Irritationsmoment

Just nu är jag lätt (läs: mycket) irriterad. Sambon har en kompis sedan sina ungkarlsår. Han heter T. T är i och för sig en mycket snäll kille som sällan eller aldrig blir sur eller arg. Men han är rätt tanklös över hur andra människor har det. Ringer telefon hos oss efter kl 22 så vet vi att det är T som ringer. Ofta kan klockan vara både tolv och ett när han ringer och har datorproblem som måste lösas på stört. Då är det panik.

Till varje jul så gjorde han förr en almanacka med bilder på sina barn. Den gav han till sina släktingar i julklapp. En jättefin idé. Det var bara det att när det närmade sig jul så skulle T komma, oftast i sista minuten för planering är inte en av Ts bästa sidor. Då kunde han komma flera dagar i rad och stanna hela dagen och hela kvällen.

Dessutom engagerar han sig i klassfester och liknande och det ska göras inbjudningar och affischer till sånt. Han är perfektionist, så kan man ändra på en pyttegrej så ska man göra det. Själv är han urdålig på allt vad datorer heter, så det är alltid sambon som ska göra dessa projekt åt T.

Idag är han här. Han kom vid tretiden och han är fortfarande kvar nu när klockan är halv ett på natten. Den här gången skulle han rensa bilder från sin dator. Det skulle han göra själv, men ville vara här om något strulade. Då har han suttit och kollat på varenda bild, sambon ska beundra varenda fotbollsspark som Ts pojkar har gjort och berömma ljussättningen med mera, med mera. Nu är bilderna rensade. Men då kom han på att han skulle ljudsätta bilderna. Naturligtvis klarar han inte det själv.

Jag ser inte många såpor men "Bonde söker fru" gillar jag. Jag var klar i tvättstugan till åtta och ville då koppla av i min sköna fåtölj och titta på förälskade bönder. Då ringer Ts telefon stup i kvarten så det är ljud från datorn och han pratar högt i telefon. Helt plötsligt hör jag han säga, att han har svårt att höra vad hans telefonbekant säger för det är en TV som surrar!!! Då blir jag sur. Ska jag inte ens få titta på min egen TV och ha hur högt ljud som helst på. Nu hörde jag ju knappt själv vad bönderna sa. Då blir jag som en trotsig femåring så jag höjde ljudet på TVn och demonstrativt drog jag fram min fåtölj nära TVn för att riktigt visa vad jag tyckte och tänkte.

Inte nog med det så började han helt plötsligt fippla med vår kontroll för han var inte nöjd med bilden! Men då kunde inte sambon tiga längre utan röt: "Vad f-n håller du på med." Jag ser nu att sambon är irriterad och hör det på hans tonfall, men han är ju så snäll att han sällan säger ifrån. Snart ska jag nog dra på mig ett nattlinne (om jag hittar något) och demonstrativt vandra fram och tillbaka.

Talade jag om att T är frånskild?