Pappas flicka

När jag växte upp var jag pappas flicka, på alla sätt och vis. Han satte mig främst och han var min idol. När jag kom upp i tonåren så halkade hans gloria på sned. Då uppdagades hans kvinnoaffärer. Så småningom kom spriten in i bilden och ett antal år senare så skilde sig mina föräldrar.

Jag raderade pappa ur mitt liv. Han hade svikit oss för mycket, för att få finnas kvar. Men saknaden var stor. Tack vare mamma E så blev pappa nykter till slut. Vi hade en trevande bekantskap under några år. Jag fick själv barn och ville att de skulle få en fin morfar. Kruxet var bara att barnens far var inte speciellt förtjust i sin svärfar. Så vi sågs kanske två gånger om året och hade en sporadisk telefonkontakt.

Vid min egen skilsmässa, började jag prata oftare med pappa i telefon. Vi sågs inte så ofta, mest av praktiska skäl. När jag träffade sambon och han blev presenterad för sin svärfar, var det direktkontakt. De har väldigt många gemensamma intressen. Sedan dess har min och pappas kontakt ökat successivt.

Nu är han ju ensam och vi pratar ofta i telefon. Det är oftast rätt långa samtal. Vi pratar om det mest blandade saker. Igår pratade vi om mat, om mamma E, om hans sorg och om farmor och farfar. Vi pratar ofta om det som var förr. Han är den sista kvar, så jag måste skynda mig att få reda på saker och ting, innan det är för sent. Det är som att jag äntligen, på riktigt, fått tillbaka min gamla pappa, han med glorian. Men den här pappan är lite annorlunda. Han kan prata om känslor, både sina egna och andras. Det kunde inte den gamla pappan. Jag tycker jag har lyckats byta upp min pappa till en bättre version.

Älskade sambon

Igår när jag pratade med pappa så pratade vi bland annat om att han varit tillsammans längre med mamma E än han varit med min mamma. Min mamma var han gift med i tjugofyra år. Mamma E var han tillsammans med i trettiosju år.

Jag berättade detta för sambon och sa då att så länge kommer vi aldrig att hinna vara tillsammans. Då svarade sambon: "Varför inte det? Vi kan väl hoppas att det blir så."

Jag känner mig älskad.

Avbockning

Nu har vi varit med sopberget till återvinningen. Jag har postat iväg lite varor. Pratat en lång stund med pappa. Ringt och avbokat en bokklubb. Bett om uppskov med en beställning. Lite smått och i lagom takt håller jag på att återta kontrollen. Jag känner mig mindre stressad nu när en del saker är avklarade.

Drömmar

Inatt har jag drömt så mycket tokigt. I och för sig gör jag det ofta, men den här drömmen var tokigare än vanligt. Så här var det:

Vi hade flyttat, till en jättestor lägenhet. Det var ett jättemaffigt kök. Problemet var bara att alla bänkar och skåp var så höga så jag var tvungen att klättra på en pall för att nå upp till diskbänken. Den tidigare hyresgästen hade inte städat efter sig så det var jättesmutsigt och stökigt. Det låg barnkläder överallt och gardiner hängde kvar på sniskan i fönstren. Men det märkligaste var toaletten. Den var jättestor. Man kom in från ena sidan och på motsatta sidan fanns en likadan dörr. Den gick in till grannen. Så vi delade denna toalett med grannen. Det var bara det att grannen hade inrett en del av toaletten till sin datorhörna. Fullständigt normalt! Vi hade väldigt problem hur vi skulle lösa det hela så man inte kom in på toan samtidigt som grannen.

Men till slut hittade jag två toaletter till i lägenheten så det ordnade sig. Vi bestämde att vi skulle använda den "granndelade" toaletten till tvättmaskinen. Varför denna toalettfixering?

Dessutom skulle vi ha våra fd grannar på middag. De har i vanliga fall fyra barn som är mer eller mindre vuxna. Nu hade de sju ungar som var rätt små. Mannen som är världen trevligaste och snällaste i verkligheten, var i drömmen en dumdryg mansjovinist (rättstavat?).

Där någonstans slutade drömmen. Jag vet inte hur jag ska tolka det, men jag har en gissning. Jag känner mig rätt stressad nu efter att ha varit mer eller mindre utslagen i massor med veckor. Jag har så mycket saker som är ogjorda och som hänger över mig. Telefonsamtal som borde ringts, varor som borde skickats, beställningar som är osydda, en klädkammar där soptrollet överfaller när man öppnar dörren och vansinnigt ostädat överallt. Jag får lätt panik när jag tänker på att det snart är jul. Jag vill sy saker som är lämpade till julklappar, men framför allt vill jag återta kontrollen över livet. Det har jag inte just nu. Men den här helgen ska jag försöka lyckas med det i alla fall, att återta kontrollen. Vi ska börja med att gå till återvinningen och slänga iväg det där förbaskade soptrollet. Sedan får vi ta en sak i taget. Imorgon får det bli en busstur till Willys. Sedan får vi se.

Å så skönt

Nu har jag tejpat mina fossingar och skillnaden är markant. Jag har ju en psoriasissjukdom som slår sig enbart på handflator och under fötterna. Numera klarar jag mig väldigt bra. Det är ytterst sällan som det blommar upp. Gör det så, så är det oftast väldigt lätthanterligt.

Men nu efter dopet när jag kände mig så stressad innan och haft så ont efteråt så har det blossat upp på fötterna. Psoriasis är ju stressrelaterat. Jag har försökt att hålla det i schack och det har gått till en viss gräns. På slutet nu så har det varit fotvalven som drabbats värst. Igår efter badet, när fötterna var uppmjukade, så var jag ju där och klöste. Det kliar nämligen också. Så gårdagskvällen var ett h-vete så fort jag skulle ta några steg. Men nu har jag som sagt var tejpat mig och det blir så skönt.

Jag har en salva som både ser ut som, och känns som, mjukt smör. Den rörs ihop på Apoteksbolaget så ofta får man beställa den i förväg för att man ska få den riktigt färsk. Vi har en psoriasismottagning här i stan så ibland kan man ha tur att den finns inne på apoteket så man slipper beställa.

Jag brer på den på det onda. På det så lägger jag sedan en platta. Det är som ett stort compeed-plåster som jag själv klipper till som jag vill ha det. Plattan fixerar jag sedan med fixomull och på det en strumpa som håller allt på plats. Sedan kan jag nästan dansa igen. Det är som ett mindre underverk.

Sov lilla Totte

Idag har Totte fått somnat in. Han har tacklat av ända sedan i somras. Egentligen borde vi har låtit honom fått somnat in tidigare, men det var ett svårt beslut att ta. Speciellt för sambon som har haft Totte sedan han var unge. Dessutom hade sambon även Tottes pappa.

De sista veckorna har det gått fort utför. Han har inte klarat av att sköta sin hygien. Ibland har han inte hunnit fram till lådan i tid. Jag har fått lyfta fram honom till matskålen. Det var inte ett värdigt liv han levde längre.

I sin krafts dagar var Totte en stor och ståtlig herre. Alla som träffade honom blev förtjusta i hans speciella personlighet. Jag har ju skrivit om hur han lett sin skock av Mimmi och hundarna i matjakt i både kyl och frys. Han delade frikostigt med sig av sin kärlek och man vaknade ofta av hans sträva tunga i pannan.

Det var sorgesamt idag, men ändå så har vi nog sörjt Totte länge, den Totte som fanns förr. Nu var det bara en skugga av honom kvar. Nu tror jag att han är i djurens himmel och leker med syrran Mimmi och hundkompisarna Dronning och Tina. Vad vet man, han kanske charmar en och annan kattdam också.

På bilden här äter Totte kräftor ur mina händer. Mimmi är inte lika framåt utan sitter mest och tittar på.

Häxeri

Som ingen kunnat missa så har jag haft ont. Men helt plötsligt igår eftermiddag så släppte det. Jag hade tvättstuga och när det bara var en torktumlare kvar som gick så la jag mig för att vila på värmedynan innan jag gick ner igen. Jag somnade en kort stund och när jag vaknade så kände jag att något hänt. Värken hade släppt! Ungefär samtidigt så var en viss häxa in på bloggen och kommenterade ett tidigare inlägg som jag gjort under dagen. Så här skrev hon: "Å. Måtte du må bättre. Genast." Det där "genast" tog visst skruv. För det blev verkligen som om någon knäppt på en knapp.

Jag gick ner och hämtade upp tvätten, tittade lite på TV och vilade mig i min sköna fåtölj. Fortfarande en värk på normalnivå. Då bestämmer jag mig för att testa att stryka det som behövdes från den rena tvätten. Började med några linnehandukar så jag snabb ska kunna sluta om jag känner det minsta lilla värktendens. Men icke, jag klarade stryka hela tvätten. Och klarade resten av kvällen. Låg på värmedynan för att kunna somna lättare. Har sovit hela natten och vaknat upp till en dag med fortsatt normalvärk.

Nu börjar jag nästan tro på spöken eller riktiga häxor. Är det så att Klimakteriehäxan i hemlighet är en riktigt häxa eller pysslar hon med distanshealing utan att ha sagt något. Jag tror jag ska vända mig till henne i fortsättningen när kroppen säger ifrån. Hon verkar ha magiska tangenter på sin dator.

Sambon tror mer på kombinationen avslappnande medicin och värmedyna. Det är inte lätt veta vad som är rätt eller fel i det här fallet.