Visar inlägg med etikett Konstigheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konstigheter. Visa alla inlägg

söndag 17 oktober 2010

Vad göra?

Ibland undrar jag om det är något fel på mig. Att jag är syberoende, eller något sånt. Fem sömmar om dagen håller doktorn borta, typ.

Ofta när jag har beställningar eller andra syprojekt, så är det en massa måsten som tycker upp i mitt huvud som pockar på min uppmärksamhet. Då brukar jag tänka att det får jag ta itu med när jag sytt det här klart. Idag sitter jag nu och har bara en pytteliten beställning som jag gör snabbt undan. Alltså hade jag tänkt ägna den här söndagen åt en del måsten. Och så blir jag helt handlingsförlamad! Ungefär som den där känslan man hade när man var småbarnsförälder och fick en barnfri dag. Då visste man inte vad man skulle hitta på, för det var en sådan ovan känsla. Så känner jag det just nu. Samtidigt som att jag vet att när kvällen kommer så kommer jag att påminnas av saker som jag borde ha gjort.

Jag tror jag går och drar täcket över huvudet, eventuellt tillsammans med Kay Scarpetta och hennes team.

söndag 31 januari 2010

Det där med tidningar

Jag vet inte varför, men jag är en urusel tidningsläsare. Alltså morgontidningen läser jag, men veckotidningar och månadstidningar är ingenting för mig. Jag har just röjt på köksbordet. Där var ett antal högar. En del ända från tiden före jul. Nu har de inte legat på bordet hela tiden utan de har varit undangömda över julhelgen. Med en ambition att röja i dem, så åkte de fram på bordet när julen åkte ut. Idag tog jag tag i det.

Det var mycket smått och gott jag hittade. Bland annat tre olästa nummer av Reumatikertidningen och två nummer olästa Reumatikerkontakt. Det låg även en halvläst Fat Quarter där. Det här är ju tidningar som borde vara viktiga för mig att läsa. Reumatikertidningen har oftast många bra artiklar om forskning och annat som rör en skruttig tant. Reumatikerkontakt är den lokala tidningen som visar vad som händer runt om i vårt landsting. Att jag bara halvläst Fat Quarter är det mest konstiga. Det är alltså en svensk tidning för oss som quiltar. Det är en kanonbra tidning. Ändå blir den bara halvläst.

Som sagt var har det alltid varit så här med mig och tidningar. Jag älskade Ica-kuriren på sin tid. Ibland kunde det ligga nästan en hel årsprenumeration oläst. Det brukade sluta med att jag rev ur recept och korsordet och slängde resten. Ändå fortsatte jag att prenumerera år ut och år in. Till slut insåg jag det dumma i det hela.

Så kom Amelia som tidning. Perfekt, eftersom jag var i den åldern då. Alltså beställde jag en prenumeration. Som gick samma öde till mötes som Ica-kuriren. Jag brukade bläddra i den, läsa lite här och där och sedan lägga åt sidan för att läsa vidare. Så tänkte jag i alla fall att göra. Så småningom kom Tara. Jag avslutade Amelia-prenumerationen till förmån för Tara. Jag följde ju hela tiden Amelia Adamo rent åldersmässigt. Precis som hennes tidningsutgivningar gjorde. När M Magasinet kom hade jag lärt mig att det är ingen idé att jag prenumererar på någon tidning. De blir i alla fall inte lästa.

Jag får ibland tidningar av mina vänner. De läggs åt sidan för att läsas. Tills jag hittar dem olästa vid någon bordsröjning. Själv förstår jag ingenting, eftersom jag älskar att läsa. Jag är ju en bokslukare, varför då inte en tidningsslukare.

Nu åker i alla fall Reumatikertidningen in på muggen. Där brukar jag faktiskt läsa en tidning då och då.

lördag 7 november 2009

Riking

Herre gud, jag hittade fyrtio kronor i min plånbok ikväll. Pengar jag inte hade en aning om att jag hade. Är det någon som vill låna?

Uppdatering: Grejen är att jag har ytterst sällan kontanter på mig. Använder helst betalkort. Men ibland så funkar bara cash. Så jag har väl tagit ut pengar och det blivit två tjugor över som jag sedan glömt bort att de fanns.......:-)

onsdag 30 september 2009

Hur dum får man vara?

Hörde på radion idag att någon har köpt Christer Petterssons gamla boots på Tradera för 7000:-. Vad är det med folk? Har man så mycket pengar att man kan lägga dem på något så vansinnigt? För det första, hur vet man att det verkligen är Christer Petterssons gamla stövlar? För det andra, varför vill man äga något så fånigt?

Hade jag 7000:- över, så inte fasiken skulle jag köpa några begagnade dojor för de slantarna.

måndag 10 augusti 2009

Grytlappsmysteriet

En knepig sak som hände medan dotter och svärson var här, var att grytlapparna försvann. Det var på torsdagskvällen när jag höll på att laga mat. När jag skulle ta ut den rostade potatisen i ugnen så fanns inte grytlapparna någonstans.

Vi var ju fler i köket så det naturliga var att tro att någon flyttat på dem. Men vi har letat överallt och de finns inte. Vi har letat på de mest konstiga ställen, under mikron, i påskassen, t o m i soporna. De är bara borta.

Inte för att det gör något, för grytlappar har jag gott om. Dessutom kan jag ju svänga ihop ett par på symaskin om jag skulle vilja. Men det är ju så himla mysko att de bara försvunnit så där.

söndag 24 maj 2009

Vissa dagar

En del dagar blir bara så konstiga. En sådan dag har det varit idag. För det första så sov jag alldeles för länge. När jag väl kom igång så visade det sig att det gick ut en massa varningar från min bloggsida. Googlade man på namnet så varnades det för att gå in på min blogg. Sånt vill man ju inte veta av som bloggare och inte heller om man är rädd om sina bloggvänner.

Så sambon satte igång en felsökning med mig som assistent som i min tur hade Christina i telefon som support. Felet hittades och klarades av. Men då var hela dagsplaneringer redan förstörd. Jag hade planerat att fortsätta att röja i tyglådor. Nu la jag det åt sidan och pysslade lite med bloggen istället.

Jag behövde lägga in en ny räknare eftersom det var den gamla som ställt till strulet. Via Christina fick jag även tips om en feed där man ska se vart ens bloggvänner befinner sig i världen. Så en sådan la jag även till och lite annat fix blev gjort.

Inte nog med allt detta strul, så fick jag även ett mail ifrån en vän som jag inte hört av på länge. I det mailet så fick jag rapporter om skillsmässor och bröllop så det bara går runt i huvudet. En del dagar borde man nog bara dra ett täcke över sig och låta passera. Det får bli nya tag imorgon istället.

Ett positiv sak idag i alla fall. Pappa och jag hade ett samtal om en massa gamla saker, om hur det var när jag växte upp. Saker som jag inte hade en aning om. Det känns bra.

torsdag 5 mars 2009

Datorernas liv

Ibland tror jag att datorerna lever ett litet eget liv. De tycker det är kul att j-vlas med oss människor då och då. Sedan jag fick min nya dator, kan jag inte längre tömma kameran på samma sätt som jag gjort tidigare. Datagurun, som jag bor ihop med, har fnulat och grejat men inte ens han kommer på vad det är för fel. Så nu måste jag göra det på ett mycket krångligare sätt. Sånt blir jag sur över eftersom det numera tar tid för mig att lära mig nya saker. Men skam den som ger sig. Jag ska vinna över datorn. Den ska minsann inte tro att den får göra som den vill. Det är jag som bestämmer.

fredag 20 februari 2009

Mysteriet med den borttappade provstickan

I vårt kök har vi mycket saker upphängda runt diskbänken. Vi har krokar på kaklet där en massa olika användbara redskap hänger. Under ett av skåpen har vi en liten manick hängades där vi har saxar, tesilar och två provstickor hängandes. Den där manicken kan man snurra på så att man lätt kommer åt det man ska ha. Mycket praktiskt.

En dag hängde det bara en provsticka där. Vi har i vanliga fall två stycken. Vi letade i diskmaskin, ifall den andra stickan hamnat i botten på maskinen. Nej, inte där. Vi letade i alla lådor, ifall vi i något förvirrat ögonblick lagt den fel. Efter mycket letade började vi fundera på om vi varit så förvirrade att vi slängt provstickan i soporna.

Tills igår, när sambon skulle vattna blommor. Då skramlade det mysko i vattenkannan. Mycket riktigt, där låg vår försvunna provsticka. Behöver jag tala om att vattenkannan står under den märkliga manicken där provstickan i vanliga fall hänger.

onsdag 22 oktober 2008

Är jag konstig?

Undrar om det är nåt fel på mig? Jag har inte gjort något annat än sytt den senaste tiden. Ibland har det känts för mycket, men idag längtar jag efter symaskinen. Igår städade jag hela dagen och förberedde mat och bak inför dagens besök. Idag har mina väninnor varit här på lunchträff. Så efter en och en halv dags frånvaro från maskinen så hägrar den igen. Det är nog inte normalt. Men vaddå? Vem strävar efter att vara normal? Inte jag i alla fall. Så, kära symaskin, here I come!

söndag 7 september 2008

Lyckliga jag

Idag har jag fått vinnarmail på två av mina mailadresser. Samma mail på bägge två. Där står det att min mail är dragen bland tre lyckliga vinnare. Vinsten är 500 000 pund till varje vinnare. Fatta då. Jag har vunnit 500 000 pund på två adresser. Det måste bli en mille pund tillsammans. Jag önskade mig ju pengar här om dagen. Det var nog någon som uppmärksammade det. Oj vad jag ska shoppa loss.

Det är bara ett litet krux med det hela. Det är någon som skämta aprillo med mig.......:-(

onsdag 9 juli 2008

Min morbida sida

Det verkar som om jag har en riktigt morbid sida. Jag frossar i mord och hemskheter. Självklart är det inte jag som mördar. Så hemsk är jag inte. Utan jag älskar att titta på det eller läsa om det.

I söndags var det Tyst vittne. Vem satt klistrad vid TVn och tittade på äckliga likdelar och andra fynd som gjordes i dypölar och kloaker? I måndags var det ordentlig krock, Billy Bathgate på nian och CSI på femman. Då spelar man så klart in, så man kan frossa i fler mord. Igårkväll var det Morden i Midsomer. Mmmmm, alla dessa engelska deckare som är så underbara. Ikväll är det krock igen Cold Blood på fyran och Mördare okänd på ettan. Tack gode gud för videon. Man kan ju inte missa ett endaste litet kladdigt mord.

Hos vem står alla trettiosex avsnitten av Mordkommissionen? Jo, i vår dvd-hylla. Vad läser jag helst för böcker? Rätt gissat, deckare.

Vad är det som gör att man är så fascinerad av detta mördande? För jag är ju inte ensam, det vet jag. Är det så att det är ens sanningssökande och rättstänkande som gör att man gillar detta. Nöjet att på slutet få se hur de fångar in och bestraffar denna hemska människa som utfört allt detta brutala. Jag vet inte. Jag vet bara att jag älskar att se och läsa om dessa hemskheter.

torsdag 26 juni 2008

Mysko uppringning

Halv sju imorse ringde min mobil. Jag bestämde mig för att jag orkade inte gå upp och svara. Är det något viktigt så får de ringa senare, var min sista tanke innan jag somnade om. När jag klev upp så kollade jag på missade samtal. Numret sa mig inte ett dugg. Jag hade även fått ett meddelande som jag skulle lyssna av. När jag ska lyssna av det så hör jag bara en massa bakgrundsljud. Då förstår jag att någons mobil har, på eget bevåg, ringt upp min mobil. Alltså måste det vara någon jag känner, annars har de inte haft mitt nummer inlagt. Så mot datorn och upp med Eniros sida. Mycket riktigt, det var någon jag kände. En väninna som jag inte haft kontakt med på flera år, men som jag ofta undrat över hur hon har det. Det känns som att det är meningen att jag nu ska ringa upp henne. Ska försöka ta mig för det under dagen.

Uppdatering: Jag har pratat med henne nu och ska ringa ikväll när hon är hemma från jobbet. Det känns jättekul, eftersom vi var mycket tillsammans när vi var singlar. Sedan träffade vi varsin käresta bägge två och kontakten rann så småningom ut i sanden.