I drömmarnas värld

Ni som läst här ett tag vet att jag har ett livligt nattliv. Inatt har det också varit så. Jag har varit på rena rama hamstringsresan. Jag har åkt runt på en massa ställen och köpt hur mycket som helst. Och bara ekologiskt och nyttigt. Det har varit både mat och tyger. När vi shoppat loss på ena stället, så visste jag ett nytt vi kunde åka till. Sambon, som i vanliga fall, är en ganska god shoppare, började ängslas för storleken på plånbokens innehåll. Men det brydde jag mig inte om.

Varför drömde jag då så? Jag vet inte. Kanske för att jag igår gick igenom räkningshögen och såg att det fanns utrymme för ett loppisbesök. Fast inte alls i den storleksklassen som jag slösade bort i natt. Det kanske inte är så dumt att drömma att man shoppar. Man får utlopp för shoppinggenen, samtidigt som det blir oerhört billigt.

Mina knäppa drömmar

Inatt har jag sytt upp ett antal "one-peace". Jag som inte ens tycker det är ett snyggt plagg. Det var till nära och kära jag sydde. För varje avslutad projekt så kom jag på fler som jag måste sy till. De där nära och kära växte i antal och till slut undrade jag hur jag skulle orka och hinna.

Man blir rätt glad när man vaknar upp och inser att allt bara var en mardröm.

Konstiga drömmar

Jag är en riktig drömmare. Då menar jag inte att jag dagdrömmer, utan att jag drömmer mycket på nätterna. Det är konstiga, livliga och märkliga drömmar som jag sällan kan återkoppla till någon form av verklighetshändelse.

Inatt har jag drömt att jag var tillbaka på mitt gamla jobb på fruktavdelningen på Ica i Matfors. Där jobbade jag i tio år på åttio- och nittiotalet. Inatt var jag som sagt var där igen. Jag rensade bland meloner. Det var hur mycket meloner som helst. Lådor travade på varandra. Men så var där också en brödburk, en väldigt stor brödburk. En sådan där gammaldags som man liksom rullar upp locket på. Ur den plockade jag den ena dåliga melonen efter den andra och jag kunde inte förstå hur det hade kunnat bli så.

Helt plötsligt blir jag smått galen och rusar ut på lagret. Där är det fullt med folk, mest karlar. Men ingen av mina gamla arbetskamrater utan vilt främmande människor. Lagret var jättestort och det kördes truckar hit och dit. Det var lådor överallt och trångt som attan. Plötsligt märker jag att jag har håret inlindat i min duschhandduk, så som jag brukar göra när jag tvättat håret. Jag blir plötsligt lite fåfäng bland alla dessa män, men tänker ändå att det struntar jag i. Det viktigaste var för mig att få fram mer varor till butiken. Så jag skriker och frågar om det inte kommit några varor till mig, för jag har inte en enda j-vla tomat i disken. Skriker jag alltså och där slutar drömmen.

Den enda återkoppling jag kan få är att vi var på Hemköp och köpte meloner igår. Jag brukar säga att jag har en rörlig hjärna. Men jag får nog ta bort L-et och säga att jag har en ovanligt rörig hjärna. I alla fall på nätterna.

Född fel årtionde

Ikväll när jag såg Elsa Billgren inreda en lägenhet, så berättade jag för sambon att jag som ung haft drömmar om att bli inredningsdesigner, eller inredningsarkitekt som man sa på den tiden. Jag älskade att styla och hålla på. Men mamma och pappa hade andra drömmar för sin äldsta dotter. På den tiden fick man inte tänka så mycket själv.

Nu blev det ju inte ens en "färdiggådd" grundskola, på grund av alla flyttar. När jag väl fixade den biten i vuxen ålder, så var det inte att tänka på högskolestudier med två småbarn hemma, varav den ena hade sina svårigheter med allt vad det innebar.

Men jag kände mig lite ledsen ikväll över att jag aldrig fick förverkliga de konstnärliga drömmarna. Det är väl det jag gör vid symaskinen numera. Det funkar ju rätt bra att vara självlärd också.

Våra drömmar

Vi drömmer om att kanske äntligen kunna köpa den där extra kolsyrepatronen, så vi inte behöver åka iväg att handla så fort den gamla är slut. Eller att köpa en extra tomflaska till sodastreamen så det alltid finns en färdiggjord flaska.

Vi drömmer om att kunna köpa den där baguetteplåten vi sett hos Clas Olsson. Eller varför inte jäskorgar till surdegsbröden.

Vi drömmer om att kunna köpa nya strängar till gitarrerna utan att det går ut över något annat. Eller att kunna slinka in på KappAhl när man ser något snyggt i skyltfönstret.

Det är inget lyxliv vi drömmer om. Utan ett alldeles vanligt liv med en någorlunda hygglig ekonomi.

Kanske, kanske, kanske är det vår tur snart.

Drömmar

Jag har så mycket drömmar. Det har säkert de flesta. Jag tycker inte själv att mina drömmar är alltför orealistiska. Jag drömmer inte om flotta bilar och stora villor, utan mer om vanliga saker.

Självklart drömmer jag även som lite lyxigare grejer, som att få resa till exempel. Jag har varit utomlands två gånger, om  man nu inte räknar in våra nordiska länder. Första gånger var -74 när jag och fd maken var en vecka på Mallorca. 2002 var jag och sambon till Sicilien. En vecka som jag gärna skulle göra om flera gånger. Jag är 62 år och har varit utomlands två gånger! Fast jag har sett stora delar av Sverige när jag och fd maken och barnen kuskade land och rike runt i husvagn. Så jag ska nog inte beklaga mig.

Det jag mest drömmer om är att få lugn och ro. Att inte behöva oroa sig för ekonomin hela tiden. Att inte behöva vara rädd att något ska gå sönder som spolierar allt. Det är vad jag önskar mig mest av allt. Skulle den drömmen besannas så tror jag även att orken skulle återvända. Orken att ta itu med en massa saker som ställts åt sidan under en längre tid.

Jag önskar också att få betala tillbaka skulden på bilen och skulden på ICA-kortet. Allt skulle bli så mycket tryggare om man slapp de skulderna.

Sedan kommer mer materiella önskningar. Nya sängar står naturligtvis högst på den önskelistan. Tänk att få sova i en säng där man inte hela tiden åker in mot mitten eller där hela sängen rör sig när man vänder på sig. Även att få köpa nya lakan (utan hål) och att få köpa nya kuddar och fräscha upp allt. Den drömmen var nästan sann, innan bilen pajade!

Tänk att få göra om i hallen. Planeringen är redan gjort och skulle inte bli alltför dyr. En dryg tusenlapp, om jag syr skoförvaring och klär om sitsarna själv. Att få köpa nya fräscha dynor till TV-fåtöljerna, dynor utan en massa fläckar och spår av kattklor. Där kommer vi kanske upp i två tusenlappar. Att få lämna i vardagsrumsmattan på kemtvätt. Den ser hemsk ut. Man ser knappt grundfärgen längre. Där drar en sju-åttahundra iväg. Att köpa en ny TV. Inte bara för att få en plattTV utan för att den här gamla tjocka kanske inte håller så länge till. Den är snart tio år. Att få kasta iväg alla "bra-att-ha"-grejer som man inte vågar kasta ifall något går sönder och man måste göra en provisorisk reparation. Den senast sparade "bra-att-ha"-grejen är den gamla trasiga dammsugaren, för tänk om även den här nya går sönder.

Vad finns det kvar när man känner att man inte längre vågar eller orkar drömma?

Mina nätter

Jezzuuuuz, inatt har jag målat tavlor och renoverat och möblerat om sonens lägenhet! Inte konstigt att man är trött.

Nu har jag inte tid med bloggen eller datorn något mer idag. Världens vackraste Melina är i antågande. Hon, ni vet, som är en liten mulattflicka med en muslimsk far och en etnisk svensk mamma.

Extremt trött

Jag har varit väldigt trött de senaste veckorna. Det är som att jag inte får sova tillräckligt mycket. Jag sover rätt oroligt så det kan vara en förklaring. Det trodde jag fram tills i natt. Nu har jag fått förklaringen.

Inatt har jag först startat upp ett musikcafé. Sedan startade jag ett vanligt café. Där jobbade jag i ca tolv timmar per dygn. Det är klart att jag är trött när jag vaknar. Jag har ju jobbat hela natten. Entreprenörandan vilar aldrig!

Underbar dröm

Inatt drömde jag att jag blev smal igen. Jag masserade min mage och SWOP så drog den ihop sig. Jag blev så lycklig att jag sprang runt till en massa människor och visade upp min platta mage. Tänk om det ändå vore så enkelt!

Mina nattliga bekymmer

Jag brukar ha världens knäppaste drömmar. En av dem drömde jag inatt.

I drömmen var jag gravid. Jag var fortfarande 61 år, så det var ett mindre mirakel att det skulle komma smått till huset. Mitt stora problem var inte själva graviditeten utan vart skulle den lilla sova? Jag frågade Madde om jag fick låna Melinas gamla vagga. Nej, det fick jag inte. Eftersom det var Melinas mormor som köpt den vågade inte Madde låna ut den till mig. Med risk för att bli ovän med sin mamma, som inte är speciellt förtjust i min existens. Varken i dröm eller verklighet.

Så jag började leta hemma och fundera över vad jag kunde använda. Jag kom fram till att vi skulle åka runt på loppisar för att få tag på en gammal tvättkorg. En sådan där spånkorg som jag och mina syskon tillbringade våra första månader i. Ifall vi inte skulle hitta någon sådan, så tänkte jag att jag kan ju alltid bädda ner det lilla livet i den gamla badbaljan.

Sedan vaknade jag och insåg att jag var inte gravid, tack och lov!

Konstig dröm

Jag drömmer ofta och väldigt konstigt. Ibland minns jag fragment och ibland minns jag lite mer. Inatt har jag drömt att jag var designguru, The Boss så att säga. Men inte på väskor, möss eller necessärer. Utan på kläder.

Jag hade ett designföretag med massor av anställda. I drömmen hade jag ett möte med mina anställda designers. De höll hov runt mig och fjäskade på som bara den. Vi väntade på de stora modetidningarnas redaktörer. Vi var speciellt utvalda och det talade jag om för min stab och ställde extra krav på dem vad de borde tänka på när det gällde mode. Bland annat så sa jag åt dem att de fick inte glömma oss som växte upp med Beatles på sextiotalet. Även om vi blivit äldre och rundare så krävde vi ett mode som passade oss.

Där någonstans tog drömmen slut. Vad betydde den och varför drömde jag den? Kan det varit för att vi igår tittade på väninnan M:s fynd som hon gjort på en loppis? Hon hade fyndat vackra linnekläder á la Gudrun Sjöden och Antitanti.

Förr var jag väldigt modeintresserad och fåfäng. Det har sjunkit undan i takt med stigande ålder och pålagda kilon. Idag är jag mest glad att jag är hel och ren och inte ser ut som en fågelskrämma. Men visst finns längtan tillbaka till att både har råd och att kunna bära vackra kläder igen. Jag har ju aldrig varit någon märkesfreak, eftersom jag till stor del sytt mina egna kläder. Däremot var de alltid moderiktiga och ofta lite före sin tid. Jag hade en väninna som hade tygaffär och åkte på mässor varje höst och vår. Hon överförde till mig hur det kommande modet skulle vara. Jag sög i mig tacksamt och sydde på. Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka till extra vackra kreationer som jag gjort genom åren.

Inte blev jag klokare av vad den här drömmen kan betyda. Jag återgår till mina möss och klurar på drömmen så länge.

Drömmar

Inatt har jag drömt så mycket tokigt. I och för sig gör jag det ofta, men den här drömmen var tokigare än vanligt. Så här var det:

Vi hade flyttat, till en jättestor lägenhet. Det var ett jättemaffigt kök. Problemet var bara att alla bänkar och skåp var så höga så jag var tvungen att klättra på en pall för att nå upp till diskbänken. Den tidigare hyresgästen hade inte städat efter sig så det var jättesmutsigt och stökigt. Det låg barnkläder överallt och gardiner hängde kvar på sniskan i fönstren. Men det märkligaste var toaletten. Den var jättestor. Man kom in från ena sidan och på motsatta sidan fanns en likadan dörr. Den gick in till grannen. Så vi delade denna toalett med grannen. Det var bara det att grannen hade inrett en del av toaletten till sin datorhörna. Fullständigt normalt! Vi hade väldigt problem hur vi skulle lösa det hela så man inte kom in på toan samtidigt som grannen.

Men till slut hittade jag två toaletter till i lägenheten så det ordnade sig. Vi bestämde att vi skulle använda den "granndelade" toaletten till tvättmaskinen. Varför denna toalettfixering?

Dessutom skulle vi ha våra fd grannar på middag. De har i vanliga fall fyra barn som är mer eller mindre vuxna. Nu hade de sju ungar som var rätt små. Mannen som är världen trevligaste och snällaste i verkligheten, var i drömmen en dumdryg mansjovinist (rättstavat?).

Där någonstans slutade drömmen. Jag vet inte hur jag ska tolka det, men jag har en gissning. Jag känner mig rätt stressad nu efter att ha varit mer eller mindre utslagen i massor med veckor. Jag har så mycket saker som är ogjorda och som hänger över mig. Telefonsamtal som borde ringts, varor som borde skickats, beställningar som är osydda, en klädkammar där soptrollet överfaller när man öppnar dörren och vansinnigt ostädat överallt. Jag får lätt panik när jag tänker på att det snart är jul. Jag vill sy saker som är lämpade till julklappar, men framför allt vill jag återta kontrollen över livet. Det har jag inte just nu. Men den här helgen ska jag försöka lyckas med det i alla fall, att återta kontrollen. Vi ska börja med att gå till återvinningen och slänga iväg det där förbaskade soptrollet. Sedan får vi ta en sak i taget. Imorgon får det bli en busstur till Willys. Sedan får vi se.

Drömmar om andra män

Jag drömmer. Om andra män. Det är män, som av olika anledning förekommer eller har förekommit, i mitt liv. Det kan även vara en man jag sett på TV eller något liknande. Tro nu inte att det är så spännande som en härlig sexdröm eller något liknande passionerat. Det är inte heller så att jag vill byta ut min alldeles egen kära sambo. Nej, jag drömmer alldeles vardagliga drömmar om andra män. Inatt har jag drömt om en före detta. Vi diskuterade snusets vara eller inte vara. Jag berättade för honom hur jag älskade doften av grovsnus, för den lukten påminner mig om min morfar.

Vad vet man, någon kommande natt kanske jag diskuterar frihandsquiltningens svårigheter med Brad Pitt.

Drömmar

I ett inlägg för några dagar sedan, så berättade Mamselamsen om hur hon och maken suttit och drömt sig iväg. Han drömde om massor av flotta bilar och hon drömde om att någon skulle ge henne en äkta Chanelväska.

Det bästa med vakendrömmar är ju att man kan kontrollera dem, vilket man inte kan med sömndrömmar. Dessutom kan man ju drömma sig iväg precis hur man vill och önska sig vad som helst. Det är det bästa med dagdrömmar att det finns inga gränser.

Mina drömmar sträcker sig långt utanför både bilar och väskor. Visserligen kunde jag ju kanske tänka mig en och annan BMW-cab eller liknande. Och dessutom något praktiskt att ta till när man ska vara fler än två i bilen. Väskor syr jag själv så det behöver jag inte drömma om.

Vad drömmer jag då om. Jo, att bli så där snuskigt rik, så man kan göra vad man vill. Tänk om Cicki design kunde komma så på modet, att alla slåss om väskor, burkar, kuddfodral och kassar från Cicki design. Då kunde jag sitta där och bara designa och ha en hel stab sömmerskor som sydde upp mina kreationer. Jag skulle naturligtvis inte sluta sy själv, men mina sömmerskor skulle ta hand om det löpande, medan jag själv skapade det ena underverket efter det andra vid min maskin. Naturligtvis skulle jag ha flera olika fina symaskiner, den ena häftigare än den andra.

När jag nu tjänade alla dessa pengar så skulle jag naturligtvis använda dem på ett väldigt klokt sätt. Man är väl inte utbildad ekonom för intet. Alla våra barn skulle få en skopa pengar så de kunde leva bekymmersfritt. Själv skulle jag köpa ett hus åt mig och sambon på Sicilien. Där skulle vi bo på höst och vinter, när det är kallt och mörkt hemma i Sverige. I huset skulle det finnas många rum så vi kunde få utlopp för alla våra intressen. Det skulle finnas en toppmodern syatelje, en atelje där sambon kunde måla, en musikstudio till sambon, ett jättebibliotek för alla våra böcker, ett musikrum med en häftig musikanläggning.Vi skulle ha ett jättekök med alla moderniteter där vi kunde laga mat när vi kände för det. En fantastisk vinkällare är ju också bara ett måste när man bor i Italien. Vi skulle ha massor av gästrum så alla våra barn och vänner kunde få komma när de ville och bo så länge de ville. Naturligtvis skulle vi ha tjänstefolk som städade, lagade mat och skötte om allt detta. Det skulle även finnas en ljuvlig trädgård där man kunde gå ut tidiga mornar och dricka sitt morgonte. På kvällen skulle man sitta där och zippa på ett glas sicilianskt vin eller ett glas Limoncello med sicilianska mandelkakor till.

Vi skulle ha ett något mindre hus hemma i Sverige, där vi skulle vistas under den härliga svenska sommartiden. Det skulle inte behövas lika många gästrum, eftersom alla nära och kära fanns på kortare avstånd. Det skulle inte heller vara nödvändigt med syatelje, målaratelje och musikstudio, för sådana aktiviteter hörde vintern till. Det skulle inte heller behövas något tjänstefolk för på sommaren skulle vi klara den biten själv. En inhyrd städfirma skulle kunna komma en gång i veckan och riva av det värsta. Naturligtvis skulle vi ha en stor härlig båt att kunna åka ut i och njuta av de underbara sommardagarna. En båt på Sicilien är ju också bara ett måste.

Här någonstans så tar drömmarna slut, för har man så där snuskigt mycket pengar som jag önskar, då behöver man inte drömma. Då skaffar man sig det man vill ha. Och jag skulle inte få tråkigt en endaste dag, eftersom det finns så mycket kul att göra här i livet. Naturligtvis skulle både jag och sambon vara friska för att kunna njuta av allt detta. Fast den drömmen kan vi inte ens förverkliga med snuskigt mycket pengar.