fredag 24 december 2010

Det där med julen

Bonusdottern och jag hade ett samtal över ett glas julmust ikväll. Hon tyckte att många bloggare skriver lite överdrivet om hur de kokar knäck, bakar lussekatter och pepparkakor och donar med annat inför julen. Hon tyckte det blev för mycket av det. Sådan är inte hon. Det kan jag intyga att hon heller inte är. Hon är inte den pyssliga typen.

Jag försökte försvara de unga mammorna för jag känner igen mig hur jag var, när jag var ung mamma. Nu kan jag ju givetvis bara beskriva min egen känsla hur det var för mig då. På något vis så kände jag att man ville vara som ens egen mamma hade varit. Man skulle upprätthålla jultraditionerna hemifrån. Dessutom hade man ju en svärmor (svårmor) som hade inpräntat i maken hur deras jultraditioner skulle vara. Så där stod man som ett fån och försökte få alla jultraditioner att hamna hemma hos sig. För alla ska ju vara lyckliga på julen och det blir man bara genom att behålla en massa jultraditioner. Så trodde jag i alla fall.

Så jag städade och fejade från golv till tak. Så hade både min mor och min svårmor gjort. Det sista mamma alltid gjorde på kvällen före julafton var att torka alla golven och lägga på rena trasmattor. Så det gjorde även jag. Kanske inte kvällen före, men någon kväll i alla fall. Till saken hör ju att jag även jobbade på Ica och hur det är till jul, vet väl alla som både jobbat i butik och handlat mat före jul.

Inte nog med att man skulle feja, man skulle även baka sju sorters kakor, plus flera sorters bullar och mjuka kakor. Det skulle även göras pepparkakshus och bakas pepparkakor med barnen. Jag vet inte hur många gånger jag svurit ve och förbannelser över kakor som inte blivit som jag tänkt mig. Frisk i hågen har jag ändå försökt igen till nästa jul. Sedan skulle det kokas knäck, göras ischoklad, rullas Mozartkulor och marsipanbröd. Allt för att barnen (och alla andra) skulle få vara lyckliga över all julgodis.

Dessutom skulle man ju göra egen senap och göra egen leverpastej. Det gjorde alltid svårmor. Plus rödbetssallad och mimosasallad, även detta enligt svårmors traditioner. Jag vet inte hur många olika grejer och recept jag testat genom åren för att alla skulle vara nöjda och glada på julen.

Sedan skulle man ju köpa julklappar så alla blev nöjda och glada. Även de vuxna, inklusive svårfar som oftast var missnöjd med det mesta oavsett hur man ansträngt sig.

Hur mådde jag då själv, efter allt detta pysslande. Och efter allt jobb som var på högtryck i flera veckor innan jul och med ett ökande crescendo dagarna innan julafton. Jo, jag var så slut att jag var grinfärdig. Själv ville jag bara säcka ihop framför TVn och inte göra ett dugg. Låta de andra fira jul bäst sjutton de gitte. All julstämning som jag försökt skapa, kände jag aldrig av.

Vad ville jag nu med detta inlägg. Jo, försvara alla de som försöker återskapa sin barndoms jular. När man själv var barn och bara minns det roliga. När man sedan själv står där som mamma, så inser man hur mycket jobb det måste ha kostat ens egen mamma, att skapa det som man minns från sin barndom.

Ikväll sitter vi nu här, två halvgamla typer. Trötta, men ändå nöjda att vi vuxit ifrån alla måsten. Nu ska vi bara rasa ihop framför TVn. Somnar vi så stör det ingen annan än oss själva.

19 kommentarer:

Smycka sa...

Fattar precis vad du säger! Hoppas ni haft en underbar dag. Det har vi haft. Kram och god fortsättning på kvällen. =o)

Cicki sa...

Smycka: Vi har haft en härlig dag och kväll. Melina har spexat för oss i sex timmar. Jag fattar inte hur hon orkar. För det mesta glad hela tiden....:-)

KB sa...

Jag är inte heller den julpyssliga typen när det gäller mat och bak. Det blir basic så att säga.

Förstår att ni har haft julunderhållning!

Det har varit en konstig julafton hos oss, som du förstår. Vi hälsade på ikväll, men ingen synlig reaktion. M ska ta vakpass inatt, hon har vanan inne. Vi hörs!
Och God Fortsättning på julen!

KB

Mångmamma sa...

Du har nog rätt.
Trött och lite besviken på att ansträngningar inte riktigt uppskattas som jag kanske hade hoppats på?
Ändå har jag taggat ner hejdlöst, här bakas det minsann inte några kakor och bullar, julgodiset är redan uppätet för några veckor sedan och maten har trots allt minimerats - ändå gick luften helt ur mig idag.
Känns bättre efter att de små somnade och jag kunde hänge mig åt en film - ostörd!
Kram och nya friska tag imorgon!

Madde sa...

Den andra boken heter Vår bästa tid! =)
Tack för ikväll, vi hann med bussen från er men vi fick vänta 30 min på stan=( fy så kallt!
Kram

Anonym sa...

Ja det är många många mammor som skapar julstämning och traditioner för pinkära livet och säckar ihop när allt är över och med värkande kropp kryper isäng på småtimmarna. Allt för att ätteläggarna ska få glada minnen, visst är det värt att de får det men inte på bekostnad av mammas krafter. Så var det med mig också, jag slet som en tok när barnen var små och hade klistrat mungiporna uppe vid öronen vid middagsbordet. :-) Nu vet jag bättre, det är inte maten och klapparna det kommer an på. Dessutom beer de mig ta det lilla lugna nu. :-) Kram!

Cicki sa...

KB: Jag har tänkt så mycket på er idag och ikväll. Vi får höras om hur det går. Kram

Mångmamma: Visst är man fånig som håller på så. Tack och lov att jag blivit förståndigare med åren. Vi har tittat på en konsert med Roddan och sedan har jag skrattat brallorna av mig till en gammal västernkomedi med Lee Marvin och Jane Fonda. Till det lite fransk nougat och ett glas vitt vin. Perfekt avslutning på en härlig dag och kväll.

Madde: Jag läser den gärna vid tillfälle. Vi kollade så ni hann med bussen. Synd att ni fick vänta på stan.

Solveig: Så tokig man var när man var yngre. Tur man blir gammal och förståndig.....:-)

Anonym sa...

Jå, det känner jag också igen. Det är en tuff tid omkring julen. Mend et tar sin lilla tid tills man verkligen begriper att man kan ha sina egna traditioner.
Tack för dina hälsningra.
Många hälsningar och god fortsättningen.
Kram / ela

Junebacken! sa...

Jag håller med din bonusdotter samtidigt som jag förstår precis vad du menar. Min egen mamma har alltid slitit som ett djur och har idag, 59 år gammal, mkt svårt att släppa ifrån sig sina jultraditioner och låta sina döttrar skapa sina egna. Vi firar ff julen hemma hos mamma fastän vi egentligen vill göra egna traditioner. Men jag är av den uppfattningen att man inte ska slita ut sig inför julen, kanske för lat för det, kanske för att jag sett min egen mor alla jular. Jag gör det som är roligt, det vi inte hinner det hinner vi inte och det blir jul ändå. Vi klär granen, lyssnar på julmusik och bakar pepparkakor. Det är väl det som är måstena i mitt hus.
När det gäller din bonusdotters resonemang så kan jag hålla med henne. Inte just när det gäller bloggarna, det är faktiskt inget som jag reflekterat över men jag har en vän på fb som alltid har såna mysstatusar, allting är så mys och det är hjärtan hit och hjärtan dit och de har det så himla bra. Det är gamla kompisar till mig, både mannen och kvinnan i den familjen och jag vet att det INTE är så bra som hon försöker påskina. Otrogen man, desperat kvinna. Gör allt för att det ska se bra ut utåt. Det blir så falskt för mig! Till slut mår jag illa...
God fortsättning Cicki! =)

Vonkis sa...

Svårmor, det var ett bra ord!

Ang. allt julpysslande. Här hemma har vi kommit överens om inte överdriva och om det är något man väldigt gärna vill ha på jul får man göra det själv, så jag gör rödbetssallad och blana. En rätt bra överenskommelse måste jag säga.

ja just det ja. God jul på er!

Cicki sa...

Ela: Det är ju det som är så bra. Att man till slut förstår att julfriden måste komma inifrån och att man skapar sina egna traditioner utifrån sina egna förutsättningar.

Junebacken: Mamma höll också på så där in i det sista. Nu har hon varit borta i sexton år. Barnens farmor är likadan. Där är det ännu värre. Jag klarade inte ett dugg, i hennes ögon. Hon är nu 74 år. Hon hade sagt att hon inte skulle orka ha jul i år. Då planerade barnen och fd maken om och tänkte göra knyt, vilket jag tyckte verkade vara en bra idé. De skulle vara hos barnens pappa. Sonen skulle hämta och köra hem farmor och farfar. Men veckan före jul ändrade farmor sig igen så de var där igårkväll. Hon kunde inte släppa taget.

Jag håller med Madde i hennes tankar men jag ville ändå försvara de unga mammorna varför det blir så här. Det är många, precis som din kompis, som håller skenet uppe med en falsk fasad. Det är synd om dem egentligen.

Vonkis: En sådan överenskommelse gjorde även jag och sambon när vi flyttade ihop för tio år sedan. Vad var viktigt för var och en av oss? Det var inte mycket och nu håller vi oss till det och hjälps åt. Visserligen är jag också västernorrlänning men vad är "blana"? När jag bodde i Matfors gjorde alla något som kallades "rörost". Det har jag inte hört talas om någon annanstans. Man kokade det av ostlöpe. Det blev en grynig massa. Minns inte några kryddor men den var söt. Det var russin i också. Jag tyckte aldrig om det, i alla fall. Har du hört talas om det någon gång.

God Jul på dig också.

Klimakteriehäxan sa...

God forts - ja, julafton blev i princip bloggfri för min del, så jag är lite sen ...
Och apropå stöket: det fanns ok pepparkakor kvar från i fjol ... har inte kokat knäck ... köpt skinkan färdig bara att griljera ... vem sa att genvägar är senvägar????

Vonkis sa...

Hmm, det låter som fatost, mormor brukade göra den. Hon kokade ostlöpe och hade kanel i. Det blev lite gyllengult så där.
Blana består av grädde och vanilj som vispas ihop, sedan rör man ner messmör efter behag, kanel och lite ströbröd och så strör man lite kanel ovanpå. Vi bukar ha ett tunt lager blana på smörgåsrån. Väldans gott är det.

Cicki sa...

Vonkis: Det låter som att fatost och rörost är samma sak, bara olika namn. Matfors är ju en gammal jordbruksbygd så det hänger nog ihop med tillgången på löpe. Blana låter gott. Messmör med med grädde och vanilj skulle nog passa mig som är en messmörsälskare.....:-)

Bloggblad sa...

Jag känner igen mig, som ung mamma var jag väldigt ambitiös, men det har jag släppt nu. Det funkar bra med pyttelite pynt och inte alls många rätter. Huvudsaken är att man träffas och har trevligt. Och en dags samvaro räcker utmärkt för mig. I dag har vi hasat hela dagen.

Cicki sa...

Bloggblad: Det är samma sak här nu att det blir mindre av allt. Det är samvaron som är det viktiga.

Trebarnsmamman.se sa...

Kloka ord Cicki! Själv försöker jag skapa alla de jular jag inte fick. För mig gäller det att skapa hemtrevnad och massor med julstämning eftersom vi oftast åkte bort på jul (mina föräldrar fixade inte allt julstök). Och så höll de aldrig sams utan det var mycket bråk. Så jag julstökar säkert mer än alla andra eftersom jag själv aldrig riktigt upplevde julstämning.

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Det kan nog vara så för många också, att försöka skapa det man inte fick. Det viktiga är ju ändå att man gör det för sin egen skull och inte för att man ska behaga en massa andra viljor. Jag är helt övertygad om att ni har det mysigt på era jular. Både du, din man och barnen verkar vara så mycket för varandra. Någon gång ska det bli kul att få ses.....:-)

Trebarnsmamman sa...

Ja Cicki! Det vore väldigt roligt att ses!!!!!! Tänkte på dig (och Lairama) när vi susade genom Södertälje i julas.
Är det något mina föräldrar lärt mig med sina jular är att man firar inte ett dugg mer än man själv vill. Så här firas bara så mycket jul som vi vill (fast vi vill mycket ;) )
Däremot tror jag maken har svårare att droppa kraven...jag skulle mycket väl kunna åka till typ Thailand en jul om jag inte orkar och känner för jul...men maken skulle inte fixa det. Han vill ha en "riktig jul" med massor av släkt - alltid!