Tji kamera

Nu släpper vi allt det trista med penningbrist och börjar om med lite skoj istället. Vem kan vara ledsen och sur när våren knackar på dörren och lyser igenom de smutsiga vinterfönstren.

Rubriken syftar på att jag inte hade en kamera till hands när jag hade velat. Det borde ha videofilmats. Sambon låg igår på spikmattan. Han ville se på TV samtidigt så spikmattan hamnade på golvet i vardagsrummet. Efter ett tag reste han på sig och gjorde något annat.

Jag sitter i min fåtölj och ser då Elvis som nyfiket går fram och nosar på vad det där är för konstig sak. Han sätter försiktigt fram en tass och känner efter. Han tar nästa tass och testar också. Förmodligen kommer han fram till att det här är spännande och kliver frankt upp med alla tassarna på spikmattan. Jag ser hur han stelnar till. Och ramlar omkull i ren förskräckelse. Sedan ska han då försöka ta sig därifrån allt det där vassa. Jag måste erkänna att jag skrattade så jag tjöt. Egentligen borde jag väl som en god matte ha rest mig upp och hjälpt honom. Men sådant pjåsk sysslar vi inte med i den här familjen.

Min mysgubbe

Alla som läst här ett tag vet att jag lever ihop med den nördigaste, den tokigaste, den knäppaste, den mysigaste och den underbaraste man som går att få. Jag talar självklart om Sambon. Han älskar att göra småbus och har så roligt åt det. Det är bara att erkänna att det har jag också.....:-)

Igårkväll satte jag mig vid köksbordet för att ta en liten kvällsmacka. Till mackan skulle jag läsa om kommissarie Rebus. Men det var något konstigt med boken. Texten var upp och ner. Ja; just det! Det var sambon som vänt på omslagspapperet och satt tillbaka det upp och ner. Kul!

Då flög fan i mig och jag tänkte att det här ska han inte få billigt. Så jag låtsades som ingenting. När jag gick förbi sambon, som satt i soffan, tittade han förväntansfullt på mig. Jag låtsades fortfarande som ingenting och frågade bara vad han tittade på. Han bara flinade tillbaka.

Jag satte mig vid datorn en stund innan jag skulle gå och lägga mig. När jag lagt mig i sängen så kommer sambon in i sovrummet och tittar återigen så där förväntansfullt. Då kunde jag inte hålla mig utan säger att jag vet vad han är ute efter. Då tittar han på mig och säger: "Visst är det tokigt när de trycker böckerna upp och ner." Så flinar han och går därifrån.

Då händer det. Jag får ett skrattanfall och kan inte sluta skratta. Så där ligger jag, mitt i natten och skrattar så alla magar och hakor hoppar. Jag säger bara en sak. Jag har det inte lätt som ska leva ihop med den där mannen resten av mitt liv.....:-)

Att göra en P J Proby

Någon tyckte i kommentatorsfältet att jag skulle ge mig på haute couture. Det har hänt att jag sytt på beställning. Men bara då när jag kunna prova på beställaren. Den första sömnadsbeställningen minns jag fortfarande glasklart, med en något kluven, skräckblandad förtjusning.

Det var i mitten på sextiotalet. Jag var sexton-sjutton år och jobbade som springflicka på ett modehus i Karlstad. Ja, det kallades modehus och var fint som attan. Personalen fick inte dua varandra utan det var fröken hit och frun dit. Det var bara Måddan och jag som var springflickor som man fick kalla vid förnamn. Vi fick knappt komma i närheten av kunderna, som var doktorinnor och en massa andra fina frutitlar.

På övervåningen hade man haute couture. Där kunde man verkligen kalla det för det. På nedre plan hade man en flygel med accessoarer och annat smått och gott. I den andra flygeln fanns hushållslinne med mera och så hade man en egen tygavdelning. Jag har faktiskt linnehanddukar kvar som jag köpte där till min "brudkista" . Jag använder de fortfarande. Så det var inte kattskit man sålde. Det fanns även syatelje och en dekorationsavdelning som skötte skyltningen.

Det fanns en till man fick kalla vid förnamn. Det var chauffören som körde ut varorna till alla de här fina fruarna som fanns runt om i Karlstad. Tyvärr minns jag inte längre vad han hette. Men jag minns att det var han som var min första sykund.

Det var som sagt var på det glada sextiotalet när vi ungdomar äntligen hade vår era. Det var Beatles, Rolling Stones, Bob Dylan och allt vad de hette. Det var då alla inhemska band startades på löpande band.

Även denna chaufför spelade i ett band och det tyckte ju både jag och Måddan var urläckert. Jag blev alldeles kallsvettig när han kom till mig och undrade om jag kunde sy ett par scenbyxor till honom. Knäsvagt tackade jag ja. Jag blev svettig bara vid tanken på att jag skulle prova dessa byxor på den läckra chauffören. Tänk att få se han i kalsingar.

Sagt och gjort, så stegade jag och chauffören in på tygavdelningen för att välja tyg. Det där med vad det skulle vara för kvalitet var jag inte så kunnig på, utan vi valde enbart efter utseende. Det blev ett lila tunt ylletyg i en underbar kvalitet. Kanske lite för glest för ett par byxor. Men vem begrep sig på sånt?

Byxorna skulle sitta på höften, med ett svart, brett bälte. De skulle vara supertajta upptill och vida så de fladdrade nertill. Jag sydde och vi provade och resultatet blev toppenbra.

Så var det då dags för det där scenuppträdandet. Jag var inte där så jag såg när det hände. Men på måndagen kom chauffören tillbaka till jobbet. Skitlycklig! Han hade fått göra en P J Proby. Alla tjejer hade vrålat i extas.

Vad är då en P J Proby? Vi som är lite äldre minns ju precis. För er "ungdomar" så kan jag berätta att, P J Proby var en artist som hade för vana att spräcka byxorna på scenen. Det var liksom hans grej. Och alla tjejer blev som tokiga. Hur han sjöng? Jag minns inte. Det var nog ganska bra, men inte tillräckligt bra för att lämna några spår i historien. Mer än för spräckta byxor.

Skratt och panik

Dagens ingredienser har varit skratt och panik. Jag har varit på tantlunch. Idag skrattade vi mer än vanligt. Det är ju inte fel. Vi pratade bland annat om humor, hur den förändras, ibland med ens egen stigande ålder. Dessutom kom vi fram till att humor är färskvara. Det som var roligt när vi var yngre är inte lika roligt idag och kanske inte ens uppfattas som kul av de som är unga idag.

De stora skratten idag kom i alla fall när jag berättade om mina problem med hemorrojder. De skrattade alltså inte åt att jag har de besvären, utan det var hur jag beskrev det hela som var det roliga. Vi fick oss också ett rejält skratt när bästa vännen berättade om sina problem att sova, att brösten trillar ut på sidorna så hon får lägga dem tillrätta innan hon kan somna. Sådan humor kan nog bara kvinnor över femtio förstå. Det är då det förlösande igenkänningsskrattet kommer. Dessutom är det underbart skönt att kunna skratta tillsammans i en grupp där man känner sig helt trygg.

Panik blev det när jag kom hem och inte fick igång datorn. Nu har sambon trulat och haft sig med den. Jag kan fortfarande inte starta upp outlook men jag kommer i alla fall in på de olika webprogrammen. Det är brist på diskutrymme helt enkelt. Eftersom vi just nu inte har råd med någon ny disk så är det rensning som gäller. Man sparar på sig en massa onödiga bilder och filmsnuttar som bara ligger och tar plats. Sånt ska bort innan något allvarligare händer. Det får stå på agendan några dagar framåt.

Stackars sambon

Det är nog inte lätt att bo ihop med mig. Jag är ju en impulsiv känslomänniska som gör vad som faller mig in. Idag höll jag på att frosta av lilla frysen. Det gäller ju att passa på när det är kallt ute. Allt är nästan klart och jag ska bara torka ur den innan jag slår igång den. Då ringer det på dörren. Sambon står i köket och jag ser paniken i hans ögon. Han har nämligen bara kallingar på sig. Men jag gör ju som jag brukar, stövlar på och öppnar dörren.

Där utanför står min "vän" Janne ifrån Jehovas vittne. Han brukar ringa på ibland och surra bort en stund. Vi brukar prata om det mesta och väldigt lite om religion. Janne brukar avsluta med att ge mig Vakttornet och Vakna. Jag är helt övertygad om att han vet att jag lämnar det direkt i pappersåtervinningen. Idag hade Janne sin fru med sig. Hon var jättetrevlig så vi pratar bort en stund där i dörrhålet. Det blev säkert en halvtimme innan de går igen.

När jag går ut i köket så ser jag sambon står och trycker i ett hörn. Min fråga direkt var ju: "Har du stått här hela tiden?" Ja, det hade han. Han kunde ju inte gärna kuta förbi i hallen i bara kallingar medans Jehovas vittne står utanför och kollar.

Han har det inte lätt den stackars sambon. Själv dog jag nästan av skratt.

Dagens kommentar

Jag pratade med dottern idag och berättade om vad vi gjorde med våra amerikanare. Då säger jag: "Det värsta är att jag hinner inte läsa ikapp på bloggar eller följa vissa TV-serier." "Ja, ni lever verkligen ett stressigt liv", kom det med ett skratt i rösten från dottern......:-)

Elvis the cat

Elvis brukar läsa bloggar tillsammans med mig. Då ligger han på sidan om skärmen och tittar. Idag ledsnade han efter en stund. Han tar en sväng runt skärmen och tänker hoppa vidare till en hög med lådor som står bredvid mitt datorbord. På lådorna ligger en plastpåse. När han landar där så glider plastpåsen iväg. Det gör även Elvis. Han försöker hänga sig kvar med klorna med lyckas inte. Landar i papperskorgen där han sitter och tittar förnärmat på mig. Han tyckte nog det var mitt fel. Dessutom skrattade jag ju också åt honom.

Som vanligt så hinner man ju tyvärr inte med att fånga en sådan här ögonblicksbild med kameran.

Knäppaste katten

Elvis är riktigt knäpp ibland. Nu ligger han i soffan och snurrar runt och jagar sin egen svans. Ibland biter han till för hårt och då skriker han. Man kan inte tro att han är en kattherre i sina bästa år. Han beter sig som en kattungen.....:-)

Tomglasspelet

Tydligen är svenska folket dåliga på att återvinna glas. Någon tänkte att kanske det var lättare att få folk att återvinna om det fanns ett rolighetsinslag i det hela. Här kommer en film som tydligen bevisar att det funkar. Undertecknad är plikttrogen och återvinner både glas, plast och metall som en medveten samhällsmedborgare bör göra.

Jag älskar...

...sambon för att han så ofta får mig att skratta och må gott. Ikväll roade han sig med att gömma boken jag läser just nu. När jag letar efter den så ser jag hur han sitter där och ser klurig ut. Han hade gömt den under min huvudkudde för att jag inte skulle behöva bära den så långt. Så fåniga är vi ofta. Och tänk så vi skrattar åt våra egna fånigheter. Det är sånt som håller kärleken levande. I alla fall funkar det så för oss.

Ihopnålad

Igår när jag var på tygaffären och köpte tryckknappar så köpte jag även knappnålar med färgglada nålhuvuden. Då berättade ägarinnan att hon levererat en hel hög med likadana till Karolinska. De skulle användas till att nåla ihop efter operationer. Det är tydligen det senaste inom kirurgin. Vissa sår nålar man istället för att sy eller häfta ihop. Det är väl bara att hoppas att de inte glömmer kvar någon nål. Rätt som det är så kanske man ser någon med en röd eller gul plupp i ett gammalt ärr. En ny form av kroppsbesmyckning!

Baddräktsminnen

För att återkoppla till tidigare inlägg ang baddräktsinköp, så minns jag ett sådant köp för några år sedan. För att inte behöva utsätta mig för avslöjande speglar och ljus i en provhytt, kom jag på den lysande idéen att köpa baddräkt via Tradera.

Jag letade länge och till slut hittade jag en som föll mig i smaken. I beskrivningen stod det att materialet hade en inhållande effekt, inhållande av magar och kärlekshandtag. Turen var med mig så jag vann auktionen. Glad i hågen betalade jag och gick sedan i väntans tider.

Säljaren var snabb, så inom några dagar hade jag baddräkten hemma. Den var jättefin och sprillans ny med lappar och plast kvar där det skulle sitta. Så kom jag då till provningen. Jag är rätt vinglig numera, så de flesta klädesplagg där man ska trä i ben, måste jag göra sittandes. Så jag sätter mig på sängkanten och börjar dra upp baddräkten. Jag kom till låren, sedan var det stopp! Jag kom alltså inte i baddräkten!

Jag hade varit lite optimistisk med storleken, men det var nog inte det största problemet. Det var den inhållande effekten. Den höll åt så hårt att det var lögn att få på sig detta klädesplagg. Undrar hur jag sett ut om jag fått på mig den? Hade magarna tryckts upp och hamnat vid brösten? Det hade kanske rent av blivit en Pamela Anderson-effekt. Eller hade de tryckts upp ännu högre och gjort sällskap med dubbelhakorna? Jag fick aldrig svar på de frågorna eftersom jag inte kom i badplagget.

Det slutade med att jag lade ut baddräkten för försäljning igen och fick till och med mer betalt än vad jag gett för den. Det får man väl kalla en bra affär. Jag köpte ytterligare en baddräkt på Tradera. Den passade, men höll bara en säsong eftersom den inte var klorbeständig.

Jag fick mig ett gott skratt åt episoden både när det hände och idag när jag mindes den.

Totte igen

Sedan vi duschade/badade Totte sist så har han blivit alldeles knäpp. Han har alltid varit kelen, men nu är han ännu värre. Helst vill han sitta i knä när man är på toa och han följer efter en hela tiden, så jag har lyckats trampa på honom några gånger när han stått alldeles bakom mig.

Idag tog han priset (förutom att han höll på att ramla ner från balkongen). Jag skulle duscha innan vi skulle in och hälsa på bonusdottern på BB. Jag hade blött mig och höll på att shamponera håret när jag kände en katt mellan benen. Det var Totte som kom in under duschdraperiet.

Jag tänkte, att han går väl därifrån när jag sätter på vattnet. Jag slog på duschen, men Totte brydde sig inte. Han blev plaskvåt men stog kvar. Till slut började han sakta gå därifrån, så jag ropade på sambon att han måste torka Totte så han inte skulle blöta ner överallt. När sambon kommer och ska ta Totte så vänder katten sig om och går tillbaka in till mig i duschen!!! Knäppa katt.

Då tog jag upp honom och duschade av han lite snabbt. Gjorde ren tassar och nos på han, eftersom det är där han har svårt att göra sig ren. Den här gången hängde han på min arm och brydde sig inte det minsta, utan fann sig i denna omilda behandling.

Hade det inte varit så att jag själv var spritt språngande näck så hade jag bett sambon fotat. Men så roligt ska vi inte ha det.....:-)

Trosor PÅ

I mitt förra blogginlägg så efterlyste Moster Ma att få se de nya trosorna......på. Här kommer bildbevis, PÅ galgen På balkongen. Hoppas Mostra är nöjd nu......:-)

För övrigt har väninnan U och jag varit på loppis idag. Inte en endaste liten tygbit följde med hem. Det blev bara tre böcker som inte ville släppa taget om mina fingrar.

Nu ska jag baka och försöka hinna ifatt att läsa alla bloggar.

Dagens outfit

Det kom en uppmaning från Ulvstrumpa, med hot om vedergällning, att nu får vi inte längre blogga om tankar, böcker eller andra djupa saker. Det är ohippt med filosofi. Nu ska vi blogga om kläder, smink och annat av livets nödvändigheter.

Så här kommer det, dagens outfit: Vit tisha med svart tryck där det står Piretta. Den är trendigt fransig i halsringningen. Jag har sett att det är inne med slitna jeans så nu inför jag även modet med sliten tischa.

På nederdelen av kroppen har jag ett par mycket praktiska byxor. De har många fickor och matrialet är 100% polyamid så när man går och låren gnids mot varandra så uppstår ett lätt svischande ljud. Har jag sagt att jag är kobent?

På fötterna har jag sandaler av märket Scholl. De är mycket slitna och ingådda, precis som modet numera föreskriver.

Som accesoarer sitter glasögonen käckt på näsan och håret är hopsamlat med en svart hårsnodd.

Stackars sambo

Ibland kan man börja fundera hur knäpp man egentligen är. Vi hade bestämt oss för att äta ostkaka ikväll. Sambon fixade med det och när han satt in ostkakan i ugnen så gick han därifrån. Jag höll på att plocka i köket och så får jag se att tiduret står på. Jag undrar varför det gör det och så slår jag av det. Som tur är så kom jag på ganska snabbt vilken miss jag gjort, att tiduret var på för ostkakans skull. När jag skulle berätta vad jag gjort för sambon så började jag skratta. Och kunde knappt sluta. Jag skrattade så jag hade ont i magen och tårarna sprutade. Stackars sambon. Han har det inte lätt som måste leva med mig. Men han har det i alla fall inte tråkigt.....:-)

Tips till alla singlar

Den här fick jag med mejlen idag. För det mesta tycker jag såna här saker är rätt fåniga. Men den här tycker jag är så kul att jag vill dela med mig av den.

Brukskarlar:

Ursprung

Den tama mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaka i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar.

När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla din vardag med mannen.

Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige.Lyckligtvis är karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej tillrådigt att ta med karlar överallt.Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.

Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om ”matte” bryr sig för mycket om andra karlar!

Kostnader

Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil, mm En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, d v s licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark. Om din karl saknar det rätta intresset för jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare.

Allmän skötsel

För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker. Östgötarasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till exempel ansning av skägg och naglar. Avancerad tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till en fackman.

OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall!

Raser

Det finns ett stort antal olika karlraser. Vid resor till sydligare länder slås man av hur många lösdrivande karlar som finns på gator och stränder. Och visst är det lätt att glömma allt förnuft när man ser in i ett par bedjande, sammetsbruna ögon... men tänk på att dessa karlar oftast helt saknar uppfostran och dessutom kan vara smittbärare av allehanda sjukdomar då vaccinationer är ovanliga i dessa länder. Dessutom är det ofta problem med att få införseltillstånd till Sverige för sådana karlar. Vi vill därför rekommendera att du väljer en av våra erkända svenska raser.

Vi väljer att här presentera Skånerasen.

Vad som kännetecknar Skånerasen är främst ett lugnt psyke, relativt lättuppfostrade men de behåller ändå sin lekfullhet högt upp i åldrarna. Alla färger och kroppsbyggnader är godkända.

En könsmogen karl tycker om att visa upp sig med sina artfränder på dansställen. Det är där som parningslekarna inleds. I jakten på en ägarinna kan till och med vilda slagsmål utbryta. Vi avråder dock från att välja någon av de riktiga 'stridstupparna', de kan bli svåra att få någon riktig pli på. De kan i vissa fall morra och anfalla sin ägarinna! Då måste man omedelbart säga ifrån och visa vem som bestämmer. Det ger honom en trygghet att veta sin plats. Även den lugnaste karl kan ibland brusa upp och försöka ta kommandot. Det gäller då att vänligt men bestämt tillrättavisa honom. Om det inte räcker så måste list tillämpas. Du bör i ett tidigt stadium bestämma om du vill ha en inne- eller en utekarl. Väljer du en innekarl så bör du tänka på att motion är otroligt viktigt. En innekarl kan annars bli passiv och hemfalla åt öldrickande framför tipsextra. Det är inte svårt att lära en karl enklare små sysslor såsom att gå och handla eller att dra en barnvagn runt kvarteret. Glöm inte heller att ge rikligt med beröm. Karlar sporras då och utför villigt sina små tjänster. Godbitar användes med fördel för att belöna önskvärt beteende.

Uppfostran

Även om du vet att din karl är lydig och snäll och inte skulle göra en fluga förnär så bör du inte låta honom i glädje hoppa emot främmande människor. Någon som ej är van vid karlar kan till och med bli rädd. En annan viktig uppfostringspunkt är att lära honom att tiga på kommando samt att hålla sig intill dig så att han inte ställer till förtret för andra. Mycket vanligt är en tendens att springa efter andra karlars bilar och ett sådant beteende är oacceptabelt och bör kvävas i sin linda!

Avel

Även om du idag inte är intresserad av avel så är inte snöpning något vi vill rekommendera. Det kan komma en dag när du ångrar dig och då blir du tyvärr tvungen att byta ut din gamla trotjänare mot en ny. Om du tänkt använda din karl i avelssyfte bör du först kolla stamtavlor men även tänka på att påssjuka kan försämra avelsmöjligheterna. Ett byte kan komma i åtanke. För övrigt brukar karlarna visa sig villiga till avel något som bekräftas från BB-håll. Om du inte vill lämna din karl hemma vid förlossningen så går det bra att ta med honom till BB. Personalen där har utbildning och är vana att handskas med nervösa karlar. En positiv reaktion är att många karlar uppvisar en högre mognadsgrad efter den första avkomman även om motsatt reaktion i sällsynta fall kan förekomma. Vidare avel bör inte bedrivas på karlar som inte visar intresse för sin avkomma, inte vill kännas vid sin avkomma eller till och med är aggressiv mot avkomman. Sådana karlar är inte ens lämpliga som sällskapskarlar och du bör snarast göra dig av med honom hur söta de än må vara.

Eventuella framtida ägarinnor till en sådan karl bör varnas för att han har sådana defekter innan de tar hem honom.

Kost

En karl kan äta i stort sett vad som helst även om de tycks föredra den kost de är uppfödda på (det sk 'mammas-köttbullar-syndromet'). Rådgör därför gärna med uppfödarna om vad karlens kost varit baserad på under uppväxten. Låt inte mannen rumstera fritt i kylskåp och skafferi och fall inte för bedjande blickar vid kaffebordet. Det är direkt olämpligt att låta honom tigga vid bordet. Vissa karlar visar ibland tendenser att vilja hjälpa till att tillreda sina egna måltider. Detta bör uppmuntras! Maltdrycker uppskattas ofta av karlar men låt det inte bli till någon vana. Ett par burkar per månad under sträng uppsikt är dock inget att oroa sig för.

Sjukdomar

Karlar kan ofta uppvisa diverse små sjukdomssymtom. Ta dock dessa med en nypa salt. En kvinna kan vanligtvis fortsätta att utföra sina dagliga sysslor trots sjukdom men detta tycks vara svårare för en man. Han sjukskriver sig gärna i rent förebyggande syfte. Detta inträffar oftast vid helg- och skiftarbete. Många karlar har tendenser till färgblindhet. Du bör därför hjälpa honom med påklädningen. Karlar med orange tröja och rosa byxor har faktiskt påträffats.

Sammanfattning

Vi hoppas att du får mycket glädje av din nya karl under många år. Som komplettering till våra små tips kan du gärna läsa andra, mer utförliga fackböcker i ämnet karlavård. Vi kan rekommendera 'Allt en kvinna bör veta om män'. Du kan givetvis också vända dig till närmaste klinik.

Svenska Brukskarlsklubben

Dagens goda gärning

Jag lät grannfrun torka klart sin tvätt medan mina maskiner kördes. Känner mig som en vardagshjälte nu.......*fniss*.....

Så det kan gå, med axelvadden på....eller av

Läste om modet på 80-talet när vi alla skulle se ut som monstuösa muskelberg. Även jag gjorde det med mina 156 centimetrar i strumplästen. Oftast hade jag fastsydda axelvaddar eftersom jag sydde det mesta av mina kläder. Men ibland hände det att jag fick använda mig av den lösa modellen, som man kilade fast och hoppades att de skulle sitta på plats. Jag hade ett par kroppsfärgade, i någon sorts skumplast.

Så var det vid det här tillfället. Jag satt på en konferensmiddag och hade en tjusig svart tröja på mig, och som sagt var, de lösa axelvaddarna på plats. Vi var ett gäng vänner av bägge könen som satt tillsammans. Plötsligt känner jag att den ena vadden börjar kana. Jag försöker lirka den på plats, men lyckas inte.

Nu var goda råd dyra. Hur skulle jag göra? Jag ville ju inte se sned ut. Jag tar ett snabbt beslut att jag ska ta av mig vaddarna. Men hur skulle jag göra det så obemärkt som möjligt. Jag hoppades på att alla skulle vara upptagna med prat och skratt och inte uppmärksamma min manöver. Jag får upp handväskan i knät. Där ska jag gömma rymmarna.

Jag inväntar rätt ögonblick och snabbt som ögat sliter jag av mig axelvaddarna och pular ner dem i handväskan. Då ser jag Eskils ögon rätt över bordet. De är stora som tefat och han säger: "Vad gjorde du? Tog du av dig lösbrösten?"

Vad skulle jag göra? Det var bara att förklara vad som hänt och vad jag gjort. Jag lovar att det blev allmänt skratt runt bordet och jag fick höra denna historia i flera år efteråt. Nu är det verkligen historia, sisådär tjugofem år efteråt.

I sängen

Våra katter är uppväxta med hundar. Det har gjort att de verkar ha lite problem med sin identitet. Totte morrar som den värsta vakthund ända nerifrån magen. Elvis är som en busig valp. Han älskar att gnaga på skor och bär gärna runt dem i munnen.

Så imorse när jag vaknade hade jag en sko i min säng. Undrar vem som lagt den där.......:-)