Trångt om fötterna

Ibland måste jag ta mig syfria dagar för att rensa skallen och samtidigt att få lite annat gjort. Igår var det en sådan dag. Så jag pysslade lite med bilder och plockade in en del grejer på nya hårddisken. Dessutom planterade jag om några växter.

Jag har en orkidé som heter Juvelorkidé. Den är inte som andra orkidéer. Bland annat behöver den inte speciell jord utan det duger med vanlig blomjord. Man vattnar den dessutom lite mer rikligt än andra orkidéer. Den har inte de där tjocka, läderartade bladen utan mer vanliga tunna blad.

Jag har haft den i sex-sju år och den blommar troget varje jul. Det är tunna vita blommor på långa stänglar. I år har den sett lätt vissen ut så jag misstänkte att det började bli trångt i krukan. Men att det var så här trång kunde jag inte föreställa mig. Det finns ju knappt någon jord kvar.

Jag vill inte ha så stora krukor i fönstren så jag tänkte dela den. Dottern vill ha en, så jag tänkte dela den mellan oss. Men vilken metod skulle jag använda. När jag såg hur det såg ut i krukan så fanns det bara ett alternativ, den väl beprövade "förskärarmetoden". Så jag tog en brödsåg och delade den mitt itu. Nu får vi hoppas att den överlever den brutala amputeringen.
Nu står det i alla fall två stycken orkidéer i vardagsrumsfönstret.

Till saken hör att jag måste ha tåliga blommor som står ut med lite brutala metoder. Jag är nämligen en fena på att glömma bort att vattna och när jag väl kommer ihåg det så brukar jag dränka in dem för säkerhets skull.

Men eftersom vi har en rik blomprakt här hemma så verkar ju de flesta stå ut. Mina absoluta favvoblommor är för övrigt Sankt Paula. Hade jag fönster så det räckte till skulle jag kunna köpa hur många olika varianter som helst av dem. De är så vackra (och lättskötta).

Sa jag förresten att dottern, förutom sin socionomexamen, har en floristutbildning......:-)