- Du, den där geggan som står i plastbyttan där borta, vad är det?
- Det är en rågsurdegsgrund som står på tillväxt, eftersom den gamla har dött. Den har stått där i snart tre dagar.
- Vilken tur att jag inte slängde bort den då och diskade ur burken!
Hade han gjort det hade jag nog dödat honom. Eller kanske inte. Bara lite!
Bara den dumme är inte rädd
2 timmar sedan
7 kommentarer:
Kunde ha varit min far-är-rar! *fniss*
En eftermiddag kom han hem från jobbet, nosade misstänksamt i skålen på bordet med gryta, rörde ett varv med sleven och frågade - "Är det mat det här"?
Om blickar kunde döda ...
Vad duktig du är!! Jag fick någon "vandringsdeg" som skulle skötas och matas?? Helt klart överkurs för mig, den slutade sin resa hos mig!! Tror till och med att den hade ett namn...Walle? Walter?
Kram
Mångmamma: Jag är helt övertygad om att män är från Mars och kvinnor från Venus. För nog verkar det ibland som att de kommer från en annan planet....:-)
Lippe: Jag minns att det fanns en sådan där vandringsdeg, men jag kommer inte ihåg vad den hette. Jag fick ingen och tur var väl det. På den tiden var baka enbart ett nödvändigt ont för mig. Numera tycker jag det är kul. Jag tycker man överdriver att det är svårt att baka med surdeg. Det är pyssligare och kräver planering, men absolut inte svårare. För mig är det nästan nödvändigt dessutom för det kräver minimal armkraft. Maskinen får arbeta och sedan häller jag de oftast direkt på plåten eftersom jag inte kan knåda.
Ja, eller hur! De blir ju lika kära som husdjur. Ungefär.
Mockapocka: Japp, jag kanske ska ta upp han i knät och klia honom bakom öronen....:-)
Imponerad att du fortfarande gör och vårdar surdegar. Själv bakar jag bara snabba bröd numera.
Camilla: Jag tycker det är jättekul att baka surdegsbröd. Och enkelt....:-)
Skicka en kommentar