onsdag 19 augusti 2009

Ledsen, arg, besviken och orolig.

Nu när vi är ensamma igen så kommer tankarna tillbaka, de vi försökt förtränga. Vi pratar om det och vi känner likadant.

Vi är ledsna för att bonussonen ska ta sin familj med sig och flytta till södra Danmark.

Vi är arga över orsaken till denna flytt, som i grund och botten är en flykt från den verklighet de själva skapat.

Vi är besvikna, att vi inget fick veta förrän allt var bestämt. Vi fick veta det bakvägen. Vid konfrontation fick vi veta att de undanhållit oss sanningen, just för att de visste hur vi skulle reagera!

Vi är otroligt oroliga, för vi tror inte att detta kommer att gå bra. Inget jobb är ordnat, ingen lägenhet är ordnad. Hur ska Ebba och Amadeus reagera? Kommer man att kunna hålla sams, när man upptäcker att ingenting blev bättre? Det kanske till och med blir sämre, på många sätt och vis.

Så om jag kommer att vara lite låg av och till här på bloggen så är detta orsaken. Varken jag eller sambon vet hur vi ska hantera detta. Vi vet att det skapar en massa känslor inom oss. Vi pratar mycket om det, men vi är helt maktlösa. Det är deras liv och det kan vi inte styra. Vi kan bara vara oroliga för hur det ska gå.

23 kommentarer:

Christina sa...

Usch vad jobbigt. Jag har mailat dig.

Kram

Cicki sa...

Christina: Det är skitjobbigt. Jag har läst ditt mail och svarar senare. Nu ska jag ner i tvättstugan.

KB sa...

Förstår er oro, särskilt för barnen. Och att flytta ett problem någon annanstans löser det inte. Ska försöka få iväg ett mail till dig inom närmsta tiden, jag har mått pest sista tiden därför har det dröjt.

Kramar från

KB

Bloggblad sa...

Jodu, jag vet ju hur det är... klipp klipp klipp, brukar jag tänka om alla trådar som jag har fäst fast vid mina barn... Men sina misstag måste de ju göra själva, det har jag tvingats inse.

Cicki sa...

KB: Du som vet lite förstår väl vad det handlar om. Hoppas det inte är något med din mamma. Skriv svar när du orkar. Kram

Bloggblad: Visst måste man klippa banden. Men det är svårt att stå bredvid när man tror de gör ett stort misstag. Fast de misstagen måste de ju göra själv, som du säger. Det kan vara dyrköpt lärdom men det får man väl ta i så fall.

Moster Ma sa...

Jag lider med dig, den sortens smärta är nästan outhärdlig och man har inte lätt att ta in "sanningar" som att man aldrig kan ändra på andra...

Cicki sa...

Moster Ma: Man vill ju så gärna att livet ska vara bra för dem.

Spader Madame sa...

Så tråkigt Cicki... men som flera säger, misstag ska man ju göra och ingen gör ju saker för att de tror att det ska bli dåligt för sig och/eller sin familj. Däremot är det inte så kul att bli undanhållen sanningen för. Förstår besvikelsen över det! Skickar därför stora kramar till er!!

Cicki sa...

Spader: Det finns mycket mer i det här än jag kan skriva om på bloggen. Därav vår reaktion. Men tack för kramarna. Det kan man aldrig får för många av.....:-)

Annela sa...

Åh, vad jobbigt för er båda, som ser problemen utifrån, men står maktlösa. Jag förstår din oro och att det tar mycket energi från er.
Jag skickar goda tankar och kramar...

Biggan999 Svart och vitt sa...

Jag funderade just häromdagen på hur det gich för grabben och då satte du in ett foto ungefär samtidigt. 'jag tror ni hade träffats, så min tanke var att det går bra för dem vad skönt. För det var ju lite struligt i början,men jag var glad att ni fick ordning på det. Trodde han hade gjort sitt val, att stanna här nära pappa. men vad fel man kan ha.Får hoppas att det går väl, fast det är dåligt planerat, men det är väl inte hans starka sida att planera, hitintills har det ju löst sig, men nu är ju inte ni med och stöttar. Kan bara ge er tröstekramar och hoppas att det går vägen

Cicki sa...

Annela: Tack för trösten.

Biggan: Vi trodde också att han gjort sitt val. Men det sitter någon där nere och inbillar honom en massa saker som inte stämmer. Du vet vem jag syftar på.

Pärlmudden sa...

"Tröstekramar i massor till er båda"
Hoppas det löser sig till det bästa så småningom. Förstår eran oro, och erftersom den verkar stor så är den säkerligen (tyvärr) befogad.
Tänker på dig
KRAM

Le Loup sa...

Jag förstår att ni är oroliga, flykt löser i regel inte mycket, man kan flytta till Korpilombolo, men till syvende och sist kan man aldrig springa i från sig själv eller sina problem. Så länge man har med sig själv på färden, vilket man ju brukar ha, så kommer man någon gång att bli tvungen att konfronteras med sig själv och de problem som uppstått.
Jag tänker också att det är så svårt att få någon annan att inse det, och jag kan också tänka mig att om någon erbjuder en enklare flyktväg är det lätt att ta den.
Jag förstår känslan av maktlöshet också, det måste kännas för j-vligt, jag tänker att det enda ni kan göra är att finnas där om det strular till sig, och det vet jag att ni kommer att vara.
Sköt om er.

Cicki sa...

Pärlmudden: Tyvärr så är den väldigt befogad. Mer än jag kan skriva ut här. Det blir nog tyvärr "ur askan i elden".

Shirouz: Som vanligt kommer du med en massa kloka ord. Man kan naturligtvis inte fly ifrån sig själv. Självklart finns vi kvar här om och när det behövs.

Cina sa...

Så många kloka ord har redan sagts men jag sänder dig/er en varm kram i en jobbig situation. Det är verkligen jobbigt att stå bredvid och bara kunna se på när man själv tror/vet att misstag är på väg att begås. Men man kan bara finnas där!
Kram, kram!

Cicki sa...

Cina: Tack för den varma kramen.

engelsson sa...

Ja oj du..sånt här e så tufft..vad ska man säga när man egentligen inte borde säga något alls..o visst ska de få göra sina egna misstag..men när det e så ini helskotta fel.. Det enda ni kan göra e o låta dem fara o stå beredda o rycka in när det går illa..kramar om

Cicki sa...

Engelsson: Nej, det är inget annat man kan göra.

engelsson sa...

Goder lördag önskar jag dig..kram

Cicki sa...

Tack kära Engelsson....kram tillbaks

Smycka sa...

Usch sicken jobbig historia! Allt har redan sagts så jag vill ge STORA TRÖSTIS KRAMIZAR till er båda! <3

Cicki sa...

Tack kära Smycka