Vi gillar att titta på inredningsprogram. Vi till och med gillar Simon och Tomas, även om de kan ha galna idéer ibland. Men idag gick de över gränsen. I alla fall enligt mig. I programmet "Sveriges fulaste hem" ska de omdesigna ett hem som ska, enligt deras smak, bli stilrent och modernt. Tanken är kanske god. Men när de häcklar folk för deras hem, då vill inte jag vara med längre. Jag tittade på hela programmet, så jag vet att paret blev nöjd med det de fick. Det var ju bra.
För mig är ett hem där jag trivs att vara. Då ska inga inredninggurun komma och häckla mig för mina minnessaker eller annat jag samlat på mig genom åren. Smak är en subjektiv känsla. Det är som med kärlek, man är vacker i betraktarens ögon. Det som jag tycker är vackert kanske alla andra tycker är fult. Det bryr jag mig inte om. Jag har de saker omkring mig som jag trivs med. Byter jag ut dem så är det för att jag vill det, inte för att några designers tycker att jag ska göra det.
Vi har ett hem med en del sammelsurium, eftersom vi är ett par som träffats på äldre dagar. Vi har olika minnessaker som vi velat behålla. Det har varit ett bollande med tankar och idéer om vad vi ska behålla och vad vi ska ta bort. Nu är det en kompromiss som vi bägge två trivs med. Vissa saker har vi skaffat tillsammans, vissa saker finns kvar från våra tidigare liv.
Tänk om Simon och Tomas skulle komma och häckla mig för mina gamla plåtburkar som mamma hade sina kryddor i. De plåtburkarna älskar jag ju. Eller mammas gamla mortel från Uppsala Ekeby. Eller sambons mammas kruka med vacker blå dekor. Ingen ska få komma hem till mig och tala om att det är fult och skratta åt mig för att jag har det framme.
Nej tack, nu skippar vi Simon och Tomas. I alla fall för den här säsongen.
Återvinning på hemmafronten
4 timmar sedan
8 kommentarer:
Jag har tänkt på det där med inredningsgurus också ofta och frågorna jag alltid kommer tillbaks till är "Har inte folk egen smak?" och "Varför låta någon annan inreda något av det mest personliga man har?"
För mig är hemmet personligt och ska visa vem jag är,på gott och ont, aldrig att jag vill att någon trendputte ska komma och styra och ställa efter hans eller hennes smak. Lika lite som jag skulle anlita en stylist (även om äldsta vännen ibland försöker styla till mig) så skulle det kännas fel.
Det är som du säger, man har samlat saker under tidens lopp, för andra kanske det ser totalt vettlöst ut, men tingen har ofta en historia eller minner om någon kär. Det är värt guld, det.
OK. De gick väl kanske lite för långt med att kritisera denna gången, men till stor del håller jag med dem. Man blev ju matt av alla sakerna som fanns framme. De som ställer upp i sådana program måste nog vara förberedda på att Simon och Tomas har åsikter. Själv skulle jag nog endast våga släppa in Ernst Kirschsteiger om jag skulle behöva hjälp med någon styling. Tror inte att man riskerar rosa eller orange väggar, som är det värsta jag vet, då.
Det är roligt med minnessaker men man kan skifta emellanåt blir de för många syns de inte. Själv har vi rensat ut en hel del småsaker. Det blev för mycket att dammtorka. Sedan tycker jag att var och en ska ha inredning som vederbörande trivs med.
Jag tycker att slutresultatet av deras styling blev bra, och tänk vad tråkigt det blev om alla tyckte lika.
KB
Säger som KB, det gäller att inte ställa upp! Så klart släpper du inte in dem i ditt hem, för där bestämmer du (och sambon)...
Stackars Esset försöker bestämma litet ibland...
Shirouz: Jag tycker som du. Utom när det gäller vårt kontor. Dit skulle jag vilja har Roomservice som kunde fixa justa lösningar till sambons mängder av dataprylar, alltså reservdelar och datorer i nedmonteringsskick.....:-)
KB: Men de har ju inte anmält sig själva. Det var sonen och svärsonen som gjort det. Visst tycker jag också de hade för mycket framme men det är inte det som är grejen. De gillade att ha det så, då ska ingen komma och göra sig lustig över det. Det var det jag reagerade mest på. Den hånfulla kritiken.
Tack för långt mail....:-)
Spader: Efter som Esset älskar Spader så mycket så måste han väl få tycka till lite grand i alla fall.....:-)
Det här var ett roligt inlägg :)
Det utbröt en livlig diskussion i tevesoffan hemma hos oss igår, för vi såg också programmet.
Jag tyckte som du, jag blev upprörd över hur de häcklade och stod i men Håkan tyckte att familjen som hade tagit dit Simon och Tomas visste vad de hade gett sig in i och fick leken tåla.
Ok, det kan jag hålla med om på sätt och vis, men jag tycker de fick betala ett högt "pris" genom att bli hånade som de blev.
Faktum är att jag retade mig mest på Tomas överlägsna kommentarer.
Simon har humor när han häcklar och det är väldigt förmildrande.
Jag tyckte t ex att det var väldigt fyndigt sagt, att krims-krams-saker lider av torgskräck, de har svårt att vara ensamma. De vill vara MÅNGA ;)
Det är svårt att bli arg på något sådant.
Sen är jag en sån som ofta tycker att "före".bilderna på respektive stajlade hem ser mycket trevligare ut än "efter".
Efter stajlingen ser det ofta lika opersonligt ut som ett hotellrum, men det är ju också inne nu för tiden ;)
Vi kommer att fortsätta titta, p g a Simon ;)
Christina: Jag tyckte nog att det blev snyggt när det blev klart. Fast jag tyckte de motsa sig själva med att det var oroligt. De satte ju själva upp en tapet som jag upplevde som orolig. Jag är nog mer för omönstrat eller stormönstrat.
Nej, jag blir för upprörd av sånt där så jag ska inte fortsätta att se. Det finns annat att kolla på istället....:-)
Jadu..jag reagerade likadant..jag blev arg..de gick över gränsen..kram
Engelsson: Visst gjorde de det.
Skicka en kommentar