När jag växte upp var jag pappas flicka, på alla sätt och vis. Han satte mig främst och han var min idol. När jag kom upp i tonåren så halkade hans gloria på sned. Då uppdagades hans kvinnoaffärer. Så småningom kom spriten in i bilden och ett antal år senare så skilde sig mina föräldrar.
Jag raderade pappa ur mitt liv. Han hade svikit oss för mycket, för att få finnas kvar. Men saknaden var stor. Tack vare mamma E så blev pappa nykter till slut. Vi hade en trevande bekantskap under några år. Jag fick själv barn och ville att de skulle få en fin morfar. Kruxet var bara att barnens far var inte speciellt förtjust i sin svärfar. Så vi sågs kanske två gånger om året och hade en sporadisk telefonkontakt.
Vid min egen skilsmässa, började jag prata oftare med pappa i telefon. Vi sågs inte så ofta, mest av praktiska skäl. När jag träffade sambon och han blev presenterad för sin svärfar, var det direktkontakt. De har väldigt många gemensamma intressen. Sedan dess har min och pappas kontakt ökat successivt.
Nu är han ju ensam och vi pratar ofta i telefon. Det är oftast rätt långa samtal. Vi pratar om det mest blandade saker. Igår pratade vi om mat, om mamma E, om hans sorg och om farmor och farfar. Vi pratar ofta om det som var förr. Han är den sista kvar, så jag måste skynda mig att få reda på saker och ting, innan det är för sent. Det är som att jag äntligen, på riktigt, fått tillbaka min gamla pappa, han med glorian. Men den här pappan är lite annorlunda. Han kan prata om känslor, både sina egna och andras. Det kunde inte den gamla pappan. Jag tycker jag har lyckats byta upp min pappa till en bättre version.
Korkat och knäppt
24 minuter sedan
11 kommentarer:
Härliga ord! Hoppas jag kommer få en sådan pappa tillslut.
Paketet har kommit, men inte packats upp ännu...gör det i samband med att jag betalar, känns som om jag behöver en karamell att suga på ;)
Kram K
Vilken lycka att få tillbaka sin pappa! Det måste kännas härligt!
Trebarnsmamman: Jag hoppas du också får tillbaka din pappa. Jag blev lite ängslig att det försvunnit på vägen. Det ligger en liten extra karamell i paketet......:-)
Annela: Det är härligt. Igår sa han, Nu har vi pratat länge. Är det inte härligt då, frågade jag. Jo, sa han och jag hörde hur han log.
Vilken härlig känsla för dig. Min pappa är fortfarande kvar i spritens klor tillsammans med min medberoende mamma som stöttar honom i allt. Ditt inlägg blir lite som en framtidsdröm för mig. Mycket fint skrivet. Härligt att det ordnar till sig för vissa familjer som drabbats av alkoholism.
Cattis: Jag har ju läst om hur jobbigt du har på föräldrarfronten. Hoppas verkligen att det kan bli en ändring någon gång även för dig.
Underbart att det har blivit så, att du har fått en pappa version 2.01
Vad roligt för er båda att ni nu har en bra kontakt.
Christina: Den sista förändringen, det där med känslor, kom efter att Eivor gått bort. Han behövde nog prata känslor med någon och då fanns jag där. Det känns rätt häftigt....:-)
Annabellan: Visst är det fantastiskt att vi hittat tillbaka till varandra.
På något sätt så låter det som om din pappa lärde sig att vara lycklig med mamma E. En svår konst ju! Stora kramen!
Vad härligt det låter ändå, trots alla problem på vägen. Det blev en liten prinsess-saga, med ett lyckligt slut.
Själv fick jag tyvärr aldrig lära känna min pappa, av sjuka anledningar. Så när jag för första gången trräffade honom när jag var runt 18, så var han ju ingen pappa-pappa... om du förstår. Nu har det gått en jävla massa år. Vi hörs som mest en gång om året, men han är fortfarande ingen pappa, tyvärr.
Spader: Pappa och mamma E var mycket lyckliga. Han fick ro med henne. De var som gjorda för varandra. Tidigare tror jag att han ständigt levde med en oro kroppen. Kram
Helene: Det är många som verkar ha komplicerade förhållanden med sina föräldrar. Pappa fick själv inte lära känna sin pappa. Det var farmor som sa ifrån, fast att pappa är född inom äktenskapet. Men han var bara två år när de skilde sig. Jag tror han hade kontakt med sin far några få gånger efter det. Och det skedde i smyg för att farmor inte skulle få veta. Kram
Skicka en kommentar