Sagan om den skröpliga bilen

Eftersom jag nu är i slutskedet inför dagen M som i marknad så är huvudet fullt av en massa checklistor. Det gör att inspirationen till bloggen inte är på högsta nivå. Då kom jag på att jag kanske ska bjuda på en saga. En saga med verklighetsanknytning. Alla med barn som är lite annorlunda kommer att känna igen sig, förhoppningsvis med ett leende. Ni andra kanske förstår lättar hur vi har/har haft det. Läs och dra gärna på munnen för det är en sorglustig historia.

-----------------------------------------------------------------------------------

Bäste läsare.
Här kommer en beskrivning på hur en pappa till ett barn med DAMP/MBD-problematiken uppleva bemötandet på BVC/BUP/Barnhabilitering.

Hans frågeställning är: "Hur skulle Svensson reagera om han blev bemött på samma sätt när han behöver hjälp för sin bil - som när han söker hjälp för sitt barn?

SAGAN OM DEN SKRÖPLIGA BILEN

Det var en gång en man som hette Lindgren och som hade en förfärligt krånglig bil. Oftast startade den men kunde efter en liten stund plötsligt fara iväg utan anledning eller bara lägga av.

Och när man vred ratten åt vänster så for bilen iväg åt höger. Ett annat problem som bekymrade Lindgren var att nästan varje natt vid 2-tiden så startade bilen av sig själv och höll sedan igång ända till 5-6-tiden på morgonen. Lindgren var mycket bekymrad för sin bil och beslöt sig för att ta kontakt med en bilverkstad.

Där möttes han i dörren av en glad och vänlig bilmekaniker i vit overall som hurtfriskt dunkade honom i ryggen och sa att det inte fanns någon anledning till oro. Bilar är olika. En del har lite svårt att komma igång och är lite tröga - andra är lättstartade.

Men sånt växer bort tills det är dags för bilbesiktningen.

Bilmekanikern tyckte att Lindgren borde vara glad för att ha en så käck och charmig liten bil. Med en sån vacker kaross fanns det heller ingen anledning att oroa sig för framtiden.

Och sedan försvann den glade och vänlige bilmekanikern bakom hörnet medan Lindgren sakta baxade sin bil hemåt i skymningen.

Lindgren var fortfarande mycket bekymrad för sin bil och beslöt att ta kontakt med en specialverkstad för krångligare bilar.

Efter att ha fyllt i en hel del papper om varför han ville komma till specialverkstaden fick han så småningom komma dit.

Där möttes han denna gång av två allvarliga bilmekaniker som bad honom följa med in i ett speciellt rum. De frågade också om Lindgren hade något emot att en bilmekanikerlärling också fick vara med. Sedan fick Lindgren sätta sig ned på en stol mitt emot de båda allvarliga bilmekanikerna.

De sa ingenting till Lindgren men studerade honom mycket noga. Efter en lång stund av tystnad frågade plötsligt den ena bilmekanikern vilken känsla Lindgren fick när han första gången fick sin nya bil. Motsvarade den den perfekta bil som han alltid drömt om? Älskade han egentligen innerst inne sin nya bil?

Lindgren frågade lite försiktigt och lågmält om det fanns en möjlighet att korrigera så att bilen vände åt höger när man vred ratten åt höger. Bilmekanikerna såg allvarligt på Lindgren och sa att han för tillfället inte skulle bry sig så mycket om bilen.

Nu skulle man närmast arbeta med hela familjen. Till nästa möte på specialverkstaden ville bilmekanikerna också att Lindgren skulle ta med sig sin hustru, sin mamma och sin svärmor och om möjligt även katten Måns.

Även denna kväll sågs Lindgren långsamt baxa hem sin skröpliga bil alltmedan han funderade över hur han skulle få med sig sin mamma och svärmor till nästa möte på specialverkstaden.

En dag fick Lindgren läsa i tidningen om ännu en specialverkstad för mycket problematiska bilar. Glad i hågen körde Lindgren dit men fick i dörren veta att han inte kunde få komma in. För att få detta måste han först skaffa en remiss från verkstad 1 eller 2 om att detta var nödvändigt.

Men det var inte så lätt eftersom både verkstad 1 och 2 tyckte att detta var onödigt. Vad kan verkstad 3 som inte vi kan, tyckte verkstad 1 och 2. Men hur det nu var så fick Lindgren till sist sin remiss och kom till den stora specialverkstaden inne i den stora staden.

Här var alla mycket vänliga. Lindgrens bil mättes på längden och bredden. Man räknade ut volymkapaciteten i cylindrarna. Man kände på ledbarheten i styrsnäckorna. Man kollade framljus och bakljus, blinkers och signalhorn. Ja, man till och med gick igenom och kände på stoppningen i sätena.

Det ser bra ut, uppmuntrades Lindgren av alla snälla specialmekaniker på specialverkstaden.

Men motorn då, undrade Lindgren. Att bilen bara far iväg rätt som det är eller startar mitt i natten eller far iväg till vänster när man vrider till höger?

Ja, sa den snälle personalen. Det kan vi dessvärre inte göra så mycket åt. Men vi kommer att kalla en gång om året och titta på bilen.

Tack - det var snällt, sa Lindgren och började åter baxa sin skröpliga bil hemåt allt medan skymningen sakta sänkte sig.

Och har Lindgren ännu inte kommit hem så håller han förmodligen fortfarande på att baxa sin lilla bil uppför sluttningarna utanför den stora staden.

"Lindgren"