Hemma bäst

Visst är det roligt att åka bort. Extra roligt och underbart är det ju att få träffa sina barn som man längtat efter. Men visst är det skönt att komma hem.

Direkt när man kommer hem så står Totte där och jamar uppmärksamhetstörstande och talar om för oss att det är jättesynd om honom för att vi varit borta. Att bästa kattvakterskan Anna pysslat om honom räknas inte. Elvis pockar så småningom även han på uppmärksamheten även om har först uppträder något förorättat för att vi lämnat honom ensam med Totte i så många dagar.

Nästa sak man gör när man kommer hem är att insupa den egna doften i sitt eget hem. Den ger en lugn och trygghet. Senare på kvällen sjunker man ner i favoritfåtöljen och för att stirra några timmar på dumburken. Kroppen smälter in i fåtöljen som formar sig automatiskt efter kroppen. Det bästa av allt är att så småningom få somna i sin egen säng. Det är något alldeles speciellt med det.

Denna semesterresa har varit annorlunda på många sätt. I vanliga fall åker vi upp och bor hos sonen. Det innebär att jag och sambon tokstädar i fyra dagar för att sonen ska få det någorlunda drägligt i sin lägenhet. Den här gången hade vi bestämt att vi inte skulle göra så. De gångerna man gjort så, är kroppen helt slut när man kommer hem. Den här gången hade dottern bett att vi skulle komma upp mer för hennes skull. Hon ska visserligen snart fylla trettio, men jag kan ändå förstå hennes önskan. Hon har alltid fått stå åt sidan för sin bror. Inte för att vi har velat ha det så, men hans behov har varit så krävande att det har varit nödvändigt att de fått gå först. Så har det varit under hela deras uppväxt. Det har varit passning med sjukgymnastik, arbetsterapi, skolor som krånglat, myndigheter som skulle kontaktas, med mera, med mera.

Det var skönt att få vara där uppe, enbart för dottern. Vi har umgåtts under dygnets alla vakna timmar och haft det så mysigt och trevlig. Visst har vi träffat sonen också. Även denna gång blev det ju viss akutstädning och akututryckning. Men det var av lindrigare art. Bekymret för hans väl och ve finns alltid med mig, men denna gången kunde jag koppla bort det för en stund och ägna mesta tiden åt dottern.

Men det är skönt att vara hemma igen. Vi har var shoppat en hel del, så nu är jag jättetaggad att ta itu med att röja i skåpen här hemma så vi får plats med det nya. Loppisen kommer att bli så glada över allt vi ska skänka till dem........:-)