Eftersom det inte fanns något annat att titta på kl 20 så hamnade vi mitt i den nya realityserien på ettan, "Ung & bortskämd". Jag blev mer och mer chockad eftersom programmet rullade på. Visst har man hört talas om curlingföräldrar, men att det var så illa har jag aldrig förstått. Det var det värsta jag varit med om.
Jag lägger hela ansvaret på föräldrarna att ungdomarna är som de är. Hur tror de att deras barn ska kunna lära sig ett vuxenliv när de inte ens får en chans. Några av föräldrarna klagade över att barnen inte hjälpte till eller att de shoppade för mycket. Vems fel är det? Jo, föräldrarnas. Det är ett föräldraansvar att lära sina unga hur pengar hanteras, hur man lagar mat, hur man sköter sin tvätt och så vidare.
Jag mådde nästan illa när jag såg hur en mamma dammsög hemma i sonens lägenhet och frågade lite försiktigt om han kunde hålla upp överkastet medan hon dammsög under sängen. Eller pappans som kom in och hämtade tvätt från golvet medan dottern låg på sängen med sin dator. För att inte tala om ungdomarnas inställning till ett vanligt hederligt arbete. Det var skrämmande.
Jag måste nog ändå följa den här serien för att se om det sker någon förändring hos både ungdomar och föräldrar. Jag tror seriens upplägg kan vara ett uppvaknande för bägge lägren.
Återvinning på hemmafronten
9 timmar sedan
3 kommentarer:
Har inte sett programmet men förstår på blogginläggen att det väckte känslor. Själv curlade jag min 8-åring i morse genom att packa gympsväskan. Städa sitt rum har hon fått göra själv i flera år.
Jag har bara sett trailern, det räckte för mig! Mitt blodgtryck tålde inte mera. Egentligen är det föräldrarnas fel, man kan tycka att när barnen blir vuxna skulle de förstå, men tydligen inte. Verkar som om de blivit hjärntvättade. (Emellertid finns det också föräldrar som tror att deras barn inte klarar av att göra något själva, vilket jag sett.)
Det kommer att bli väldigt synd om dessa barn den dag de landar i verkligheten, när föräldrarna inte orkar mera.
Tänker på min J. När han var fem år hjälpte han mig att sortera tvätt. Han kunde läsa då, ska tilläggas. Då säger han -"Jag måste lära mig att sortera tvätt, för när jag blir stor och bor ensam ska inte du komma och tvätta åt mig. Då ska jag tvätta själv."- På det viset har mina "stackars" barn fått växa upp. Här har heller aldrig funnits pojk eller flickgöra, alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på något och gör detta efter bästa förmåga.
KB
Trebarnsmamman: Ja, det var ju ett väldigt curlande. En sådan liten sak kallar jag för omtänksamhet....:-)
KB: Det är klart det är föräldrarnas fel. Men också barnen för de måste ju se hur andra ungdomar har det. För inte är det väl så illa att alla ungar i en viss grupp har det så här. H och A-K fick tidigt hjälpa till med det de klarade av. Gå ut med soporna, plocka ur diskmaskinen, duka osv. Jag bäddade länge deras sängar helt enkelt för att H inte klarade av det med sitt handikapp. För att inte skilja på dem så bäddade jag även A-Ks sänt. Men när hon var ca 10 år så sa hon till att hädanefter ville hon bädda sin säng själv och så fick det bli. Hon brydde sig inte om att jag fortsatte att bädda Hs säng. Men han fick städa sitt rum i alla fall för det klarade han.
Skicka en kommentar