En text som måste läsas

Den senaste dagarna har varit rätt jobbiga, på grund av det som hänt på häktet i Huddinge. Det har väl inte undgått någon att en ung kvinna misshandlats och mördats av en häktad person. Vilkens fel det är vill jag inte spekulera i. Jag bara konstaterar att det har hänt.

När man, som jag, har en dotter som jobbar inom kriminalvården, så kommer skräcken krypande. När man, som jag, varit gift med en polis, så levde jag med denna skräck i många år. Jag kommer aldrig att glömma den där morgonen när han inte kom hem. Jag visste att de vakat i en byggnad som var under hot. Jag vågade inte gå iväg till mitt jobb förrän jag visste vad som hänt, om något hade hänt. Som tur var hade inget hänt. Det hade bara tagit längre tid än beräknat.

Det var jag som lagade sönderrivna uniformskläder. Det var jag som tvättade nedspydda och nerblodade uniformskläder. Jag vet hur det är att leva med någon som utsätts för risker i sitt arbete. Därför går mina tankar nu till alla som har någon som jobbar inom ett riskyrke. Mina tankar går extra mycket till den unga mördade kvinnans anhöriga. En extra tanke går naturligtvis till min dotter, hon som alltid finns i mina tankar. Jag är stolt över henne, att hon är så modig och stark.

Det här är en text ni måste läsa. Den får en att stanna upp och reflektera.