Julen

På hösten -97 så skilde sig jag och barnens pappa. Av flera olika anledningar så blev det jag som flyttade ut. Jag flyttade nästan femtio mil från mina barn. Det gjorde bland annat att jag inte firat jul med mina barn sedan dess. Eller rättare sagt fram till förra året. Då var dottern och hennes man här hos oss över julhelgen.

Det var underbart. Jag har haft väldigt svårt för det här med jul under åren utan barnen. För första gången på sexton år kunde jag glädja mig ordentligt åt att planera inför årets största familjehelg. Jag har haft andra fina jular med sambon och hans barn. Men det har alltid varit något som fattas, mina egna barn.

Härom dagen fick jag det glädjande beskedet att i år kommer sonen hit. Fantastiskt. Två jular i rad med mina barn. Sonen stannar dessutom över nyår också. Oavsett hur gamla ens barn blir så är de ändå de där små knoddarna man burit inom sig och delat stora delar av sitt liv med.

Tjugondag Knut i förskott

Nu är glada julen slut, slut, slut.

Julegranen bäres ut, ut, ut.

Men till nästa år igen.

Kommer han vår käre vän.

Ty det har han lovat.

God fortsättning

Jag hoppas alla haft en fin och härlig julhelg. Det har vi i alla fall haft. Vi har haft fyra fina och härliga dagar med dottern och svärsonen. Det funkade så bra, trots gummimadrass på vardagsrumsgolvet. Vi har verkligen haft det skönt och de hade gärna fått stanna längre. Nu var de tvungna att åka hem igår, eftersom dottern måste arbeta några av mellandagarna. Det är så när man har till yrke att jobba med människor. Människor kan man inte skyffla undan och lägga på hög tills alla helgerna är över.


Våra kära gäster kom på lördagen. De hade under resans gång upptäckt att de kunde åka med SJ ända fram till vår station, så det underlättade en hel del för dem. På det viset slapp de släpa bagage på Stockholms central som kan vara både jobbigt och stressande. Vi kollade upp hur det skulle vara vid deras hemresa och det funkade även då. Vilket underlättade en hel del för oss, som slapp köra in till Stockholm. Vi litar nämligen inte på SL:s sätt att passa tider. Nu behövde vi bara köra vår egen station. Tack SJ för att något fungerar bra med er.

Både lördagen och söndagen tillbringades i sakta mak. Jag lagade till den sista julmaten och bakade vörtbröd. Som tyvärr blev helt misslyckat. Typiskt.

Julafton började vi med glögg och pepparkakor till Kalle Anka. Sedan började vi förbereda julmaten. Vi tände så mycket ljus att vi knappt behövde ha några andra lampor. Allt var alldeles lagom mycket så man inte blev så där hemskt "äckelmätt". Vi hade bestämt att köpa några små julklappar till varandra. Bara för att ha några paket att öppna. Vi hade köpt lite saker på loppis plus att jag rensat ut en bok om köksträdgårdar i min egen bokhylla. Det planeras nämligen husköp i den lilla familjen så även om dottern har en floristutbildning i botten, kan det vara bra med lite nya idéer. Alla klapparna föll i god jord vilket kändes kul.

Själv fick jag önskeklappen, "Den franske bagaren" av Sébastien Boudet. Den hade jag önskat mig, men det visste inte dottern, så det blev väldigt lyckad. Jag blev så otroligt glad över den. Jag läser Sébastiens blogg Brödpassion och hans tankar runt råvaror passar mig perfekt. Lite goda lyxpraliner är inte heller fel.

Nu håller livet på att återgå till det normala igen. Jag har fortfarande ingen sylust så det blir nog lite läsa och datortid istället.  Och jag har mycket att läsa ifatt på olika bloggar.

God Jul

Så här i sista minuten vill jag önska alla vänner en riktigt God Jul. Själv har jag fullt sjå med att leva fullt ut i det riktiga livet. Vi har det väldigt mysigt och trevligt. Hoppas alla ni andra har det likadant.

Bästa julkappen

Jag har redan fått bästa julklappen. Dottern har fått semester över jul och nyår. Det innebär att hon och kära svärsonen kommer hit och firar jul. Jag har inte firat jul med mina barn sedan julen -96, så det här kommer att bli underbart.

Att bilen gick igenom slutbesiktningen gör ju inte dagen sämre på något vis.

God Jul

En riktigt God Jul till alla vänner runt om i världen.

Juliga kuddfodral

Nu har jag sytt två juliga kuddfodral. Du hittar uppgifter om dem på hemsidan.

Inför 1:a advent

Lagom till julskyltningen så har även Cicki Design julskyltat lite.

Håll till godo.

Välkommen att titta in på hemsidan . Där hittar du alla uppgifter på de olika produkterna.

Nu är julen över!

Idag är klockan 5 februari och vi har precis burit upp julsakerna på vinden. Visserligen var granen slaktat till tjugondag Knutte. I alla fall några dagar efteråt. Men sedan har lådorna bara stått och skräpat. Ibland är det snabba ryck.......not!

Melinas julklappar

Nu har jag äntligen fått tummen ur och tömt kameran. Så nu kommer bilder på Melinas julklappar. Hon var den enda som fick några av oss. Ungdomarna fick varsin trisslott, som det tyvärr inte var några vinster på.

Här har jag sytt en gosefilt. Melina älskar att dra runt på filtar. Hon trär de över huvudet och har en massa hyss för sig med dem. Hon hade en liten sedan förut men den hade börjat spricka i sömmarna. Den har hon haft när hon somnat. Hoppas hon tar till sig den här också, ifall den andra går sönder alldeles. Den gröna framsidan är flanell och baksidan är ett vanligt bomullstyg. Som mellanlägg har jag använt två lager tunn fleesepläd.
Jag sydde också en kanin till henne. Hade hittat mönstret i en sybok. Den är rätt stor. Utan att tänka på det så kom linjalen på min skärmatta med, så man kan se att kaninen är stor. Den är runt 50 cm hög.

Jag blandade färger och lappar hej vilt. Så tycker jag en trasdocka/traskanin ska vara.


Självklart måste den ha en liten vit svans också.

Det där med julen

Bonusdottern och jag hade ett samtal över ett glas julmust ikväll. Hon tyckte att många bloggare skriver lite överdrivet om hur de kokar knäck, bakar lussekatter och pepparkakor och donar med annat inför julen. Hon tyckte det blev för mycket av det. Sådan är inte hon. Det kan jag intyga att hon heller inte är. Hon är inte den pyssliga typen.

Jag försökte försvara de unga mammorna för jag känner igen mig hur jag var, när jag var ung mamma. Nu kan jag ju givetvis bara beskriva min egen känsla hur det var för mig då. På något vis så kände jag att man ville vara som ens egen mamma hade varit. Man skulle upprätthålla jultraditionerna hemifrån. Dessutom hade man ju en svärmor (svårmor) som hade inpräntat i maken hur deras jultraditioner skulle vara. Så där stod man som ett fån och försökte få alla jultraditioner att hamna hemma hos sig. För alla ska ju vara lyckliga på julen och det blir man bara genom att behålla en massa jultraditioner. Så trodde jag i alla fall.

Så jag städade och fejade från golv till tak. Så hade både min mor och min svårmor gjort. Det sista mamma alltid gjorde på kvällen före julafton var att torka alla golven och lägga på rena trasmattor. Så det gjorde även jag. Kanske inte kvällen före, men någon kväll i alla fall. Till saken hör ju att jag även jobbade på Ica och hur det är till jul, vet väl alla som både jobbat i butik och handlat mat före jul.

Inte nog med att man skulle feja, man skulle även baka sju sorters kakor, plus flera sorters bullar och mjuka kakor. Det skulle även göras pepparkakshus och bakas pepparkakor med barnen. Jag vet inte hur många gånger jag svurit ve och förbannelser över kakor som inte blivit som jag tänkt mig. Frisk i hågen har jag ändå försökt igen till nästa jul. Sedan skulle det kokas knäck, göras ischoklad, rullas Mozartkulor och marsipanbröd. Allt för att barnen (och alla andra) skulle få vara lyckliga över all julgodis.

Dessutom skulle man ju göra egen senap och göra egen leverpastej. Det gjorde alltid svårmor. Plus rödbetssallad och mimosasallad, även detta enligt svårmors traditioner. Jag vet inte hur många olika grejer och recept jag testat genom åren för att alla skulle vara nöjda och glada på julen.

Sedan skulle man ju köpa julklappar så alla blev nöjda och glada. Även de vuxna, inklusive svårfar som oftast var missnöjd med det mesta oavsett hur man ansträngt sig.

Hur mådde jag då själv, efter allt detta pysslande. Och efter allt jobb som var på högtryck i flera veckor innan jul och med ett ökande crescendo dagarna innan julafton. Jo, jag var så slut att jag var grinfärdig. Själv ville jag bara säcka ihop framför TVn och inte göra ett dugg. Låta de andra fira jul bäst sjutton de gitte. All julstämning som jag försökt skapa, kände jag aldrig av.

Vad ville jag nu med detta inlägg. Jo, försvara alla de som försöker återskapa sin barndoms jular. När man själv var barn och bara minns det roliga. När man sedan själv står där som mamma, så inser man hur mycket jobb det måste ha kostat ens egen mamma, att skapa det som man minns från sin barndom.

Ikväll sitter vi nu här, två halvgamla typer. Trötta, men ändå nöjda att vi vuxit ifrån alla måsten. Nu ska vi bara rasa ihop framför TVn. Somnar vi så stör det ingen annan än oss själva.

God Jul

Jag vill passa på att önska alla bloggvänner en riktigt God Jul.

Fotot jag använt har några år på nacken. Men eftersom både jag och sambon var lite i luvan och hade tomtar på loftet vid tillfället, så tyckte jag det kunde passa.

Var rädda om varandra.

Julbilder

Nu måste jag ju visa lite bilder från vår julafton. Så här fin är vår gran. En mycket praktisk sak som man skalar av, plockar ihop och lägger upp på vinden när julen är över. Inte ett endaste barr att dammsuga undan blir det heller.









Så här glad är Melina när hon får sitta på morfars arm. Se så stolt han ser ut.










Här har en liten fröken knoppat in i en liten "powenap". Hon var fantastiskt snäll hela julafton. Lite trötthetsgrin några gånger men det är ju inte så konstigt. Annars är hon världens piggaste och vill vara med hela tiden.

Vår julafton

Vi hade en underbar och fantastisk julafton. Jag verkligen njöt av varenda minut. Det var bonusdottern Madde, hennes man Ali, världens vackraste Melina och ett kusinbarn till Ali som vi firade med. Kusinbarnet heter Hakim och bor i vanliga fall med sin mamma i Oslo. Mamman hade rest till USA med Hakim ville inte följa med utan han ville vara hos Ali istället. Så givetvis följde han med hit till oss.

De kom vid tretiden, så vi började med kaffe, glögg, pepparkakor och Kalle Anka. Efteråt hjälptes Madde och jag åt i köket att skära upp och duka fram allt. Eftersom jag bestämt mig för att inte stressa så tog det sin lilla tid. Vi var väl klara att sätta oss vid sextiden. Vi hade ju inte hittat någon kycklingprinskorv, men det hade Madde och Ali gjort så det blev sånt till julbordet också. Det var tur för Hakim älskade dessa "pölser" och åt hur mycket som helst. Mitt vörtbröd blev mäkta populärt och enligt Hakim så var allt "kempegott". Brödet blev verkligen gott. Recept och bilder kommer. Det var det godaste vörtbröd jag någonsin ätit och det låg en doft av vört över hela lägenheten, vilket gjorde det hela ännu juligare.

Ali bad bordsbön. Det gjorde han även förra julen och det känns mycket bra att få med även den biten i vår jul. Vi åt så magarna stod i fyra hörn och en snibb, som mamma brukade säga. Melina vandrade emellan oss men till slut blev hon trött så hon somnade en stund på vår säng. Då blev det lite mer matro, speciellt för Madde.

Efter maten var det sambons och mitt jobb att röja upp och försöka få in allt i kylen igen. Rotfruktslådan har fått bo utanför kylen de här dagarna för att vi ska få det att funka.

Vi brukar inte ha någon speciellt julklappsutdelning, men några små saker blir det ju alltid. Mest för att det är kul att ge varandra något kul och personligt. Av ungdomarna fick vi en egengjord almanacka som Ali "scrapbookat". Den var fylld av bilder på Melina. Även Ebba och Amadeus var med på månaden mars. Vi fick även två lotter, en tian och en triss. Bägge hade vinst, på tian vann vi just tio kronor och på trissen vann vi tjugofem. Så lotterna betalade sig. Vi ska väl byta det mot nya lotter och hoppas på fler och högre vinster.

Till Madde hade jag sytt en stor sminkväska. Det blev väldigt lyckat för hennes gamla höll på att gå sönder. Ali fick en prydnadssak i form av ett löv. Han är väldigt intresserad av inredning så han blev mäkta glad. Till Melina hade jag sytt kläder. Bilder kommer. Det var byxor och en blus. Lite stora, men tanken var att de skulle passa bra till våren och sommaren. Då har hon nog växt i det hela. Vi ville även ge Hakim något, men vad hittar man på åt en tolvåring som man inte känner. Vi var onyttiga och köpte några godispåsar. Det gick hem i alla fall. Det blev mycket prat och skratt. Sambon tog fram gitarren och spelade lite. Hakim blev eld och lågor. Han fick testa den gamla nylonsträngade gitarren som är lättspelad. Sambon och Hakim försvann ut i köket där de övade på ackord. Hakim ska börja på gitarrkurs efter nyår så det här gick verkligen hem hos honom. Under tiden så testade Ali på keyborden. Den är han alltid nyfiken på att lära sig. Det är ju min egentligen, men jag kommer numera sällan mig för att spela så det är kul att någon annan vill använda den, där den står.

De var kvar tills klockan nästan var tolv. Melina är ett mycket piggt och medvetet barn så hon var med nästan hela tiden. Hon sov som sagt var medan vi åt och efter en serenad lite senare så knoppade hon även in i en fåtölj, så där som barn kan göra. Ena minuten är de med och nästa minut så sover de.

Efter de gått så lägrade sig tystnaden. Då kände vi hur trötta vi var. Efter lite hopplock så bestämde vi oss för att slå igång en gammal Beckfilm att varva ner till. Till den så fick det bli varsitt glas Amarula med en isbit i.

Det var vår julafton. Mycket trevlig och intensiv. Men ett fint minne.

God Jul

Nu är det jul hos familjen R. Dessutom har vi invigt julskinkan och den underbara julvörten som jag bakat (recept och bilder kommer en annan dag). Det fick bli som middag ikväll eftersom ingen av oss orkade laga mat. Sillen är provsmakad och godkänd. Pyntet är på plats och klapparna ligger under granen. Så nu vill jag önska alla läsare en riktigt

GOD JUL

Ta hand om varandra och ha det så skönt.

Julhälsning

Idag har jag fått en lite julhälsning på mobilen. Den fick mig att le och bli glad för jag tyckte den var så gullig. Det var Telenor som med en dikt önskade mig och min familj en god jul. Det hade inte gjort något om de skickat med en Nokia 6700 Classic med julrimmet.

Julångesten börjar

Jag har på senare år fått ett mycket konstigt och jobbigt förhållande till julen. Nu när det börjar dra igång, så blir jag på något vis väldigt anti-jul. Fast egentligen älskar jag julen. Jag skulle vilja fira jul som vi gjorde när jag var barn och vi var hos farmor och hela pappas släkt. Det var lekar och ringdans och en jättegran med hur mycket julklappar som helst. Det är klart att jag vet att det är en barndröm, men det hindrar inte att jag längtar tillbaka till känslan.

Så småningom växte man ju upp och fick egna barn. Då började det bli jobbigt med julen. Det var ett krigande mellan släkterna om hos vem vi skulle fira. Vi valde att vara diplomatiska och fira vartannat år hos min mamma och vartannat år hos barnens farmor och farfar. Ofta jobbade jag på julafton. Det är så när man jobbar i livsmedelsbutik. Och det är vansinnigt roligt att jobba i butik på julafton. Alla är glada och allt är så lättsamt.

Jag var en sådan mamma och husmor som gjorde allt till jul. Hela huset städades från golv till tak, sju sorters kakor bakades, flera sorters bullar, vörtlimpor, hemgjord leverpastej, inlagd sill, hemgjord senap. Allt gjorde jag själv. Så skulle en duktig husmor vara i mitt gifta liv. En kopia av min svärmor.

Numera vill jag nästan inte fira jul. Mycket har det att göra med min skilsmässa. Jag har inte firat jul med mina barn sedan -96. Det var vår sista jul tillsammans. Julen -97 firade jag hos min syster, där min svåger fyllnade till mer och mer ju senare det blev på julafton. På juldagen kom mina barn och hälsade på och vi satt uppradade i soffan och kunde knappt prata med varandra. De nästan hatade mig för att jag hade flyttat, samtidigt som de förstod varför.

Julafton -98 satt jag på tåget från Sundsvall till Stockholm. Jag hade firat jul i förväg med mina barn. Jag hade fått låna en lägenhet där jag kunde duka upp ett julbord och ha julklappsutdelning, precis som när de var små. Tack Hemköp för att ni hade så mycket god och färdiglagad julmat. Julen -99 firade jag med några andra singelmammor. Jag åkte upp till Sundsvall i trettonhelgen och firade någon sorts jul med mina barn i efterskott.

Bara någon vecka efter trettonhelgen träffade jag sambon och sedan dess har inget varit sig likt. Men saknaden efter barnen finns där, som en ständig gråtknut i magen. De har hittills valt att fira jul hos sin farmor och farfar. Sonen har ju sin damp och måste ha allt som det alltid varit för att fungera. Dottern har ofta jobbat julafton eller juldag, vilket har ställt till det. Även om hon då och då sagt att hon vill att vi ska fira jul ihop.

Andra julen med sambon höll på att gå alldeles i stöpet. Då hade vi till Lucia fått akut åka ner till södra Danmark för att hämta bonussonen. Han blev plötsligt hemlös, så vi hämtade honom för att han skulle bo hos oss. Vi hade bilen fullpackad med hans grejer. Det var kläder, stereo, cykel och allt annat som en sextonåring värdesätter i livet.

Söder om Köpenhamn började bilen krångla! Sambon förstod inte vad det var för fel. Något med bensin till motorn som krånglade, trodde han. Första funderingen var att vi höll på att få soppatorsk, men så enkelt var det inte. Vi tog oss till Köpenhamn, vilket kändes betryggande. Nu var vi i alla fall i en stad. Men det var en sen fredagkväll i utlandet. Malmö hägrade.

Vi bet ihop och bad en bön till alla gudar som finns, att vi skulle ta oss över Öresundsbron. Var vi bara i Sverige kunde vi begära bärgning och allt kändes lättare. Gud hörde bön och vi hamnade i Malmö. Vi till och med hittade till Bilia. Därifrån ringde vi goda vänner i Blekinge som ställde upp mitt i natten och hämtade oss. Vi fick bärgning in på Bilias område. Vännerna kom och där stuvade vi in allt värdefullt som vi inte vågade lämna kvar i bilen, även om den var inlåst bakom gallergrindar.

Man blir lycklig när man tänker på vänner som ställer upp så. Mitt i sin egen julbrådska så öppnade de upp sitt hem för oss. Vi blev kvar i fem dagar innan Volvo hade fått ordning på vår bil. Då var det ändå provisoriskt lagat. Vilket de snorkigt upplyste oss om, att de inte garanterade att vi skulle ta oss hem. Det fick vi göra på eget ansvar.

Vi tog oss hem, med en mycket ledsen son. Han var hemlös och allt hände på en gång. Den julen lärde jag mig att det blir jul trots att man inte hunnit förbereda ett endaste dugg. Det var ingenting bakat och eller inlagt och ändå blev det jul. Prio ett låg på att försöka hålla humöret uppe på den ledsna bonussonen.

Jag har fortfarande julångest och hoppas att någon gång mer i livet ska jag får fira julen tillsammans med mina barn och kanske även barnbarn.

Är julen redan över?

Det påstås att julen är över. Hur hann den med det. Den bara kom och försvann tydligen lika fort. Nåväl, vi har haft en trevlig jul i alla fall. Om än lite tröttande.

Själva julafton firade vi med Ebba och Amadeus med föräldrar, dvs bonussonen med sambo. Vi åt gott och slappade sedan en stund medan Ebba fick öppna lite julklappar. J och C hade tagit med sig sin julklapp till henne plus att hon hade vunnit en på stan. Av J och C fick hon en häst och vagn till Barbie. Dessutom hade hon vunnit en Barbiedocka på stan. Personligen kan jag ju tycka att hon är lite för liten för Barbie. Hon borde fått en Skrållan istället. Farfar och jag får väl fixa till det när hon fyller fyra. Av oss fick hon en fleecetröja som jag sytt, plus lite pysselgrejer. Dessutom fick bägge barnen varsin nalle som min väninna U kommit med. Vi hade inte gjort något åt Amadeus. Vi hann inte. Han är så liten än att det ändå inte spelar någon roll för honom.

Jag är verkligen svag för Ebba. Hon är en liten solstråle. Hon var så duktig när hon hjälpte mig att koka potatis. Jag skalade och hon stoppade dem i kastrullen. Jag tror inte de hade blivit så goda om inte hon hjälpt till så bra.......:-)

Juldagen lagade vi mer mat eftersom vi skulle ha julmat till en vegetarian och en muslim idag. Vegetarianen är äldste bonussonen som berättade vid matbordet att han inte längre är vegetarian och försåg sig rejält med både prinskorvar och köttbullar. Muslimen är bonusdotterns pojkvän. Han har inte bott så länge i Sverige så idag har vi verkligen fått testat våra engelskakunskaper. Det gick ganska bra i alla fall. Det är väl det där med uttalet som är lite otränat. Han testade friskt av både inlagd sill och gravad lax. Vi hade dessutom köpt kycklingsprinskorv som var väldigt god. Den vegetariska maten införde vi på julbordet förra året. Vi tycker själva att det var lyckat så oavsett om bonussonen är veggis eller inte så kommer det nog att få fortsätta på vårt julbord. I alla fall kålrotslådan som alla heldiggar.

Imorgon är det Ikea som gäller. Det ingick väl inte i våra ursprungliga planer. Men det är så här att min dotter och sambo är i flyttagen. Hon och jag har suttit och kollat på Ikeas tyger och planerat telefonledes. Hon vill ha draperier på en drygt tre meters lång vägg i hallen. Vem ska sy det om inte mamma. Vi hittade ett tyg som vi tyckte var snyggt och som jag skulle åka och köpa någon gång i januari. Igår kom ett panikmail att just detta tyg är med på Ikeas mellandagsrea. Nedsatt från fyrtionio kronor till nio kronor. Snacka om tur. Eftersom hon ska ha mycket tyg så tjänar hon ca fyrahundra kronor på detta. Så nu ilar mamma iväg och köper det medans det finns kvar. Vad gör man inte för sina barn.

Hon frestade mig med tanken att kanske även jag kunde hitta något. Jag nästan hoppas att jag inte gör det eftersom tygförrådet just nu svämmar över.