Julen knackar snart på dörren

Det blev mycket shoppat igår. Bland annat dessa finingar. Vi har haft en favoritkastrull, som varit perfekt att koka sås och stuvningar i. Det var en Tefal och det var någon form av teflon, men inte den där billiga teflonen som släpper direkt. Vi hade den i ca tio år. Men nu på slutet har den varit slitit och det har kokat fast i den. Så en ny gryta behövdes. Vi har kollat runt i mer än ett år utan att hitta det vi ville ha. Till slut fastnade vi i alla fall för en kastrull med keramisk beläggning. Jag läste på om vilka som var bäst och Eco Kitchen fick väldigt fint betyg. Vi hade sett en på NetOnNet för 399:-. Men som vanligt i vårt liv måste vi planera vårta inköp. Just då passade det inte, utan vi skulle köpa den nu till jul. Gissa hur glada vi blev när vi upptäckte att Ica Maxi hade 40% rabatt på den serien. Det innebar att den inte skulle kosta mer än 299:- Perfekt för ett fattigt pensionärspar. Vi fick den sista!

Dessutom hade jag letat efter en grön måttsats. Jag visste att jag sett den någonstans. Igår hittade jag den på ÖB. Man kan faktiskt bli glad åt en måttsats i rätt färg. Sa jag att grönt är en av mina favoritfärger?

Finliret växer fram, sakta men säkert. Jag hade tänkt köpa en färdig blomdekoration igår, men tyckte inte de var värd pengarna. Det var snart gjort att fixa till den här istället. Jag ska sätta i lite dekoration bland blommorna, men de sakerna ligger än så länge kvar i källaren. 

Kuddfodralen är ett loppisfynd, Knässbols bolster. Kollar man på deras hemsida kostar den 895:-/st. Vi gav 25:-/st för två helt nya och oanvända kuddfodral. Igår köpte vi nya innerkuddar för att kuddfodralen skulle komma riktigt till sin rätt. Sambon har fått stränga order att inte knöla med dem.

Idag har vi för övrigt varit till återvinningscentralen med en hel hög med sopor. Vi var helt ensamma där. Sedan var vi och köpte en julklapp som vi kom på igår kväll. I morgon har jag tvättstuga och på lördag kommer sonen. Efter det ska vi bara göra roliga saker.

Pyssel inför julen

När beställningarna var färdigsydda så var jag tvungen att ta tag i det egna pysslet. Sambon håller på att röja på kontoret (äntligen efter sju år) så jag grejar det andra som ska ske före jul. Saker som jag föresatt mig att göra var bland annat att klä om dynorna till hallpuffarna. Nu är det gjort och jag är jättenöjd. Tyvärr så är det Elvis favoritplats, så risken för kattdregel är överhängande. Men jag får väl klä om dem igen, i så fall. 

En annan sak jag bestämt mig för var att sy en gardinkappa till köket. Gardinerna har jag sytt tidigare, men jag var så trött på att se den trista gardinstången emellan dem. Idag blev gardinen klar och upphängd. Jag är supernöjd även med den. Jag hade ingen lust med julgardiner i år. Tycker det duger så här. Julgardinerna sitter ju uppe så kort tid i alla fall.

 I hallen står, sedan sju år tillbaka, detta hemska metallskåp. Egentligen hör det hemma inne på kontoret. Men eftersom det varit trångt och bökigt där så har skåpet fått stå kvar. Det har blivit en avlastningsyta där allt möjligt hamnat. Skåpet ska snart bort och det ska sättas upp en marmorhylla i stället. Men det lär vi inte hinna före jul. Eftersom jag ibland lever efter devisen "If you can´t beat them, join them", så gjorde jag det även nu. Med en julduk och lite upputsade ljusstakar så ser det rätt OK ut.

För övrigt är det städning och matlagning som står på schemat. Det rullar på, även om allt tar mycket längre tid nu för tiden. Men jag är duktig på att planera så jag får undan det jag ska.

Det magiska kylskåpet

Nu är all julmat inhandlat och instuvat. Jag blir lika imponerad över hur mycket vårt lilla kylskåp kan rymma. Eller så är det att hon som stuvar är bra på det jobbet.

Ett stickfodral blev även ivägskickat i sista minuten. Tur att kunden valde ett färdigsytt. Nu får vi bara hoppas att posten sköter sig så kundens flickvän inte blir utan julklapp.

Nu ska vi bara julpynta och göra lite julgodis så allt är klart på lördag när dottern och svärsonen anländer.

 (Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag väl på något tok som ska göras i sista minuten.)

Natten före dan före dopparedan

Nu börjar julhälsningarna strömma in i Blogglandia. Min kommer imorgon. Nu ska jag bara summera dagen. Den har tillbringats i köket.

Köttbullar har trillats. Även om det var köttbullar i julgåvan så har jag gjort egna. Garanterat fläskfria och ljuvlig goda. En skvätt grädde i färsen sätter den sista lilla piffen på dem. Jag har förberett degen till världens godaste vörtbröd. När jag bakar ut det imorgon har det fått jäsa och gosat till sig i drygt sexton timmar. (Nu låter jag ju nästan som Ernst) Jag har även gjort en långpanna med äppelkaka för att ta rätt på lite skrumpna äpplen.

Det blir rätt mycket disk av allt lagande och eftersom jag har svårt för att laga mat när det är rörigt så diskar jag hela tiden, eftersom jag drar ner disk. Det gör att det känns som om jag diskat mer, än lagat mat. Jag var rätt mör när jag skulle laga kvällens middag, korv Stroganoff. Så pass mör att jag glömde ha i både lök och paprika! Men det gick att äta ändå.

Vi har hämtat upp julsakerna från källaren och sambon har dammsugit och torkat golv. Imorgon får han ta hand om granen.

Själv ska jag göra finsk kålrotslåda, som numera är ett måste på vårt julbord. Jag ska även baka en saffranskaka, stryka juldukar och pynta lite. Som en knorr på dagen ska det slås in lite julklappar. Även om vi egentligen inte köper det till varandra, så blir det några i alla fall. Jag kan inte låta bli.......:-)

Nu börjar det nästan kännas som lite julstämning. Mycket beroende på musiken som vi har på. The Priests  underbara stämsång.

En helt galen dag

Idag är nog den märkligaste dag vi varit med om på länge. På ett mycket positivt sätt.

Vi började dagen med att vara väldigt trötta. Sambon hade nästan inte sovit något alls, på grund av att han hade så ont i operationssåret. Jag hade också sovit dåligt, eftersom jag påverkades av hans nattvandrande. Vi har bägge två sovit dåligt  under en tid, så tröttheten sitter ständigt i kroppen.

Planeringen för dagen var att handla julmat. Eftersom vi inte kunde sova, så bestämde vi oss för att försöka komma iväg lite tidigare. Jag skulle bara sätta igång en deg först. Jag hade förberett surdegen igårkväll och tänkte att vi kunde handla, medan degen jäste idag.

Nu kom vi inte iväg så tidigt som vi tänkt. Degen tog längre tid än planerat och vi var sega, så allt tog tid. Vi började med att gå på bolaget för att köpa några julöl och en liten flaska glögg. Vi åkte vidare till Ica Maxi för att köpa Trisslotter. Jag hade en kupong där man kunde köpa fyra lotter och få fem. Det var vår egen julklapp. Vi hoppas ju ändå på lite tur. Samtidigt hade jag ordentlig koll på Willys priser på de varor vi skulle ha. Så vi tänkte även jämföra Icas priser, när vi ändå var där. Alltid kan man spara en krona eller två på det viset.

När vi var klara på Ica så åkte vi direkt till Willys. Vi ville bli snabbt klara, så att vi kunde komma hem och få vila en stund. Men så blev det inte. Min telefon ringde! "Hej, jag heter O och är kompis med Madde", säger någon i luren. O berättade vidare att hon anmält Madde och Ali till en sorts julklappsutdelning. Nu undrade O om vi kunde åka och hämta det. Visst kunde vi det.

Det är så här att i vår lilla stad finns sedan en tid en månadstidning som heter Newz. Det är en gratistidning, finansierad till stor del via annonser och sponsorer. De har nu till jul gått ut till affärsmän och butiker runt om i staden och tiggt ihop gåvor, till familjer som har det svårt. Maddes väninna O hade anmält Madde och Ali till detta och de var en av familjerna som blivit utvalda. Det var det vi skulle hämta.

Vi trodde vi skulle hämta en korg med lite julmat och julgott. Men så fel vi hade. När vi kom dit så blir vi så bra emottagna. Chefredaktören ville intervjua oss om Maddes och Alis situation. Han vill ju i sin tur kunna redovisa gåvan tillbaka till de som skänkt sakerna. Efter intervjun visade han oss vad de skulle få. Det var mat i massor. Ett helt julbord fyllt med skinka, köttbullar, flera sorters sill, medvurstar, prinskorv, ostar, Jansson, gravad lax, olika sorters bröd osv. Hur mycket mat som helst. Vi fick en korg fylld med godis, en back julmust. Och inte nog med det, två kassar med julklappar, främst till Melina, men även till hela familjen. Själva fick vi en kasse med chips och annat godis, bara för att vi kom och hämtade sakerna. Hade det funnits storlekar som passat, så hade de även fått jackor.

Som ni förstår var vi helt överväldigade. Vi ringde direkt till Madde och frågade hur vi skulle göra. Vi åkte till dem och överlämnade det de kunde ha glädje av nu. Resten tog vi hem för att ha på julafton, när de kommer till oss. Mellis fick några julklappar redan nu. Det finns fler kvar som hon kan få på julafton.

Den lilla familjen bor just nu på ett jourhotell. Där är de bokade fram till i början på januari. Har de inte fått någon lägenhet tills dess så förlängs det boendet. Det är ganska fint där. De har ett stort rum med kylskåp och ett litet frysskåp. Det finns en mikro på rummet och så har de tillgång till kök. De delar dusch och toalett Det blir lite som ett vandrarhemsboende. Även om det inte är något eget så är det nog det bästa boendet hittills, som de varit hänvisade till. Även om en egen lägenhet står högst på deras önskelista, så tror jag ändå att dagens "julklapp" smällde väldigt högt. Det blev ju en julklapp även till oss, kan man säga. Glädjen över att Madde, Ali och Melina får detta. Samtidigt drog det ner kostnaden för vårt eget julbord. Det behöver vi också, som ni vet. Stor heder till Newz som anordnat detta.

Vi kom inte hem förrän halvåtta ikväll. Då värmde vi faktisk Jansson som Madde och Ali ändå inte äter. Vi orkade inte laga någon annan mat. Hur gick det då med degen? Jodå, den var väljäst och fin. Nu är bröden gräddade och ska vila, invirade i handdukar, till i morgonbitti.

Det där med julen

Bonusdottern och jag hade ett samtal över ett glas julmust ikväll. Hon tyckte att många bloggare skriver lite överdrivet om hur de kokar knäck, bakar lussekatter och pepparkakor och donar med annat inför julen. Hon tyckte det blev för mycket av det. Sådan är inte hon. Det kan jag intyga att hon heller inte är. Hon är inte den pyssliga typen.

Jag försökte försvara de unga mammorna för jag känner igen mig hur jag var, när jag var ung mamma. Nu kan jag ju givetvis bara beskriva min egen känsla hur det var för mig då. På något vis så kände jag att man ville vara som ens egen mamma hade varit. Man skulle upprätthålla jultraditionerna hemifrån. Dessutom hade man ju en svärmor (svårmor) som hade inpräntat i maken hur deras jultraditioner skulle vara. Så där stod man som ett fån och försökte få alla jultraditioner att hamna hemma hos sig. För alla ska ju vara lyckliga på julen och det blir man bara genom att behålla en massa jultraditioner. Så trodde jag i alla fall.

Så jag städade och fejade från golv till tak. Så hade både min mor och min svårmor gjort. Det sista mamma alltid gjorde på kvällen före julafton var att torka alla golven och lägga på rena trasmattor. Så det gjorde även jag. Kanske inte kvällen före, men någon kväll i alla fall. Till saken hör ju att jag även jobbade på Ica och hur det är till jul, vet väl alla som både jobbat i butik och handlat mat före jul.

Inte nog med att man skulle feja, man skulle även baka sju sorters kakor, plus flera sorters bullar och mjuka kakor. Det skulle även göras pepparkakshus och bakas pepparkakor med barnen. Jag vet inte hur många gånger jag svurit ve och förbannelser över kakor som inte blivit som jag tänkt mig. Frisk i hågen har jag ändå försökt igen till nästa jul. Sedan skulle det kokas knäck, göras ischoklad, rullas Mozartkulor och marsipanbröd. Allt för att barnen (och alla andra) skulle få vara lyckliga över all julgodis.

Dessutom skulle man ju göra egen senap och göra egen leverpastej. Det gjorde alltid svårmor. Plus rödbetssallad och mimosasallad, även detta enligt svårmors traditioner. Jag vet inte hur många olika grejer och recept jag testat genom åren för att alla skulle vara nöjda och glada på julen.

Sedan skulle man ju köpa julklappar så alla blev nöjda och glada. Även de vuxna, inklusive svårfar som oftast var missnöjd med det mesta oavsett hur man ansträngt sig.

Hur mådde jag då själv, efter allt detta pysslande. Och efter allt jobb som var på högtryck i flera veckor innan jul och med ett ökande crescendo dagarna innan julafton. Jo, jag var så slut att jag var grinfärdig. Själv ville jag bara säcka ihop framför TVn och inte göra ett dugg. Låta de andra fira jul bäst sjutton de gitte. All julstämning som jag försökt skapa, kände jag aldrig av.

Vad ville jag nu med detta inlägg. Jo, försvara alla de som försöker återskapa sin barndoms jular. När man själv var barn och bara minns det roliga. När man sedan själv står där som mamma, så inser man hur mycket jobb det måste ha kostat ens egen mamma, att skapa det som man minns från sin barndom.

Ikväll sitter vi nu här, två halvgamla typer. Trötta, men ändå nöjda att vi vuxit ifrån alla måsten. Nu ska vi bara rasa ihop framför TVn. Somnar vi så stör det ingen annan än oss själva.

Glömde koppla upp mig

Jag har en förmåga att glömma bort att koppla in hjärnan ibland. Oftast slinker något ord ur munnen på mig innan jag hinner tänka. Ibland händer något annat innan jag hinner koppla upp mig. Idag gick hjärnsläppet ut över den inlagda sillen. Jag är traditionell med vissa maträtter. Sill är en sådan sak. Jag vill inte köpa Abbas urvattnade filéer utan jag vill sköta den biten själv. Vattna ur alltså. Jag är inte fullt så traditionsbunden så jag köper hela sillar utan rensningen överlåter jag gärna åt någon annan.

När jag jobbade på Ica i mitt gifta liv, köpte jag sillfiléer ur tunna. Den som vi själva la in av på affären. Den var bäst. Nu får jag hålla tillgodo med sillar i plast.

I alla fall så skulle jag vattna ur sillen igårkväll. Jag la den i blöt och ställde ut byttan på balkongen. Där skulle den stå över natten. Som jag alltid brukar göra. Det var nu jag glömde koppla in hjärnan. Jag tänkte inte på att det var fjorton grader kallt ute! Så idag när jag skulle ta in sillbyttan så var den bottenfrusen.

Eftersom jag är en person som försöker tänka positivt så intalade jag mig själv att det skulle inte göra något. Det är ju sill som är van att simma i Ishavet. Ikväll är det bara att konstatera att det får bli en tur till affären imorgon och göra om hela proceduren. Sillen från idag föll i bitar när jag försökte skära den. Jag får nog vika mig i år och köpa Abbas färdigurvattnade.

Gissa om jag förbannar min egen dumhet.

Checkar av

Morotslåda.....check
Kålrotslåda.....check
inlagd sill.....check
städat kylskåp.....check

Listan börjar bli rätt klar. Nu ska jag göra en banankaka. Inte för att det är jul utan för att ta rätt på de bruna bananerna som ligger i fruktskålen. Banankaka är gott.

Om någon trodde att jag lyssnade på julmusik till jobbet, så är det helt fel. Jag lyssnar på glad-musik som heter duga. Nämligen det här:

Kikar in

Här rullar livet på. Just nu i ett ganska sakta mat. På Migrationsverketetsfronten inget nytt. Planerande om strategi pågår.

Annat som pågår är julförberedelser. Idag ska det lagas mat och hämtas julgran från vinden. Det blir även lite julklappstillverkning. Vi försöker sticka in med en promenad också. Detta på läkares ordination.

På det stora hela så känns det ändå ganska bra. Det jag för närvarande bekymrar mig mest över är kylens ringa storlek. Förr har man kunnat ha mat på balkongen. Det är inte så lyckat nu eftersom allt fryser där ute. Men det känns som ett stort i-landsproblem. Vi bekymrar oss om vart vi ska förvara den myckna maten, medan andra svälter runt om i världen. Sjukt, egentligen.

Manana

På något vis har jag inte drabbats av någon julstress. Kanske för att det just nu finns så mycket annan stress i vårt liv. Jag tänker hela tiden, att det där hinner jag imorgon. Faktiskt är det rätt skönt att kunna känna så.

Idag ska vi åka och köpa julskinkan, senap och gravad lax. Sedan är all vår handling klar. Julstädningen får bli en dammsugning och golvtorkning. Mer orkar jag inte med. De måsten som finns är att göra klar julklappar, göra köttbullar (idag), baka vörtbröd (imorgon), tvätta (tisdag) och lägga in sill på onsdag.

Förmodligen sitter jag här med panik på torsdagkväll över allt jag inte gjort. Hoppas jag kan tänka bort det.

Julsaker

Nu rear jag ut de julsaker som finns kvar sedan förra året. Du hittar dem här. Tyvärr hinner jag inte sy något sådant i år. Jag lägger krutet på annat, så att säga.

Förr och nu

I mitt gifta liv var jag pedant. Det var en roll jag föll in i, på grund av att min fd svärmor var pedant. Jag fick prestationsångest och ville leva upp till hennes nivå. Det späddes även på av fd maken som var uppfödd i ett perfekt städat hem. Det kändes som att han krävde detta av mig. I efterhand kan jag även tänka, att det var mitt sätt att få kontroll över mitt för övrigt kaotiska liv. Städningen kunde jag i alla fall styra över.

Jag städade huset, från golv till tak, två gånger per år. För övrigt dammsög jag, torkade golv och dammade en minst en gång i veckan. En gång per år städades alla köksskåp ordentligt. Jag tvättade fönster och bytte gardiner i hela huset minst fyra gånger per år. I köket kunde det bli sex gånger. När jag läser själv vad jag skrivit, så inser jag att detta var ett maniskt beteende.

Jag var inte pedant innan jag träffade fd maken och jag är det inte nu heller. Idag har jag gjort något jag aldrig trodde skulle hända. Jag har satt upp rena julgardiner på ett helt otvättat fönster. Inte ens insidan är tvättad. Jag orkade inte det. Det blev fint ändå med lite ljusstakar och annat lull lull omkring.

Jag har bara inte kommit underfund om ifall detta är en seger över ett gammalt beteende eller om det helt enkelt är vanlig och ohämmad lathet.

Vörtbröd

Någon vecka före jul så bloggade bakgurun Johan om ett vörtbröd som han bakat. Det lät fantastiskt gott. Jag hakade på direkt och bestämde mig för att det där skulle jag testa. Jag såg till att jag hade alla ingredienser hemma. Det krävdes en viss tidsplanering, eftersom degen skulle jäsa i sexton timmar. Men det kändes inte som något problem. Det som däremot blev problem var att när jag tog fram vetesurdegsgrunden så var det mögel på kanterna i glasburken. Surdeg ska inte mögla och det hade inte själva surdegen heller gjort. Men jag vågade ändå inte använda den. Det var för kort tid för att sätta en ny så jag använde rågsurdegsgrund som jag också hade. Det gick bra det också, visade det sig. Här hittar du receptet, som jag verkligen rekommenderar. Men se till att ha gott om tid.
När vi vaknade på bakdagen så låg den en underbar doft av vört i hela lägenheten. Detta bröd smakar verkligen vört. Alla köpebröd kan gå och slänga sig i väggen. Det var det godaste vörtbröd jag någonsin ätit.

Avstämning

Nu är sillen inlagd, brödet står på jäsning och ska göra så till kl 14 imorgon. Julgardinerna är på plats. Rullbordet som stått ett år i klädkammaren är framtaget och då var det ju lämpligt att städa ur klädkammaren på en gång. Vissa golvytor är dammsugna. Det är undanplockat lite här och där.

Det börjar kännas rätt bra. Imorgon ska jag göra kålrotslåda, städa klart och pynta. Det känns inget betungande. Eftersom vi inte kom iväg till närbutiken idag så får det bli imorgon. Sedan kan det faktiskt få bli jul.

Lite ditt och datt.

Igår var vi och storhandlade både på Coop Forum och Willys. Vi hade fått låna bil av en god vän. Det finns vissa saker som Coop är suveräna på. Så när vi kan, handlar vi dessa saker där. Det är bland annat Änglamarks toapapper och hushållspapper. Bra kvalitet till ett bra pris. Vi brukar även köpa deras egen julskinka. Den brukar vara toppen. Men igår var jag mäkta irriterad på Coop. Mitt i all julbrådska hade de stökat om bland hyllorna så man knappt hittade vad man ville ha. Vi hade en del på handlingslistan som vi var osäkra på om Willys hade, så sådant tänkte vi ta på Coop. Men icke sa Nicke. Det var jättemycket som var slut på Coopen. Bland annat ville vi köpa prinskorv av kyckling för Alis skull. Det vet jag att Coop hade förra året. Men inte i år. Inte ens vanlig anjovis fick jag tag på där.

Så något irriterad med bara två små kassar för tusenlappen åkte vi vidare till Willys. Jag var lite ängslig hur pengarna skulle räcka eftersom det gått så mycket pengar på Coop. När vi kom dit så ångrade jag att vi åkt på Coop över huvud taget. Willys hade allt vi missat på Coop, utom dessa kycklingprinskorvar. På Willys handlade vi en knökfull kundvagn för samma pengar som på Coop. Man undrar vilka påslag en del butiker har. Jag menar, både Coop och Willys är ju stora kedjor så de borde ha lika stor möjlighet att göra billiga inköp hos leverantörerna.

När vi kom hem så blev det stora tusenbitarspusslet. Det vill säga att få in allt i kyl och skafferi. Vi har ett väldigt litet kylskåp, så jag hade städat ur det dagen innan bara för att frigöra så mycket plats som möjligt. Sådana här gånger saknar jag verkligen vår inglasade balkong som vi hade på förra stället. Där kunde man förvara mycket utan att det frös sönder. Den möjligheten har jag inte nu. Men till all lycka så gick det bra. Men nu är det verkligen fullt överallt.

Innan jag gick och la mig så skulle jag köra igång en vetesurdeg så den skulle vara fin till idag. Då visade det sig att jag varit slarvig med matningen. Det hade till och med bildats mögel på insidan av glasburken. Så det var bara att kasta bort den. Jag får börja om med en ny vetesurdegsgrund i mellandagarna. Jag hade ändå tur att rågsurdegen var helt OK så jag drog igång den istället. Nu är det bara att hoppas att det blir ett bra resultat med den. Det blir väl lite smakskillnad, men jag tror det ska gå bra. Och gör det inte det så finns det vörtlimpor att köpa på affären.

Vi ska väl ta en sväng till vårt lilla centrum idag för att kolla om de möjligtvis har prinskorv gjord på kyckling. Finns det inte så har vi gjort vad vi kunnat. Ali kan ju i alla fall äta mina köttbullar, rökt hjortkorv, kålrotslådan och lite annat smått och gott. För övrigt så ska det städas och pyntas. Jag ska försöka få upp de förgrömmade julgardiner. Det ser annars lite konstigt ut med kulor i fönstren och gardiner i höstfärger.

Planeringsuppdatering

Idag känner jag att jag längtar till juldagen. Då ska jag unna mig en "liggakvarisängenochläsaenbok"-dag. Inte för att vi stressar nu men det är ändå en del som ska göras innan julafton. Och när man inte orkar mer än att jobba i "ullatrapid" så tar allt lång tid. Det gäller att planera ordentligt så man både hinner och orkar. Sambon är inne i en ont-period så han måste vila mycket.

Idag ska jag sy klart det sista, vi ska upp på vinden och hämta granen, blommor ska vattnas och ses över, handlingslista ska göras, tvätten från i tisdags ska strykas plus en massa annat småpyssel.

Imorgon ska vi handla. Vi har fått låna bil igen. Förhoppningsvis för sista gången. Efter handlingen så vet jag att vi brukar vara helt slut så där har jag inte stoppat in något mer i planeringskalendern. Jo, jag ska förstås ta fram en surdeg och sätta igång den. Har hittat ett vörtlimpsrecept som tar cirka sjutton timmar i anspråk så det gäller att planera för det. Av de timmarna så är det sexton timmar jäsning. Jag tror det blir jättegott. Tisdag och onsdag är vikt för städning, pyntning och matlagning.

Lite julhandling

Nu är julen räddad. Vi har varit på stan och köpt Vildhasses korvar. Det är ett måste på vårt julbord. Den blev älg-,ren- och hjortkorv. Det är världens godaste korvar för den som inte vet. Dessutom hade de Stödebröd, vilket gav mig hemlängtan. Men det hoppade vi över. Det är så skört och går lätt sönder.

Vi var även på apoteket för att se till att medusinerna räcker över helgerna. Det fick också bli en vända till hovleverantören för att köpa lite videlona. Ifall jag skulle få något ryck och sy i julhelgen. Han hade fått in så snygga tyger med bokstäver i flera modeller och färger. Men meterpriset var för högt och stuvlådan är tillfälligt bortplockad. Jag hoppas någon lite bit av dessa tyger hamnar i stuvlådan och att jag lyckas finnas på plats just då. Det är nästan som ett lotteri.

Inget julpyssel här

Det känns som att jag är den enda som inte pysslar något inför julen. Jag vet inte varför jag inte gör det. Har helt enkelt ingen lust. Vi har tvättat mattor. Det behövdes efter Tottes sista veckor. Men det är också allt. Jag syr. Kanske det blir en och annan julklapp. Vi får se.

Det blir jul ändå, oavsett om jag lägger ner en massa energi eller inte. På något vis så känns det som att jag är en dålig husmor. Fast jag mår bäst av att strunta i alla förberedelser. Så då gör jag det.

Åter till symaskinen.

Julångesten börjar

Jag har på senare år fått ett mycket konstigt och jobbigt förhållande till julen. Nu när det börjar dra igång, så blir jag på något vis väldigt anti-jul. Fast egentligen älskar jag julen. Jag skulle vilja fira jul som vi gjorde när jag var barn och vi var hos farmor och hela pappas släkt. Det var lekar och ringdans och en jättegran med hur mycket julklappar som helst. Det är klart att jag vet att det är en barndröm, men det hindrar inte att jag längtar tillbaka till känslan.

Så småningom växte man ju upp och fick egna barn. Då började det bli jobbigt med julen. Det var ett krigande mellan släkterna om hos vem vi skulle fira. Vi valde att vara diplomatiska och fira vartannat år hos min mamma och vartannat år hos barnens farmor och farfar. Ofta jobbade jag på julafton. Det är så när man jobbar i livsmedelsbutik. Och det är vansinnigt roligt att jobba i butik på julafton. Alla är glada och allt är så lättsamt.

Jag var en sådan mamma och husmor som gjorde allt till jul. Hela huset städades från golv till tak, sju sorters kakor bakades, flera sorters bullar, vörtlimpor, hemgjord leverpastej, inlagd sill, hemgjord senap. Allt gjorde jag själv. Så skulle en duktig husmor vara i mitt gifta liv. En kopia av min svärmor.

Numera vill jag nästan inte fira jul. Mycket har det att göra med min skilsmässa. Jag har inte firat jul med mina barn sedan -96. Det var vår sista jul tillsammans. Julen -97 firade jag hos min syster, där min svåger fyllnade till mer och mer ju senare det blev på julafton. På juldagen kom mina barn och hälsade på och vi satt uppradade i soffan och kunde knappt prata med varandra. De nästan hatade mig för att jag hade flyttat, samtidigt som de förstod varför.

Julafton -98 satt jag på tåget från Sundsvall till Stockholm. Jag hade firat jul i förväg med mina barn. Jag hade fått låna en lägenhet där jag kunde duka upp ett julbord och ha julklappsutdelning, precis som när de var små. Tack Hemköp för att ni hade så mycket god och färdiglagad julmat. Julen -99 firade jag med några andra singelmammor. Jag åkte upp till Sundsvall i trettonhelgen och firade någon sorts jul med mina barn i efterskott.

Bara någon vecka efter trettonhelgen träffade jag sambon och sedan dess har inget varit sig likt. Men saknaden efter barnen finns där, som en ständig gråtknut i magen. De har hittills valt att fira jul hos sin farmor och farfar. Sonen har ju sin damp och måste ha allt som det alltid varit för att fungera. Dottern har ofta jobbat julafton eller juldag, vilket har ställt till det. Även om hon då och då sagt att hon vill att vi ska fira jul ihop.

Andra julen med sambon höll på att gå alldeles i stöpet. Då hade vi till Lucia fått akut åka ner till södra Danmark för att hämta bonussonen. Han blev plötsligt hemlös, så vi hämtade honom för att han skulle bo hos oss. Vi hade bilen fullpackad med hans grejer. Det var kläder, stereo, cykel och allt annat som en sextonåring värdesätter i livet.

Söder om Köpenhamn började bilen krångla! Sambon förstod inte vad det var för fel. Något med bensin till motorn som krånglade, trodde han. Första funderingen var att vi höll på att få soppatorsk, men så enkelt var det inte. Vi tog oss till Köpenhamn, vilket kändes betryggande. Nu var vi i alla fall i en stad. Men det var en sen fredagkväll i utlandet. Malmö hägrade.

Vi bet ihop och bad en bön till alla gudar som finns, att vi skulle ta oss över Öresundsbron. Var vi bara i Sverige kunde vi begära bärgning och allt kändes lättare. Gud hörde bön och vi hamnade i Malmö. Vi till och med hittade till Bilia. Därifrån ringde vi goda vänner i Blekinge som ställde upp mitt i natten och hämtade oss. Vi fick bärgning in på Bilias område. Vännerna kom och där stuvade vi in allt värdefullt som vi inte vågade lämna kvar i bilen, även om den var inlåst bakom gallergrindar.

Man blir lycklig när man tänker på vänner som ställer upp så. Mitt i sin egen julbrådska så öppnade de upp sitt hem för oss. Vi blev kvar i fem dagar innan Volvo hade fått ordning på vår bil. Då var det ändå provisoriskt lagat. Vilket de snorkigt upplyste oss om, att de inte garanterade att vi skulle ta oss hem. Det fick vi göra på eget ansvar.

Vi tog oss hem, med en mycket ledsen son. Han var hemlös och allt hände på en gång. Den julen lärde jag mig att det blir jul trots att man inte hunnit förbereda ett endaste dugg. Det var ingenting bakat och eller inlagt och ändå blev det jul. Prio ett låg på att försöka hålla humöret uppe på den ledsna bonussonen.

Jag har fortfarande julångest och hoppas att någon gång mer i livet ska jag får fira julen tillsammans med mina barn och kanske även barnbarn.

Check, check och check

Här checkas det av eftersom och det som inte hinner att checkas av, det lägger vi åt sidan. Så nu har jag bestämt att nu är städningen klar förutom att golven ska torkas. Imorgon ska vi pynta och klä granen. Jag ska baka en saffranskaka och göra en playdoo-deg som ska ingå i Ebbas julklapp. Jag ska sy på band på hennes förkläde. Sambon ska fixa skinkan och sillen ska avsmakas, ifall den behöver förbättras något.

Om vi av någon outgrundlig anledning får tid över så ska det rullas Mozart-kulor. Ingredienserna väntar i kylskåpet.