Jag drömmer ofta och väldigt konstigt. Ibland minns jag fragment och ibland minns jag lite mer. Inatt har jag drömt att jag var designguru, The Boss så att säga. Men inte på väskor, möss eller necessärer. Utan på kläder.
Jag hade ett designföretag med massor av anställda. I drömmen hade jag ett möte med mina anställda designers. De höll hov runt mig och fjäskade på som bara den. Vi väntade på de stora modetidningarnas redaktörer. Vi var speciellt utvalda och det talade jag om för min stab och ställde extra krav på dem vad de borde tänka på när det gällde mode. Bland annat så sa jag åt dem att de fick inte glömma oss som växte upp med Beatles på sextiotalet. Även om vi blivit äldre och rundare så krävde vi ett mode som passade oss.
Där någonstans tog drömmen slut. Vad betydde den och varför drömde jag den? Kan det varit för att vi igår tittade på väninnan M:s fynd som hon gjort på en loppis? Hon hade fyndat vackra linnekläder á la Gudrun Sjöden och Antitanti.
Förr var jag väldigt modeintresserad och fåfäng. Det har sjunkit undan i takt med stigande ålder och pålagda kilon. Idag är jag mest glad att jag är hel och ren och inte ser ut som en fågelskrämma. Men visst finns längtan tillbaka till att både har råd och att kunna bära vackra kläder igen. Jag har ju aldrig varit någon märkesfreak, eftersom jag till stor del sytt mina egna kläder. Däremot var de alltid moderiktiga och ofta lite före sin tid. Jag hade en väninna som hade tygaffär och åkte på mässor varje höst och vår. Hon överförde till mig hur det kommande modet skulle vara. Jag sög i mig tacksamt och sydde på. Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka till extra vackra kreationer som jag gjort genom åren.
Inte blev jag klokare av vad den här drömmen kan betyda. Jag återgår till mina möss och klurar på drömmen så länge.
Sånt irriterar mig!
8 timmar sedan
5 kommentarer:
Det låter som en mäktig dröm, hur man nu ser på det ;)
Det är roligt med drömmar, de måste ju utmynna i något.
Jag känner annars igen mig i det du skriver - att man blir mindre intresserad av mode med åren. Jag har iofs aldrig varit intresserad riktigt. Gillar glesbygdskavaj och gummistövlar....eller luddor ;)
Fast de senaste dygnen har jag suttit och dreglat över nätsidor med etnologiska mönster och tyger som väcker ha-begär. Oj, vad jag har hittat!
Tänk om jag kunde sy som du!
När jag tänkte på den senare idag så fanns det en gång en dröm om att få jobba med egendesignade kläder. Det var jag och en ungdomsväninna som hade den drömmen. Både hon och jag sydde. Vi var för unga så det blev aldrig mer än en dröm. Men på något vis har den drömmen funnits kvar inom mig.
Tyger får igång mig också, det vet du ju. Vi får väl ta en enkel sykurs vid tillfälle.....:-)
Jag har aldrig varit så där jätteintresserad av kläder, (höll jag på att skriva) men det är inte sant. Jag är intresserad av att mina kläder ska se ut på ett visst sätt, det är nog mer modet jag inte är intresserad av. Hur det än är, så har man en egen stil som man känner sig hemma i. Ibland snöar jag in på en del saker, det är bl a ytterst få gånger man ser mig utan schal. Eller gympaskor. (Så jag lider nu under vintern när alla skor känns som de väger ett ton...)
Jag gillar din dröm, och såg framför mig kläder i mångfärgade regnbågsfärger för oss som kommit en bit på livets stege. Säg till när du börjar göra dem, jag står först i kön! :)
För övrigt, hur *går* det med mössen? Jag och Styre och Asta är nyfikna!
Shirouz: Har för mig att du snöade in på spetsblusar för ett tag sedan. För att inte tala om dina gympadojjor....:-)
Det kommer bilder på första musen idag. Det var för mörkt att fota när jag var klar igår.
Jodå. Broderade indiska blusar. Det är jag fortfarande helt förälskad i. :) Jag ser Amalia här, underbar!
Skicka en kommentar