fredag 4 december 2009

Å så skönt

Nu har jag tejpat mina fossingar och skillnaden är markant. Jag har ju en psoriasissjukdom som slår sig enbart på handflator och under fötterna. Numera klarar jag mig väldigt bra. Det är ytterst sällan som det blommar upp. Gör det så, så är det oftast väldigt lätthanterligt.

Men nu efter dopet när jag kände mig så stressad innan och haft så ont efteråt så har det blossat upp på fötterna. Psoriasis är ju stressrelaterat. Jag har försökt att hålla det i schack och det har gått till en viss gräns. På slutet nu så har det varit fotvalven som drabbats värst. Igår efter badet, när fötterna var uppmjukade, så var jag ju där och klöste. Det kliar nämligen också. Så gårdagskvällen var ett h-vete så fort jag skulle ta några steg. Men nu har jag som sagt var tejpat mig och det blir så skönt.

Jag har en salva som både ser ut som, och känns som, mjukt smör. Den rörs ihop på Apoteksbolaget så ofta får man beställa den i förväg för att man ska få den riktigt färsk. Vi har en psoriasismottagning här i stan så ibland kan man ha tur att den finns inne på apoteket så man slipper beställa.

Jag brer på den på det onda. På det så lägger jag sedan en platta. Det är som ett stort compeed-plåster som jag själv klipper till som jag vill ha det. Plattan fixerar jag sedan med fixomull och på det en strumpa som håller allt på plats. Sedan kan jag nästan dansa igen. Det är som ett mindre underverk.

4 kommentarer:

Lena sa...

Va skönt det låter.
Det var inget fel på blodtrycket i mina fötter,men ont har jag iaf.
Det är bara fibbron som har bestämt sig för att visa mig var skåpet ska stå.Det gäller att härda ut tills det blir bättre.
Ha det nu så bra och ta hand om dig.
Kramar.

Cicki sa...

Lena: Det är för jäkligt att det ska vara så mycket ont. Jag minns att jag hade så ont i mina fötter innan jag fick diagnosen, så jag gick på utsidan av fötterna. Hoppas det släpper för dig snart så att du kan få njuta av julen med barn och barnbarn. Jag läser din dotters blogg. Hon har så mycket fina inredningsidéer. Kram

Christina sa...

Vilken tur att det finns grejer som hjälper!

Du beskrev det det där med smörsalvan så...ja, nästan sinnligt, så det var nästan att jag beklagade att jag inte har några fotproblem ;)

Cicki sa...

Christina: Jag får väl ta med den om vi ska till stationen. Då kan jag ju pyssla om dina fötter. Fötter ska man vara rädd om, som Birgitta Andersson sjöng....:-)