Finaste tyget

Josef Frank-tyget består av två korta gardinlängder och en smal gardinkappa. Jag håller just nu på att sprätta upp alla sömmar. Sedan ska jag tvätta det, innan jag börjar sy. Jag brukar göra så för att veta att tygerna är riktigt fräscha.

Den som sytt dessa gardiner har i alla fall vetat vad hon (jag antar det är en hon) pysslar med, för mer noggrann sömnad var det länge sedan jag sett. Gardinkappan är skarvad på mitten. Där har hon först sytt ihop dem på  maskin. Sedan har hon, för hand, fållat fast stadkanterna. Likaså på längderna i sidorna, fållat in stadkanterna för hand. Upptill och nedtill är det fastsatt ett bomullsband på insidan. Fastsytt med maskinsöm mot tyget och sedan pressat och fållat fast för hand.

Jag gissar att bomullsbanden är för att få ut så mycket som  möjligt av tyget. Förmodligen kostade det en rejäl slant, så att det gällde att snåla och förlänga på annat sätt. Det känns nästan vördnadsfullt att få ta över dessa godbitar. Jag ska också försöka vårda dem ömt genom att sy de finaste saker av det. Jag har lite idéer. Mer vill jag inte avslöja, eftersom de första sakerna ska få bli en födelsedagspresent, till någon som jag vet uppskattar ett vackert tyg.