om jag borstat tänderna och kissat," innan vi ska lämna hotellrummet!

Ihopnålad

Igår när jag var på tygaffären och köpte tryckknappar så köpte jag även knappnålar med färgglada nålhuvuden. Då berättade ägarinnan att hon levererat en hel hög med likadana till Karolinska. De skulle användas till att nåla ihop efter operationer. Det är tydligen det senaste inom kirurgin. Vissa sår nålar man istället för att sy eller häfta ihop. Det är väl bara att hoppas att de inte glömmer kvar någon nål. Rätt som det är så kanske man ser någon med en röd eller gul plupp i ett gammalt ärr. En ny form av kroppsbesmyckning!

Lösningen på grytlappsmysteriet

För några dagar sedan skrev jag om de försvunna grytlapparna. Det kan du läsa om här. Nu är de upphittade. Var låg de då, undrar kanske den nyfikna läsaren. Jo, i städskåpet. Ordentligt inlagda där jag har fönstertrasor och andra trasor. Fråga mig inte hur de hamnat där, för det kan jag inte svara på. Förmodligen är det Alzheimers light som spökat. Igen!

Baddräktsminnen

För att återkoppla till tidigare inlägg ang baddräktsinköp, så minns jag ett sådant köp för några år sedan. För att inte behöva utsätta mig för avslöjande speglar och ljus i en provhytt, kom jag på den lysande idéen att köpa baddräkt via Tradera.

Jag letade länge och till slut hittade jag en som föll mig i smaken. I beskrivningen stod det att materialet hade en inhållande effekt, inhållande av magar och kärlekshandtag. Turen var med mig så jag vann auktionen. Glad i hågen betalade jag och gick sedan i väntans tider.

Säljaren var snabb, så inom några dagar hade jag baddräkten hemma. Den var jättefin och sprillans ny med lappar och plast kvar där det skulle sitta. Så kom jag då till provningen. Jag är rätt vinglig numera, så de flesta klädesplagg där man ska trä i ben, måste jag göra sittandes. Så jag sätter mig på sängkanten och börjar dra upp baddräkten. Jag kom till låren, sedan var det stopp! Jag kom alltså inte i baddräkten!

Jag hade varit lite optimistisk med storleken, men det var nog inte det största problemet. Det var den inhållande effekten. Den höll åt så hårt att det var lögn att få på sig detta klädesplagg. Undrar hur jag sett ut om jag fått på mig den? Hade magarna tryckts upp och hamnat vid brösten? Det hade kanske rent av blivit en Pamela Anderson-effekt. Eller hade de tryckts upp ännu högre och gjort sällskap med dubbelhakorna? Jag fick aldrig svar på de frågorna eftersom jag inte kom i badplagget.

Det slutade med att jag lade ut baddräkten för försäljning igen och fick till och med mer betalt än vad jag gett för den. Det får man väl kalla en bra affär. Jag köpte ytterligare en baddräkt på Tradera. Den passade, men höll bara en säsong eftersom den inte var klorbeständig.

Jag fick mig ett gott skratt åt episoden både när det hände och idag när jag mindes den.

Totte, Totte gamle vän

Nu är Totte på tapeten igen. Börjar smått känna mig som en orolig småbarnsförälder. Jag vet att jag var morsk och sa att när Totte bad om att få sluta så skulle han få göra det. Nu går vi här och lyssnar inte på det örat.

Fast egentligen har han nog inte bett oss än. Så här är det. I förra veckan slutade han plötsligt att äta. Totte har alltså alltid, ända tills nu, varit en väldigt matglad fyr, som inte tackat nej till livets godbitar. Han har varit galen i ostkrokar och pepparsalami, t ex. Eller som när han lärde sig öppna frysen i förra lägenheten. Vi kom hem en dag för flera år sedan och hittade frysdörren öppen och en massa mat utdraget på golvet. Då bodde sambons dotter hemma, så naturligtvis skyllde vi på henne, att hon inte stängt frysdörren ordentligt så djuren kunnat komma åt maten. Då hade vi två hundar, Tina och Dronning, och två katter, Totte och Mimmi. Djuren hade kalasat på bland annat kycklingfile, köttfärs och lite andra godbitar, som vi hittade lite här och där på golvet. Bonusdottern nekade, men vi var så helt övertygade om att hon ljög så vi kunde inte tro på henne.

Vi kom hem ytterligare en gång och samma historia upprepade sig. Tills vi en dag får se hur Totte öppnade frysdörren. Han körde in tassarna i gummilisten och fick på så vis dörren att öppna sig. De andra djuren var sedan kvicka att förse sig. Vi bad naturligtvis bonusdottern om ursäkt, för våra grundlösa beskyllningar. Samtidigt var vi lite imponerade över denna företagsamhet som Totte visade prov på. Det finns ju massor med humor i detta också.

Nu fick vi spärra frysdörren, precis som man fick göra när barnen var små. Då slutade dessa äventyr. Tills den dagen när vi kommer hem och hittar en massa mat på golvet igen. Denna gång från kylskåpet! Vi hade alltså en sån där kombinerad kyl och frys på höjden, så kylen kom man inte åt från golvet. Nu hade de dragit ut och kalasat på entrecote, leverpastej, korv och en hel massa annat. Vi fick slänga jättemycket för det var lite bitet och tuggat både här och där på matvarorna som dragits ut.

Vi förstod att det var Totte som återigen var boven. Vi funderade som sjutton på hur han gått tillväga. Till slut kom vi på honom. Han hoppade upp på bänken bredvid kylen och därifrån öppnade han dörren och kunde stå där och dra ut det han ville ha. Som tur var så fick vi snart en ny kyl/frys från värden. Där var dörren hängd åt det andra hållet. Vaktmästaren ville hänga om den, men vi sa att det var bra som det var. Efter det fick vi ha maten ifred, i alla fall det som fanns i kylen och frysen.

Så ni kan förstå att vi blev ängsliga när detta matvrak lägger av att äta. Jag försökte med att ge honom lite fil. Det ville han ha, men bara lite grand. Uppvispat ägg, gick bra. Det slickade han i sig. Men inget annat. Vi grunnade på än det ena, än det andra, hur vi skulle göra. Avlivning diskuterades också, men vi kände att vi ville försöka några dagar till innan vi tog det beslutet. Han verkade inte ha ont, eller något sånt.

I fredags när vi var och handlade så kom sambon på att Totte brukar gladeligen dricka upp den ljumma mjölken som blev över när sambon ätit sin semla. Mjölk förekommer inte så mycket i vårt hushåll, utan vi går och köper det när vi behöver det. Nu köpte vi en liter och jag ljummade på den när vi kom hem. Oj, så han drack. Helt plötsligt verkade det som att Totte kom på att han var hungrig för han tiggde mer och nosade i de andra matskålarna. Det var inget som föll honom på läppen, utan jag vispade upp ett ägg igen. Det åt han upp och tiggde mer mat.

Dagen efter gick vi på Vivo i vårt centrum och köpte en sån där liten påse Whiskas, som är svindyr, men som vi tänkte att vi testar i alla fall. Vi köpte även en burk sardiner för det visste vi att han gillade. Nu började jag känna mig som pappa måste ha gjort när han köpte alla möjliga sorters godbitar bara för att få mamma Eivor att äta lite.

Vi lyckades tydligen bra i vår iver för nu äter Totte igen. Inte så mycket åt gången och inte vad som helst. Idag har vi köpt Whiskas-påsar för kattungar. Det är ännu mindre bitar i den plus att det är mycket vitaminer tillsatt. Börjar Totte nu att gå i barndom så vet vi vad det beror på, kattungematen......:-)

Vad gör man inte för sina ludna småbarn? Är man fjantig eller är man fjantig?

Stackars sambo

Ibland kan man börja fundera hur knäpp man egentligen är. Vi hade bestämt oss för att äta ostkaka ikväll. Sambon fixade med det och när han satt in ostkakan i ugnen så gick han därifrån. Jag höll på att plocka i köket och så får jag se att tiduret står på. Jag undrar varför det gör det och så slår jag av det. Som tur är så kom jag på ganska snabbt vilken miss jag gjort, att tiduret var på för ostkakans skull. När jag skulle berätta vad jag gjort för sambon så började jag skratta. Och kunde knappt sluta. Jag skrattade så jag hade ont i magen och tårarna sprutade. Stackars sambon. Han har det inte lätt som måste leva med mig. Men han har det i alla fall inte tråkigt.....:-)

Mysteriet med den borttappade provstickan

I vårt kök har vi mycket saker upphängda runt diskbänken. Vi har krokar på kaklet där en massa olika användbara redskap hänger. Under ett av skåpen har vi en liten manick hängades där vi har saxar, tesilar och två provstickor hängandes. Den där manicken kan man snurra på så att man lätt kommer åt det man ska ha. Mycket praktiskt.

En dag hängde det bara en provsticka där. Vi har i vanliga fall två stycken. Vi letade i diskmaskin, ifall den andra stickan hamnat i botten på maskinen. Nej, inte där. Vi letade i alla lådor, ifall vi i något förvirrat ögonblick lagt den fel. Efter mycket letade började vi fundera på om vi varit så förvirrade att vi slängt provstickan i soporna.

Tills igår, när sambon skulle vattna blommor. Då skramlade det mysko i vattenkannan. Mycket riktigt, där låg vår försvunna provsticka. Behöver jag tala om att vattenkannan står under den märkliga manicken där provstickan i vanliga fall hänger.

En sån dag

Idag har det varit en sån dag, en dag när det mesta blir tokigt. När jag tvättade idag så tänkte jag köra våra gamla sovkuddar. Vi hade ju köpt nya i söndags så de gamla skulle få bli extrakuddar. Bägge kuddarna sprack i tvättmaskinen så jag har nu sanerat en tvättmaskin från små bomullschips. Det är många sådana i en kudde, dubbelt så många i två kuddar. Nu ska jag bädda rent i sängarna med nya kuddar. Sedan ska jag skynda mig att gå och lägga mig innan något mer tokigt kan hända.

Det är tjejlunch imorgon, det behöver jag nu.

Farmor, du glömde löständerna

När jag skrev inlägget om min glasögon så kom jag ihåg en annan liknande episod som min farmor råkade ut för. Episoden ligger långt tillbaka i tiden eftersom farmor och farfar varit borta i mer än tjugo år. En morgon när hon kliver upp så tittar farfar på henne och säger: Men Märta, vart har du gjort av löständerna?

Farmor rusar upp och tittar sig i spegeln. Hon ser inga tänder på plats. Hon känner runt munnen. Helt klart är tänderna borta. Hon börjar skaka sängkläderna ifall de ligger där. Hon börjar fundera om hon kunnat svälja dem i sömnen. Hon är fruktansvärt orolig och frustrerad. Till saken hör att farmor var en mycket parant, modemedveten och fräsch affärskvinna med flera egna företag. Att visa sig utan tänder var helt otänkbart för henne.

Till slut kan farfar inte hålla sig längre utan började tokskratta som den spelevink han kunde vara. Han hade bara lurat henne. Tänderna satt på plats där de skulle. Men hon blev så störd av hans fråga att hon helt enkelt fick för sig att hon var tandlös. Så kan det gå. Gissa om vi skrattat åt denna episod många gånger. När Via hade sin reklam där några barn skrev: "Farmor du glömde glasögonen" så såg jag farmors letande efter löständerna framför mig.

Så tokigt det kan bli

När jag klev upp idag så var jag väldigt trött. Jag var så trött att jag upplevde att jag såg dubbelt. Jag läste tidningen till fikat,men det var svårt att läsa för jag såg så konstigt, liksom suddigt och dubbelt. Tänkte att jag är väl trött. Det blir bättre när jag tvättat sömnen ur ögonen.

När jag fikat klart så gick jag ut på balkongen för det där morgonblosset. (Jag vet, jag borde sluta) Då tog jag av mig glasögonen och jag upplevde att jag såg bättre. Går in och ska sätta mig vid datorn och sätter på mig glasögonen. Återigen det där suddiga dubbelseendet. Slutsatsen blir att glasögonen måste ju vara kladdiga. Håller upp dem mot ljuset. Nej, de ser rena ut. Testar igen med att ta på mig dem. Dubbelseende. Håller upp dem igen, Nej, de är inte kladdiga. Bestämmer mig ändå för att gå och göra ren dem.

När jag ska börja putsa så upptäcker jag att ena glaset är borta!!!! Hur f-n kunde jag missa det? Då kom jag på att Totte petat ner mina glasögon från nattduksbordet när han gick sin vandring från min säng mot golvet. Där på golvet låg glaset. Nu är det på plats och jag ser normalt igen.

Kan man inte annat än skratta åt sig själv som inte fattade hur det låg till från början. Är man knäpp eller???.........:-)))