söndag 27 mars 2011

Modell -64

Det här fotot hittade jag hemma hos pappa igår. Jag är ca 15 år. Vi bodde i Göteborg vid den här tiden.

16 kommentarer:

Camilla sa...

Vilken söt tjej!
Kul med gamla bilder. Jag tittade också på gamla foton igår hemma hos mamma och pappa. En del bilder gillar jag att se, men somliga vill jag helst gräva ner.

Smycka sa...

Vilken snygging! =o)

Cicki sa...

Camilla: Det är korten från nu som jag vill gräva ner. De gamla kan jag tycka det är kul att se....:-)

Smycka: Visst var jag.....:-)

Trebarnsmamman sa...

Vilket fint foto!!!!!

Mångmamma sa...

Men...vad du är dig lik!
Ibland bara ryser jag av obehag när jag ser gamla foton av mig själv men samtidigt är det kul att se likheter och olikheter mellan mig och mina barn, syskon och övrig släkt.
Och visst...vissa drag finns kvar än.
Det syns tydligt att det är du - utifrån de nyare bilder jag sett av dig!
Kram, "storasyrran".

Cicki sa...

Trebarnsmamman: Det är ett bra kort, det tycker faktiskt jag också.....:-)

Mångmamma: Syrran och jag pratade om det här med likheter och olikheter idag. Jag tycker inte jag är speciellt lik mig från förr men jag har hört många säga det.

När jag jobbade på Coop vid Södra station så kom det en dag in en gammal klasskompis. Jag kände igen honom på grund av efternamnet när han skulle legitimera sig. Annars såg jag inte alls att det var han. Men han tyckte jag var mig lik....:-)

Hårfärgen har jag i alla fall kvar....:-)

Bloggblad sa...

Så himla väl det syns att vi är från samma tid...

Cicki sa...

Bloggblad: Visst syns det både i hår och kläder. La du märke till jesussandalerna.......:-)

Å så kom sömmerskan i mig fram och undrade över vart det där blå överkastet tog vägen. Snyggt tyg som man borde kunna använda. Det kan vara så att det ligger på vinden hos exet.....:-)

Ruta Ett sa...

Ja, jesussandaler hade jag också. Fick hemska blåsor på fötterna av dem. Vilka är det på affischen? Jag hade bara Beatlesbilder.

Cicki sa...

Ruta Ett: Jag minns inte att jag fick blåsor av sandalerna. Däremot var man ju tvungen att snöra de så hårt för att remmarna skulle sitta upp. Man fick ju märken i benen.

Jag gissar att det är Stones på bilden. De var mycket större för mig än vad Beatles någonsin var.

Inger Marianne sa...

Men hur kan man vara sig så lik??? Jag vet ju inte hur gammal du är nu, men jag är nog som din gamla klasskompis, inte alls mig lik!! Förresten vilken vacker hårfärg, som tonåring färgade jag håret rött för det var min favoritfärg. Det blev inte rätt röd så en kväll på Nalen i Sthlm kallade Mats Bahr mig för moroten inför hela publiken inne i Harlem, pinsamt!! Kram

Inger Marianne sa...

Fort men fel! Mångmammas gamla klasskompis ska det väl vara?

Cina sa...

Vilket fint foto! Det är kul att kolla på gamla kort tycker jag. Speciellt ihop med ungarna. Ibland skrattar de så de trillar omkull. Jojo säger jag då! Vänta ni bara!

Cicki sa...

Inger: Jag fyller 62 i år så det är ett tag sedan jag var 15.....:-) Det var min gamla klasskompis, helt rätt.

När jag gick i skolan så blev jag retad för min hårfärg. Oftast kallades jag Rödtott, vilket är ett ord jag fortfarande avskyr. Eller så sa man att det brann i håret på mig. Numera är jag stolt över mitt röda hår. När jag var i tjugoårsåldern klippte jag av det. Då räckte det ner till midjan. Jag skickade det till en perukmakare i Malmö som gjorde en postisch (löshår) åt mig. Så när de andra byggde på sina lockar och frisyrer med köpt löshår så hade jag mitt eget hår. Jag har den kvar fortfarande och mitt hårfärg har inte förändrats speciellt mycket. Farmor var också rödhårig. Hon var nästan åttio innan det ändrades på henne. Då blev hon vithårig istället, inte grå utan vit. Det vill jag också bli så småningom....:-)

Cina: Jag har några kort med mig i bikini. Smal som en skrika, så det är nästan att magen buktar inåt. Dottern höll på att få en chock när hon såg det. Hon kunde inte tänka sig att jag varit så smal.....:-)

engelsson sa...

Sicken snäcka..uuunderbar bild..

Cicki sa...

Engelsson: Tackar.....:-)