onsdag 9 mars 2011

Mina barndomsminnen

Här kommer en fortsättning på mina barndomsminnen. Det kommer att komma mer. Jag har gjort stolpar för mer minnen men ännu inte satt riktiga ord på det.
Mina minnen

1952 flyttade vi från slummen på Haraldsgatan 5 till det alldeles nybyggda trevåningshuset på Lästmakargatan 2 B. För mamma och pappa måste det ha varit som att komma från helvetet till himlen. Allt var nytt och fräscht. Det fanns ett riktigt badrum, elektrisk spis och ett kylskåp med ett litet isfack. Pappa har berättat att det var första gången som han badade i ett riktigt badkar. Förmodligen var det även så för mamma. Pappa var då tjugoett år och mamma var tjugofyra år.
Det var två rum och kök. I vardagsrummet fanns ett burspråk. Där stod mammas stickfåtölj. Den hade hög rygg och inga armstöd. Förmodligen kom namnet därifrån. Man kunde sitta och sticka utan att slå i armstöden. Tyget var storblommigt med en ljus gråblå botten. Nertill på fåtöljen var det en volang. Jag tyckte den var så fin.
I december 1952 föddes min lillebror Thomas. För mig var han rätt ointressant. Jag hade nämligen börjat upptäcka världen omkring mig. Min första och bästa vän hette Kicki Jansson. Hon bodde i huset mittemot. Mellan husen fanns det en lekplats med sandlåda. Där var vi mycket. Vid gaveln på vårt hus fanns det gungor och en karusell. Vi brukade tävla om vem som kunde gunga högst.
I Kickis familj fanns det även en hund, en schäfer. Han hette King och var världens snällaste. Han var ofta med i våra lekar. På hösten och över hela vintern lekte vi mest inomhus. Som jag minns var vi mest hemma hos Kicki. Vi älskade att klä ut oss, speciellt till Lucior. Det skulle vara hela kittet med nattlinnen, ljuskronor och sång. Sedan lussade vi för våra mammor.
Vid den här tiden började man även prata om TV-apparater. Ingen av familjerna hade någon. Ändå lekte vi ofta att vi gjorde TV. Vi klippte ut hål, som en TV-skärm, och sedan spelade vi upp olika TV-program för varandra. Det var nog mest en typ av dockteater. Ändå vet jag med säkerhet att det var TV-apparater vi gjorde.
Vi bodde på andra våningen i huset. I lägenheten ovanför oss bodde en familj där mannen hade suttit i tyskt koncentrationsläger. Han hade ett nummer tatuerat på armen från den tiden. Mamma har berättat hur de kunde höra honom skrika på nätterna. Förmodligen hade han mardrömmar, från tiden i lägret.
I den familjen fanns även en son. Han var äldre än mig. På våren och sommaren brukade han och hans pappa flyga med drakar utanför. Pappa gjorde även drakar till oss. Men inga drakar flög så fint och var så vackra som den pappans och sonens drakar. Jag var så avundsjuk på det. Själva gjorde vi drakar av gamla påsar som man klippte isär och klistrade fast på ett kors av tunna pinnar. Sedan satte man ett snöre till svans och band fast pappersrosetter i svansen. Det var ytterst sällan man fick upp drakarna till någon höjd, hur mycket man än sprang med dem. Men det var kul ändå.
På den här tiden fanns det fortfarande gårdsmusikanter. De gick runt på gårdarna och sjöng och fick pengar på det viset. Man kan väl jämföra det med de som numera spelar i tunnelbanan, på pendeltåg och på gator och torg. När dessa gårdsmusikanter kom kändes det som lite fest. Det hände något utöver det vanliga. Vi brukade stå i köksfönstret och titta och lyssna. Mamma brukade knyta in lite småpengar i en tygbit som hon kastade ner. Det var många som gjorde så. På den här tiden var det ju fortfarande mest vanligt att kvinnorna var hemma med barnen.
Ett annat minne jag har från den här tiden var när min bror fick en kälke i julklapp eller om det var i födelsedagspresent. Jag tror att det var Forum (Coop) som hade ett erbjudande om att man kunde få julklappen/presenten hemkörd av en tomte. Så det kom en tomte, körd i häst och vagn, med denna kälke. Det var en rattkälke, en bob som man kallade den för.
När vi hade bott på Haraldsgatan så handlade mamma i flera olika butiker. Det var mjölkaffären, speceriaffären, köttaffären och brödbutiken. När vi flyttade till Lästmakargatan så fanns det något så modernt som en konsumbutik där man kunde köpa allt på samma ställe. Det kallades snabbköp och innebar att man plockade ihop det mesta av sina varor själv. Idag skulle något annat vara helt otroligt.

4 kommentarer:

Mångmamma sa...

Älskar det här, väntar på fortsättningen...:)

Cicki sa...

Mångmamma:.......;-)

Spader Madame sa...

Gillar´t - keep on rocking!

Cicki sa...

Spader: Yes baby!