Idag har Totte fått somnat in. Han har tacklat av ända sedan i somras. Egentligen borde vi har låtit honom fått somnat in tidigare, men det var ett svårt beslut att ta. Speciellt för sambon som har haft Totte sedan han var unge. Dessutom hade sambon även Tottes pappa.De sista veckorna har det gått fort utför. Han har inte klarat av att sköta sin hygien. Ibland har han inte hunnit fram till lådan i tid. Jag har fått lyfta fram honom till matskålen. Det var inte ett värdigt liv han levde längre.
I sin krafts dagar var Totte en stor och ståtlig herre. Alla som träffade honom blev förtjusta i hans speciella personlighet. Jag har ju skrivit om hur han lett sin skock av Mimmi och hundarna i matjakt i både kyl och frys. Han delade frikostigt med sig av sin kärlek och man vaknade ofta av hans sträva tunga i pannan.
Det var sorgesamt idag, men ändå så har vi nog sörjt Totte länge, den Totte som fanns förr. Nu var det bara en skugga av honom kvar. Nu tror jag att han är i djurens himmel och leker med syrran Mimmi och hundkompisarna Dronning och Tina. Vad vet man, han kanske charmar en och annan kattdam också.
På bilden här äter Totte kräftor ur mina händer. Mimmi är inte lika framåt utan sitter mest och tittar på.
16 kommentarer:
Åh så ledsamt, men du beskriver så fint hur man hinner sörja när ett djur åldras och blir sämre och sämre. Man hinner förbereda sig.
Men oj så man saknar dem sedan, deras små egenheter som bara dom hade.
Han ser så fin ut Totte, där han står på bakbenen och låter sig bjudas på kräftor :)
Men fy vad jobbigt. Tänker själv på den dagen jag måste säga hej då till jycken och vet att det kommer att bli tufft. Fast än så länge är han bara en slyngel på 16 månader, så vi har förhoppningsvis många år kvar. Kram till er, i det sorgliga och ledsamma
Christina: Jag har ju skrivit till dig en del om det här redan. Ändå var det jobbigt när vi lämnade honom idag. När jag nu tittar på det där kortet så börjar tårarna rinna. Vi får trösta oss med att han har det bättre nu. Totte är det fjärde djuret vi förlorar på våra snart tio år tillsammans. Jag kom till ett hem med två katter och två hundra. Så småningom kom även Elvis till. Då var Tina redan borta. När vi flyttade hit var Dronning borta. Sedan försvann Mimmi för drygt ett år sedan. Det har jag bloggat om. Nu är det bara Elvis kvar. Men han hoppas vi få ha kvar länge till. Han är ju bara sex år ännu.
Helene: Ta inte ut sorgen i förskott. Det är klart du ska ha honom kvar länge till.
Hörrödudu, nu får jag ju se att du bytt blogg igen. Det har jag inte fattat. Det sista jag såg av din gamla femtioblogg var att du sålt datorn. Sedan har jag undrat hur du har haft det. Men nu hittade jag dig igen. Så bra.......:-)
Det är alltid sorgligt när ett husdjur dör, men han har det säkert bra i sin himmel och äter kräftor varje dag.
Vad ledsamt att höra. Jag tror dock att lille Totte har det bra i sin katthimmel. När krafterna tar slut och han inte mådde bra, var det skönast att han fick somna in. Hur förberedd man än är saknar man dem fruktansvärt. Tur att ni har Elvis, även om han inte kan ersätta Totte. När I var liten hade vi en katt som blev överkörd. Då sa I att Sigge, så hette katten, sitter på en äng och tittar på blommor och fåglar. Det tror jag att Totte också gör. En sak är säker, jag vet hur tomt ni har det nu, och ni kommer nog att både se och höra honom flera år framöver.
Kramar från
KB
Annele: Visst är det så.
KB: Det var inte Totte som fanns på slutet. Det var någon helt annan. En figur som helt hade tappat livslusten. Han var deprimerad. Det syntes.
Totte får en lugn och fridfull jul i katternas himmel, med kräftor till jullunch och träff med alla kära...
kanske han hälsar till min gamla Frida.
Han ser störtskön ut på bilden och stor! Klart att han charmar en och annan dam! Stora kramen!
Visst är det så, man saknar dem oerhört, men det är för deras bästa man låter dem gå. Jag är övertygad om att Totte välkomnades i djurens himmel av alla han känt tidigare och av de han kommer att lära känna och troligen hade de ett stort kräftkalas däruppe, kanske med några delikata möss också. Saknaden efter de djur man haft är alltid stor, men det är en stor ynnest att få dela sitt liv med djur, det är värt alla sorger som kommer. Sköt om er nu.
Moster: Det tror jag också. Han kommer säkert att träffa din Frida och charma henne.
Spader: Igår tänkte jag hur osjälvisk Totte var i sin kärlek. Han gav oss sin tillgivenhet. Elvis i sin tur, han tar för sig. Han visar också oss sin kärlek, men ser till att han är stjärnan i mitten. Tänk så olika personligheter djur kan vara.
Shirouz: Jag tänkte på dig och Diesel igår. Hur svårt du hade det med det beslutet. Totte har aldrig lärt sig jaga möss och var dörädd när vi en gång släppte ner honom på gräsmattan utanför. Gräset var jätteläskigt. Så Diesel kanske jagar råttor och förärar Totte dem....:-)
Vilken sorgens dag dör er. Du skriver så fint om att man faktiskt börjar sorgearbetet redan när man märker och innerst inne vet att varje dag är en bonusdag. Men till slut kommer ju ändå den dagen då man vet att han inte ska behöva ha ont eller på annat sätt lida för att finnas till - för vår skull. Det är fint att vi människor ändå kan ge våra älsklingar ett fint slut när de har glatt oss så och gett oss så mycket under sin levnad.
Jag tänker mycket på dig.
Lisette: Vi pratade om det för en stund sedan att den Totte vi saknar är den Totte som är på bilden. Den Totte förvann egentligen för flera månader sedan. Det känns faktiskt ganska skönt att vi nu tagit beslutet och att Totte har det bättre där han är nu.
Så sorgligt, men ändå skönt att få somna in när livet inte är ett värdigt liv längre.
Han har det säkert bra i katthimlen.
Camilla: Förmodligen är det så.
tjutning och somna in är det samma sak ??
Anonym: Vad menar du?
Skicka en kommentar