Det kanske inte är så dumt att bli riktigt gammal?

Vi tittar på Landgång med Anne Lundberg. Det är sista avsnittet av åtta. Åtta avsnitt där vi fått följa Anne till Afrika, USA, Rosengård, London och några fler ställen. Alla avsnitt har varit så bra och man har hela tiden funnit en värme och engagemang på de olika ställena. Men det som tar mig mest är kvällens avsnitt som utspelar sig på ett äldreboende på Tjörn.

Det är ett äldreboende där man direkt märker att här har man det bra.  Man skrattar och pratar, personalen pysslar om och det känns som om det är en varm miljö. Men vad vem man, det kanske spelas upp så för att TV är där och filmar? Ju mer man ser inser man att detta är faktiskt sant. Det är så här varje dag.

Anne ska hjälpa till i köket. Där lagar man all mat från grunden. Det är hemlagat potatismos, hemlagade köttbullar och fiskfonden är kokt på kräftor och räkor. Det som jag reagerar mest på är att man tittar på näringsinnehållet, vitaminer och annat som är extra bra när man blir lite äldre. Man får så ofta läsa om att de äldre lider av undernäring för att de inte äter en fullgod kost. Här klagar de äldre på att de går upp i vikt.

De äldre får vara med och tycka till om matsedeln, de är med och bestämmer om vilka aktiviteter de vill ha, det händer till och med att de är med vid anställningsintervjuer. Man ser personal som är med och rullar upp håret, blåser frisyrer och är hela tiden aktiva med de äldre. Samtidigt kan den som vill välja att vara ensam. Varje boende har ett rum med tillhörande kök, där de kan råda sig själv. Annars finns det hela tiden tillgång till de gemensamma lokalerna.

Jag säger till sambon att det kan ju inte vara ett kommunalt äldreboende. Det är säkert ett extra dyrt alternativ, som inte vanliga pensionärer har tillgång till. Döm om min förvåning när en av personalen berättar att de är ett kommunägt äldreboende. Den enda skillnaden, från andra äldreboenden i kommunen, är att de får råda över sin egen budget. Det fungerar så bra att de till och med får ett överskott. Det överskotten lägger de på aktiviteter vilket gör att de kan göra många utflykter. Under programmets gång fick vi följa med på en tur till Liseberg och en tur ut på havet. De berättade även att de varit på Teneriffa tidigare under året.

Boendet kostar inte heller mer än det gör på de andra boenden i kommunen. Så här vill jag också ha det när jag blir gammal och inte klarar av att bo ensam.

Den som blir nyfiken kan läsa mer om det här. Vill ni se avsnittet så hittar ni det här.

Våga vägra Ernst

Ikväll drar Sommar med Ernst igång igen i TV4. Det är andra året i rad jag inte tänker följa det. Har man inte större fantasi på tv än att ytterligare en gång kabla ut denna barfotanisse? Hur många år har han hållit på nu? Han har inte förnyat sig ett dugg. Det är samma gamla stenar, ulltottar, grenar och rostiga armeringsjärn.

Jag vågar i alla fall vägra att se Ernst. Däremot ser jag fram emot att se "För dig naken" som är historien om Lars Lerin och hans Junior. Det programmet går på samma tid som Ernst, fast i SVT2 kl 20.00. Det är inte svårt att välja vad jag ska se på.

Tonårsbossen

Sedan något år tillbaka har jag följt Lyxfällan på TV3. Mycket för att jag blir så fascinerad av folks inställning till pengar och ekonomi. Kanske också för att vi själva under den perioden haft det knackigt på den fronten. Det har gjort att jag inte kunnat förstå hur man kan sätta sig i en så hopplös situation, där man riskerar att gå ifrån allt. Dessutom intresserar ämnet ekonomi mig. Jag gillar det där med debet och kredit och hur man får de posterna att passa ihop.

Så jag var väldigt nyfiken när Charlie Söderbergh och TV3 skulle göra ett nytt ekonomiskt experiment, Tonårsbossen.

Efter att nu sett nästan alla avsnitt är jag näst intill chockad. Varför då, kan man fråga sig? Jo, över föräldrar som inte tar sitt ansvar och lär sina barn att ta ansvar för pengar och pengars värde. För er som inte sett programmet så går idén ut på att en tonåring i familjen ska få ansvaret för familjens ekonomi i en hel månad. H*n ska se till att handla mat, betala räkningar och förhoppningsvis fått det att gå runt hela månaden.

Tonåringarna, som utsetts, har varit sådana som haft en shoppingbehov och hela tiden tjatat på föräldrarna om mer pengar. Det ska väl sägas att det har inte handlat om familjer med dålig ekonomi. Ungdomarna har fått hand om, i runda slängar, mellan 37 000 och 59 000. De har fått göra en budget och Charlie har varit bollplank och mentor under månaden som gått.

Föräldrarna har fått lämna ifrån sig allt. Det har varit fascinerande att se hur chockade föräldrarna blivit när de fått lämnat ifrån sig alla kort och kontanter de haft vid månadens början. De flesta har varit förskräckta över att vara tvungna att släppa kontrollen över sina egna shoppingvanor. De flesta föräldrar som varit med har också haft ett stort shoppingbehov och inte ens kunnat tänka tanken att de måste avstå ifrån någonting under en månads tid.

Kommentarerna från både barn och föräldrar har varit ett tecken på att det här är familjer som inte behöver fundera över bristen på pengar. En pappa beklagade sig över sin dotters tjat och sa att hon alltid får sin vilja igenom till slut. Grattis pappa, vems fel är det?

Eller tonåringen som sa att man kan inte vara lycklig utan pengar och möjligheten att shoppa. Eller han som på fullt allvar planerade att gifta sig rikt och bli försörjd för att slippa arbeta och kunna fortsätta att shoppa! Eller hon som drömde om att bli Hollywoodfru! En jänta sa på fullt allvar att hon var besviken på sina föräldrar som inte bytte till mer välbetalda arbeten så hon kunde få mer att shoppa för! Vilken värld lever de ungdomarna i?

Man har fått se föräldrar som manipulerat sina barn för att få fortsätta att shoppa till sig själva. Hur moget är det, när man ska vara ett föredöme för sina barn? Det har varit mycket gräl och dålig stämning i vissa familjer. En mamma till och med uttryckte att hon var gråtfärdig för att inte kunna få shoppa det hon ville. Jag blir gråtfärdig av att se sådant beteende.

I rättvisans namn ska sägas att de flesta, både barn och föräldrar, lärde sig något av månaden. Det var intressant att se hon som var med igår kväll, som lyckades bränna 56 000 på två veckor. I det var det visserligen 27 000 i fasta kostnader för boendet. Men ändå, det är 29 000 bara till kläder, skor och nöjen. Den familjer riskerade att få gå utan mat resten av veckan. Nu löste det sig genom att dottern lämnade tillbaka några par skor hon shoppat och fick på det viset ihop pengar till mat.

Det som har förskräckt mig mest är att detta har inte varit familjer i den sk övre samhällsklassen utan det var folk med väldigt ordinära arbeten, sjuksköteska, brevbärare, kontorist, lärare osv. Jag blir rentav brydd hur folk bränner pengar, på kläder, till resor, fika och öl på stan, och allt annat som man kan bränna pengar på. På något vis känns det som om dessa familjer skulle behöva leva längre än en månad, med begränsad ekonomi. Det är inte bara ungdomarna som behöver lära sig pengars värde, även dessa föräldrar skulle behöva gå en sådan intensivkurs.

Det jag absolut inte förstått är att föräldrarna tror på fullt allvar att de hjälper sina ungdomar genom att ge dem allt. Jag tycker att man istället stjälper och ger sina ungdomar en väldigt dålig start till vuxenlivet. Eller har man tänkt sig att sticka till dem pengar även då?

Lördagsnöje

På lördagsnätterna sänder Nian ett underbart musikprogram. Det heter Later with Jools. Det är Jools Holland, en underbar pianist, som bjuder in olika artister till sin show. Det är artister i olika genrer och olika åldrar. Ibland är det kända artister, ibland mindre kända. Det är ett helt fantastiskt musikprogram och jag rekommenderar det varmt, till alla musikintresserade.

Det var via Jools vi kom i kontakt med Sea Sick Steve första gången. Steve är numera en stor idol här hemma.

I lördags var det en tjej med som jag tyckte hade en helt underbar röst, Paloma Faith. Jag har inte hört henne tidigare, men blev helfrälst. När hon sjöng New York så tyckte jag det var kul att höra en annan version än Alicia Keys. När vi googlade på låten så visade det sig att det är Paloma Faith som skrivit den. Lyssna och njut av hennes fantastiska röst.

Som sagt var rekommenderar jag Later with Jools som sen lördagsunderhållning.

Ge aldrig upp

Det är skrämmande när man ser program som "Världens bästa skitskola". Inte för att programmet som sådant skrämde. Tvärtom, så lyfte det fram skolfrågorna på ett mycket bra sätt.

Det som skrämde mig var att se hur både elever och lärare har gett upp. Eleverna verkar inte tro på sin egen framtid. En kille hade som dröm att få göra datorspel. Men han trodde att han kanske skulle jobba i en kiosk om tio år. Att tappa sina drömmar är hårt. Det är drömmarna som driver en framåt.

Både lärare och rektorer på några skolor tyckte att det var ett för tufft mål att alla barn ska uppnå godkänt när de går ut nian. När både lärare och rektorer inte tror mer än så om eleverna då är det skrämmande. Deras jobb är att se till att eleverna ska uppnå de uppgjorda målen. Gör de inte det har de inte skött sitt jobb.

Nu tror inte jag att varken de lärarna eller rektorerna är dåliga pedagoger. De har bara gett upp. Det skrämmer mig mest.

Däremot blev jag riktigt glad när jag ser min gamla lärare i rutan. Han som på KomVux lärde mig allt om företagsekonomi. Som fick det att bli det roligaste ämnet i världen. Sedan drygt ett år tillbaka är han rektor på Ljustadalens skola utanför Sundsvall. På bara ett år har han ökat medelbetygen hos sina elever genom att visa att han tror på deras kompetens och vilja att lära.

Jag blir ännu gladare när jag ser rapporten ifrån en skola i Nossebro. Där har man på tre år förändrat hela undervisningen. För tre år sedan hade de ett av de lägsta medelbetygstalen i landet. Nu, tre år senare, klarar 100% av eleverna målet att få godkänt när man går ut nian. 100%, sug på den siffran. Man har som ett självklart mål, att alla elever ska få godkänt. Man har som ett mål att ingen elev ska få stå utanför, alla ska inkluderas.

Visst är det vackert: "Alla ska inkluderas." Det är så självklart. Det innebär ju att man ser VARJE elev. Jag ryser av välbehag när jag hör det. Det bästa av allt var när en av speciallärarna berättade att det hade inte kostat ett extra öre i mer resurser. Man har bara lärt sig att använda resurserna på ett bättre sätt. Det är det bästa av allt, för ofta får man höra att det finns inte resurser!

Det här försökte jag säga i många år tidigare, när jag åkte runt på skolorna och missionerade för barn med ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det jag sa då var, "Se varje unik elev", "Lyft fram elevens starka sidor", "Se inte det jobbiga hos eleven utan se det positiva". När man jobbar så (samt inkluderar alla) då når man resultat. Då känner eleven att det är någon som tror på han eller henne. Det är A och O för att lyfta fram någon.

Varför det blivit så här tänker jag inte gå in på. Det finns många teorier och åsikter om det. Även jag har min åsikt i denna fråga. Men det är inte relevant just nu. Vi vet att något blev fel. Nu gäller det att reparera det så fort som möjligt.

När vår son var diagnostiserad och utredd vid sex års ålder så fick jag höra att den här killen blir det inte så mycket av. Det vägrade jag att godta. Han skulle ha samma möjligheter och förutsättningar som sin lillasyster. Vägen dit var inte lätt, men jag vägrade ge upp. Idag är han något. Han är trettiofem år, han är en jättefin och omtänksam ung man, han har ett arbete, han har en egen fin lägenhet och han har gott om vänner. Han har till och med körkort och egen bil. Allt för att vi vägrade ge upp. Allt för att vi hela tiden trodde på honom.

Visst gav man upp ibland. Men bara för en dag eller två. Sedan spottade vi i nävarna och tog i med nya tag. Han hade även lärare som trodde på honom så vi var inte ensamma i vår kamp.

Därför blir jag så ledsen när jag ser dem som gett upp. Därför blir jag så glad när jag ser dem som inte gett upp. Vi måste alltid tro på oss själva och på dem som vi har i vår närhet.

ON/OFF = off

Jag och en granne brukar hjälpas åt med tvätten ibland. Idag var en sådan dag. När jag skulle gå ner i tvättstugan, ringde jag på hos henne, men ingen var hemma. Jag gick ner och la i mitt och körde igång maskinerna.

En timme senare ringde grannen på hos mig. Hon hade varit på On/Off när jag ringde på. Deras TV hade gått sönder, så de hade varit till On/Off för för att få det fixat. Men se det gick inte för sig. TV:n gick inte att laga. Min granne trodde det var Lugna gatan ändå eftersom hon hade köpt en försäkring, samtidigt som de köpte TV:n för två år sedan. Men det hjälpte inte.

För två år sedan köpte de TV:n som då kostade drygt 11 000:-. Dessutom så köpte de, som sagt var, en försäkring. Bara den kostade ytterligare 2 000:-. Idag fick de 7 000:- som ersättning! Gissa om hon kände sig lurad. Hon var nästan gråtfärdig. Det räcker inte till en ny TV på On/Off.

De har fyra barn hemma i åldrarna tolv till tjugo år. Gissa hur populärt det är att vara utan TV då? Jag föreslog att de skulle gå till MediaMarkt. De har bra priser nu. Men tyvärr så fick de inte ut de där pengarna i kontanter, utan som värdecheckar på On/Off. Snacka om att "robba" och låsa fast sina kunder.

Jag gör tummen ner för On/Off om de ska bära sig åt så!

Allsång, mord och potatissallad

Nu får man väl säga att sommaren dragit igång på allvar. I alla fall i TV-tablån. Kvällarna fylls av repriser och repriser på repriser. Som tur är så finns det några guldkorn bland alla dessa repriserade program. Måns skötte sin debut i Allsång på Skansen, med den äran. Jag har aldrig varit någon älskare av Måns, eftersom han är för smörig i min smak. Men som allsångsledare klarade han sig galant. Duktigt av en sådan ung kille. Det var en lagom blandning av artister som passar både ung och inte fullt så ung.

Det var ytterligare en premiär ikväll. Morden i Midsomer med den nya kommisarie Barnaby. Det blev också en trevlig bekantskap. Lite myspys mellan alla morden, precis som det ska vara i en engelsk deckaregåta. I alla fall dem som utspelar sig i Midsomer.

För att återknyta till rubriken så kommer här ett recept på en ny potatissallad som vi testade ikväll. Till den serverades det kryddstarka korvar. Den kommer att serveras fler gånger i det här hemmet. Kan tänka mig att även testa andra grönsaker till. Avokado och squash,  till exempel. Eller varför inte lite röd paprika.

Potatissallad med rädisor och gurka

150 g färsk potatis, borstad och halverad
½ slanggurka, tunt skivad
2 tsk salt
1 knippe rädisor

Dressing

1 msk fransk senap
2 msk olivolja
1 msk vitvinsvinäger
2 msk blandade hackade örtkryddor

1. Koka potatisen mjuk i ca 15 minuter. Häll av vattnet och låt potatisen kallna.
2. Lägg ut gurkskivorna på en tallrik och strö över salt. Låt stå i ca 30 minuter, skölj sedan gurkskivorna under rinnande kallt vatten och klappa dem torra med hushållspapper.
3. Gör ett vackert arrangemang med gurka och rädisor på ett stort uppläggningsfat och lägg potatishalvorna i mitten.
4. Blanda dressingen i en skål och fördela den över salladen så att den täcker alla ingredienserna. Låt salladen stå i kylskåpet före serveringen.

Smaklig måltid

Snopet

Vi tittar inte speciellt mycket på sport här hemma. Det är när det blir större turneringar. IshockeyVM är det sådant tillfälle. Sambon har suttit troget och tittat medan jag har pendlat mellan TV och andra sysslor. Men idag hade jag planerat att sitta troget och titta på på matchen mellan Sverige och Tjeckien.

Vi pysslade på hemma och sedan åkte vi ner på stan. Vi hade lite ärenden att uträtta för att sedan landa på Willys innan vi åkte hem. När vi kom hem så grejade jag med en deg som stod på jäsning, sydde lite och fixade middag. Sambon höll på vid datorn. Klockan sju slår i igång TV:n för att se nyheter innan hockeyn börjar. Då inser vi att vi missat Sverigematchen. Det kändes verkligen snopet.

Nu blev det ju bra ändå. Vi tittade på Så ska det låta och slog över för att se finnarna spöa ryssarna. På söndag ska även jag bänka mig för drömfinalen mellan Sverige och Finland.

Imorgon åker vi till pappa. Syrran är där så vi passar på så käre far får rå om bägge sina döttrar samtidigt.

Svärdet och Spiran

För ett tag sedan så skrev jag och tipsade om författaren Ken Follet. Bland annat så skrev jag om boken Svärdet och Spiran. Nu har TV visat en miniserie av just den boken. Det har varit fyra stycken tvåtimmarsavsnitt. De har varit helt underbara. Sista avsnittet går ikväll. Jag hoppas verkligen att ni inte missat dem. Man har varit boken trogen och gestaltat allt på ett alldeles utmärkt sätt. Jag har njutit av varenda minut. Synd att det är slut nu. Men har jag tur så kanske de även spelat in den fristående fortsättningen En värld utan slut.

Så mycket bättre

Fyrans "Så mycket bättre" har blivit ett favoritprogram här hemma. När de började visa trailers inför programmet så trodde vi inte ett dugg på det. Det var ju en väldigt konstig blandning av artister, både när det gällde stilar och åldrar. Men så fel vi hade. Det blev ju en succé. Det är stort när artisterna tolkar varandras låtar och får dem att låta så mycket bättre.

Det har ju blivit väldigt udda konstellationer som att September sjunger Petters "Mikrofonkåt" och att Petter och Lillbabs sjunger "Så klart" tillsammans i Skavlan. Mer sådant här vill vi ha.

Vi blev väldigt glada ikväll när vi hörde att de släppt en gemensam CD med programmets låtar. Det kommer ett avslutande program nästa lördag. Det ser vi fram emot. CDn står redan på min önskelista.

Här tolkar Plura Tomas DiLevas "Mirakler". Kan man komma längre ifrån varandra i stilar. Och så blir det bara så bra. Så klart, som Petter skulle rappa!

Chockad

Eftersom det inte fanns något annat att titta på kl 20 så hamnade vi mitt i den nya realityserien på ettan, "Ung & bortskämd". Jag blev mer och mer chockad eftersom programmet rullade på. Visst har man hört talas om curlingföräldrar, men att det var så illa har jag aldrig förstått. Det var det värsta jag varit med om.

Jag lägger hela ansvaret på föräldrarna att ungdomarna är som de är. Hur tror de att deras barn ska kunna lära sig ett vuxenliv när de inte ens får en chans. Några av föräldrarna klagade över att barnen inte hjälpte till eller att de shoppade för mycket. Vems fel är det? Jo, föräldrarnas. Det är ett föräldraansvar att lära sina unga hur pengar hanteras, hur man lagar mat, hur man sköter sin tvätt och så vidare.

Jag mådde nästan illa när jag såg hur en mamma dammsög hemma i sonens lägenhet och frågade lite försiktigt om han kunde hålla upp överkastet medan hon dammsög under sängen. Eller pappans som kom in och hämtade tvätt från golvet medan dottern låg på sängen med sin dator. För att inte tala om ungdomarnas inställning till ett vanligt hederligt arbete. Det var skrämmande.

Jag måste nog ändå följa den här serien för att se om det sker någon förändring hos både ungdomar och föräldrar. Jag tror seriens upplägg kan vara ett uppvaknande för bägge lägren.

Pust

Nu har vi varit och storhandlat ordentligt. Det var länge sedan vi gjorde det, så det gapade många tomma hål i både kyl och skafferi. Vi har varit både på bolaget, Ica och Willys. Nu klarar vi oss ett bra tag framöver. När vi var på Ica var jag tvungen att ringa goda vännen Christina för lite goda råd om halvfabrikat. Man kan använda sina vänner på många olika sätt. Hon lät väldigt snopen när jag ringde så där en fredagkväll......:-)

Nu är allt i alla fall inplockat och jag sitter med en kopp kaffe och kopplar av. Snart ska det bli lite musselsås och pasta och ett glas vitt vin till. Det är Idol som gäller, men för säkerhets skull är videon laddad för Dobidoo.

Oj, en smörsångare

Snälla, kan ingen se till att vi slipper denna hemska Andreas Weise i Idol. Visst, han kan sjunga. Men pianobaren på Grand borde passa bättre.

Alla de andra idolerna är så himla bra. Bara inte denna bratt från Stureplan.

Aspirant till Grannfejden

Efter att ha sett Grannfejden ikväll så måste jag nog få grannen Anna med på en konspiration. För de där bråkande grannarna fick en shoppingdag på stan med både kläder och handväskor med sig hem. Dessutom fick de gå på restaurang på Robert Aschbergs bekostnad. En sådan dag skulle jag också vilja ha.

Anna och jag skulle ju kunna skrika lite fula ord åt varandra så är resten fixat. Risken är väl bara att vi skulle dö av skratt istället. Blamage och ridåfall!

Böndernas kärleksliv

Jag brukar sällan eller aldrig se på såpoperor eller realityserier. Jag tycker det är fullständigt ointressant och retar mig för det mesta på deltagarnas till synes låga intelligenskvot. Utom när det gäller en serie. "Bonde söker fru"! Den såpan älskar jag och längtar riktigt efter seriestarten. Så den här dagen har jag verkligen sett fram emot hela sommaren.

Idag började jag fundera över vad det är som gör att jag ser på den och inte på några andra såpor. Jag kom fram till att det måste vara det här med kärlek och romantik. Alltså inte kärlek, hångel och sex som i Paradis Hotel där jag tycker att allt bara är pinsamt. Utan den där pirrande känslan som uppstår när pojke möter flicka. När man ser händer som trevar efter varandra, blickar som mötas. Det älskar jag. Jag vet, jag är en obotlig romantiker.

Hädanefter är jag inte anträffbar på onsdag mellan kl 20.00 och 21.00. Då tittar jag på TV. Meddelas endast på detta sätt.

Naturens makter

Igårkväll när vi satt och tittade på Mördare okänd så fick vi ett rejält åskväder över oss. Det blixtrade så hela himlen lystes upp. Först mullrade det långt i fjärran, men helt plötsligt smällde det rakt över oss. Ingen av oss är åskrädda så det gjorde inget. Jag är så knäpp att jag till och med tycker att åskväder är fascinerande.

Helt plötsligt började ljuset att blinka och det blev kolsvart. Efter bara någon sekund så var lyset tillbaka. Men bara för ett kort ögonblick. Det blev svart igen. Då var det verkligen kolsvart. Jag trevade mig ut i hallen och tog fram vår stora ficklampa som vi alltid har ståendes på hatthyllan, just för sådana här tillfällen. Med hjälp av den så plockade vi fram massor av ljus som vi tände och ställde lite här och där.

Vad skulle vi göra nu? Det gick ju inte att blogga om att vi hade strömavbrott. Inte kunde vi titta på TV. Jag kunde inte sätta mig vid symaskin. Sådana här gånger märker man hur elberoende man är. Vi satte oss vid köksbordet och löste korsord. Men det gick bara en kort stund, för det var för ansträngande för ögonen, att göra det i stearinljussken. Vi förstod nu varför man hade en annan dygnsrytm förr, när man bara hade eldstaden och ett vaxljus som enda ljuskälla.

Området som hade strömavbrott var lite lustigt, för vi kunde se en bit bort att det var som en gräns där man hade lyse på ena sidan gränsen och på den andra sidan var det kolsvart. Vi var utan ström i mer än en halvtimme. När det äntligen kom tillbaka satt vi bara en stund och tittade på TV. Det kändes lite riskabelt att slå på datorerna och överbelasta nätet. Som tur var så finns SVTPlay, vilket gjorde att vi lite senare kunde titta av det sista på Mördare okänd. Det är ju retfullt om man inte får veta vem mördaren egentligen är.

AC/DC

Eftersom det inte fanns ekonomisk möjlighet att vara med i Globen ikväll så var det ju bra att hederliga gamla SVT bjöd på en timmes konsert.

I den här gamla kroppen bor det en riktig "rocker". När det inte är rock så är det blues eller country som gäller i en salig blandning. Uppblandat med lite klassiskt, visor och tradjazz. Musiken är det stora gemensamma intresset i den här familjen.

Utslagna

Igår var sambon och jag nere på stan och uträttade några ärenden. Bland annat var jag till min tygguru. Jag skulle köpa knappar och lite annat smått och gott till min blivande nya sommarklänning. Tydligen gick det ett rejält åskväder över stan precis så. Vi märkte ingenting. Vi började väl ana lite oro när vi sedan gick en sväng på Clas Ohlsson där lyset slocknade och hade sig.

När vi kom ut från köpcentret och skulle till bussen då insåg vi att det måste regnat rejält. Det var fullt med vatten överallt. De stackars klädnasarna på torget kämpade tappert med att plocka ihop.

När vi kom hem såg vi vidden av det hela. Proppar hade slagits ut och både bredband och telefon hade lagt ner. På balkongen hade den nysådda jorden stänkt upp på balkongräcket av slagregnet.

Men det var rätt skönt att vara utan internet en fredagkväll. Vi tittade på en dvd om drotting Elisabeth och hennes kamp med halvsystern Maria Stuart istället för att sitta vid datorerna. Nu är vi åter ute i etern på alla sätt och vis.

Theremin

Om ni såg på Talang ikväll så var det en man som spelade på en theremin. Detta instrument introducerande Christina i mitt liv i höstas. Här kan du läsa om det hon skriver om det. Det är verkligen ett udda och spännande instrument. Bland annat förekommer det i filmmusiken till min favoritfilm nr 1, Gökboet. Gå till Christina på Stribergs station och lär dig mer om denna ljudmaskin.

Hur kan detta få hända?

Igår läste jag på flera bloggar och på andra ställen på nätet om Uppdrag granskning, hur man tittat på ett våldtäktsfall. Jag kände att jag måste titta på reprisen, så inatt gjorde jag det. Och jag blev så arg att jag ville svära och säga fula ord, spotta, sparka och slå. Min ilska kände nästan inga gränser. För hur kan ett helt samhälle kollektivt ställa upp och tro på en våldtäktsman och frysa ut, hota och mobba själva offret. Jag tror knappt det är sant att det kan hända sådana saker i vårt land.

Om det var enbart ungdomar som sysslat med denna ryktesspridning och utfrysning så kunde jag ha haft en viss förståelse. För då handlar det om omognad och okunskap. Men när vuxna aktivt är delaktig då känner mitt förakt inga gränser. Då mår jag illa.

Jag mådde speciellt illa när Uppdrag granskning konfronterade prästen om manifestationen som hänt på skolans avslutningsdag. Han var inte medveten om att det fanns en dom eller ett besöksförbud. Han bara pratade om vilken fin gest pojken/våldtäktsmannen gjort när han tackade sina forna klasskamrater. Han frågade inte efter hur flickan/offret mådde. När U G berättade om att pojken begått ytterligare en våldtäkt senare på natten, så är prästens spontana replik: "Stackars pojke"! Förmodligen kom han på hur dumt det lät för sedan lägger han genast till: "Och stackars flicka". Men att hans sympatier fanns hos pojken sken ju igenom. Det skrämmer mig att en människa som ska predika godhet, kärlek, vänskap, värme har en sådan inställning. Jag hoppas verkligen att Svenska kyrkan ger honom en reprimand.

Eller rektorn som inte ens kollat upp vad som hände på nätet. Eller fritidsgårdsledaren som ville vara neutral? Vilken flathet! Bybor som tillfrågas tror fortfarande att detta är lögner som sägs om pojken/våldtäktsmannen. Det innebär att man ifrågasätter utredande poliser, åklagare, nämndemän, domare. Genom att tro att våldtäkten/våldtäkterna inte har hänt så ifrågasätter man flera yrkeskårers kompetens.

Hur dum får man vara? Nu hoppas jag och tror att det även bor vettiga människor i Bjästa. Stackars dem. De måste skämmas oerhört idag. Fast det är inte de som ska skämmas. Det är alla som fortsatt ryktesspridningen, inte satt ner foten, skrivit på Facebook eller på andra sätt agerat för att trakassera de stackars våldtagna flickorna. Dessa människor borde få löpa gatlopp, fast det är nästan ett för lindrigt straff.