Tomat-& pastasoppa

Vi äter soppa ganska ofta, minst en gång i veckan. Soppa är gott, det är billigt och går att variera i det oändliga. Soppa går också väldigt snabbt att laga. Det är skivandet av grönsaker som tar lite tid. Koktiderna är oftast väldigt korta. Man får en måltid klar på cirka en halvtimme. Serverar man dessutom ett gott soppbröd till så blir det en kunglig måltid. Nu kämpar vi även med vikten och då är soppa också ett bra alternativ.

När vi var till Willys igår så hade de väldigt billiga tomater. Vi köpte ett kilo för att kunna använda till soppa. Vi köpte även billig squach. När vi kom hem letade jag i vår sopp-kokbok och hittade ett jättefint recept på tomatsoppa. Det skulle även vara squach och morötter i den, basilikan stod i köksfönstret, så vi hade alla ingredienser hemma.

Den blev otroligt god, så den kommer att få stå på menyn flera gånger, om tomatpriserna tillåter det. Igårkväll blev det faktiskt vörtlimpa till. När jag skulle ta fram bröd ur frysen så hittade jag en sådan limpa. Det lite söta från russinen passade utmärkt till den här soppan. Här kommer receptet.

Tomat- & pastasoppa

11/4 liter grönsaks-eller kycklingbuljong
90 g cavatappi eller liknande pasta
2 morötter, skivade
1 squash, skivad
4 mogna tomater, skållade och grovhackade
2 msk strimlad basilika

Häll buljongen i en tjockbottnad kastrull och låt koka upp. Sänk värmen, lägg i pasta, morotsskivor och squash låt koka i cirka 5-10 minuter, eller tills pastan är al dente. Tillsätt tomaterna och värm försiktigt i några minuter. Smaka av med salt och peppar. Strö över basilika före servering.

Bokrecention

För ett tag sedan skrev jag om att jag hade fått en kasse böcker av en granne. I den kassen låg bland annat Blodläge av Johan Theorin. Jag känner att jag måste recensera och tipsa om den för det var länge sedan jag läste en så bra bok.

Huvudpersonen är Per som försöker nysta upp vad som hänt med hans pappa. Samtidigt gör han upp med sina känslor runt pappan. Parallellt löper det är massa små historier om Pers sjuka dotter, en kärlek som börjar spira. Man får möte Gerlof som hittar sin döda frus dagböcker som han börjar läsa. I dem hittar han ett litet mysterium som klarnar till slut. Man möter också Vendela och hennes funderingar om älvor och troll.

Det är en helt ljuvlig bok som jag knappt kunde lägga ifrån mig. Det en deckare, samtidigt som den väldigt ömsint behandlar en flera olika relationer.

Jag har tidigare läst Skumtimmen som är Johan Theorins debutbok. Den var också bra, men den upplevde jag betydligt mer kuslig och svart. Nu måste jag försöka få tag på Nattfåk för att se vad jag tycker om den.

Mitt råd är i alla fall, att har du möjlighet att läsa Blodläge, så gör det. Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Lertvålen

För en tid sedan så fick jag fyra olika produkter från Spa-stugan. Produkter som jag lovade att recensera. Förutom denna lertvål så fick jag en duschtvål, en bodycreme och en hand-och fotcreme.

Jag har tyckt om samtliga produkter. Lertvålen kom dock att bli den största överraskningen. Eva, som driver Spa-stugan, hade skickat med den och rekommenderade den för min psoriasis. Eftersom jag tidigare hört positiva saker om lera och psoriasis så lät det bra i mina öron.

När jag öppnade asken så fick jag en minnesresa som hette duga. Jag kastades tillbaka till 60-talet och farmors och farfars sunkiga badrum. Det hade mörkgrönt kakel och smutsgula väggar. Toalettpapperet bestod av ark som man var tvungen att rugga upp för att kunna torka sig med. Man ville inte gärna göra nummer två när man var hos dem.

Men vad var det då som gav mig denna minneskick. Det var doften. Lertvålen doftade precis som tvålarna farmor och farfar använde. Trots det sunkiga badrummet, så var det ett positivt doftminne för mig. Bara för att få känna doften som löddrade jag upp tvålen och tvättade mig i ansiktet med den. Och det har jag även fortsatt med. Den har fått blivit min ansiktstvål. Det har jag förstått senare att den kanske var för kraftig för känslig hy i ansiktet.

Det överraskande var att den hade en effekt som jag inte ens kunnat tänka mig. Den reducerade mina påsar under ögonen. De fick jag när jag för ca femton år sedan bantade ner mig rejält och skinnet inte riktigt hängde med. Jag har mått dåligt över dem och till och med tänkt tanken att jag skulle kunna tänka mig att göra ett ingrepp för att få bort dem.

Nu visade det sig att det räckte med en tvål! Visst, påsarna är inte helt borta, men de är reducerade och det räcker långt för mig. Fattar ni då att jag verkligen älskar denna tvål. Både härliga doftminnen och reducerade ögonpåsar. Det är inte illa.

Om den funkar på psoriasis? Jag vet faktiskt inte. Jag har inte kommit mig för att testa det än. Det kanske är dags. Det verkar ju vara en tvål som fixar det mesta. Om jag rekommenderar den som ansiktstvål? Det är kanske inte värt att göra sådana uttalande. Jag överlåter åt användaren att testa sånt själv på egen risk. Fast jag säger bara en sak, köp den!

Hand-och fotcreme

Jag har ju redan tidigare recenserat duschtvål och bodycreme från Spastugan. Nu har turen kommit till BiOlivs hand-och fotcreme med honung.

Jag har problem med mina fötter, för jag har en psoriasissjukdom som sätter sig på fotsulorna och insidan av händerna. För fötterna har jag i flera år haft en specialkräm som tillverkas på beställning Apoteksbolaget. Den är så otroligt fet att det är som att bre smör på fötterna. Man måste använda spatel och engångshandskar för man kan inte tvätta av den efteråt. Den förstör både strumpor och skor.

Så ni kan ju gissa min glädje när jag hittar en alldeles vanlig creme som funkar bra. Nu är jag i en mellanperiod så fötterna är mest torra och nariga. När det är som värst är de även såriga. Rent realistiskt tror jag inte BiOlivs creme funkar då. Men det är ju underbart att ha en vanlig creme mellan varven.

Den är alltså alldeles lagom fet och tränger snabbt in i huden. Den doftar lite grand och det kan ju vara positivt med lite go´doft på fossingarna. Nu har jag mest testat den för fötterna. Jag har provat på händerna en gång och tyckte inte den gjorde speciellt stor nytta där. Jag har en bra creme för händerna. Men eftersom det bara var en gång så kan jag inte uttala mig rättvist om det. Därför koncentrerade jag min test till fötterna. Så jag kan rekommendera den varmt. En liten tub kostar 30:- och en stor tub 98:-.

Duschtvål

Jag har nu använt denna duschtvål med olivolja och aloe vera i några veckor. Den är väldigt dryg. Man behöver bara en liten klick på tvättsvampen för att få ett fint lödder som räcker till hela kroppen.

Jag gillar också att den har en mycket neutral doft, det vill säga, den doftar ingenting. Oftast så doftar allt så mycket att ska man sedan ha på sig en parfym så blir det rejäla doftkrockar. Det blir det inte med den här duschtvålen.

Jag har en mycket torr hy så jag behöver saker som inte torkar ut och gärna återfuktar. Nu kan jag inte ge en alldeles rättvis bedömning på den saken, eftersom jag alltid smörjer mig efter duschen. Men jag upplever i alla fall att den inte torkar ut det minsta. Min hud har blivit bättre på de här veckorna, men om det är duschtvålen eller bodylotion som gett denna positiva effekt, kan jag inte svara på. Jag kommer att recensera bodylotion någon annan dag.

Priset ligger på en normal nivå, enligt min bedömning. Jag betalar gärna några kronor extra och får en prisvärd vara. Det tycker jag det här är. 59:- för 150 ml är ett helt OK pris för mig. Du hittar denna duschtvål hos Spastugan.