Mitt blommiga liv

Jag tycker mycket om blommor. Min mamma hade gröna fingrar så det här med att älska blommor kommer förmodligen från henne. Fast jag har inga gröna fingrar. Mamma kunde pyssla om sina blommor hela tiden. Jag sköter om mina blommor när jag kommer ihåg. Men det har gjort att de blommor som tål den behandlingen trivs hos oss. Nu har jag gjort något som aldrig hänt tidigare. Jag har lyckats att få orkidéer att sätta nya blomstänglar. Gissa om jag är mallig. Och det är inte bara en jag lyckats med utan det är tre av fyra stycken som vi har hemma nu.

Den här orkidén köptes som en liten tvåstänglad orkidé på Plantagen. När den blommat över planterade jag om den i en större kruka och den satte igång att växa. Nu är stängeln så här hög och knopparna börjar svälla.

 Den här är också på gång. Trodde först det var en rot, men nu ser man tydligt att det är en stängel som är på G.

 Igår fick jag se att även denna är på gång. Vad är det då som gjort att jag helt plötsligt lyckas nu. Jag tror det är på grund av att jag planterat med orkidémossa. Jag såg en informationsvideo om hur man bäst planterar om en orkidé. Där använde man mossan tillsammans med den speciella orkidéjorden. Så jag köpte torkad mossa. Bröt av en bit som jag blötlade. Det som inte gick åt då frös jag ner för att använda nästa gång. Så jag rekommenderar det för den som, precis som jag, inte fått sina orkidéer att blomma om.

 Jag tycker om de gamla blommorna. Så för något år sedan köpte jag en streptocarpus, eller kornettblomma som är det svenska namnet. I våras delade jag den och har nu två stycken som blommar för fullt.

 Min absoluta favoritblomma är Sankt Paula. Jag har alltid älskat dem och fyllt mina fönster med dem. Nu har vi inte så mycket plats men det här är i alla fall köksfönstret där fyra olika färger trängs. Skulle kunna ha fler eftersom det finns så fantastiskt fina färger att samla på.

 På balkongen växer det och frodas som aldrig förr. I min kryddlåda trängs två sorters basilika, mynta, oregano, salvia och rosmarin. Flera av de är vanliga kryddplantor som vi köpt på Willys och som jag har planterat om.

Den här fina pelargonen är smockfull med knoppar. Den är så vacker.

De skruttiga 10-kronors pelargonerna har tagit sig bra och växer så det knakar. Kul.

Fredag 27 mars

Den här dagen har gått i blommans tecken får man väl säga. Jag har planterat om de sista blommorna. Det var som ett helt styrkepass så jag var både svettig och trött innan det var klart. Men det var helt nödvändigt. Jag tar inte alla blommor varje år och nu var det länge sedan med några plantor. Kungscissusen har tunna trådiga rötter. De hade bildat ett nät så jag fick ta fram brödkniven och såga bort allt för att jord och rötter var så packat. Nu har den fått ny fräsch jord och plats för nya rötter. Likaså var det med klivian. Men den har större rötter så det gick lättare. Vi har en gullranka som klättrar över en hel vägg i vardagsrummet. När den ska planteras om måste vi vara två. Nu är det också gjort. Den hade börjat bli så gul och ful i en del blad. Nu får vi hoppas att den får nytt liv igen. Man skulle kunna tro att jag har gröna fingrar, men det vill jag inte hålla med om. Jag vattnar blommorna när jag kommer ihåg och som sagt var så tar jag till kniven ibland. Ändå får jag blommor att trivas. Egentligen förstår jag inte alls hur det går till. Mina favoritblommor är S:t Paula och hade jag plats skulle jag kunna fylla den med S:t Paulor i alla möjliga färger. Nu har jag bara lila, rosa och vita.

För övrigt har jag bråkat med en envis telefonförsäljare och så har jag tränat. Har ökat på träningen för varje dag nu efter förkylningen. Idag la jag på även ett litet styrkepass, som nu känns i benen. Men det känns på ett bra sätt, att jag har gjort något bra....:-)

Tisdag 17 mars

Konstaterar att om mamma fått levt skulle hon fyllt 88 år idag.

För övrigt har dagen gått i mycket positivt tecken. Vi hade bestämt oss för att ta en loppisrunda idag. Det betyder ett besök på PMU:s loppis plus Pingstkyrkans loppis. Det blev givande besök på bägge. Några bokfynd, lite tyger, en jumper och lite keramik. Bilder får komma imorgon för det är för mörkt att fota nu.

Sedan var vi på Plantagen. Jag ville ha en liten klätterväxt att göra ett fint arrangemang med. Dessutom skulle jag köpa blomstift. Att hitta en blomma jag ville ha var inget problem. Det var värre med blomstift. Ingen i personalen visste ens vad blomstift var för något. Vi testade på Jula och ÖB också utan resultat. Men eftersom gullrankan håller på att ramla ner från väggen var jag tvungen att hitta något. Det slutade med att vi köpte stift som man sätter fast elsladdar med. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Som en extra knorr på denna braiga dag så hade jag fått Burda Plus i brevlådan. Det finns mycket att glädjas åt om man bara lär sig att glädjas åt de små detaljerna i livet.....:-)

Tränar shopping

Bloggtystnad

Helt plötsligt upptäcker jag att det har varit bloggtorka här. Det har bara blivit så. Jag har roat mig vid symaskinen, som vanligt. Med vad ska ni få se så småningom.

En annan sak som jag lyckats glömma bort är min klivia. Det är jag stolt över att jag gjort. Jag har så svårt att få denna växt att blomma. Jag har lärt mig att man ska "glömma bort den" för att den ska blomma. Det är där jag har så svårt. När jag vattnar alla andra blommor så får den här sin skvätt också. Men nu har jag tydligen lyckas förtränga den tillräckligt mycket.

Den är så vacker, tycker jag. Ursprungsplantan finns hos goda vänner i Blekingen. De får sina att blomma hela tiden och med massor av stänglar. Jag hoppas bli tillräckligt glömsk för att lyckas med det en dag.

Spontanshopping

Jag har fortfarande inte vant mig riktigt med att ha pengar. Idag höll jag på att rota bland alla tyger för att hitta ett bra foder till jackan jag håller på att sy. Eftersom det är pingvinärmar så måste det vara rejält med bredd.

Till slut så kommer sambon och säger att vi åker ner på stan och köper mer tyg. Ja visst ja, så kan man ju göra. Det blev även ett besök på apoteket när vi ändå var på stan. Där fyndade jag min ansiktskräm för halva priset. Sedan fortsatte vi till Plantagen där de sålde ut 6-pack penséer. Tre stycken för en hundring. Jag köpte även en nostalgiblomma, en sådan som alltid fanns hemma hos mamma. Hon hade alltid så fina Streptokarpusar (kornettblommor).

Det är nog bra att jag fortfarande har ett spartänk, annars vore risken stor att jag shoppade loss alldeles för mycket.

Juvelorkidé

Det här är nog världen mest tacksamma och lättskötta orkidé. Lagom till varje jul belönar den oss med vita fina blommor. Det framgår inte riktigt av bilden men bägge orkidéerna är översållade med knoppar. Så här mycket blommor tror jag aldrig de haft.

Blöt, blötare, blötast

Idag passade jag på att plantera om de sista pelargonerna på balkongen. De sitter numera i vanliga krukor som är bara att lyfta in när det blir för kallt ute.

Eftersom det blir rätt söligt av sånt jobb så tänkte jag passa på att dammsuga av balkongen också. Det blev så fint. Dammsugaren markerade för att påsen började bli full, så jag tänkte avsluta mitt jobb med att byta till en ren dammsugarpåse.

När jag lyfter upp den gamla, så är den dyngsur. Det är också alldeles fullt med vatten i dammsugaren, under där påsen suttit. Tydligen var det blötare i balkongmattan än jag förstått. Jag var glad att vi kostat på oss en dammsugare med överhettningsskydd. Jag hoppas att den hade löst ut om det blivit ännu blötare.

Nu torkade jag ur så mycket som det gick och dammsugaren har sedan stått med öppen lucka för att lufttorka innan jag sätter i en ren påse. Tänk att en alldeles vanlig lördag i september kan bli så äventyrlig.

Livskraft

I våras beskar jag detta Ödesträd hårt. Jag gav bort sticklingar och satte även en egen ny planta. Meningen var att den gamla plantan skulle kastas. Men den fick stå kvar i väntan på att mitt eget skott skulle ta sig.

Och där blev den stående. Jag har skvättat på den lite vatten ibland när den sett för ledsen ut. När vi kom hem från Sundsvall så var den fylld av vita knoppar. Med knotiga grenar och ett glest bladverk så är den hur livskraftig som helst. Inte kan jag kasta den nu. Den får nog leva ett tag till.

Pelargoner

  Jag har aldrig varit så duktig på det här med pelargoner. Jag vill i alla fall lära mig och tar till mig alla tips. I år har jag lyckats bra, tack vare att jag vågade klippa ner dem riktigt ordentligt i våras.

Den här väldigt dubbla rosa pelargonen är en övervintrad variant som jag köpte för halva priset förra året. Då var den i rätt dåligt skick men klarade tack och lov både sommar och vinter, för att nu blomma så här vackert.

Denna pelargonen har jag lyckats behålla i flera år. Jag har fått den av en pelargonälskande vän. Den har förr levt en tynande tillvaro, men belönar mig i år med denna blomprakt. Den vågade jag också klippa ner ordentligt i våras. Det lönade sig.

Om det inte sätter igång att störtregna ska jag tillbringa dagen på balkongen. Jag har rätt mycket handsömnad att göra. Det kan man mycket väl göra utomhus.

Balkongen

 Så här ser det ut med balkonglådorna också. Jag är inte nöjd med planteringen. Jag vet inte vad som blev fel men det ser tufsigt ut. Men det blir nog bra när allt får växa till sig och bli lite större. Färgglatt är det i alla fall. Pelargonerna heter Kärlekspelargon och har en intensiv röd färg som inte riktigt kommer fram på bilderna. Jag har aldrig sett något liknande i färgväg när det gäller pelargoner. De ska tydligen även vara extra tåliga mot sol och regn.

Skott av Ödet

För rätt länge sedan så skrev jag om mitt Ödesträd. Då vet jag att det var flera som efterlyste skott av den. Nu har jag ett antal rotade skott att skänka bort.

Så den som vill ha får höra av er till mig, så skickar jag mot portokostnaden.

Det är en otroligt vacker och tacksam krukväxt. Den är fin även när den inte blommar. Den är vinterblommande och det är ju kul att ha något vackert att vila ögonen på då.

Hör av er på cickidesign@gmail.com eller cicki@cickidesign.se

I blommornas tecken

 Den här helgen har hitills varit helt syfri. Det är sällan det är så i det här hemmet. Istället har jag ägnat mig åt blommorna. Jag har mycket blommor så att plantera om och förnya är ett ganska omfattande arbete. Numera får jag även ta det i omgångar.

I fredags blev blommorna i köksfönstret omplanterade plus att jag satte lite nya skott. Jag har enbart Saintpaulor i köksfönstret. Det är min favoritblomma. Hade jag plats skulle jag ha massor med olika färger och varianter. Nu är det några ordentligt utvalda istället. Jag vet inte vad som hänt i vinter, men de var i mycket sämre skick än vad de brukar vara. Så jag måste kanske satsa på att köpa några nya. Vi får se hur de tar sig efter lite omtänksamhet.

Lördagen var en riktig latdag där jag strosade runt länge i morgonrocken. Vi gick en långpromenad och eftermiddagen tillbringade jag på rygg med en god bok. Det är sällan jag har sådana latdagar. Igår behövde jag det.

Idag har de stora blommorna fått sin omvårdnad. I höstas var jag så trött på vår dracena som var som ett långt skrångel som växte snett. Jag kapade ner den ordentligt och satte ett toppskott i vatten för att se om det rotade sig. Jag tänkte kasta resten, men någon här på bloggen rådde mig att spara moderplantan. Det är jag tacksam för, eftersom det vuxit ut nya skott på stammen. Jag tog bilden i fel vinkel så det syns inte att det är ett likadant skott på andra sidan stammen. Plus att det är fler på gång. Nu har jag planterat om moderplantan och planterat toppskottet. Sedan får vi se vad det blir utav det hela.

Nu är bara resten kvar. Fast först tänker jag inta en stunds sängläge tillsammans med Björn Hellberg!.......:-)

Flitiga Lisa

 Någon Flitig Lisa har jag inte. Däremot en del andra kul blommor. Som ni vet har jag inte varit så pigg de senaste veckorna. Det har varit mycket värk och annat "uschligt". Det har i alla fall gått åt rätt håll och idag kände jag mig väldigt pigg och hade även en stor arbetslust.

Eftersom det är rena rama sommarvädret ute så tänkte jag att nu får balkongen sig en duvning. Det har legat över mig att jag inte tagit rätt på blommorna där. Så det kändes skönt att få ta itu med det.

Jag är dålig på det här med pelargoner. Men de här två har överlevt sommaren och är till och med väldigt kraftiga. Den ena har även två knoppar fortfarande. Nu har jag planterat om dem, så de får bo inne över vintern. Hoppas de överlever så jag kan sätta ut dem till våren igen. När det gäller mig och pelargoner kan man aldrig vara säker på resultatet.

I våras tog jag ett nytt skott av mitt ödesträd. Det hade blivit så gammalt och knotigt så det kändes som att en uppfräschning behövdes. Nu har det skottet blivit både långt och kraftigt så jag planterade om det till en större kruka, där jag fick plats med en blomställning som den kan få slingra sig på. Moderplantan får leva till våren. Då tänkte jag ta skott på den och ge till hugade spekulanter. Jag har för mig att Lisette är intresserad, bland annat.

Nästa blomprojekt blir att skära ner dracenan, som börjat tro att den är en slingerväxt. Den var bara en sån där liten billig planta på OBS för åtta-nio år sedan. Nu når den snart upp i taket. Jag ska skära av den och sätta toppen i vatten, få se om den rotar sig. Resten får åka i kompostsoporna.

Men först ska jag vattengympa. Jag ska nog även överraska sambon med en äppelkaka till kvällen.

Pensionsutbetalning = storhandling

 Nu har vi tokshoppat. Vi kom iväg sent eftersom vi väntade på hon som köpte vårt gamla bord. Men ändå hann vi med en hel del. Vin och öl införskaffades på bolaget. Vidare till Coop där vi skulle köpa lite smått och gott som inte finns på Willys. Bland annat skulle jag ha hälgrepp. Jag har fått ett par jättefina skor av en väninna. Men de är aningens för stora, så ett hälgrepp skulle göra susen. Jag hade titta på det på ICA förra månaden men de tog drygt sextio kronor för sina och det tyckte jag var för dyrt. Idag hittade jag exakt samma på Coop för fyrtiofem kronor och tyckte jag gjorde ett fynd. Ända tills sambon fick se några andra som låg lite på sidan om. De kostade bara fjorton kronor så jag tog två par på en gång. Det gäller att vara uppmärksam. Vi fyndade även billiga blommor där så nu ska jag göra fint på balkongen.

Sedan var det Willys som gällde, men först ville jag slinka in på tygaffärn som ligger i samma hus. Jag skulle kolla priser på stora öljetter. Jag har en väskidé i huvudet där jag ska använda gardinöljetter, tänkte jag. När jag ändå var där så passade jag på att köpa en spets som jag ska sätta på ett gammalt nattlinne som ska få bli en sommarklänning.

Då låg det här tyget där också. Det kunde jag ju inte låta bli, trots att jag har tyger både högt och lågt här hemma.

Förutom mat så köpte jag loppfrön på Willys. Nu ska jag få ordning på min gräsliga mage. Loppfröna ska tydligen vara bättre än linfrön för dåliga magar. Hoppas det funkar.

Mitt knäppa ödesträd

Jag har ett ödesträd som jag fått som skott av en väninna från Jämtland. Det har vuxit och frodats ordentligt. Blommat som det ska med jämna mellanrum. Men i vintras verkade det som det la av totalt. Jag är rätt förtjust i mitt gamla ödesträd så jag jobbade med att få det att överleva.

För någon månad sedan belönade det mig genom att börja skjuta nya skott. Jag lät dem växa ut och knipsade av några att använda till förnyelse. För att vänta och se hur det skulle gå med de nya plantorna så fick det gamla skruttiga, hårt nedklippta miniträdet stå kvar. Döm om min förvåning när jag igår upptäckte några blomknoppar. Helt fel årstid och ett ödesträd som nästan bara består av torra kvistar. Naturens under!

Min klivia

I nästan hela mitt vuxna liv så har jag haft en klivia boendes bland mina växter. Den första fick jag av mamma när hon delade sin. Den nuvarande fick jag av en vän för sju-åtta år sedan. Jag har aldrig lyckats få dem att blomma. Förrän nu!

Jag har följt alla goda råd om att man ska glömma bort dem och så vidare. Ingenting har lyckats. Men! Plötsligt händer det!

Den står i ett alldeles hopplöst fönster i datarummet/kontoret. Det är ett fönster jag inte kommer fram till på grund av alla datorprylar. Så det är sambon som får sköta vattningen, på mina order. Det är ett fönster där solen ligger på nästan hela dagen, så det händer att bladen bränns.

Tidigt i våras såg klivian fullständigt gräslig ut. Det var torra blad och sönderbrända blad i massor. Den är inte omplanterad på evigheter så krukan är full. Jag fick hjälp att ta fram den till lagom arbetshöjd. Jag sanerade den från torra och brända blad, men orkade inte plantera om den.

Häromdagen när det var dags för vattning så hittade vi denna vackra blomma, plus att det är en till på motsatta sidan. Helt otroligt och väldigt kul. Jag blev glad av det. Nu vet jag att även jag kan lyckas få en klivia att blomma. Eller så är det sambon som har lyckats med detta underverk.

Dagens stolleprov

Ja, det blev ju stolleprov idag också, som så småningom renderat i rejäl ryggvärk. Först gick vi fram och tillbaka till Willys. Det var en skön promenad, fast ack så varm. På Willys lyckades vi pruta till oss lite balkongväxter.

Väl hemkommen så ringer sambons utredningsläkare, som svar på mitt brev. Det blev ett mycket bra samtal, så förhoppningsvis kan vi nu skymta slutet på denna kamp. Fast Försäkringskassan har ju inte sagt sitt ännu.

Efter detta glädjebesked så rusade adrenalinet runt i kroppen. För att göra mig av med all denna överskottsenergi, fick sig balkongen en duvning. Nu är sommarblommorna på plats, även några örtkryddor har hittat dit. Slutfinishen blev att torka av möblerna, dammsuga golvet och lägga på mammas gamla trasmattor. Nu är det så fint så. Några pelargoner till så är allt perfekt. Men arbetet känns i ryggen.

Det är väl ingen idé att planera in vila imorgon, när huvudet är sprängfyllt av idéer och energi. Det är kanske dags att sy sig lite nya sommarkläder. Vi får se vad morgondagen har i sitt sköte.

Trångt om fötterna

Ibland måste jag ta mig syfria dagar för att rensa skallen och samtidigt att få lite annat gjort. Igår var det en sådan dag. Så jag pysslade lite med bilder och plockade in en del grejer på nya hårddisken. Dessutom planterade jag om några växter.

Jag har en orkidé som heter Juvelorkidé. Den är inte som andra orkidéer. Bland annat behöver den inte speciell jord utan det duger med vanlig blomjord. Man vattnar den dessutom lite mer rikligt än andra orkidéer. Den har inte de där tjocka, läderartade bladen utan mer vanliga tunna blad.

Jag har haft den i sex-sju år och den blommar troget varje jul. Det är tunna vita blommor på långa stänglar. I år har den sett lätt vissen ut så jag misstänkte att det började bli trångt i krukan. Men att det var så här trång kunde jag inte föreställa mig. Det finns ju knappt någon jord kvar.

Jag vill inte ha så stora krukor i fönstren så jag tänkte dela den. Dottern vill ha en, så jag tänkte dela den mellan oss. Men vilken metod skulle jag använda. När jag såg hur det såg ut i krukan så fanns det bara ett alternativ, den väl beprövade "förskärarmetoden". Så jag tog en brödsåg och delade den mitt itu. Nu får vi hoppas att den överlever den brutala amputeringen.
Nu står det i alla fall två stycken orkidéer i vardagsrumsfönstret.

Till saken hör att jag måste ha tåliga blommor som står ut med lite brutala metoder. Jag är nämligen en fena på att glömma bort att vattna och när jag väl kommer ihåg det så brukar jag dränka in dem för säkerhets skull.

Men eftersom vi har en rik blomprakt här hemma så verkar ju de flesta stå ut. Mina absoluta favvoblommor är för övrigt Sankt Paula. Hade jag fönster så det räckte till skulle jag kunna köpa hur många olika varianter som helst av dem. De är så vackra (och lättskötta).

Sa jag förresten att dottern, förutom sin socionomexamen, har en floristutbildning......:-)

Livskraft

Det är inte bara kärleken som är livskraftig här hemma. Titta bara på mitt eländiga ödesträd. I våras var detta en bladrik och vacker krukväxt. När jag nu mått så dåligt under hösten så har det till viss del gått ut över mina kära växter. Jag har glömt att vattna dem och när jag väl kom ihåg så dränkte jag dem. Den här stackarn höll verkligen på att drunkna. Men jag lyckades rädda den i tid. Ett tag var den nästan helt kal från blad men det syntes små spirande skott så jag lät den leva. Jag tycker nämligen mycket om mitt kära ödesträd som kommer från en god vän i Jämtland. (Hej Plupp)

Nu har den börjat fått blad igen och börjar faktiskt leva upp. Den har till och med satt knopp. Det är helt otroligt. Jag ska nu skära ner den till en något snyggare fason och hoppas att den överlever och blir vacker igen.

Det är en dålig närbild men jag är så skakig nu för tiden så jag har svårt att ta närbilder. Det här var den bästa som blev. Men ni ser ju ändå att det är en klase knoppar.