Ny CPAP

Jag har lidit av sömnapné i många år. Det innebär att man får andningsuppehåll när man sover. Det sliter på hjärtat och gör att man aldrig får sova ordentligt en endaste natt. Vid mätning har det visat sig att jag har 25 till 30 uppehåll per natt. Det innebär också att man snarkar väldigt mycket, vilket inte är så kul för ens partner.

Sömnapné kan har flera olika orsaker. I mitt fall så är det för att jag är för trång i svalget, vilket gör att det täpps till när jag sover. När detta upptäcktes så försökte man först med en bettskena. Men det gick inte så bra. Jag klarade inte av att ha den i munnen, helt enkelt.

Efter ett tags utredande så fick jag en CPAP. Det är en maskin som blåser in luft i svalget och öppnar upp det så man kan andas lättare. Jag fick min första CPAP 2006. Det var en stor klumpig apparat som låtit ganska mycket. Men vad gör man. Man vänjer sig vid det ljudet. Jag har också haft en befuktare för att få in fukt och inte bli så torr i munnen. Dessa apparater har varit hopkopplade med en plastslang. Sedan har jag då haft en mask över ansiktet som varit hopkopplad med CPAPen via en annan plastslang. CPAP och befuktare fick inte heller stå i samma nivå för då blev det baksug på vattnet. Så jag har varit tvungen att ha en liten trappstege där de stått.

Det här har varit en livsavgörande apparat för mig. Min mamma dog i en hjärtinfarkt när hon nyss fyllt 67 åt, alltså alldeles för tidigt. Hon hade också ett trångt svalg och snarkade mycket. Om hon hade andningsuppehåll vet jag inte, men jag tror det kan ha varit så. Så min CPAP har varit väldigt viktig för mig.

På slutet har den tjutit mycket och jag har tänkt att jag ska ringa hjälpmedelscentralen för att få den servad. Nu hann jag inte det för i onsdagsnatt la den av för gott. Då var jag piskad att ringa hjälpmedelscentralen. Jag fick en tid i fredags att komma dit för att hämta ut en ny.

Döm om min förvåning när jag såg den nya apparaten.

Det är ett litet tekniskt underverk. Det här är både en CPAP och en befuktare. Hela apparaten är mindre än den gamla CPAPen ensam. Den är helt tystgående. Jag ställer in vilken fuktnivå jag vill ha. Jag kan även temperera vattnet/fukten om jag vill. Apparaten startar automatiskt när jag sätter på mig masken. Inatt har jag sovit sex timmar i ett streck utan att vakna till en endaste gång. Det var länge sedan jag gjorde det. Dessutom somnade jag om och sov två timmar till innan jag klev upp. Bra sömn är så oerhört viktigt. Just nu är jag en mycket lycklig kvinna.....:-)

Nattligt arbete

Inatt har jag faktiskt sovit bättre än på länge. Jag fick sova 5½ timme innan jag var upp första gången. Andra gången jag var upp måste jag varit väldigt torr i munnen. Helt plötsligt inser jag att jag står och borstar tänderna mitt i natten. Nog för att jag tycker det är viktigt med bra tandhygien, men man behöver ju inte överdriva.

Man känner sig rätt dum när man rätt ut mot sig själv i spegeln frågar vad man håller på med.

I alla fall så vaknade jag någorlunda pigg och utvilad en timme innan klockan skulle ringa. Om det berodde på att jag fått sova mer ihållande eller om det var ett utslag av nattborstning vet jag inte. Nu ska jag snart iväg på vattengympan i alla fall. Tänk på att jag numera är en mycket upptagen och hälsofreakande kvinna.

Oh what a night

Efter en rent bedrövlig natt vaknade jag klockan åtta och var bushungrig. För det första är det alldeles för tidigt för mig att stiga upp då, för det andra hade jag varit vaken sjuttioelva gånger under natten. Sambon har jordens hosta och jag har vaknat så fort han hostat.

Jag klev upp i alla fall för att äta frukost. När jag var klar med den så kände jag att det var nog läge att krypa ner igen, vilket jag också gjorde. Jag läste en liten stund och somnade snart om. Vaknade klockan tolv, vilken kanske är i senaste laget. Fast var gör det egentligen när man rår sin egen dag.

Ute är det vitt och mycket snö. Det både snöar och blåser, men vi måste nog ändå ta oss till Willys för att fylla på kylskåpet. Egentligen hade vi även planerat att åka till återvinningen, eftersom sambon röjer på kontoret och hallen är full med sopor. Men det känns inte som en höjdare att stå ute och slänga sopor i snöovädret. Det får bli en annan dag. Det enda som kan hända är att han hinner få ihop fler saker som ska kastas.

Bråkig natt

Jag har sovit fruktansvärt illa i natt. Varit uppe med en och två timmars mellanrum. Det är sällan mina nätter är så nu för tiden. Förr var det alltid så.

Så jag var lite konfunderad över varför jag haft en så orolig natt. Jag fick förklaringen när jag skulle ta min morgonmedicin. Jag hade glömt medicinera inför natten. Ibland är man virrigare än vanligt. Det var ju bra att jag fick en förklaring i alla fall.

Ett stort aprilskämt

Det har min natt varit. Vi satt uppe lite för länge eftersom vi tittade på ett musikprogram. Men jag var ändå trött när jag la mig. Vi läste en liten stund och så släckte vi. Helt plötsligt kunde jag inte sova.

Någon, jag säger inte vem, snarkade mig rätt in i örat. Det underlättade inte att somna då. Tankarna började vandra om det jag läst på en blogg, om diagnoshysteri. Eftersom det är ett ämne som engagerar mig starkt så började jag formulera ett embryo till inlägg. När jag till slut var klarvaken och inlägget var mer eller mindre färdigformulerat i huvudet så var det bara att inse fakta. Jag kunde inte somna!

Så jag klev upp och slog igång datorn. Jag skrev mitt inlägg och skickade iväg det. Jag var fortfarande klarvaken. Dessutom hade jag även hunnit bli hungrig. Jag gjorde mig några smörgåsar som jag åt, medan jag läste lite. Nu började jag känna mig lite trött i alla fall, så jag kröp ner i sängen och fortsatte att läsa.

Klockan åtta i morse släkte jag lampan och la mig för att sova. Jag sov till klockan tre, som den värsta tonåring. Det är tur man råder över sin egen dag. Det här kommer att bli en väldigt knepig dag.

Förhoppningsvis somnar jag gott ikväll istället så jag får ordning på dygnet igen. Är det ett aprilskämt? Nej, det är ren och skär verklighet!

Middagslur

Idag har jag gjort något som jag inte gör så ofta nu för tiden. Sovit middag! Förr, när min nattsömn vara urusel, var det ett naturligt inslag varenda dag. Numera är det sällan jag behöver det. Men idag blev det så.

Jag hade planterat om och tuktat några pelargoner. Sånt arbete tar på min kropp, så det får bli lite pö om pö med blomomplantering. Efteråt tänkte jag sätta mig och sy, men jag blev så trött att jag orkade inte hålla mig uppe. Efter en och en halvtimmes lur så kom sambon och väckte mig. Då var det redan dax för middag.

Jag får sy imorgon istället. Det är en jeansväska på G. Samt att jag har en kasse klar som jag inte fotograferat ännu.

En vanlig söndag i januari

Igårkväll hade jag verkligen ont. Det var förmodligen gardinhägningen som utlöste det. Jag har svårt att ha armarna ovanför huvudet. Dessutom har jag haft rätt ont den senaste tiden. Jag tror det är det knäppa vädret som spökar. Så jag gick och la mig tidigare än vanligt. Älsklingen frågade om han skulle smörja mig med hästliniment. Det fick han göra och jag somnade som en stock.

Jag har sovit elva timmar inatt. Visserligen inte i ett sträck. Jag har varit uppe och sprungit fyra-fem gånger på den tiden. Tror ni jag är utvilad. Nej då, inte det minsta. Tänkte att man någon gång skulle få uppleva den känslan. Men det verkar inte så för gamla värkiga kärringar. Idag ska jag i alla fall baka linfröbullar. Det är lite tomt på matbrödsfronten i frysen.

Min sömn...

...den är som den är. För ett antal år sedan hade jag fruktansvärt stora problem med sömnen. Jag var mer eller mindre helt knäckt av att inte få sova riktigt en hel natt. Men så fick jag min snarkapparat som gjorde att det blev bättre. Jag fick även en ny värkmedicin som gjorde underverk. Helt plötsligt kunde jag få sova sju timmar i ett streck. Det var underbart.

När vi fick de nya sängarna i höstas så blev det ännu bättre. Jag kände att nu orkar jag uträtta underverk. Nästan i alla fall.

Tills nu. Eller rättare sagt sedan före jul. Vissa nätter är jag uppe och springer en gång i timmen. Andra nätter är som den här natten. Efter fem timmar sömn vaknade jag och kunde inte somna om. Jag blev hungrig så jag testade med att gå upp och äta och hoppades somna om igen. Jag behöver alltså åtta till tio timmars sömn för att vara okej. Men inte lyckades det. Då började jag få ont av att ligga och då är det lika bra att kliva upp. Så nu sitter jag här med en kopp kaffe. Kanontrött men kan inte sova. Kanske det kan bli en sväng ner i sängen i eftermiddag.

Jag vet varför det är så här. Mina axlar har fastnat någonstans under öronen. Jag drar ner dem och försöker slappna av, men de åker upp dit igen. Jag är spänd som en fiolsträng. Ändå smorde sambon in mig med hästliniment igår kväll och jag somnade så skönt. (Tack, Mångmamma för det tipset.)

Jag vet också varför axlarna sitter där de sitter. Det stavas P.E.N.G.A.R. Tänk om man kunde leva på kärlek och surdegslimpa. Så bra allt skulle vara då!

Jäkla skitvärk

Den här värken är fruktansvärd. Den har spridit sig från höften och sitter nu i hela vekryggen. Precis som ett ryggskott. Jag kan inte gå, stå eller sitta. Men det kan inte vara ett ryggskott för det började inte som ett sådant. Förmodligen har jag kompenserat det höftonda och fått ont i ryggen istället. Som är ännu värre. Jag har inte hunnit vila någonting eftersom jag först hade tvättstuga och sedan har vi varit och handlat.

Fina grannen kom dessutom över med en hel hög med gardiner som jag fick att sy av. Det är en kanonkvalitet. Siden från Mellanöstern. Hon är från Libanon och hade beställt dessa från Syrien, ateljesydda. Jag ska sy kuddfodral av det tänkte jag.

Så jag har varken tid eller lust med en massa värk. Ska i alla fall lägga mig en stund nu medan sambon fixar mat. Jag får fota sängen imorgon. Idag fixar jag det inte.

Nattrapport

Nu har vi sovit första natten i de nya sängarna. Vilken skillnad. Den första skillnaden var när jag satte mig på sängkanten och det blev så högt. Inte att allt säckade ihop som det varit tidigare. Nu fjädrade det bara lite lätt.

Den största skillnaden är nog ändå att sambon sovit så lugnt. Han har inte vänt och vridit på sig sjuttioelva gånger, vilket alltid påverkat min sömn. Han har heller inte kvidit i sömnen vilket han annars gör. Nu blev jag heller inte sjösjuk av sängens gungningar.

Det stod i en medföljande beskrivning att det kan ta några veckor innan kroppen vant sig vid sängen och att madrassen format sig efter kroppen. Det kan jag tänka mig, för sängen är väldigt fast. Men oj så skönt det var att lägga sig i något som inte bara sjönk ihop.

Höften är likadan idag. Förmodligen sträckte jag mig när vi höll på igår. Gissar att det släpper om några dagar. Imorgon är det vattengympa, så varmt vatten och lätta rörelser ska nog hjälpa. Nu är det i alla fall tvättstuga. Täcken och kuddar ska blir rena och fräscha. Bild kommer när jag bäddat rent och gjort fint.....:-)

Internationella sömndagen

Idag är det Internationella sömndagen. Fram till i fredags hade jag inte en aning om att det fanns en sådan. Men varför inte. Det finns så många andra temadagar med mindre viktiga budskap.

Att ha sömnproblem är fruktansvärt. Sömnen är ju till för att hela och återhämta vår kropp. Får kroppen inte den vilan,  så blir hela systemet utslaget till slut.

Både jag och sambon har problem med sömnen. Jag har min sömnapnée, vilket innebär att jag har andningsuppehåll med jämna mellanrum. Det sliter oerhört på kroppen och framför allt på hjärtat. Innan jag fick hjälp kunde jag inte förstå varför jag ständigt var trött. Jag gick som i en dimma hela dagarna och orkade ingenting. Det var sambon som påtalade att jag slutade andas med jämna mellanrum. Resten av tiden snarkade jag som ett helt sågverk.

När man har fibromyalgi så har man också sömnproblem, genom att man sällan hamnar i den sk REM-sömnen. Man har en väldigt ytlig sömn. Min fd man trodde alltid att jag sov djupt och bra eftersom jag snarkade så. När han blev riktigt ilsken över att mina snarkningar höll honom vaken, så brukade han sparka på mig. Det löste inte situationen, vill jag påstå.

När sambon uppmärksammade mina andningsuppehåll, så sökte jag för det. Jag fick gå på flera utredningar och till slut hamnade jag på specialisttandvården, där man provade ut en bettskena. Den skulle öppna upp svalget på mig så jag kunde andas bättre. Jag klarade aldrig av att använda den. Bara några timmar i taget och då sov jag sämre än vanligt. Till slut bet jag sönder några tänder när jag hade den på mig, så då var det alternativet kört.

Jag fick höra talas om att det fanns något som hette CPAP. En maskin som hjälper en med andningen. En sådan har jag idag och jag är enormt tacksam för att jag har den. Den blåser in luft i mina lungor, vilket gör att att jag får en lugnare sömn. I samma veva som jag fick den, så fick jag även en stark värktablett som jag tar till natten. Första gången jag sov sju timmar i ett sträck, kändes det som om himlen öppnade upp sig för mig. Det var som att ha fått en oväntad och kär gåva. Fortfarande händer det att jag har nätter när jag bara sover en timme i taget. Men de kommer sällan nu för tiden. Förr såg mina nätter ständigt ut så.

Sedan jag fick min CPAP har hela min vardag förändrats. Även om jag ser ut som ett ufo när jag kopplar på mig min mask, så är den ändå den värdefullaste behandlingen jag har. Den gör att jag kan leva ganska normalt nu för tiden. Zombi-tillvaron är ett dåligt minne från en svunnen tid.

Sambon har också sömnproblem. Hans problem stavas "insomnia". Det innebär att han har svårt att slappna av och somna in. Många gånger är det också så att han somnar in men vaknar efter några timmar och kan inte somna om. Han har både sömntabletter och insomningstabletter. De hjälper lite grand. Sömntabletten gör att han blir väldigt trött dagen efter, så den vill han inte ta så ofta.

Jag har försökt motivera honom med att träning och frisk luft skulle påverka hans sömn positivt. I sina bästa stunder, kan han hålla med mig. Men när det där ska utövas då låter det lite annorlunda. Sambon är en väldigt envis person. Så har han bestämt sig för en sak så är det ingen idé att försöka få honom att ändra på sig. Då får man ta till kvinnlig list. Ibland lyckas jag, ibland inte. Jag tror också att kan hela vår situation förändras, så skulle det förhoppningsvis ändra även sambons sömnproblem. Han grubblar nämligen väldigt mycket över det hela och blir deprimerad, vilket i sin tur påverkar sömnen. Ett typiskt Moment 22.

Fram tills dess så firar vi i alla fall internationella sömndagen och hoppas att alla människor ska ha en djup och skön sömn så alla kroppar får vila ordentligt.

Uppdatering: Att vi har en urusel säng underlättar inte saken. Så vi hoppas att tomten eller något god fe ser till att vi får vår önskan om nya sängar uppfylld.