Ledsen, arg, besviken och orolig.

Nu när vi är ensamma igen så kommer tankarna tillbaka, de vi försökt förtränga. Vi pratar om det och vi känner likadant.

Vi är ledsna för att bonussonen ska ta sin familj med sig och flytta till södra Danmark.

Vi är arga över orsaken till denna flytt, som i grund och botten är en flykt från den verklighet de själva skapat.

Vi är besvikna, att vi inget fick veta förrän allt var bestämt. Vi fick veta det bakvägen. Vid konfrontation fick vi veta att de undanhållit oss sanningen, just för att de visste hur vi skulle reagera!

Vi är otroligt oroliga, för vi tror inte att detta kommer att gå bra. Inget jobb är ordnat, ingen lägenhet är ordnad. Hur ska Ebba och Amadeus reagera? Kommer man att kunna hålla sams, när man upptäcker att ingenting blev bättre? Det kanske till och med blir sämre, på många sätt och vis.

Så om jag kommer att vara lite låg av och till här på bloggen så är detta orsaken. Varken jag eller sambon vet hur vi ska hantera detta. Vi vet att det skapar en massa känslor inom oss. Vi pratar mycket om det, men vi är helt maktlösa. Det är deras liv och det kan vi inte styra. Vi kan bara vara oroliga för hur det ska gå.