Jag har så mycket drömmar. Det har säkert de flesta. Jag tycker inte själv att mina drömmar är alltför orealistiska. Jag drömmer inte om flotta bilar och stora villor, utan mer om vanliga saker.
Självklart drömmer jag även som lite lyxigare grejer, som att få resa till exempel. Jag har varit utomlands två gånger, om man nu inte räknar in våra nordiska länder. Första gånger var -74 när jag och fd maken var en vecka på Mallorca. 2002 var jag och sambon till Sicilien. En vecka som jag gärna skulle göra om flera gånger. Jag är 62 år och har varit utomlands två gånger! Fast jag har sett stora delar av Sverige när jag och fd maken och barnen kuskade land och rike runt i husvagn. Så jag ska nog inte beklaga mig.
Det jag mest drömmer om är att få lugn och ro. Att inte behöva oroa sig för ekonomin hela tiden. Att inte behöva vara rädd att något ska gå sönder som spolierar allt. Det är vad jag önskar mig mest av allt. Skulle den drömmen besannas så tror jag även att orken skulle återvända. Orken att ta itu med en massa saker som ställts åt sidan under en längre tid.
Jag önskar också att få betala tillbaka skulden på bilen och skulden på ICA-kortet. Allt skulle bli så mycket tryggare om man slapp de skulderna.
Sedan kommer mer materiella önskningar. Nya sängar står naturligtvis högst på den önskelistan. Tänk att få sova i en säng där man inte hela tiden åker in mot mitten eller där hela sängen rör sig när man vänder på sig. Även att få köpa nya lakan (utan hål) och att få köpa nya kuddar och fräscha upp allt. Den drömmen var nästan sann, innan bilen pajade!
Tänk att få göra om i hallen. Planeringen är redan gjort och skulle inte bli alltför dyr. En dryg tusenlapp, om jag syr skoförvaring och klär om sitsarna själv. Att få köpa nya fräscha dynor till TV-fåtöljerna, dynor utan en massa fläckar och spår av kattklor. Där kommer vi kanske upp i två tusenlappar. Att få lämna i vardagsrumsmattan på kemtvätt. Den ser hemsk ut. Man ser knappt grundfärgen längre. Där drar en sju-åttahundra iväg. Att köpa en ny TV. Inte bara för att få en plattTV utan för att den här gamla tjocka kanske inte håller så länge till. Den är snart tio år. Att få kasta iväg alla "bra-att-ha"-grejer som man inte vågar kasta ifall något går sönder och man måste göra en provisorisk reparation. Den senast sparade "bra-att-ha"-grejen är den gamla trasiga dammsugaren, för tänk om även den här nya går sönder.
Vad finns det kvar när man känner att man inte längre vågar eller orkar drömma?
Färgglatt under fötterna
7 minuter sedan
7 kommentarer:
Vet inte riktigt vad jag ska skriva här men vill att du ska veta att jag känner med dig.
Kram
Delar många av dina drömmar. Framför allt den att inte ständigt och jämnt oroa sig för att pengarna ska räcka till eller att något ska gå sönder.
Att få resa utomlands 1 gång med mina 2 hemmaboende döttrar, innan de blir vuxna och reser iväg på egen hand är det jag drömmer mest om. Blev ju aldrig av med sönerna...
Tyvärr är jag rädd att mina drömmar kommer få fortsätta att vara just det, drömmar... För om inte Fru Fortuna inte hittar mig en dag, så ser jag inte hur mina drömmar skulle kunna bli sanna?
Kramis!
Skit också. Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara så här? Varför? Och hur ska det kunna ändras? KRAM!
Livet är en ständig kamp - men det är ju också så att man flyttar fram sina gränser. När man har råd, så får man andra bekymmer om andra saker. Och den som har allt, har bekymmer över vad h_n ska hitta på härnäst för att fylla ut livet.
Men, visst underlättar det när man vet hur man ska betala det som går sönder. Själv vill jag inte tänka på vad det kommer att kosta att reparera vår bil som signalerade med blinkningar och varningar att katalysatorn slutat fungera - och därmed blev den helt kraftlös när vi tänkte strunta i varningarna.
Åter igen då, liknande drömmar! Förundras på nytt!
Mångmamma: Det vet jag!
AprilSus: Man måste ha råd att köpa lott för att Fru Fortuna ska ge någon utdelning.
Spader: Vi jobbar på att försöka få till en ändring.
Bloggblad: Hoppas att det ordnar sig med er bil på ett bra sätt.
Charlotte: Vi får hoppas att våra drömmar slår in någon gång.
(Läser ifatt lite gamla inlägg)
Vet inte vad jag ska säga men kände att jag ville kommentera ändå. Dina drömmar är inte på något sätt orimliga eller för storslagna. Förstår att det är hur jobbigt som helst att leva så på gränsen i flera år. Jag har själv ingen erfarenhet av det, men kan ändå delvis förstå frustrationen och mattheten.
Skickar några styrkekramar genom cyberrymden. Hoppas att de i alla fall stöttar ditt goda humör.
Kram Camilla
Skicka en kommentar