Nu släpper vi allt det trista med penningbrist och börjar om med lite skoj istället. Vem kan vara ledsen och sur när våren knackar på dörren och lyser igenom de smutsiga vinterfönstren.
Rubriken syftar på att jag inte hade en kamera till hands när jag hade velat. Det borde ha videofilmats. Sambon låg igår på spikmattan. Han ville se på TV samtidigt så spikmattan hamnade på golvet i vardagsrummet. Efter ett tag reste han på sig och gjorde något annat.
Jag sitter i min fåtölj och ser då Elvis som nyfiket går fram och nosar på vad det där är för konstig sak. Han sätter försiktigt fram en tass och känner efter. Han tar nästa tass och testar också. Förmodligen kommer han fram till att det här är spännande och kliver frankt upp med alla tassarna på spikmattan. Jag ser hur han stelnar till. Och ramlar omkull i ren förskräckelse. Sedan ska han då försöka ta sig därifrån allt det där vassa. Jag måste erkänna att jag skrattade så jag tjöt. Egentligen borde jag väl som en god matte ha rest mig upp och hjälpt honom. Men sådant pjåsk sysslar vi inte med i den här familjen.
Dagens ord 153
22 timmar sedan
5 kommentarer:
Ha ha, vilken video det hade blivit! Jag ser det framför mig...fniss...stackars Elvis, det där gör han nog inte om i första taget!
Hejsan! Förälsken var total när jag öppnade lådan, så nu vill jag ha en Filip i väst jeans o skjorta, om det går bra?? Tror att Agnes Cecilias storebror vill ha en också. Kramis från mig till dig.
Christina: Skulle inte tro det....:-)
Inger: Då fixar jag en Filip....:-)
Det gör vi!
Kram
KB
Stackars kisse :-))
Skicka en kommentar