Vad gör man när man upptäcker att man blivit något man inte vill vara? Min mamma var en riktig "besserwisser". I hennes ögon klarade jag nästan ingenting. Jag lovade mig själv, när jag fick barn, att jag aldrig skulle bli sådan. Det har varit mitt rättesnöre.
Så jag blir mäkta besviken på mig själv när jag inser att jag håller på att bli likadan. En sådan som talar om för folk hur de ska göra och vara. Det är en egenskap som jag tycker hemskt illa om hos andra. Jag tycker ännu mer illa om det när jag upptäcker det hos mig själv. Jag är glad att min dotter vågade och ville tala om det för mig. Det vågade jag aldrig själv göra, mot min mamma.
Nu måste jag träna på att bita mig i tungan innan några grodor hoppar ur mun på mig.
CITAT om vad som får brännas
11 timmar sedan
9 kommentarer:
En mycket god insikt!
Själv måste jag lära mig att sluta ösa eder över familjen när det är dags att STÄDA!!!!
Har just betat av veckans supersanering och är såååå trött på att röja upp.
Kan ha att göra med att hemmet är min arbetsplats och jag är begåvad med ett pedantiskt sinne.
Något jag är ensam om i denna familj!
Kan också ha att göra med att de små varit hemma och drällt runt benen på mig i två respektive tre veckor nu och haft gott om tid på sig för att stöka till!?
Eller PMS?
Kram
Mångmamma: Det är nog bara nyttigt med självinsikt så man inte förpestar sin omgivning alldeles för mycket. Jag är också i grund och botten pedant, men har fått släppa på det. Det där med tiden ska vi inte prata om. Ändå är vi bara två. Men det är väl så att allt man gör tar längre tid när man blir äldre. Plus att det går åt lite datortid mellan varven....:-)
Det är en bra start att se det själv och bra av din dotter att våga säga ifrån. Man får försöka tänka efter innan man säger något så kanske man hinner stoppa sig själv. ;) Kramar i massor
Smycka: Nackdelen är ju att jag är så jäkla impulsiv. Glömmer att koppla in hjärnan innan jag öppnar käften, typ.....:-)
Äpplet faller sällan långt från päronträdet. Ibland är man tyvärr hemskt lik sin mamma (vid andra tillfällen är det bra), skrämmande lik. Men det är viktigt att lära sig tyda tecknen på att man håller på att ärva ett icke önskvärt beteende. Starkt av dig att skriva om det och starkt av dottern att påtala det. Ni kan nu tillsammans ändra arvet! Fast samtidigt tycker jag att man får vara lite besserwisser med ålderns rätt ;)
Trebarnsmamman: Jag är nog rätt klar över mina tillkortakommanden, som tur är. Och jag har en dotter som vågar säga vad hon tycker och tänker. På både gott och ont. Men jag tror inte på det där att man får bära sig illa åt bara för att man är äldre. Ett uttryck jag avskyr är att man ska visa respekt för de äldre, bara för att de är äldre. Jag anser att man ska visa respekt för den som är värd det. Så jag ska nog jobba med den här trista sidan hos mig själv....:-)
God morgon på dig! Wow tänker jag,man lär sig något hela tiden genom livet. Om man nu vågar ta emot kunskapen...
Jag gillar dig så enorm just för att du berättar om det här och allt annat! Kram och ha en bra dag! Lillaviola
Så bra att din dotter vågade säga till, och ännu bättre, att du lyssnar och inte slår dövörat till!
Man är lik sina föräldrar, jag vet med mig, att det jag retar mig mest på hos min far är sådana saker som jag retar mig mest på hos mig själv.
Det blir inte lättare att hantera bara för att man vet om det, men åtminstone så vet man om att man har en del fel. (Fast inte jag då, för jag har ju alltid rätt... Som jag hävdar jämt ;)
Viola: Tackar. Gillar ju dig mycket också.....:-) Kram
Shirouz: Det vet väl alla att du aldrig har fel!....:-)
Vet man inte om sina fel så är det svårt att ändra på dem. Självinsikt är bra. Och att man försöker jobba på det. Lite egenheter är kanske ändå bra att behålla. De snälla och trevliga egenheterna. Det är ju de som skapar ens personlighet, bland annat.
Skicka en kommentar