Så tokigt det kan bli

När jag klev upp idag så var jag väldigt trött. Jag var så trött att jag upplevde att jag såg dubbelt. Jag läste tidningen till fikat,men det var svårt att läsa för jag såg så konstigt, liksom suddigt och dubbelt. Tänkte att jag är väl trött. Det blir bättre när jag tvättat sömnen ur ögonen.

När jag fikat klart så gick jag ut på balkongen för det där morgonblosset. (Jag vet, jag borde sluta) Då tog jag av mig glasögonen och jag upplevde att jag såg bättre. Går in och ska sätta mig vid datorn och sätter på mig glasögonen. Återigen det där suddiga dubbelseendet. Slutsatsen blir att glasögonen måste ju vara kladdiga. Håller upp dem mot ljuset. Nej, de ser rena ut. Testar igen med att ta på mig dem. Dubbelseende. Håller upp dem igen, Nej, de är inte kladdiga. Bestämmer mig ändå för att gå och göra ren dem.

När jag ska börja putsa så upptäcker jag att ena glaset är borta!!!! Hur f-n kunde jag missa det? Då kom jag på att Totte petat ner mina glasögon från nattduksbordet när han gick sin vandring från min säng mot golvet. Där på golvet låg glaset. Nu är det på plats och jag ser normalt igen.

Kan man inte annat än skratta åt sig själv som inte fattade hur det låg till från början. Är man knäpp eller???.........:-)))