Mina Tilgman´s har fått komma till heders igen. De har stått på en liten undanskymd plats, men nu ville jag ta fram dem i ljuset igen. Jag gör så ibland, skiftar platser alltså. Då blir det lite som nytt igen.
Dessa två vet jag är äkta 60-tal. Jag fick bägge två 1967 fast vid två olika tillfällen. Den ena fick jag av mina arbetskamrater när vi flyttade från Karlstad till Sundsvall. Den andra fick jag några månader efteråt, av mina föräldrar, när jag fyllde arton år. Men vem jag fick vad av, kommer jag absolut inte ihåg.
Jag tycker om det kärva och grova i keramiken. Kombinerat med de klara färgerna. Yes, me like very much!
Veckans mening – om att ta skydd
1 timme sedan
4 kommentarer:
Full fart på julstädningen ser jag. Så smart att flytta runt med prylarna, det blir ju nya miljöer på så vis. Jag tycker också om att ha det rent och fint omkring mig, men inte alltid har jag samtycke från man och hund.
En riktigt skön jul till dig när det blir så dags.
Ni får sitta och nosta lite i jul!bon
Tack för att du visar dina härliga Tilgman-alster! Det är något speciellt med färgerna och den grova strukturen som tilltalarmig så in i baljan!
Inga-Britt: Här är vi väl inte heller riktigt överens om hur det ska vara. Sambo och katt tycker inte som jag. Annars går det bra.....:-)
Moster: Självklart....:-)
StickLena: Visst är det något speciellt med dem. Jag tyckte om sakerna redan som artonåring. Även om de inte alltid haft en framträdande plats så har de ändå alltid funnits med mig.
Skicka en kommentar