Lätt som en plätt

Jag är av naturen en rätt lat person. Då menar jag på det viset att jag vill göra allt så enkelt för mig som möjligt. Så jag har blivit väldigt imponerad den här veckan över hur kontakten med vår nya vårdcentral kan gå till.

Jag behövde ett nytt recept. En medicin som jag använt länge och som inte krävde någon ny läkarkontakt. Jag visste att man kunde beställa via vårdcentralens hemsida. Så jag går dit och registrerar mig som ny användare. Efter att ha fyllt i alla uppgifter så skriver jag in vilken medicin jag behöver och skriver även i numret på mitt frikort. Anmäler att jag vill ha bekräftelse via mail.

De hade en väldigt bra och tydlig hemsida. Den laddade snabbt och var lätt att hitta i. Så är det inte alltid när det är myndigheter som har hemsidor. I alla fall är min erfarenhet sådan.

Idag fick jag mail om att receptet fanns att hämta på apoteket. Kollar för säkerhets skulle också på apotekets hemsida, som förresten tillhör de sega och röriga. Mycket riktigt, receptet finns där. Jag sitter hemma och skriver ner på min dator vad jag vill ha och det blir utfört till belåtenhet. Kan det bli enklare? Sånt här gillar jag!

En härlig kväll

Det som häromdagen var ett mindre datorstrul med inställningar som krånglade blev till ett stort datastrul när ingenting ville fungera. Sitter just nu vid sambons dator för att åtminstone visa att jag lever. Sambon håller på att ominstallera det mesta på min dator.

Ikväll har vi varit på lokal för första gången på flera år. Jag fyller jämt om några veckor. Det är inget jag kommer att fira, men för ett tag sedan så kände jag att jag ville gå ut och äta. Det var så länge sedan vi kunde unna oss det. Jag hade sparat undan lite sypengar, så jag bestämde att det fick bli födelsedagspresenten till mig själv. Ni som handlat senaste perioden är alltså delaktiga i denna present. Tack så väldigt mycket för den underbara presenten........:-)

Jag bestämde i måndags att jag ville gå ut den här veckan nu när det är så fina kvällar med värme och möjligheten att sitta ute och äta. Hur vädret är när jag fyller år vet man aldrig. Jag hade spanat runt lite när jag var på stan med min lilla skyddsling igår så jag var ganska säker på vart jag ville gå.

Vi åkte ner på stan vid sjutiden, strosade runt hand i hand och tittade på folk. Gick till några olika restauranger och kollade tillsammans, men efter ett gemensamt beslut hamnade vi på det stället jag redan valt ut. Vi har ätit där en gång tidigare, för fyra-fem år sedan och då hade de bra mat.

Vi blev mycket glatt överraskade. Det var fullsatt på deras veranda, men vi fick ändå ett bord för två alldeles mot vattnet. Snabbt kom en servitris och frågade om vi ville dricka något före maten. Vi bestämde att vi skulle ta in en flaska vin som skulle få räcka över måltiden. Den kom snabbt och hovmästaren pratade lite lagom medan han öppnade. Snabbt kom servitrisen tillbaka och tog upp vår beställning på mat. Det kan låta tråkigt att vi bestämde oss för pizza, men det kändes så frestande. Det är något vi inte köper i vanliga fall. Det var en hit. Det är nog den godaste pizza jag ätit i hela mitt liv. Botten var perfekt gräddad med en god sälta i degen. Det var ingen slafsig burkskinka eller burkchampingoner påslängt utan allt var färska varor. Hämtpizzor i all ära, men de kan slänga sig i väggen. Det här var en smakupplevelse. Kanongott. Till efterrätt tog vi kaffe och pannacotta. Också jättegott.

Servicen var fenomenal hela tiden. Det verkade inte som att de hade egna bord uppdelade mellan sig utan den som hade tid kom när de såg att det var dags. Hovmästaren hade totalkoll och vakade över det hela, hela tiden, samtidigt som han var med och hämtade disk, tog hand om notor och var allmänt trevlig både mot gäster och personal. Jag är mycket imponerad. Jag har ju ett litet förflutet i restaurangbranchen eftersom både farmor och pappa haft egna smårestauranger, så man vet ju lite vad man ska titta efter.

Strax efter tio var vi hemma igen efter en underbar kväll som vi verkligen behövde. Det har varit lite väl mycket strul ett tag nu. Allt redovisar jag inte här, men det har varit mycket på sista tiden. Nöjda och belåtna slet vi av oss kläderna när vi kom hem och...................

.......................Just det, säckade ihop framför TV:n och tittade på Jack Bauer..........vad trodde ni???? Snuskpellar.......:-)

Uppdatering: Jag fyller naturligtvis jämnt, inte jämt.

Sambon imponerar

Alltså, nu är jag nästan i chocktillstånd. Jag har ju gnällt över att sambon är en uppskjutare. Hans måtto är: "Varför göra något idag om jag kan strunta i det alldeles". Men idag har han imponerat storligen.

Bilen har trasslat länge, ända sedan vi var i Sundsvall i slutet på april. Den har ryckt och knyckt en hel del. Dessutom har det blivit värre eftersom tiden gått. Till slut så hjälptes vi åt att kolla under huven. (Sambon vill nämligen gärna ha sällskap när han gör något.) Han hittade en slang som var trasig, så han konstaterade att bilen drog in tjuvluft och därför ryckte. Slangen togs bort. Sedan har vi kört utan denna slang, vilket har resulterat i att bilskrället ryckt och knyckt ännu värre.

Vi har diskuterat om vi ska lämna in den eller inte. Bilen har kostat mycket pengar denna vår, eftersom den inte gick igenom besiktningen. Det var karosskador (läs rost) som måste åtgärdas och där fladdrade det iväg nästan fyra stycken tusingar. Så alternativet att lämna i den igen kändes rätt jobbigt.

I förra veckan var sambon in på OK och köpte slang och slangklämmor. Idag har han satt dem på plats och bilen går som en klocka igen. Fattar ni att jag är impad. Det tog inte fullt två månader att fixa det. Kan det räknas som snabbhetsrekord?

Min filuriga son

Som jag skrivit om tidigare så har sonen svår Damp och en lindrig CP-skada. Han har på grund av detta även stora läs-och skrivsvårigheter. I maj fyllde han trettiotre år. Ändå är jag fortfarande en aktiv mamma till honom. Aktiv på ett helt annat sätt än hur det fungerar med dottern. Han är inte så självgående som hon är, om man så säger. Sonen och jag pratas vid nästan varje dag. Han klarar sitt liv väldigt bra, men ibland måste han fråga mamma om råd. För det mesta har han tänkt ut själv hur han ska klara saker och ting, men han vill ha bekräftelse från mig att han tänkt rätt.

Han har ett intellekt som ligger något över normalnivån. Men ibland kan även jag fundera hur det står till där uppe i hjärnkontoret. Då kan han ställa frågor som man tycker det är självklart att han ska veta. I andra fall imponerar han stort, så till och med jag baxnar. Så var det igår.

Sambon är intresserad av släktforskning och håller på då och då. Han sitter hemma och söker sig via datorn med program som han laddat ner. Nu har han börjat titta lite på mina barns bakgrund. På min egen sida har jag rätt bra koll, men inte fullt så bra koll på sidan som berör barnens far.

Igår när sonen ringde så frågade jag om han visste något. Då visar det sig att han hade jättebra koll. Han har genom att googla sig fram hittat till folkbokföringssidor och andra sidor, så han hade hittat jättemånga släktingar i flera generationer på sin fars sida!!!

Snacka om en ojämn nivå. Det är inte konstigt att andra inte alltid förstår denna barngrupp, när man själv står där som ett fån och inte fattar något.

Hemfärd och akututryckning

Idag ska vi åka hem. Snart måste jag börja packa. Det bär mig emot för vi har shoppat så mycket att jag måste packa om allt och packa in både glas och porslin som vi köpt. Jag har aldrig varit med om att shoppa så mycket för så lite pengar. Dessutom har jag tre stora Ikeakassar fulla med tyger och kläder som jag fått av dottern. En del tyger ska sorteras ut och gå vidare till vännen U. Men det ska fraktas söderut förts.

Igår blev det en riktig akututryckning. På söndagen skulle sonen bjuda oss alla på middag. Jag hade lovat att komma hem till honom och laga den samtidigt som sambon skulle gå igenom sonens dator och fixa det som behövde fixas. Först fick jag börja med att städa köket. Han är rätt dålig på sånt, den kära sonen. När jag ska sätta på spisen så går en huvudsäkring. Nu har han sådana där evighetssäkringar som man vippar till så är det OK igen. Jag gör ett nytt försök och säkringen löser ut. Då började vi testa oss fram och det visade sig att två plattor löste ut säkringen.

Så vi fick packa ihop alla råvaror och köra till dottern och ha middagen där. Men sonen behövde ju en ny spis. Han har en bostadsrätt så det var bara att åka iväg och köpa en. Så igår efter att han slutat jobbet så åkte vi iväg. Vi började på Elon eftersom det låg närmast. Samtidigt så visste vi att de bjöd på hemkörning, montering och återtagande av den gamla spisen. Sonen bor två trappor upp utan hiss så det var inte läge för mig och sambon att bära en spis upp och en spis ner även om vi har en combibil så vi hade klarat frakten.

Väl på Elon så berättade vi om sonens behov. Han behövde en 70 cm bred spis med keramikhäll med ögonblicklig leverans. Det var värre det, sa försäljaren. Han hade bara två att välja på. Men det räckte för bägge två var fina spisar. Så efter viss demonstration så bestämde vi oss för en rostfri Elektrolux till det facila priset av 5990:-. Vi hade budgetterat på ett antal tusenlappar till så det blev ju jättebra. Det visade sig att Elon höll på att sälja ut den där modellen så de hade bara två ex kvar. Men det gjorde ju inte oss något.

Vi for hem och drog fram den gamla spisen och städade bakom den. Strax efteråt kom chaffören med den nya spisen och satte den på plats samt tog med sig den gamla. Det kallar jag service. Sambon gick sedan in på datorn och kollade vad Siba skulle tagit för samma spis. Just nu har de ju driven med "cykel på köpet". De skulle ha tretusen mer för exakt samma spis så den där cykeln är inte alls på köpet.

Grymt imponerande

Jag har tidigare tipsat om Creative Company och jag gör det gärna igen. I onsdags gjorde jag en beställning. Idag kom grejerna, hemburna till dörren av DHL. Det kallar jag service. Dessutom var inte frakten dyrare än normalt. Jag är grymt imponerad.

Jag har beställt magnetlås, bambuhandtag, kedjor och karbinhakar. Här ska det sys väskor av alla de slag.