Jag vet inte varför, men jag är en urusel tidningsläsare. Alltså morgontidningen läser jag, men veckotidningar och månadstidningar är ingenting för mig. Jag har just röjt på köksbordet. Där var ett antal högar. En del ända från tiden före jul. Nu har de inte legat på bordet hela tiden utan de har varit undangömda över julhelgen. Med en ambition att röja i dem, så åkte de fram på bordet när julen åkte ut. Idag tog jag tag i det.
Det var mycket smått och gott jag hittade. Bland annat tre olästa nummer av Reumatikertidningen och två nummer olästa Reumatikerkontakt. Det låg även en halvläst Fat Quarter där. Det här är ju tidningar som borde vara viktiga för mig att läsa. Reumatikertidningen har oftast många bra artiklar om forskning och annat som rör en skruttig tant. Reumatikerkontakt är den lokala tidningen som visar vad som händer runt om i vårt landsting. Att jag bara halvläst Fat Quarter är det mest konstiga. Det är alltså en svensk tidning för oss som quiltar. Det är en kanonbra tidning. Ändå blir den bara halvläst.
Som sagt var har det alltid varit så här med mig och tidningar. Jag älskade Ica-kuriren på sin tid. Ibland kunde det ligga nästan en hel årsprenumeration oläst. Det brukade sluta med att jag rev ur recept och korsordet och slängde resten. Ändå fortsatte jag att prenumerera år ut och år in. Till slut insåg jag det dumma i det hela.
Så kom Amelia som tidning. Perfekt, eftersom jag var i den åldern då. Alltså beställde jag en prenumeration. Som gick samma öde till mötes som Ica-kuriren. Jag brukade bläddra i den, läsa lite här och där och sedan lägga åt sidan för att läsa vidare. Så tänkte jag i alla fall att göra. Så småningom kom Tara. Jag avslutade Amelia-prenumerationen till förmån för Tara. Jag följde ju hela tiden Amelia Adamo rent åldersmässigt. Precis som hennes tidningsutgivningar gjorde. När M Magasinet kom hade jag lärt mig att det är ingen idé att jag prenumererar på någon tidning. De blir i alla fall inte lästa.
Jag får ibland tidningar av mina vänner. De läggs åt sidan för att läsas. Tills jag hittar dem olästa vid någon bordsröjning. Själv förstår jag ingenting, eftersom jag älskar att läsa. Jag är ju en bokslukare, varför då inte en tidningsslukare.
Nu åker i alla fall Reumatikertidningen in på muggen. Där brukar jag faktiskt läsa en tidning då och då.